Putin - västliga mediers store skurk

DÅ KÄNDE JAG VÄMJELSE

För ett drygt år sedan noterade jag på denna blogg och i Radio Tuff ”med vämjelse”, hur Putin eldade massorna med nationalistiskt skryt om "storheten i vår nation" och liknande floskler. Han var kanske inte mera nationalistisk än västliga segrare i andra världskriget, som också stolt talade om andra världskriget. Eftersom detta krig medförde uppåt 50 miljoner människors död, bland andra 15-20 eller ännu flera miljoners ryssars död tyckte jag det var lite löjligt med skrytsamma segrarfraser.

NU KÄNNER JAG LEDA

Det senaste halvåret har vi praktiskt taget varje dag i våra medier hört kritik av Putin och Ryssland. På denna ensidighet har jag reagerat några gånger och bland annat fått höra att jag är en föraktlig ”pro-Putinist”.

Det började när jag påpekade att liknande lagar om homosexualitet som i Ryssland också fanns till exempel i några amerikanska delstater. Som sexliberal sedan 60-talet kändes det då konstigt att nästan framställas som en homofob. Det påstods att jag ”förringade” de ryska fördomarna. Nej, jag förstorade dem genom addera dessa fördomar.

Jag påstods också förringa det ryska folkrättsbrottet att annektera Krim, när jag hade mage att påminna om andra folkrättsbrott. Det var två människor som dödades, när Krimbornas majoritet valde att tillhöra Ryssland. Antalet dödade efter amerikaners och britters aggression i Irak 2003 måste däremot räknas i sexsiffriga tal. Detta folkrättsbrott mot FN-stadgan och mot miljoner människors protester i många städer begicks också med den lögnaktiga motiveringen att Irak hade massförstörelsevapen och att al Qaida härjade där.

SÅ TYST DET ÄR OM SYRIEN

Nu har dock det hårt drabbade Irak fått något som verkar ännu värre än al Qaida. Sunnimuslimska fanatikerna i ISIS (nu IS) har erövrat mellersta Irak, där de förefaller utöva ett verkligt terrorvälde. Kristna irakier förföljs liksom shiamuslimer. De senaste dagarna har ISIS sprängt två helgedomar sönder och samman, den ena över 2000 år gammal, alltså en verklig kulturklenod.

Det har varit märkligt tyst om Syrien under lång tid i våra medier. Kan det bero på att den tidigare av dem så omhuldade oppositionen mot Assadregimen kanske inte längre känns riktigt trendig att stödja. Inte minst ISIS är ju aktiv där. Tidigare har vi förlöjligat Assad, när han kallat sina motståndare för ”terrorister”, men nog verkar ISIS vara just det.

Syrien nämns dock i de senaste två dagarnas förstanyhet: Den är att Norge nu har högsta polisiär beredskap. Det påstås att terrorister från Syrien planerar något otäckt. Typiskt nog nämner man inte vilken sida dessa tillhör i det eländiga syriska inbördeskriget.

DET KRASCHADE MALAYSIAPLANET

Jag är en ängslig gubbe, tycker inte om att mina nära och kära anhöriga är ute och flyger. Flygplan kan störta. För en dryg vecka sedan omkom nära 300 personer när ett plan kraschade i östra Ukraina.

Ibland blir passagerarplan nedskjutna av misstag. Det hände 1988 när amerikanerna sköt ned ett iranskt plan i tron att det var ett stridsflygplan. Nästan 300 civila människor omkom. Och på tal om Ukraina sköts ett ryskt passagerarplan av misstag ner 2001 av just ukrainskt luftvärn.

En del medier kan inte vänta på expertutredningen om varför Malaysiaplanet störtade. Härom dagen kunde TV4:s Nyheter inte vänta på resultatet av denna undersökning utan basunerade ut att det skjutits ner av proryska separatister. Detta har också varit den allmänna åsikten i de flesta västliga medier.

Otroligt korkat har det rentav antytts att den eventuella nedskjutningen skulle ha varit avsiktlig. Vi ges intrycket att onda människor stödda av den onde Putin skall ha utfört illdådet. Om det nu var fråga om en nedskjutning, så var det alldeles klart ett misstag, antingen utfört av den ukrainska krigsmakten eller de proryska separatisterna.

PUTINS DOTTER SKULDBELÄGGS!

Det har gått så långt att till och med Putins dotter Maria har råkat illa ut. Hon bor i Holland och majoriteten av passagerarna i det förolyckade planet var från detta land. Där har upprördheten över katastrofen alltså varit stor. Som syndabock har medierna utmålat Putin och ilskna krav på att hans dotter ska ”deporteras” ur landet har faktiskt framförts.

Detta är en ovanligt otrevlig tillämpning av den vidriga kollektivskulden.

KRIGET BÄR SKULDEN?

Faktum är att olycksplanet kraschade i ett krigsområde, östra Ukraina. Där har den ukrainska armén sedan någon månad varit på frammarsch och erövrat flera tillhåll för de så kallade separatisterna. Hur många civila rysktalande som dödats har det inte lämnats några oberoende rapporter om, men redan för två veckor sedan kom det obekräftade uppgifter om över 400 dödsoffer.

Däremot kom nu från FN::s flyktingorgan besked om att en kvarts miljon civila människor hade flytt från krigsområdet. Det sägs att siffran är i klar underkant och att de flesta tagit sin tillflykt till Ryssland. Märkligt lite om detta har skildrats av våra medier.

Om det nu var så - jag säger alltså tills vidare ”om” - att planet sköts ner, så var det av soldater i ett pågående krig. Sådana bruka vara skjutglada och har lätt att hitta avtryckaren. Då uppstår det ofta ”collateral damage” som det förskönande kallas på supermaktsspråket, när helt oskyldiga människor blir dödade i krig.

PS:

Det där skrev jag i går, lördag den 26 juli. Även den ironiska rubriken ”Putin – västliga mediers store skurk” sattes i går. I dag får den en rejäl bekräftelse, när tio chefredaktörer i ledande europeiska tidningar, bland andra Dagens Nyheter, har ett upprop som för tankarna till kalla krigets ensidiga propaganda.

Bland annat kritiseras Putin för att ha ”öppnat en ormgrop”. Motiveringen lyder:

”Äventyrare och chauvinister som är lystna på erövring och blod beger sig från Ryssland till Ukraina. Att utrusta dessa banditer med förstklassig krigsmateriel är en förbrytelse”.

Undrar varför det däremot är så tyst om den andra sidans soldater. För flera månader sedan fanns i radions Studio Ett en intervju med en svensk, som förväntansfullt berättade att han skulle ansluta sig till Högra sektorn i Kiev. De var hans åsiktsfränder, eftersom han själv tillhörde Svenskarnas parti.

Högra sektorn var mycket aktiv under maidandemonstrationerna i vintras Den är om möjligt ännu mera högerextrem än partiet Svoboda, som fanns i den regering som bildades i Kiev efter att den folkvalde presidenten Viktor Janukovytj i februari jagades iväg. I förrgår sprack dock den ukrainska regeringen och premiärministern avgick.