Israel vs Syrien, "Ett antal dödade…."?

Det otäcka som händer i Syrien får verkligen en selektiv bevakning av våra medier. Kommentatorer aktar sig noga för att avvika från den ensidigt västliga bilden av skeendet.

I fredags (2013-05-03) angreps syriska mål av israeliska missiler. I går (2013-05-05) angrep israeliskt flyg utkanterna av huvudstaden Damaskus. På svensk TV i går kväll uppgavs att "ett antal människor hade dödats". Det var kanske så många att man inte heller nu ville skuldbelägga Israel, som är det enda land som utan att väst höjer på ögonbrynen, får bomba ett grannland, som det inte befinner sig i krig med. I stort sett tiger omvärlden -- kanske i samtycke?

I morse basunerade våra medier ut att det var 15 syriska "soldater" som dödades av israeliska bomber. I eftermiddag höjdes dödssiffran till 45 "soldater". Den källa som våra medier okritiskt återger sedan länge har det ståtliga namnet "observatoriet för mänskliga rättigheter". Det är en propagandacentral som sköts av en regimkritisk syrier och klädeshandlare i engelska Coventry. Inte undra på att israeliska bomber i motsats till den syriska regimens inte alls sägs döda civila människor, "collateral damage" som det förskönande kallas bland annat vid västliga drönarattacker eller vid Natobombningarna av Libyen. Bland annat uppåt 400 barn skall ha dödats i Gaza för några år sedan av israeliska bomber, men dessa barn var väl varken utvalda av Gud eller våra medier, så de skall kanske knappt betraktas som människor?

KEMISKA VAPEN ANVÄNDA? AV VILKA?
De här israeliska angreppen hade några dagar innan föregåtts av mediernas tal om att Assadregimen "sannolikt" använde kemiska vapen, såsom det oerhört dödliga giftet sarin.

Vi som minns det amerikansk-brittiska angreppet på Irak för drygt tio år sedan och de efterföljande blodbaden och flyktingkatastroferna kände oss nog lite oroliga. Vi kommer ju ihåg hur aggressionen motiverades med att den otäcke Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, som enligt Tony Blair på någon timme kunde förinta London.

Som vanligt var krigets första offer sanningen, ty Irak hade inga några sådana vapen. De aggressiva västmakterna hade tyvärr inte lyssnat på FN:s vapeninspektör i Irak, svensken Hans Blix.

Plötsligt har snacket om kemiska vapen i Syrien kommit i ett helt annat läge. FN har undersökt frågan, bland annat genom intervjuer av flyktingar från krigsområdet. I dag säger FN:s Carla del Ponte, att de har inga bevis på att regimen använt dessa vapen, medan mycket tyder på att rebellerna har gjort det.

Schweiziskan Carla del Ponte är ingen duvunge i fråga om krigsförbrytelser. Hon har varit åklagare vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag och visat civilkurage tidigare, när hon också menade att förbrytelser begåtts mot de i västliga medier så brännmärkta serberna. För några år sedan slog hennes bok ”Jakten: Jag och krigsförbrytarna” ned som en bomb på flera håll i Europa. Hon hävdade där, att omkring 300 serbiska fångar fördes från Kosovo till norra Albanien under 1999, där de låstes in och fick organ bortopererade. Först togs en njure, senare mördades fångarna för andra organ.

MINNS VI ÄNNU GOLANHÖJDERNA?
Syrien har aldrig ockuperat något israeliskt område. Men under det så kallade sexdagarskriget 1967 erövrades Golanhöjderna (tidigare kallade de Syriska höjderna) av Israel, som 1980 ensidigt annekterade området. Varken FN eller något land har erkänt annexionen. I resolution 497 har FN:s säkerhetsråd sagt att erövringen är ogiltig och strider mot internationell rätt.

När påminde våra medier oss om detta?
---------------------------------------------------------
Åke Sandin 2013-05-06