Kära lyssnare!
Det har varit kallt och ruggigt här i Skåne, men det hindrade inte en liten sånglärka från att drilla i skyn i förra veckan. Hejdlös och hialös jublade den lilla krabaten fram sina vårkänslor.
Lika hejdlösa som sånglärkan visade sig de svindlande affärer vara som uppdagades i veckan. På en gymnasieskola härnere hade pojkarna i fordonsklasserna reparerat den ena skrotbilen efter den andra och fått dem att lysa i ny glans. Nu borde man ju ha sålt dessa dyrgripar till marknadsmässiga priser och kanske låtit de inflytande pengarna komma eleverna och deras utbildning till godo. Men nej, här köptes det fina bilar till vrakpriser. En lärare hade på kort tid köpt sju bilar till långt under marknadspriser. Rektorn omplaceras tills vidare, hette det i ett uttalande. Nog förväntade jag mig att pedagogisk personal skulle föregå med gott exempel. Eller är det detta som är den marknadsekonomi eleverna skall utbildas i?
I ett par kommuner, bland annat i Helsingborg, var girigheten också större än klokheten. Där tog kommunernas ekonomer pengar ur kassakistan, lånade stora summor därtill och investerade i aktier i USA. I den pågående bankkrisen tvingades man sälja rubbet och förlorade nästan allt på kuppen. När de lånade pengarna var återbetalda återstod av de investerade miljonerna knappt tio procent. Där gick miljonbelopp till spillo. Med all rätt räknas girigheten till de sju dödssynderna. Tack och lov höll Malmös politiker fingrarna från syltburken.
Lika storvulen som hialös var en insändarskribent som släppte loss en försöksballong med baktanken: Går det så går det! Under rubriken ”Är tiden kommen också för Skåne?” pläderar skribenten, som är medlem i Skånes författarförbund, för att Skåne liksom Kosovo skall frigöra sig från Moder Svea tillsammans med Halland, Blekinge och Småland. ”Venderna i södra Sverige och norra och nordöstra Tyskland har länge underkuvats och fråntagits alla mänskliga rättigheter”, sägs det i artikeln. Tja, inte känner jag mig särskilt underkuvad härnere. Vidare menar skribenten att den ”skånska självständigheten baseras på att skåningarna har andra ståndpunkter än svenskarna.” Freden i Roskilde ligger visserligen hela 350 år bakåt i tiden, men vissa tankar biter sig envist kvar.
Jag brukar inte konfrontera er, kära lyssnare, med dödsrunor, men den här veckan måste jag göra ett undantag, eftersom man verkligen hör historien vingslag susa i dessa livsöden. I Frankrike dog i veckan Lazare Ponticelli. Han blev 110 år gammal och var den siste veteranen från första världskriget. Ponticelli kom som tioåring från Italien och ljög om sin ålder, när han som sextonåring tog värvning i främlingslegionen. Le grand nation ville hedra honom med statsbegravning, men redan tidigare hade Ponticelli undanbett sig en sådan. I stället önskade han sig en ceremoni som hedrar minnet av hans döda krigskamrater. President Sarkozy utlovade en nationell sorgedag för Frankrikes döda krigshjältar. Bättre vore om han utlovade att det aldrig behövde bli några nya krigshjältar.
I Tyskland har också en historisk gestalt lämnat jordelivet i veckan som gått, nämligen skådespelaren Erwin Geschonneck. Han var jämförelsevis en yngling med sina endast 101 år. Geschonneck var en av de mest hyllade och ärade skådespelarna i efterkrigstidens Tyskland. Fram till murens fall var han verksam i DDR. Det som gör hans liv historiskt intressant är det faktum att han överlevde tre av Nazi-tidens koncentrationsläger, Dachau, Sachsenhausen och Neuengamme. Från Neuengamme räddades han och fördes ombord på fartyget ”Cap Arcona” som låg på redden i Neustadt-bukten utanför Lübeck, när engelsmännen den 3 maj 1945, alltså när kriget praktiskt taget redan var slut, anföll och bombade dessa med röda-kors-flaggor markerade fartyg. Sju tusen nyligen räddade fångar dödades av bomberna eller drunknade i det kalla vattnet. Erwin Geschonneck var en av de få överlevande. Ibland tror jag på skyddsänglar.
Måtte även ni, kära lyssnare, ha var sin skyddsängel hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff 2008-03-16
Citat: "I Tyskland har också en historisk gestalt lämnat jordelivet i veckan som gått, nämligen skådespelaren Erwin Geschonneck. ----- Det som gör hans liv historiskt intressant är det faktum att han överlevde tre av Nazi-tidens koncentrationsläger, Dachau, Sachsenhausen och Neuengamme. Från Neuengamme räddades han och fördes ombord på fartyget ”Cap Arcona” som låg på redden i Neustadt-bukten utanför Lübeck, när engelsmännen den 3 maj 1945, alltså när kriget praktiskt taget redan var slut, anföll och bombade dessa med röda-kors-flaggor markerade fartyg. Sju tusen nyligen räddade fångar dödades av bomberna eller drunknade i det kalla vattnet. Erwin Geschonneck var en av de få överlevande----".
SvaraRaderaDåligt Åke Sandin! Citatet är i en mycket väsentlig punkt lögn!
Fångarna var inte "räddade" från Neuengamme, de drevs istället i utomordentligt dåligt skick av SS ombord på skeppen de flesta på Cap Arcona.
Skeppen var INTE Rödakors-flaggade, röda korset var överhuvudtaget inte inblandade och de hade inte med de svenska "vita bussarna" att göra (den expeditonen var redan avslutad).
Den information som några britter faktiskt fick om skeppen, försvann i krigsvirrvarret tyvärr någonstans på vägen, något som inte är ovanligt i krig !?
DÄRFÖR blev fartygen, då kriget fortfarande pågick, angripna av det engelska flyget!
Vad man än anser om det, en krigsförbrytelse var det faktiskt inte även om man med facit i hand lätt kan tala om en sådan!
Det kan du läsa på webben om, bl.a. på http://www1.uni-hamburg.de/rz3a035//arcona.html
Skall du inte någon gång nämna de mycket större och värre (och där ingen tvekan alltså råder) nazistiska krigsförbrytelserna?!?