Idag , lördagen den 23 februari är det vår i luften här i Wien. Plus 14 grader och en nästan målfri himmel. Så därför kom cyklarna fram från sin vinterförvaring. Lite pumpande av däcken och sen iväg på väl avskiljda cykelbanor längs Donau kanal.
Själv sitter jag på en hederlig gammal svensk cykel av märket Pilen. Modellen är från anno dazumal men cykeln nytillverkad. Att cykeltillverkare äntligen har förstått att ta tillvara gammal "design" skänker stor glädje. Modellen gör att jag kan sitta rak i ryggen med styrets handtag på bekvämt avstånd och höjd. Vidare så är sadeln av den äldre sorten dvs bred. Detta gör att kroppens tyngd tas upp av rumpan och inte av genitalierna, vilket var fallet med min tidigare, lite mer moderna cykel. Med allt fler år bakom sig, blir små glädjeämnen allt viktigare i den mindre roliga åldersresan.
Vi är inte ensamma härute, för att möta våren. Vårvärme och sol tycks vara ett allmänmänskligt behov. Det som dock avviker från det man är van vid när våren kommer är de raska entreprenörerna som med sina uteserveringar kan erbjuda någon lättare förtäring under åkturen eller promenaden. Då slog det mig att kanske detta är en konsekvens av klimatförändringar. Företagarna har av tradition öppnat runt 1:a april. Dom har naturligtvis inte lagt in stigande växthuseffekt i sin planering. Dom har inte förstått att stigande temperaturer gör att våren kommer att komma allt tidigare. Vi får hoppas att de lär sig, för allas välfärds skull.
Ett annat glädjeämne med lustfyllda cykelturer är att små funderingar får fritt spelrum. Man sitter där på sin cykel och mår bra och så dyker småknepiga tankar upp. Som detta med att lära sig språk. Speciellt som man bosätter sig ett annat land. Vi fick tipset att titta på TV för att tränga in i vårt nya språk. Det är säkert klokt. Men så tänkte jag på hur det var när jag som 20-åring började som reseledare i Rumänien. Där fanns ingen TV att tillgå. Då tänkte jag på att frekvens eller hur ofta ord sades var det som underlättade inlärningen.
Som exempel vill jag ta upp det rumänska ordet no ieste (uttalas med ett klart hörbart i). Det sades alltid när man skulle beställa mat på restaurang (Jag hade inte tillgång till kök utan åt tre mål mat om dagen på restaurang). Det betyder, kanske lite överraskande, ”finns inte”. I Ceausescus Rumänien saknades det mesta. Trots att menyer omfattande kanske 50-100 olika rätter var bara 2-3 stycken tillgängliga. Så chansen att de skulle säga no ieste eller finns inte, var ganska stor. Ur lingvistisk synvinkel var det dock ganska bra. Man lärde sig snabbt ett nytt ord.
Vad har då detta med vårt nya språk att göra. Jo på TV i Österrike är det vanligaste eller mest frekventa ordet just nu Entscheidung (kan förekomma i lite olika böjda/grammatiska former) som betyder ungefär avgörande eller komma till beslut. Så det fastnade ganska snabbt. Varför just detta ord frågar man sig kanske. Jo vi har här samma utbud av TV-program som i Sverige. Bonde söker fru, Let's Dance, Idol osv. Publik skall avgöra, Jury skall avgöra, deltagare skall avgöra eller fatta beslut.
Stackars den som drabbas av beslutsångest. Vart vill jag då komma med detta. Jo genom en frekvensanalys av ord i ett samhälle kanske man kan få en bra mätare på tillståndet i nationen. Om det var knapert med kostlig spis i Rumänien under Ceausescu så gäller detta i högsta grad andlig spis i Österrike 2008. I alla fall om man vill träna språk via TV-------------------------------------------------------------------------
Leif Bratt i Wien för Radio Tuff (nr 1174) 2008-03-02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar