Innan jag åkte till Kambodja passade jag på att läsa den Pulitzerbelönade författaren Henry Kamms bok "Cambodia: Report from a Stricken Land" (Kambodja: Rapport från ett slaget land). Författaren är inte nådig mot det kambodjanska ledarskicket:
"Kambodjanerna har inget skydd från någon jämställd lag eller opartisk rättvisa mot ett illasinnat etablissemang av politisk och ekonomisk makt, en kabal som är blind och döv mot skriken från ett utnyttjat folk. Deras ledares önskningar är privata: att utöka deras makt och rikedomar. Till skillnad från politiker på andra platser låtsas man inte vilja följa höga ideal som senare förråds. Att förbättra livet för folket får inte ens de vanliga läpparnas bekännelse."
Föreställ er samma ledarskikt, men under brinnande krig där huvudstaden Pnomh Penhs befolkning fördubblats från en till två miljoner människor efter att en miljon bönder drivits från sina hem och risfält efter att amerikanska bombplan, med politikernas välsignelse, bombat byar sönder och samman. 1973, när USA drog sig ur Vietnam, dirigerade de om alla bombplan till att istället fälla sin dödliga last över Kambodja. Svälten spred sig snabbt och hundratusentals människor, de om inte dödades direkt av bomber, svalt ihjäl. Det är lätt att se hur en ledare som Pol Pot fått stöd från en befolkning fortfarande fylld av hat mot sina egoistiska och giriga ledare. Kambodjanernas största tragedi är att de som de vände sig till för frälsning, de röda khmererna, blev deras största förbannelse.
* * *
Under de första åren, 1975 - 1976, verkade Khmerväldet fungera någorlunda. Visserligen tömdes städerna på hela sin befolkning, varav hälften dock var bönder som återvände hem till sina sönderbombade hem, och tidigare soldater och myndighetspersonal avrättades där de identifierades, men fred rådde i landet och mat fanns återigen på borden då även stadsborna deltog i jordbruket. Visserligen förekom grymheter, men vanligtvis utan systematik. Värst hade de stadsbor som placerades i mitten av Kambodja för att skapa helt nya byar och leva på sitt eget jordbruk som de inte hade en aning om hur de skulle sköta. Dessutom gjordes detta ofta under ledning av bönder med privata hämndmotiv från tidigare oförrätter. Snart skulle det dock bli värre för alla.
Pol Pot var alltid mer nationalist än kommunist och liksom de flesta kambodjaner närde han ett besinningslöst hat mot alla vietnameser. Redan under den USA-stödde Lon Nol hade flera massakrer skett på den vietnamesiska befolkningsgruppen, men Pol Pot gick långt längre. Efter att ha konsoliderat sin maktställning började han med sina politiska utrensningar i slutet av 1976. Först i mittersta Kambodja, men det var i öst de blev riktigt blodiga. östra Kambodja styrdes av de khmerer som utbildats och slagits tillsammans med vietnameserna. De visade en större vilja att utnyttja stadsbornas kunskaper och hade också mer kvar av skolsystemet. Pol Pot var skoningslös. 10.000-tals, kanske 100.000-tals politiska kadres och officerare torterades och dödades, ofta tillsammans med hela sina familjer. Varje opposition straffades med döden.
Pol Pots hat mot Vietnam var också det som skapade den stora massvälten. Flera skärmytslingar med Vietnam efter khmerernas önskan att ta tillbaka det viktiga Mekong-deltat gjorde att khmererna insåg att de måste rusta sig för krig. Den enda exportprodukten för vapeninköp var ris. När riset började säljas utomlands försvagades befolkningen snabbt. Mindre ris fanns att äta och också att plantera till nästa skörd. Mindre ris planterat, mindre skördat och mindre att plantera till nästa gång. 100.000-tals strök med.
Hur många som dog under Pol Pot vet vi inte. Den sista befolkningsräkningen innan Pol Pots avsättning 1979 gjordes 1962, 17 år tidigare och innan både diktatur och amerikanska bombkampanjer. Räkningarna efteråt, högre tal från Vietnam som ville motivera sin invasion och avsättandet av Pol Pot, lägre tal från USA som ville stödja Pol Pot mot ärkefienden Vietnam. Någonstans mellan 500.000 och 1.7 miljoner människor dog i svält, krig, politiska utrensningar och meningslöst dödande.
* * *
Idag står kambodjanerna utan hopp. Deras revolution misslyckades och förvärrade situationen. Det internationella samfundet är mest intresserat av att utnyttja det korrumperade, men naivt lättlurade ledarskiktet och köper upp naturtillgångar för spottstyvrar. Ledarna lever ett laglöst lyxliv, där människors liv går att räkna i några få dollarsedlar, medan knark och barnprostitution breder ut sig. Det är svårt att förlika denna bild med svenska tidningars beskrivningar av Kambodja som nästa charterparadis.
-----------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1145) 2007-08-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar