"Omkom på ett tragiskt sätt"

(En krönika från 1995)

I våras kom officiella siffror på Vietnamkrigets "förluster", som dödade människor kallas i denna makabra statistik:

På Nordvietnams och FNLs sida dödades 2 miljoner civila och över 1 miljon soldater. Antalet invalidiserade, skadade och saknade uppgick till cirka 3 miljoner. Det är en klen tröst att officiell body count brukar ta till i överkant, ty den säger å andra sidan inget om lidandet eller många miljoner människors psykiska skador i åratal efter kriget. Därtill kom förgiftade skogar och grödor.

58 000 amerikaner strök med. Dessutom vet vi, att hundratusentals överlevande amerikanska soldater efter hemkomsten aldrig blev riktiga människor mer utan gick under genom självmord, drogmissbruk, kriminalitet eller mentalsjukdom.

Alla dessa miljoner dödsoffer var de verkliga förlorarna. De som ser krig på ungefär samma sätt som Hammarby contra Djurgården brukar dock betona, att det var vietnameserna som "segrade". Men nu läser man, till exempel i artiklar av den radikale brittiske journalisten John Pilger, att det är dollarn som alltmer har börjat styra också Vietnam. Det var ju bland annat för att slippa det som vietnameserna under tre decennier krigade. USA "förlorade" kriget, men "segrade" ändå på något sätt.

Någon av de många som fanatiskt barnatror på rättfärdiga krig får vara snäll och förklara det där för mig.
                                           x x x
Vi har fått lära oss att amerikanerna, som vi anklagade för så många ruskigheter i Vietnam, var riddare i skinande blank rustning under andra världskriget. Inte minst märks det i Tyskland, som med frenesi minneshåller de egna krigsförbrytelserna och nästan lika energiskt hyllar sina besegrare, åtminstone de västliga.

I Eberstetten några mil norr om München såg jag i april en minnessten med texten: "Här i de sista krigsdagarnas förvirring omkom på ett tragiskt sätt 17 soldater". Det är i själva verket ett utomordentligt diplomatiskt sätt att beskriva en krigsförbrytelse: att amerikanska soldater mördade 17 tillfångatagna unga tyskar. I byn Lippach var antalet mördade tyska fångar det dubbla, men där står på stenen över massgraven inte ens, att de omkom "på ett tragiskt sätt". De av amerikanerna våldtagna 20 flickorna och kvinnorna i den lilla byn har inte fått någon minnestavla.

I Remagen finns minnesplattor på det gamla brofästet som prisar de amerikanska truppernas "mod och oförvägenhet". I ett tal till besökarna av ett fredsmuséum, inrymt i samma brofäste och med den amerikanska flaggan på tornet, tackar stadens borgmästare, Hans Peter Kürten, amerikanarna för att de i mars 1945 intog Remagenbron över Rhen och på det sättet förkortade ett vansinnigt krig. I förbigående nämner han Svarta madonnans kapell i Remagen. Det är ett minnesmärke över de hundratusentals tyska krigsfångar, som sammanpackade i leran på Rhenstranden utan tak över huvudet hade ett helvete under ett halvår. Överlevandes berättelser är så otäcka, att en del talar om Eisenhowers dödsläger.
                                          x x x
Om flera i tyskarnas efterföljd skulle framhålla de egna krigsförbrytelserna och tona ner oförrätterna mot sig själva, skulle vi få en fredligare värld. Japanerna har också i 50 år legat lågt, men står inte alltid ut med segrarnas arrogans och hyckleri. Förra året planerades i USA ett frimärke som hyllade atombomberna över Japan. De förkortade kriget, stod det på frimärket, som fick dras in efter japanska protester.

Det var president Truman som lanserade propagandalögnen om att atombomberna räddade liv, egentligen en orwellsk cynism. Han blåljög också i sitt triumftal den 6 augusti 1945 genom att beteckna Hiroshima som en "militärbas". Det var ett par hundratusen civila som brändes till döds i Hiroshima och Nagasaki.

I dag är historikerna tämligen eniga om att Japan redan var på vippen att kapitulera, och att atombomberna fälldes i onödan. Bara under juni-augusti 1945 ödelade det amerikanska flyget 60-99 procent av 24 medelstora japanska städer. I mars samma år hade 83 000 Tokyobor dödats under en enda raid. Indiern N.D. Jayaprakash antyder i sin faktaspäckade bok "The meaning of Hiroshima Nagasaki" (1990), att Hiroshimaborna var försökskaniner i ett gigantiskt militär-tekniskt och medicinskt experiment med udden riktad mot vapenbrodern, Stalins Sovjetunionen.
---------------------------------------
ÅKE SANDIN 1995