Det ironiska är att de fem främsta kärnvapenstaterna är andra världskrigets hyllade segrare: USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina. De har ju sedan ett par mansåldrar också en gräddfil i FN:s säkerhetsråd, där de med sin vetorätt kan förhindra för dem obekväma nedrustningsförslag.
Nu talas bara om Irans högst eventuella kärnvapen. I många år har det sagts att Iran "snart har egna kärnvapen" och dessa misstankar har nu accelererat åtminstone bland mera militanta västliga bedömare. I våras var Pierre Schori i Tyresö och han berättade, att arabstaterna tyckte att larmen om framtida iranska kärnvapen var hyckleri, så länge man inte också varnade för Israels redan befintliga kärnvapen.
Schori tyckte att det skulle vara väldigt bra om Sverige drev frågan om en kärnvapenfri zon i mellanöstern. Detta förslag har legat på FN:s bord ända sedan 1974 och har fått ett enormt stöd i generalförsamlingen men aldrig gått till nästa steg, säkerhetsrådet, därför att USA har lagt in sitt veto.
Under 80-talet var det stora demonstrationer och tusentals människor på Sergels torg i protestmanifestationer på Hiroshimadagen den 6 augusti. Sedan dess tycks vi dock nästan som doktor Strangelove i Stanley Kubricks lysande film "ha slutat att ängslas och lärt oss att oss att älska bomben"
Men sedan något år finns det en antikärnvapengrupp i Svenska Freds med deltagare från flera lokalföreningar, bland annat Tuff i Tyresö. I Nässjö, som har en lång tradition av oavbrutet fredsarbete, finns bland annat 16-årige Daniel Ardabili-Farshi. Han har skrivit brev till president Obama, som i retoriken men inte i praktiken är kärnvapenmotståndare.
I mars ordnade Tuff ett seminarium med den hoppfulla rubriken "För en kärnvapenfri värld". Där framträdde Leonore Wide och Meit Krakau från Svenska läkare mot kärnvapen och som inledare fanns också norskan Anne Marte Skaland. Hon är aktiva i organisationen med det vitsiga namnet ICAN, som betyder International Campaign to Abolish Nuclear Weapons.
Mera om detta kommer från söndagkväll (17/6) på Tyresöradion - Succékanalen 91,4 och på webben www.tyresoradion.se
Hmmmm, en tanke:
SvaraRaderaOm man skulle vara lite krasst empirisk skulle man konstatera att kärnvapen inte använts efter ww2, vilket inte är att säga om konventionella vapen.
Vidare vet vi att demokratier inte går ikrig med demokratier men däremot ibland med diktaturer. Dessa i sin tur går understundom i krig med demokratier samt med andra diktaturer. Till detta kommer ett antal inbördeskrig och terrororganisationer. Aktörerna i inbördeskrig är sällan demokratiska, och de vi kallar terrorister är det inte heller.
Ergo:
Kärnvapen i händerna på demokratier (och enskilda ickedemokratiska stormakter) har inte ställt till med tillnärmelsevis så mycket förödelse som konventionella vapen i kombination med ickedemoktratier.
Kanske är kampen för demokrati det viktigaste så försvinner kärnvapnen av sig själva ettervaert.
Kanske är det så man skall förstå rädslan för Irans kärnvapen.
Iran är ju ingen vidare demokrati.
//Ingemar Gråsjö