torsdag, maj 30

Moderater deltar i drevet mot mig


Nu basunerar Robert Skölin i moderaternas tidning Vi i Tyresö ut att jag "återigen fällt antisemitiska uttalanden". Han kan inte citera ett enda. Det rår han inte för, ty det finns inga i mina 5000 radioprogram och drygt tusen texter i min blogg.

Trendigt brännmärker han mig genom att svamla om att jag "förnekar Förintelsen", detta inkvisitoriska uttryck, som missbrukas om varje nyansering av historien om andra världskriget, då uppåt 50 miljoner av olika etniciteter dödades, de indirekta offren oräknade. Nej, jag "förnekar" inga förintelser, men förebrås ofta för att jag också nämnt nedtystade förintelser av människor som inte har medierna på sin sida. Har skrivit på bloggen och på radion berättat om "judarnas i sanning grymma öde", har förbannat kollektivskulden som "så otäckt drabbade judarna", men också -gud hjälpe!- vågat nämna andra folk som drabbades av samma öde.

Dessutom har jag som lärare i 30 år i god tro men tyvärr alltför okritiskt lärt ut till tusentals tonåringar en rad propagandalögner: Att tyskarna gjorde tvål och lampskärmar av sina mördade offer. Att det dog/dödades 4 miljoner bara i Auschwitz. Det lär ha varit en dryg miljon, "hemskt nog", som jag skriver i min blogg. Att det fanns gaskamrar för människoavlivning också i Buchenwald, Dachau och andra otäcka läger i själva Tyskland var också en bluff. Att tyskarna mördade tusentals polska fångar i ryska Katyn har även från ryskt håll dementerats. Liknande exempel finns på vad vi lärare tutade i eleverna. Typiskt nog har ingen av oss klandrats för dessa och andra politiskt korrekta historieförfalskningar.

Däremot undervisade jag liksom andra lärare knappast någonting om till exempel den etniska rensningen av 14 miljoner tyskar kring krigsslutet. Uppåt två miljoner av dem dog/dödades på kuppen, de hundratusentals våldtagna kvinnorna och flickorna oräknade. Den duktige propagandisten Jonathan Lehman, som Skölin nu åberopar, beljög mig i Expo genom att påstå att jag skulle ha sagt att bara två miljoner fördrevs. "Förnekade" Lehman månne en förintelse?

Skölin citerar mig selektivt utan att nämna att mitt blogginlägg främst handlade om tyskarnas rädsla att förtörna makten, både då och nu. Han citerar mig helt riktigt om offren i Auschwitz:

"Av dem hade en majoritet dött av sjukdomar, t ex tyfus.”

Men så sätter han punkt där det i stället var ett komma för fortsättningen löd:

"..., som härjade överallt i krigets Europa, om man får tro den amerikansk-judiska historieprofessorn Arno J Mayer".

Att jag stödde mig på Mayer vid det aktade universitetet Princeton, han som också berättade om judiska släktingars otäcka öde under kriget, rimmade det kanske för dåligt med Skölins obevisade struntprat om "antisemitism"?
I senaste Radio Tuff gav jag en av "rosorna" till Carl Bildt. Och jag måste erkänna att jag saknar de tidigare ledande Tyresömoderaterna Assarsson, Fält, Svennberg med flera, som jag haft förmånen att intervjua flera gånger på radion. Skölin ombads också att vara med på radion men vägrade tyvärr. Av feghet eller för att han absolut vill ha sista ordet?

ÅKE SANDIN
Ja, han ville ha sista ordet, för i dag skriver han i nättidningen med lösryckta citat:
Sandin fortsätter att slå ifrån sig

Redaktionen har varit i kontakt med Åke Sandin för att ge honom möjlighet att kommentera sina egna uttalanden. Men något sakligt svar blev det inte. I stället går han till attack mot Vi i Tyresös journalist Robert Skölin som han menar har förvanskat bilden av honom och att det inte skulle existera några antisemitiska uttalanden. Ingen skillnad mot 1997 alltså. Sandin skriver:

”Han (red.anm. Robert Skölin) kan inte citera ett enda. Det rår han inte för, ty det finns inga i mina 5000 radioprogram och drygt tusen texter i min blogg … Trendigt brännmärker han mig genom att svamla om att jag "förnekar Förintelsen", detta inkvisitoriska uttryck, som missbrukas om varje nyansering av historien om andra världskriget, då uppåt 50 miljoner av olika etniciteter dödades, de indirekta offren oräknade. Nej, jag "förnekar" inga förintelser, men förebrås ofta för att jag också nämnt nedtystade förintelser av människor som inte har medierna på sin sida.”

Lars M Andersson, historiker vid Uppsala Universitet, ser ett mönster och menar att det är ett vanligt sätt att resonera bland förintelseförnekare.

- Strategin är att undvika att tala om mördade judar och istället tala om andra som drabbats. Man likställer och relativiserar allt. Det är därför Sandin likt förintelseförnekaren David Irving, talar om ”förintelsen av Dresden”.

Svenska Freds ordförande Anna Ek har svarat på de flesta av Vi i Tyresös frågor och i organisationens namn offentligt tagit avstånd från Sandins uttalanden (se Svenska Freds hemsida) men hon har ännu inte berättat vad som nu kommer att ske med Sandin som enligt uppgift alltjämt sitter kvar i TUFF:s (lokalföreningen i Tyresö) styrelse.
Anders Linder som är ordförande i Tyresö närradio där Åke Sandin är programledare har också getts möjlighet att kommentera Sandins förnekelse av Förintelsen. Men ifrån Anders Linder har det varit tyst.

Förtydligande och rättelse ifrån Svenska Freds (ang. Vi i Tyresös ursprungsartikel): Åke Sandin slutade år 1996 skriva krönikor i Svenska Freds tidning PAX. Först 2013 blev PAX en medlemstidning.
-----------------------------------------------(Felaktigt är också att Anders Linder inte har svarat. Det har han gjort på www.tyresoradion.se  )



5 kommentarer:

  1. Det allra främsta problemet med ditt blogginlägg den 15 april är att du saknar kunskap, perspektiv och blandar äpplen och päron.

    Nazityskarnas mördande av judiska barn (och vuxna) i förintelseläger var planerat, avsiktligt, systematiskt: mördandet var målet i sig självt. När barn dog i bombningar så var det ett resultat av krigshandlingar. Att exv tyska barn dog i flygräder var inget självändamål. Bombningarna skulle upphöra samma ögonblick som Tyskland kapitulerade. Det fanns ingenting det judiska folket kunde göra för att få nazityskarna att sluta döda dem. Däri ligger en avgörande skillnad.

    Avseende dödssiffrorna för Auschwitz I och Auschwitz II så var siffran 4 miljoner på ingalunda vis betraktad som absolut sanning:

    Edvard Crankshaw (brittisk historiker och journalist) skrev i en bok 1959 att ungefär 1 miljon judar mördats.

    Gerald Reitlinger (brittisk historiker) angav 1959 att det totala antalet mördade uppgick till färre än 1 miljon. Av 851 000 judar som transporterades till lägret enligt honom mördades 790 000 - 840 000.

    Raul Hilberg (amerikansk-österrikisk historiker), känd för sitt monumentala verk The Destruction of the European Jews (1961), angav antalet mördade judar till cirka 1 miljon.

    Lucy Dawidowicz (amerikansk historiker) och Martin Gilbert (brittisk historiker) anger 2 miljoner mördade judar i böcker från 1979 respektive 1982.

    Georges Welles (rysk-fransk historiker) uppskattade det totala antalet offer till 1 470 000.

    Yehuda Bauer (israelisk historiker) anger 2 500 000 judiska dödsoffer i en bok från 1985.

    Bara denna lilla genomgång visar att siffran 4 miljoner har varit ifrågasatt samt aldrig accepterats som en utgångspunkt när Förintelsens judiska offer har beräknats.
    Detta betyder inte att siffran 4 miljoner inte användes när t ex media i väst rapporterade om Auschwitz. Den kan också ha förekommit i läroböcker. Men nu talar vi inte om vad som står i tidningar eller kan ha förekommit i andra sammanhang. Nu talar vi om vad historiker (skolade och amatörer) beräknade.
    I östra Europa var det betydligt vanligare att ange siffran 4 miljoner. Men inte ens i Polen var den allmänt accepterad. Redan 1970 skrev Czesław Madajczyk, en känd polsk dåtida historiker, att siffran 4 miljoner var för hög. Själv angav han 2,5 miljoner, vilket även var siffran som den högsta polska tribunalen hade godkänt under rättegången mot Höss. Denna Höss hade själv uppskattat antalet offer för Auschwitz till 2,5 miljoner under Nürnbergrättegången i april 1946. När han kort därpå utlämnades till Polen angav han under rättegången i Warszawa att den siffran var för hög. Och utifrån den beräkningen han presenterade då hamnade dödssiffran på 1 130 000. Dock ändrade han sig igen under sitt slutanförande i januari 1947 och sade att han att under hans verksamhet dog 2 000 000 människor i lägret. Siffran 1 130 000 var dock inte alls en lögn. Enligt dr Franciszek Piper, pensionerad historiker och före detta direktör för museet i Auschwitz, ligger dödssiffrorna för lägret runt 1,3 miljoner. Senare forskning har bekräftat att antalet offer inte överskred 1,5 miljoner.

    En sista sak: du skriver att Kolm blev polska Chelmno efter kriget 1945 när tyskar fördrevs.
    Chelmno blev polskt 1920 och orten har legat i historiskt polskt område sedan urminnes tider.

    /Artur Szulc, författare.

    SvaraRadera
  2. Tack Artur för en faktaspäckad och historiskt intressant text

    SvaraRadera
  3. Ok, att du saknar kunskap var ett polemiskt onödigt omdöme.

    Bättre hade varit att skriva att du uppvisade bristfälliga kunskaper i det ämne du tog upp, vilket kanske inte kan ligga dig till last. Hur många känner till detta om dödssiffrorna i Auschwitz?

    Tyvärr förekom också vissa andra formuleringar från din sida som lutar åt förnekarhållet. Exempelvis är det bevisat att gaskammare fanns i Auschwitz I (trots rekonstruktionen) och det "lär" inte ha funnits gaskammare i Birkenau. Det fanns gaskammare och krematorier där, ganska stora anläggningar.

    Jag läser med intresse din förklaring till varför du uttryckte dig på det sättet.

    SvaraRadera
  4. Ja, Artur, beklagar att jag slarvigt skrev om det "närbelägna Birkenau" i tron att folk skulle veta att det tillhörde Auschwitz Har ändrat det i bloggen till:

    "Den gaskammare i Auschwitz, som miljoner skakade människor har besökt, visade sig vara en polsk-stalinistisk efterhandskonstruktion bland annat enligt den franske historikern Eric Conan. Men till Auschwitz hörde också Birkenau. Enligt de allra flesta historiker skall där ha funnits en gaskammare för människodödande. Att uttrycka tvivel på det leder i många länder i yttrandefrihetens Europa till fängelsestraff, bland annat I Tyskland."

    Och jag låter bli att nämna att den amerikansk-judiske professorn Arno J Mayer skrev att källorna till gaskamrarna var "sällsynta och otillförlitliga" (rare and unreliable).

    SvaraRadera
  5. Bäste "Ässet"

    Normalt brukar jag inte publicera anonyma kommentarer och dessutom kan dina i för sig rimliga uppgifter ge en massa människor som upprörts av det falska förtalet av mig vatten på sina kvarnar.Men jag citerar i alla fall din första mening:
    "Szulc är lite vårdslös i sin tolkning. Att civila dör i bombräder när man bombar städer är givetvis avsiktligt, och att tyfus var en stor dödsorsak i koncentrationslägren glömmer han nämna, utan talar endast om mördandet"

    SvaraRadera