JAG ÄR EN RESULTATFIXERAD GAMMAL IDIOT

Det finns en klar risk att rubriken får medhåll. När jag läser en del svavelosande kommentarer till mina båda bloggar anar jag det. Dessa tyckare sätter sällan ut sina namn och är så självsäkra att de glömmer att argumentera och i stället bara fläskar på. Civilkurage är en bristvara, särskilt på nätet, som blivit anonyma fegisars klotterplank.

Min idioti visar sig i att jag fortsätter att jobba frivilligt, låt vara i den gamla stolta men alltmer bortglömda folkrörelsetraditionen. Detta börjar likna stenåldern, nu när kommersialismens hjärntvätt firar allt större triumfer. Herregud, så kilovis med reklampapper som dräller ner i brevinkastet varje vecka. För att inte tala om TV-kanalernas många fåniga reklamavbrott.

Med rätta beskylls jag för att vara otålig och resultatfixerad. Det kan vara en följd av det frivilliga arbetet, för löneavierna var i alla fall ett slags bevis på att man gjorde en insats. Men hur resultatvärderar man till exempel Radio Tuff, som nu sänds 1178:e veckan i oavbruten följd sedan 1985? Tacka vet jag jobbet med att varje kväll handdiska! Efter en kvart kan jag glädja mig åt resultatet: att glasen skiner i prydliga rader på diskstället.

För 15-20 år sedan påstods (läs: gissades) det, att Radio Tuff hade bidragit till att Tyresö Ulands- och Fredsförening hade 600 betalande medlemmar. Det händer ännu att en och annan blir medlem tack vare radion. Kanske bidrar Radio Tuff också till att det fortfarande görs beundransvärda insatser av skolor och privatpersoner för att stödja Tuffs många utmärkta projekt i Indien och att allt flera mangogram köps av smarta och solidariska människor. Men jag är inte alls säker.

Den andra radion jag gör, högtidligen kallad ”Succékanalen 91,4 –Tyresöradion” med sina 200 program per år, minskar förhoppningsvis den djupa medieskugga Tyresö befinner sig i. I optimistiska stunder vill jag gärna tro att den gör en insats för närdemokratin genom att ha givit röst åt flera tusen olika slags människor. Men jag är inte säker på det heller.

I nästa liv borde jag kanske gå i mina fäders fotspår och bli företagare. Allt flera närradiostationer privatiseras, ibland på ett mer fiffigt än hederligt sätt, vilket radioveteranen Christer Hederström berättar på Tyresöradion från den 30 mars. Det ger status –och pengar-- att vara företagare. Tyresö närradioförening satsade under 2007 tjugo gånger mer pengar på teknik än på huvuduppgiften, programverksamheten.

Jo, jag känner en viss tillfredsställelse, när jag varje söndag eftermiddag har varit i studion och lagt in fem nya halvtimmesprogram och lika många mellansnack. Men resultatet av detta har jag bara vaga begrepp om. Fast nu ska jag sticka in till köket och börja diska. Så om en kvart förvandlas jag från osäker radiot till lycklig idiot, som stolt kan betrakta det glänsande resultatet där på diskstället.
---------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1178) 2008-03-30