Utan snus har jag nu försmäktat i fyra dagar på Vietnams Phu Quoc-ö nära gränsen till Kambodja. Visserligen går inte snus att få tag på i hela Sydost-Asien och dessutom snusar jag inte, men det är principen som räknas. Utanför fönstret råder storm och hiskeliga regnväder av den typ man sällan får se i Sverige. Regnet är kapabelt att totalt dränka en person i vatten på bara några sekunder och ve den som inte nogsamt har lindat in sina värdesaker i ordentliga lager av plast.
Till Phu Quoc kom jag i den fromma förhoppningen att tillbringa några dagar för sol och dykning. Istället har jag tvingats stanna inlåst på rummet tittandes på DVD-filmer medan stormen härjat fritt utanför min bungalow. Vid de kortare uppehållen har jag sprungit runt och tittat på de märkliga plastskulpturer som pryder den resort jag bor vid. Det är ett gäng grymma delfiner med hat i blick, en forell som desperat försöker förvandla sig till en drake och en drös kinesiska vise män som tycks samla på kokosnötter, företrädesvis genom att ta emot dem i huvudet.
* * *
Veckan innan Phu Quoc-ön har jag tillbringat i Saigon, eller Ho Chi Minh City som staden nu heter. Här märks det att folket är vana vid turister. Varje gång jag lämnade hotellet möttes jag av en motorcyklist som i tur och ordning erbjöd sig att sälja mig en rundtur på stan, en skön massage, en marijuanacigarr eller en avsugning för det facila priset av 10 dollar. Nu var det nog inte motorcykelföraren som skulle stå för avsugningen. Med sin fjuniga mustasch och sina gula tänder kan han knappast ha lockat många, men de kvinnor på visitkorten han febrilt försökta pracka på mig kan nog ha frestat flera.
Sexturismen är annars mindre, eller snarare mer dold, i Vietnam än den varit i andra av de sydostasiatiska länderna. I Laos mötte jag en amerikansk Vietnamveteran som lyriskt berättade om landet. "Om jag skulle ragga på kvinnor i samma ålder hemma i staterna skulle jag bli arresterad", sa han, "Här blir blir jag behandlad med respekt! Är det inte allt en karl vill, att bli behandlad med respekt?".
I Thailand har man en helt egen terminologi för att beskriva sexhandelns torskar. "Butterfly", eller fjäril, kallar man den torsk som byter kvinna varje kväll. Motsatsen är en "Buffalo", ej att förväxla med det svenska ordet för buffel, för Buffalo är en torsk som blivit kär i sin tillfälliga flickvän. Efter hemkomsten fortsätter buffeln att skicka pengar till flickvännen som tacksamt tar emot dem - samt från alla de andra gamla pojkvännerna som alla skickar pengar utan att känna till varandra. Flickans hopp är att en av dem ska ta med henne från Thailand och för att öka sina chanser har hon gärna flera pojkvänner samtidigt. Många potentiella sexköpare vet hur desperata de fattiga thailändskorna kan vara och låtsas därför att bli kära för att slippa betala sina sexvanor.
* * *
En av de obligatoriska sevärdheterna i Ho Chi Minh City är War Remnants Museum, tidigare känt under namnet Utställningshuset för Amerikanska Krigsbrott. Namnet byttes när allt fler amerikanska turister började komma till staden. Museet är av samma typ som Hiroshima-museet där man måste ha ett hjärta av sten för att inte känna både sorg och ilska när man ser på utställningsföremålen. På samma sätt är det också ibland olidligt att se på bilderna av de barn som drabbats av napalm eller fötts med defekter från bombningarna av växt- och människogiftet Agent Orange. En del barn har förväxta skallar, andra armar som är små och oanvändbara. Alla dessa barn har fått klara sig helt utan amerikansk hjälp, annat än den som kommit från civila organisationer, bland dessa fredsmänniskor och veteraner med skuldkänslor över vad de har gjort.
------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2007-08-05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar