Vi minns hur västliga medier med beundran skildrade dissidenter i Sovjetunionen. Den mest kände var Andrej Sacharov (1921-89). Som framstående kärnfysiker hade han bidragit till den sovjetiska vätebomben. Sedan varnade han så högljutt för det kalla krigets kapprustning med kärnvapen att han förvisades från Moskva till Gorkij. 1975 fick han Nobels fredspris.
De flesta av våra opinionsbildare och debattörer skockas kring köttgrytorna i tryggheten hos det väldiga traska-patrullo-patrasket. ”Vita svanor tamt i vassen kryssa efter gunst och bröd”, skrev redan Carl Snoilsky om. Har vi några dissidenter här i väst?
Ja, i USA finns ju Noam Chomsky, egentligen språkprofessor, och på brittisk sida har vi journalisten John Pilger. I ett tal vid en konferens i Chicago den 16 juni drog Pilger en gammal historia från det kalla krigets tid. Den handlar om ett gäng sovjetryska journalister på rundresa i USA. När de skulle åka hem blev de frågade om sina intryck av amerikanska medier och deras talesman sa då:
”Efter att ha läst alla stora tidningar och tittat på TV dag efter dag måste vi säga att vi är väldigt förvånade över att alla åsikter i viktiga frågor är desamma överallt. För att uppnå ett sådant resultat hemma hos oss i Sovjetunionen måste vi hota med Gulag eller med att rentav dra ut naglarna på folk. Här behöver ni inte göra det. Vad är er hemlighet?”
Intervjuad i julinumret av Le Monde Diplomatique är Noam Chomsky inne på samma linje. Först slår han med rätta fast, att yttrandefriheten i USA skyddas i en utsträckning som är okänd i något annat land. Han medger att han kanske överdriver litegrann (slightly exaggerates), när han påstår:
”Kontrollsystemet i demokratiska samhällen är utomordentligt effektivt. Vi lägger inte märke till det mer än vi märker den luft vi andas. Ibland inbillar vi oss till och med att vi upplever en livlig debatt. Kontrollsystemet är kraftfullare (more powerful) än i totalitära system”
Chomsky menar, att amerikaner har världens mest omfattande yttrandefrihet, men om man som ledarskribent dristar sig till att skriva något stick i stäv mot mittfårans åsikter, blir man genast utbytt. Men han anser att yttrandefriheten i Europa är sämre än den amerikanska. I flera europeiska länder tar sig staten frihet att bestämma den historiska sanningen. Han syftar på domarna mot de historiker, som till exempel i Frankrike ifrågasätter vissa etablerade ”sanningar” om andra världskriget och skriver:
”Om vi tillåter staten att utöva sådana maktbefogenheter accepterar vi stalinistiska metoder. Franska intellektuella har svårigheter att inse att de är benägna att göra just detta”
-------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1145) 2007-08-12
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar