Hej alla lyssnare,
I Kambodja är det si och så med utbildning och medicinsk vård. Min kusins barn var nyligen ute och lekte och lyckades trilla och slå i en mjölktand. Redan efter några dagar började den mörkna, ett tydligt tecken på att den dött. Så tyckte dock inte den kambodjanske tandläkaren på det fina sjukhuset. Han rekommenderade istället en rotfyllning. Min kusin blev misstänksam och kontrollerade med en svensk läkare. Mycket riktigt, en mjölktand har inga rötter och all fyllning hade istället gått in i käkbenet.
En orsak till denna vansinniga rekommendation är att medicinska diplom är en handelsvara som allt annat i Kambodja och rika familjer köper gärna dessa eftersom de ger en garanterad inkomst. Detta leder till att amatörmässiga rekommendationer ger överdoseringar som leder till blindhet, skador och ibland döden - och detta är ändå bättre än de kvacksalvare till naturläkare som kambodjanerna i första hand väljer att vända sig till.
Detta är inte enda sättet som de pengabesuttna väljer att riskera andras liv. Liksom i majoriteten av alla asiatiska länder är det kambodjanska körvettet nästintill icke-existerande. Trafikljus respekteras för det mesta, men om det är höger eller vänstertrafik är jag mer osäker på och mängden drogade eller fulla motorförare är tyvärr hög. Självklart dör flera i trafiken, de flesta i olyckor där en rik människa struntat i att bromsa där han far fram i en stor bil och kraschar in i en stackars motorcyklist. Det är så att bilisten helt enkelt stannar bilen, lämnar 50 dollar på den kallnande kroppen och sedan far vidare. Fattiga människor är inte mycket värda.
* * *
En annan vanlig syn i Kambodja är tiggarna, långt vanligare än i grannländerna. Kambodja har visserligen på papperet samma per capita inkomst som Laos, men då Laos har en sorts pseudokommunism uppstår inte samma fattigdom. Kambodja har istället en tradition där de rika i så hög grad som möjligt försöker suga ut de fattiga. Det kan man se på de barn som springer omkring nakna, de fattiga hyddor många bor i och hur smutsiga kläder många bär på sig. En hemsk syn är också de tiggare som precis har överlevt olika minolyckor. De saknar armar, ben och i många fall både och. Det är inte ovanligt att se en tiggare som helt saknar händer, men ändå hoppfullt ler mot turisterna. Kambodjanerna är ett av världens vänligaste folk med ett leende som lyser upp hela ansiktena.
Tyvärr gör kambodjanernas vänlighet och deras vilja att lita på folk att de ofta utnyttjas av människor med ambitioner eller från utlandet. Amerikaner lurar ofta tuktuk-förare att köra dem långt större rundor än de från början beslutat om, eftersom tuktuk-förarna tycker det är obehagligt att prata om saker som pengar och betalning. Utlänningar ses ibland som tickande bomber eftersom de faktiskt kan bli arga på riktigt och inte är noggranna med att ge komplimanger innan de kommer med kritik.
* * *
I Kambodjas huvudstad Phnom Penh är spåren från röda khmererna aldrig långt borta. Utanför staden ligger Dödens Fält där de tiotusentals politiska dissidenterna, som först torterats i det beryktade S21-fängelset, senare begravts i stora massgravar. Idag finns inte mycket kvar att se, massgravarna är ihopskyfflade, men ett stort monument visar skallarna från fältens offer. En guide kan också berätta precis om hur avrättningarna gick till. Inne i stan kan man också besöka S21-fängelset direkt. Dokument där torterare skryter inför överordnade om hur de plågat internerna, fasansfulla bilder på livrädda intagna och målningar om hur tortyren gick till.
Ändå är de röda khmererna inte långt borta. En del flydde till Vietnam innan de själva blev offer för olika utrensningar och sitter nu i Kambodjas ledarskikt och suger ut en ny generation. Andra krigare lever kvar i nordvästra Kambodja, på papperet reformerade, men fortfarande kvar i de mentala spåren efter årtionden av gerillakrigande och plågande av sin grannbefolkning. Inne i Phnom Penhs centrala delar finns fortfarande Röda Khmergatan kvar. Kanske är det en bra symbol för hur lite situationen förbättrats för de fattiga kambodjanerna efter att de röda khmererna avsattes.------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1146) 2007-08-19
------------------------------------------------
Det här var Hampus Eckermans 43:e rapport under hans jordenruntresa. Han har i många år varit medarbetare i Radio Tuff. Varje vecka i nio månader har hans krönikor kunnat höras på 91,4 MHz (på webben www.tyresoradion.se) söndagar kl 17-17.30 och sedan var sjunde timme på Succékanalen 91,4. De har sänts från Kuba, Guatemala, Mexico, USA, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Bali, Jakarta, Singapore, Malaysia, Brunei, Japan, Kina, Hong Kong, Thailand, Vietnam, Kambodja och resan fortsätter. Hampus’ rapporter finns på www.tuff.fred.se och www.tuffsandin.blogspot.com Dessutom har han numera en egen blogg: http://motbilder.blogspot.com
------------------------------------------------
Åke Sandins krönika i denna veckas Radio Tuff hade rubriken FÖR 90 ÅR SEDAN FÖDDES PER ANDERS FOGELSTRÖM, en repris från 2007-07-15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar