(I den här bloggen förekommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som har hörts varje vecka från 1985 på 91,4 MHz och på www.tyresoradion.se . Radio Tuff görs på frivilligbasis i den stolta folkrörelsetraditionen och sänds första gången söndagar jämna veckor kl 17 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor. Tidigare Radio Tuff finns att lyssna på i ”Arkiv” på www.tyresoradion.se )
Det här är några tankar vid nyåret 2010 från en som tyckts sig leva på övertid i många år. Tänker ibland på Birger Norman (1914-1995), som gav ut en diktbok också på ångermanländska, inte alltid lätt att förstå för sydsvenskar. Minns som pojke hur gubbarna vid Höga kusten uttryckte sin vidsynthet –eller främlingsfientlighet—genom att påstå:
--Norrmän är inte värre än andra jävla utlänningar, typ skåningar och nollåttor!
Innan jag citerar en av Normans tänkvärda diktsnuttar behövs en kort ordlista: ”Sparkar” betyder spark eller sparkstötting och ”rabbe” att bromsa genom att sätta ner hälen. Alltså:
Tin ä en sparkar
i utförsbacke
på blåhalka
löne int å rabbe.
Ja, vi kan inte bromsa tiden. Om vi har tur blir vi gamla. Min gamle vän, tuff-aktivisten Roland ”Kådisbellan” Schütt (1913-2005) blev 92 år. Han skrev bland annat:
Man blir gammal och skrynklig i skinnet
kan ändå vara ung i sinnet.
Men det händer nåt konstigt med kroppen:
Näsan blir längre –och mindre blir snoppen.
På tal om varför han inte ville vara med i de berömvärt aktiva pensionsföreningarna förklarade Roland:
-- Där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom talar om är sina förbannade krämpor och jag har tamefan nog med mina egna.
För oss gummor och gubbar kan krämpor trots allt vara ett mindre ont än det faktum att så många av våra vänner är sjuka eller redan har ”emigrerat vertikalt” för att citera en annan bortgången vän, den lysande litteraturkåsören Ebbe Björkman (1922-2003).
I Peder Sjögrens bok och 50-talsfilm ”Kärlekens bröd” sjunger svenska frivilliga i finska vinterkriget en vemodig sång med bland annat följande ord:
”Det gör detsamma om du lever eller dör,
ty vänner har du många på båda sidorna....”
Problemet med stigande ålder är att alltför många av ens vänner redan finns på andra sidan. Men vi som ännu har förmånen att finnas på den här sidan bör följa Bertrand Russells ord:
”Så länge vi är vid liv skall vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap”.
Russell rökte och krökte men blev 98 år. Två dagar före sin död 1970 dikterade han sitt sista uttalande:
”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”
Det var adresserat till Israel men gäller tyvärr också andra länder. Men ett gott nytt solidariskt år önskar
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1254) 3-17 jan 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar