TYSKA IDROTTARE "MASKINER" OCH "LOKOMOTIV?"

(2013-05-08)

Är nyhetsnarkoman och radiot. Gör inte bara en massa radio (www.tyresoradion.se ) utan har alltid P 1 på i bakgrunden. Dessutom tjuvtittar jag på TV-nyheterna.

I dag har jag typiskt nog inte hört ett ljud om de israeliska bombangreppen på Syrien nyligen och FN:s uppgifter om att det troligen var rebellerna som använt kemiska vapen. Det platsar inte länge i den ensidigt västfjäskande mediebevakningen. I stället har det varit massor om tre stackars kidnappade men frisläppta amerikanskor och stora hyllningar av Alex Ferguson. Han avgick i dag efter många år som tränare (nysvenska: coach) i det duktiga fotbollslaget Manchester United. I Aftonbladet var det sex helsidor om honom och hela 24 (!!) foton på honom - snacka om anglofil personkult.

För några veckor sedan påpekade jag att vi i Sverige fick väldigt mycket information om engelsk fotboll, trots att den inte alltid internationellt kunnat hävda sig så bra. (Manchester United är för all del ett undantag). Det var när kvartsfinalerna i Champions League var klara. De två spanska lagen Barcelona och Real Madrid skulle i semifinalerna möta två tyska: Bayern München respektive Dortmund.

TYSKA LAG TILL FINAL
Oj, vad jag är less på dessa storpratande sportkommentatorer på TV, där man hoppas kunna se fin idrott och inte höra självutnämnda "experter" tugga på och alltför länge framträda i bild! De tippade förnumstigt - eller fördomsfullt? - spanska segrar i semifinalerna mellan de tyska och spanska lagen. De tyska "maskinerna" hade inte en chans, menade de grötmyndigt.

Så fel de hade! Dortmund slog ut Real Madrid och Bayern München vann med sammanlagt 7-0 i de två matcherna mot Barcelona. Men då pratade man på sporten om det tyska "lokomotivet"

Det konstiga är att från våra grannländer, bland annat Ryssland och Tyskland, får vi nästan aldrig se några matcher på TV eller höra om deras idrott. Kanske är det av okunnighet som våra journalister avfärdar duktiga tyska idrottsmän med glåporden maskiner och lokomotiv.

Dortmunds stora stjärna är polacken Robert Lewandowski. Faktum är att Tyskalnd nog är Europas mest mångkulturella land, rentav kanske det minst främlingsfientliga? I varej fall meddelas nu att förra året tog landet faktiskt emot hela en miljon invandrare. Samtidigt skärper England sina regler för invandring och nyligen fick Independent Party, som kräver utträde ur EU och minskad invandring, en fjärdedel av rösterna i de engelska kommunvalen.

"TYSKHATET GÅR AN" -- OCKSÅ I EXPO
Det var länge sedan litteraturvetaren Ruth Halldén i Dagens Nyheter skrev en krönika med rubriken "Tyskhatet går an". Där gav hon många exempel på även kända svenskars rasistiska uttalanden om tyskar. Hon förundrade sig över att ingen reagerade över dessa utfall utan tyst betraktade dem som politisk korrekta. Hon undrade retoriskt hur reaktionerna skulle bli om samma negativa generaliseringar skulle användas om till exempel judar.

Drevet mot Omar Mustafa började med att kretsen kring tidningen Expo larmade om hans "antisemitism" utan att de kunde citera ett enda antisemitiskt yttrande av honom. Expo skrev en självberömmande artikel med rubriken "Antirasismen måste vara konsekvent".
Hur konsekvent har då Expo själva varit? Vore intressant om någon kunde minnas en enda artikel i den tidningen om den ännu grasserande antityska rasismen. Läste härom året att en Jonathan Leman i Expo skrev att två miljoner tyskar fördrevs kring krigsslutet 1945. Nej, det var 14 miljoner tyskar, mestadels kvinnor, barn och åldringar, som etniskt rensades från områden deras förfäder bebott i sekler. Uppåt två miljoner dog och dödades, bland dem också en del av de omkring en miljon kvinnor och flickor som våldtogs.

Det där är i stort sett nedtystat. Min granne Eva som jag intervjuade för www.tyresoradion.se  berättade om hur hon som 15-åring i Hinterpommern (nu polskt) utsattes för våldtäkter och andra övergrepp av de firade segrarna. Hon tillade:

-- Man hade inget människovärde och man återfick inte något, för det är ingen som talar om oss i dag heller.

Ser att jag redan 1982 i en artikel på Aftonbladets kultursida reagerade mot den antityska rasismen. Då trodde jag ännu på att alla vettiga människor erkände alla folks lika människovärde. Hade ännu inte förstått att mediestarka grupper gärna ville tysta ner ogärningar mot vissa folk, ja till och med fördöma oss som i den stolta historietraditionen också vågade avslöja gamla propagandalögner. Här kommer artikeln i Aftonbladet 5 juni 1982:
------------------------------------------------
En riktigt fascistisk film
Föreställ er en film med en tysk superhjälte, som med mod, smartness och skojfriskhet övervinner alla hinder, hur otroligt svåra de än är, från ormgropar till en slags övernaturlig neutronbombsliknande katastrof. I hans väg dödas i högt tempo mängder av uniformerade engelsmän och skaror av anonyma judar.
Engelsmännen skildras som enfaldiga töntar, så när som på några få, som är desto bakslugare och grymmare. Lönnfeta, lismande typer med monokel och ett löjeväckande uttal. Judarna är svartmuskiga och läskiga och dödas i drivor.

Föreställ er också att filmen får tre Oscar och går för utsålda hus i hela västvärlden. Varje gång en töntig engelsman får ansiktet insparkat av den sympatiske tyske hjälten, så att blodet effektfullt sprutar, jublar den ungdomliga publiken. Varje gång judar dussinvis mejas ner går ett förtjust och beundrande sus genom salongen.
                                          x x x
Nej detta går tack och lov inte att föreställa sig. Inte ens Goebbels mest optimistiska propagandamakare hade kunnat hoppas, att sådant går hem trots alla tekniska specialeffekter.

Men byt ut den tyska övermänniskan mot en amerikansk, engelsmännen mot tyskar och judarna mot araber, och både kassasuccén och berömmelsen är ett faktum. Filmen heter "Jakten på den försvunna skatten" och har faktiskt kammat in både massor av pengar och tre Oscar.
                                          x x x
I slutscenerna av denna film smälter tyskarnas ansikten i slem och blod. Förklaringen är tidstypiskt nog ockult eller vidskepligt religiös: Tyskarna har varit dumma nog att öppna Mose gamla ark, och därvid uppstår en slags strålning, som förintar alla -- utom förstås vår amerikanske Übermensch och hans lika amerikanska flickvän. Publiken tjuter av lycka, så skickligt gjord är nämligen den här filmen.

Vilka kommer att tjuta av lycka, ifall de av segrarnas kärnvapen nerlusade Öst- och Västtyskland som de sannolikt första förintas i ett tredje världskrig? När tyskarnas ansikten i verkligheten smälter i slem och blod?

Kanske inte ens de filmbedömare, som är så aningslösa eller ensidigt hjärntvättade, att de tror att en ultrafascistisk film blir ofarlig, därför att offren har klätts ut i nazityska uniformer.
---------------------------
Åke Sandin, Aftonbladet 1982