GRYMHETERNA MOT FÖRLORARNA TYSTAS NER

I Sverige finns faktiskt en statlig myndighet, som ska upplysa oss gräsrötter om vad som är viktigt att veta i historiens enorma uppsjö av händelser. Den heter Forum för levande historia och har under fem år mest berättat om nazismens brott, det vill säga tyskarnas ogärningar –som om vi inte hade hört talas om dem tidigare. Nu ska den börja med att också skildra kommunismens brott, de gräsligheter ryssar, kineser, kambodjaner med flera begick. När --eller om?-- den ska ta fram västliga imperialisters många lik ur garderoberna är inte känt.

Egentligen skulle dessa med skattepengar välbetalda forskare (?) berätta om krigen, som självklart är den särklassigt värsta förbrytelsen mot mänskligheten. Från och med andra världskriget har majoriteten av de dödade i krig varit civila. Men här tycks vi anamma den märkliga uppdelningen i ”goda” och ”onda” massmördare. Kanske är vi alltför påverkade av både religionerna och Hollywood.

Vi har i decennier fått lära oss att under andra världskriget var förlorarna de ”ondaste” av de ”onda”. Alltså tvivlar jag starkt på att många miljoner tyska civilas lidanden kommer att nämnas av den trendiga statliga historieinstitutionen. Det brukar inte heller våra medier göra, men i måndags (08-03-10) förekom ett undantag, låt vara bara i fem minuter på Sveriges Radios Obs.

Där berättade Per Runesson om hur 14 miljoner tyskar vid krigsslutet etniskt rensades från områden, där deras förfäder hade bott i sekler. Två miljoner dog/dödades. Men i segrarnas retorik skulle det ske humant och ordnat. Runesson påpekar, att det blev en ytterst brutal etnisk rensning, att massor av tyska civila blev mördade eller våldtagna och ivägkörda under de mest fasansfulla förhållanden:

”Dessa flyktingar misshandlades, rånades, de hungrade och i vissa fall frös ihjäl i de boskapsvagnar som förde dem västerut, de som inte gick till fots. En brittisk parlamentsledamot skrev att detta att miljoner människor skickades tvärsöver Europa var som ’ett krypande Belsen’. Somliga tyskar hamnade i särskilda förhörscentra, där man ville komma åt dem som begått krigsförbrytelse, hur nu det skulle kunna gå till i denna röra av miljontals människor på drift. Allt blev kaos och oordning och vid dessa ’förhörscentra’ kom metoder till pass som alltför mycket liknade nazisternas egna, och alla kom inte levande från dessa utfrågningar. En kommission undersökte 139 fall och fann att i samtliga fall utom två hade den förhörde fått sina testiklar söndersparkade av de amerikanska förhörsledarna. Britterna var tyvärr inte bättre. Där valde myndigheten att hitta på anklagelser om offren för misshandeln och dömde dessa till långa fängelsestraff för att inte fakta om de här hemskheterna skulle sippra ut till media och allmänhet”

Så långt Runesson. Men han tar också upp de tyska krigsfångar, som tvärtemot Genèvekonventionen kvarhölls åratal efter kriget, i många år i Sovjetunionen och flera år i franska, amerikanska och brittiska läger. Britterna förde efter kriget över 100 000 tyska krigsfångar till England och använde dem som tvångsarbetare i jordbruket. Runesson tillägger:

”Överallt rådde övervåld och meningslöst förtryck, även ekonomiskt sådant. För vad var meningen, undrade förstås många tyskar, med förstörelse av maskiner, som skulle kunna användas vid landets återuppbyggnad? Men kanske ville inte de allierade att Tyskland skulle byggas upp på nytt. Kanske ville man göra sig av med all deras industri och låta tyskarna gå bakom plogen i stället? Det var en tanke som hade lanserats 1944 av den amerikanske ministern Henry Morgenthau, och misstanken om sådana planer orsakade upplopp i Ruhr.”

Per Runesson stöder sig på britten Giles MacDonogs bok ”After the Reich”. Vill man ha en bättre och mera fackhistorisk skildring av övergreppen mot förlorarna kan man läsa den amerikanske historie- och folkrättsprofessorn Alfred-Maurice de Zayas’ böcker, till exempel ”The German Expellees. Victims in War and Peace” och ”Die Anglo-Amerikaner und die Vertreibung der Deutschen”. Men det är en historiker, som svenska medier undviker och det är uteslutet att vår selektivt historieindoktrinerande myndighet, Forum för levande historia, skulle bry sig om hans obekväma sanningar.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1176) 2008-03-16