Nu ställs den bosnienserbiske generalen Ratko Mladic inför rätta i Haag. Bland åtalspunkterna finns etnisk rensning. Den förra bosnienserbiska presidenten Biljana Plavsic dömdes av denna domstol till elva års fängelse, bland annat för etnisk rensning. Strax före sin 80-årsdag släpptes hon ur det svenska kvinnofängelset Hinseberg.
Även serber blev under de jugoslaviska krigen på 90-talet etniskt rensade, till exempel från Krajina och Kosovo. Detta är i området en otäck tradition från slutet av andra världskriget. Då blev massor av tysktalande så kallade Donauschwaben etniskt rensade och deporterade, många från vidriga koncentrationsläger, där ca 60 000 dog/dödades.
I år har amerikanen R M Douglas bok "Orderly and Humane. The expulsion of the Germans after the Second World War" (Yale University Press) utkommit. Titeln anspelar på ett tal av Churchill ett halvår före krigets slut, där han lovade att den etniska rensningen av tyskar från Ostpreussen, Danzig, Hinterpommern, Schlesien, Sudetenland och andra områden, där deras förfäder hade bott i sekler, skulle bli "orderly and humane", ordnad och human. Han var tydligen ingen vän av multikulturella samhällen utan framhöll:
"Fördrivning är metoden, som såvitt vi kan se, kommer att bli högst tillfredsställande och varaktig. Inte längre kommer det att vara någon folkblandning som kan orsaka ändlösa svårigheter".
Som Douglas visar blev den etniska rensningen av tyskar varken ordnad eller human. Av de uppåt 14 miljoner tyskar som fördrevs, av vilka de flesta var kvinnor och barn, dog/dödades tragiskt många. Två miljoner brukar dödstalet beräknas till men Douglas är försiktigare, vilket är klokt, eftersom de flesta dödstalen i krig är propagandistiskt överdrivna. Han talar om "minst en halv miljon" dödsoffer och tillägger att många dessutom dog i de otäcka koncentrationsläger, där många tyskar hamnade. De miljontals våldtäkterna gjorde deras öde ännu grymmare.
Douglas framhåller, att dessa miljontals tyska fördrivna är den största nedtystade tragedin från andra världskriget. Våra ensidiga medier har nästan aldrig nämnt den. Det var 20 år sedan Dagens Nyheters Ruth Halldén skrev sin krönika "Tyskhatet går an" om vår legitima rasism. Alla uppmaningar om att vi inte får glömma förbrytelser i andra världskriget har beträffande tyska offer ingen bäring. Vi kan ju inte glömma något vi aldrig har brytt oss om att komma ihåg. Tyskarna är ju varken utvalda av medierna eller Gud.
-------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1316 (3-17 juni 2012
(R.M. Douglas bok finns också på tyska med titeln: Ordnungsgemässe Überführung, Die Vetrtreibung der Deutschen nach dem Zweiten Weltkrieg)
Mycket bra att du tar upp detta ämne som i princip ingen känner till idag. Om detta må vi berätta...
SvaraRadera