Krigstrummor mot Syrien?

(Under många års Radio Tuff har tiotusentals "veckans rosor" delats ut. Men det är nog första gången på söndag som vi ger en framträdande republikansk ledamot av USA:s kongress en ros. Han heter Ron Paul och har till och med tidigare försökt att bli presidentkandidat. Hans artikel nedan är tidigare publicerad av Tidskrift gör Folkets Rättigheter på www.tffr.org )

Historierna om de syriska massakerna förändras hela tiden, vilket borde väcka misstänksamhet. Vi fick höra att Gaddafi planerade folkmord i Libyen och att Irak hade massförstörelsevapen och vi fick höra lögner om folkmord och massakrer i Kosovo.

Nu slår man på krigstrumman igen i Washington. Den här gången är det Syrien som syns i hårkorset efter en massaker där förra veckan med över 100 döda. Det är vad man kan vänta sig av en regering som kungjort en politik av ”regimförändring” i Syrien, att reaktionen skulle vara att lägga skulden för tragedin på enbart den syriska regeringen, att utvisa syriska diplomater från Washington och att kungöra att USA kan komma att anfalla Syrien även utan FN:s godkännande. Tanken att regeringen skulle följa författningen och begära en krigsförklaring från kongressen tycks förstås ännu mer anakronistisk nu än under den föregående regeringen.

Det kan hända att den syriska militären var ansvarig för vad som skedde förra veckan men bombangrepp och anfall har genomförts av väpnade rebeller som enligt rapporter har al-Qaida-anknytning. När så mycket står på spel vore det förnuftigt att vänta på en fullständig utredning - såvida inte sanningen är mindre viktig än att röra upp känslorna till förmån för ett anfall från USA.

Det finns gott om anledningar att ställa sig skeptisk till USA - vad regeringen hävdar och som förstärks av vad som förs fram genom de stora massmedierna. Hur många gånger på senaste tid har lögner och överdrifter använts för att driva fram bruk av våld utanför USA? Det var inte länge sedan som vi fick höra att Gaddafi planerade folkmord mot folket i Libyen och att enda sättet att förhindra det var ett anfall från USA. Det som då hävdades visade sig vara felaktigt, men vid det laget hade USA och Nato redan bombat Libyen, förstört landets infrastruktur, dödat outsägligt många civila och överlåtit makten till ett gäng ligister.

På liknande sätt fick vi höra en lång rad falska uppgifter som skulle öka det folkliga stödet för 2003 års krig mot Irak, bland annat saftiga historier om massförstörelsevapen och drönarflygplan som kunde gå över Atlanten. De som förordade krig förstod inte det irakiska samhällets komplicerade sammansättning, bland annat dess klansystem och religiösa skiljaktigheter. Följden blev att det irakiska samhället i dag är en kaotisk sörja, med sina gamla kristna befolkning eliminerad och ekonomisk tillbakagång med flera årtionden. Ett onödigt krig som åstadkommits med lögner och manipulationer slutar aldrig väl.

Ännu tidigare fick vi höra lögner om folkmord och massakrer i Kosovo som skulle bana väg för president Clintons bombkrig mot Jugoslavien. Över tolv år senare är denna region på alla sätt lika instabil och farlig som före USA:s intervention - och amerikanska trupper är fortfarande där.

Historierna om den syriska massakerna förändras hela tiden, vilket borde väcka misstänksamhet. Först fick vi höra att dödandet orsakades av regeringens artilleribombardemang, men sedan upptäckte man att de flesta hade dödats från nära håll med handeldvapen och knivar. Ingen har förklarat varför regeringsstyrkorna skulle ha tagit sig tid att gå från hus till hus och binda offrens händer innan de sköt dem och sedan dra sig tillbaka för att låta rebellerna dokumentera de gräsliga detaljerna. Ingen vill fråga eller besvara de besvärande frågorna, men det vora klokt om vi ställde oss frågan vem som drar nytta av dessa historier.

Vi har fått se medierapporter under ett antal veckor den senaste tiden att Obama-administrationen lämnar direkt ”icke-dödande” bistånd till rebellerna i Syrien och samtidigt underlättar införande av vapen från andra Gulf-stater. Detta till häften dolda bistånd till rebellerna som vi inte vet så mycket om hotar att bli öppen intervention. I förra veckan sade general Martin Dempsey, USA:s försvarschef, om Syrien: ”Jag tror att man ska överväga militära åtgärder.” Och jag som hela tiden har trott att det var kongressens sak att besluta när vi ska börja krig, inte generalernas.

Vi befinner oss på ett snabbspår till krig mot Syrien. Det är dags att dra i bromsarna.
-----------------------------------------------------------------------------

Ron Paul är ledamot från Texas av USA:s Representanthus och tidigare presidentkandidat för Republikanerna.


5 juni 2012