måndag, april 1

Då neutraliteten räddade oss i rysskräckens tid

"TRE KONUNGAR TILLHOPA…"
Vem bryr sig i dag om Esaias Tegnér? Många har väl inte ens hört talas om honom. Men för 200 år sedan var han en ledande svensk poet, tillika biskop. Men vi gubbar lärde oss en del om honom i skolan och jag kan ännu recitera utantill flera av hans dikter.

Tegnér var typisk för sin tid, då nationalismen blommade upp, den som ställt till så mycket elände sedan dess. Han beundrade Karl XII och skrev en dikt som börjar:

"Kung karl den unge hjälte,
han bröt i striden fram…."

Andra rader i denna dikt erinrar om att Sverige år 1700 angreps av tre andra länder och lyder:

"Tre konungar tillhopa
ej skrevo pilten bud
lugnt stod han mot Europa,
en skäggig dundergud…"

TREKUNGAMÖTE OCH BONDETÅG 1914
Ett foto av tre kungar minns jag också. De ser ståtliga ut, långa och majestätiska. De var Kristian X av Danmark, Håkon VII av Norge och Sveriges kung Gustaf V. De träffades i det så kallade trekungamötet i Malmö december 1914, då första världskriget hade pågått sedan några månader.

Ett resultat av mötet var att de tre monarkerna bekräftade den skandinaviska enheten kring neutralitetslinjen. Den hade för Sveriges del inte varit helt självklar, åtminstone inte i omgivande länders ögon. Tidigare under 1914 hade den liberale statsministern Karl Staaff tvingats bort. Han var mera intresserad av att satsa pengar på välfärdsreformer i Fattigsverige, till exempel pensioner, än att bygga dyrbara pansarbåtar.

Bakgrunden var det så kallade Bondetåget, då Stockholm i februari 1914 invaderades av 30 000 nationalistiska och rojalistiska bönder. De uppvaktade kung Gustaf V för att intyga sin försvarsvilja. Kungen höll då ett tal till bönderna, där han tog avstånd från sin egen regering, som därefter avgick. Vid utformningen av talet hade kungen haft hjälp av Sven Hedin, nationalhjälte på den tiden efter sina många upptäcktsfärder.

GROVT FÖRTAL OCH RYSSKRÄCK
Karl Staaff, som bara hade ett år kvar att leva, utsattes för en vämjelig förtalskampanj, ja man påstod att han i själva verket var en prorysk spion. I fina hem skaffade man askkoppar med Staaffs bild i botten, så herrarna kunde fimpa sina cigarrer i bilden av den forne och döende statsministern. Överklassens indiskreta charm! Men även intellektuella som professor Mittag-Leffler deltog i smutskastningen.

För Ryssland hade det då varnats mer än vanligt. 1912 kom Svens Hedins bok "Ett varningsord" ut. Den spreds i en miljon exemplar, en fantastisk upplaga på den tiden. (Kan bara jämföras med regeringskansliets stora gratisupplaga 1997 av boken "…om detta må ni berätta…", i en annan tidsanda eller propagandistisk miljö). Hedins bok är nog det mest extrema exemplet på traditionell svensk rysskräck. Om vi inte med pansarbåtar och andra militära medel rustade oss, skulle vi lida oerhört under en invasion av barbariska ryssar, var budskapet.

NEUTRALITETEN RÄDDADE OSS
Inte underligt att tsarens Ryssland trodde att Sverige skulle gå med i första världskriget på Tysklands sida. Tsarens amiraler hade planer på att som en preventiv åtgärd slå ut det svenska sjöförsvaret. Men så kom de svenska neutralitetsförklaringarna. De lugnade ryssarna och vi hade turen att även denna gång undgå krigets fasor.
I dag varnas det också för ryssarna. De rustar upp, hojtar de militaristiska, men undviker att nämna från den relativt låga nivå det sker. Många av dessa alarmister agiterar för att Sverige ska gå med i Nato, vars ledande supermakt ofta startar krig och har en militär förmåga många gånger större än Rysslands.

Dessutom vore det schysst om alla dessa politiker med Carl Bildt i spetsen och alla dessa larmande medier ville erkänna att de hade fel när de skapade en våldsam hysteri och rysskräck om de ryska ubåtar, som de påstod vimla i våra vatten sommar efter sommar.
--------------------------------
Åke Sandin 13-04-01

1 kommentar:

  1. Jan Wiklund8:59 fm

    Vindskupan har kommenterat det här på http://sandberg.be/vindskupan_hem/2012/01/hur-svensk-sakerhetspolitik-drog-in-oss-i-ett-gerillabempningskrig-i-afganistan-pa-den-forlorande-sidan/

    Han förundras inte främst över den moraliska härdsmältan utan över den intellektuella. Hur kan svenska politiker vara så korkade att dom pantar bort sig till en stormakt? Förra gången, dvs 1600-talet, gick det ju inte så bra. Inte ens för dom som drev på, dom drabbades ju av reduktionen senare.

    SvaraRadera