Kära lyssnare:
Det är årsskifte och det är dags att göra en summering av 2007. Frågan man alltid ställer sig mot slutet av ett år lyder: Har året varit gott? Hur det har varit för er, kan bara ni själva svara på, men jag hoppas ni är nöjda. Som fredsår betraktat kan vi bocka av det här året som ytterligare ett förlorat år.
För mig har året som gått varit en berg- och dalbana. Att slita upp rötterna och omplantera ett gammalt träd är alltid ett vågspel, och ännu gungar jag på vågorna, ännu har mina rötter inte fastnat riktigt. Fortfarande känns Tyresö mera som mitt hem än Limhamn, men jag arbetar på att bli bofast här. När rosenträdet på balkongen knoppas på nytt i sin nya hemmiljö kanske även jag har slagit rot.
I Limhamn finns mycket som påminner om Tyresö. Inte bara den långa kusten påminner om mina gamla hemtrakter, utan också de många villorna. Bristen på den skog som jag så gärna vandrade i på Tyresö är dock besvärande. En liten park får ersätta de milsvida vandringsvägarna.
Däruppe har ni er R. Bergh. Han ligger på Gamla kyrkogården vid Tyresö slott. Härnere har jag en egen R. Berg. Er Bergh heter Richard, min heter Rudolf, Rudolf Fredrik, om jag skall vara noga. Min Berg står som monument i parken strax nedanför mitt köksfönster och kallas för ”Limhamnskungen”. Er Bergh däremot var vän till målarprinsen i Tyresö, prins Eugen,
som finns som en av två figurer i en berömd tavla av Bergh. Er prins har fått en gata uppkallat efter sig i Tyresö, min kung har fått ett torg uppkallat efter sig i Limhamn. Både er Bergh och er prins har målat vackra tavlor som beundras i hela Sverige, men min kung har åstadkommit ett monument som beundras i hela världen.
Nu blir ni nyfikna, eller hur? Jo, så här är det: Rudolf Fredrik Berg, som i unga år tog befälet över den lilla cementfabriken här i Limhamn som överingenjör, lyckades på kort tid skapa en stor fabrik som gav liv och näring åt hela det lilla samhället. R. F. Berg var, förutom att han var en skicklig och driftig företagare, också mycket socialt engagerad. Han såg till att hans arbetare fick möjlighet att bygga de små villorna och parhusen som här går under beteckningen ”gathus” och som präglar stadsbilden i Limhamn. Då var det billiga , rätt så små, men för dåtiden bekväma bostäder åt cementarbetarna. Idag betingar dessa gathus skyhöga priser. Idag heter resterna av det industriimperium Berg skapade Skanska, men vem tänker på att företagets namn en gång i tiden var ”Skånska cementaktiebolaget”?
Varför tänker jag då på detta i dessa dagar? Jo, hela julhelgen har ju präglats av berättelserna om Jesusbarnet i dess krubba. Det är ju för att Jesusbarnet skulle bringa fred till oss människor på jorden som vi firar julhelgen. Men Jesusbarnet blev vuxen, offrade sitt liv för världen och fortfarande väntar vi på fred.
För att påminna om löftet till människorna står denne vuxne Jesus som monument på ett berg utanför Rio de Janeiro! Nog har ni alla sett den bilden? Och vad är den gjord av? Gissa tre gånger! Jo, av cement, levererad från cementfabriken i Limhamn. Tala om en kung som bygger monument över sig!
En annan kung har orsakat rabalder härnere, nämligen fotbollskungen Zlatan. Han ville dölja sin vackra, nyinköpta villa för omvärldens blickar och ville bygga en hög mur omkring den. Måhända en Törnrosamur? Men han har ju redan sin Törnrosa, modern till hans son. Därför fick han inte som han ville, utan fick nöja sig med ynka 36 centimeter. Men vad gör han då? Jo, han gräver bort jorden i sin trädgård och sänker marken så att han inte syns över muren, vilket inte är så lätt för en lång karl som han.
Jag kommer att fortsätta gräva härnere i Limhamn. Och med detta önskar jag alla mina lyssnare ett riktigt gott nytt år. Må allas vår innerliga önskan om fred på jorden infrias kommande år hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger, Radio Tuff (nr 1165) 30 dec – 6 jan 2007-2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar