Kära lyssnare, nu var det ett tag sedan vi hördes. Sommaren förleder till resor och då får radion ibland stryka på foten.
För fjorton dagar sedan var jag i Stockholm på en kort visit. Familjefest i skärgården lockade. Mina barn hade hyrt vandrarhemmet på Rögrund, ett tidigare behandlingshem för narkomaner, för att där fira sin gemensamma hundraårsdag. Ön ligger bedårande vackert mitt emellan Nämdö- och Jungfrufjärdarna. Visste ni att Stockholms skärgårds enda krokodil finns på den ön? Och inte någon liten en, utan en stor rejäl bamse. Åk ut och titta!
Att åka Vaxholmsbåt i Stockholms skärgård får alltid mitt hjärta att klappa lite fortare. Finns det något vackrare än detta pärlband av öar, vilande på blåa, glittrande böljor? Firar man dessutom i goda vänners lag till långt in i en härligt ljus juninatt, när solen nästan inte går ner, utan bara vilar en stund bakom horisonten, för att sedan gå upp i öster som ett blodrött klot, ja, då svämmar mitt hjärta över av lycksalighet.
När jag skulle åka tillbaka till Malmö hörde jag mig trots allt säga: "Nu åker jag hem till Limhamn," och detta fastän jag bara har bott här nere i tre månader. Så fort kan man ändå rota sig om jordmånen är god. Och det är den härnere. Skåneland är täckt av en tjock och härligt fet jord, som får allt att växa i rasande fart. Ni skulle bara se mina tomater på balkongen. Och vindruvsrankan bådar gott inför hösten. I hela Skåne går berggrunden bara i dagen på två ställen, och ett av dem är Limhamn. Det är denna berggrund bestående av tre olika sorters kalksten som har gett den här platsen sitt namn. En av kalksorterna kallades också för lim, och att vitlimma sina korsvirkeshus, dvs vitkalka dem, det gör man ju ännu i dag. När så den första primitiva hamnen anlades här på 1600-talet för att skeppa ut denna kalk eller lim, ja, då kallades platsen snart för Limhamn.
Bara att par kilometer söder om mitt hus ligger det stora kalkbrottet på vars existens Limhamn byggde sitt välstånd på sent 1800-tal och hela 1900-talet. Idag är det en stor grop som ligger lysande vit och utan någon som helst aktivitet. Kalkbruket har upphört och snart skall det byggas bostäder i gropen. Även den stora kalkfabriken som helt dominerar utsikten från mitt köksfönster kommer att försvinna. Fyra av de stora silona skall byggas om till bostäder och resten av fabriken skall sprängas. Det är därför glasskiosken på Övägen redan har stängt och vi aldrig får veta vilken glass Zlatan, ja, ni vet fotbollspelaren, om nu någon hade glömt det, hade som sin favorit på den tiden han stannade där med sin flotta bil och slickade i sig sin strut. När bygget väl är klart kommer ännu några hundra av våra danska grannar att ha flyttat över sundet. Ett danskt företag har dessutom vunnit upphandlingen av järnvägstrafiken i Skåne och över bron. Långsamt fördanskas vi.Men den grannsämjan fungerar.
Värre är det om vi tittar lite längre söderut. Grannsämjan mellan Tyskland och Polen försämras dagligen mer och mer. De höga politikerna håller tand för tunga i Tyskland, men politiker på lägre nivåer förfasar sig över de polska tidningarnas allt arrogantare hållning. Häromdagen publicerade den polska veckotidningen Wprost ett fotomontage med rubriken "Europas styvmor" på vilket Tysklands förbundskansler Angela Merkel sitter barbröstad och ger di åt tvillingarna Kaczynski, president Lech och premiärminister Jaroslaw. Dessa båda var med sin avvisande hållning nära att stjälpa EU-förhandlingarna.
Men visst, tyska tidningar är inte helt oskyldiga till den pågående psykologiska krigföringen. Vänsterdagstidningen Tageszeitung i Berlin publicerade förra sommaren en satir, där presidenten kallades "Polens nya potatis". Presidenten lär ha blivit rejält ilsken. Angela Merkel däremot svarar med iskall tystnad. En tysk politiker på lägre nivå uttrycker dock känslorna på följande sätt: "Polackerna borde upphöra med att bjuda över varandra i smaklösheter."
Och i filmens värld, där allt är möjligt, är det inte möjligt för Tom Cruise, den amerikanske superstjärnan, att komma till Tyskland för att spela in en film om attentatet mot Hitler 1944. Den tyska regeringen gillar inte Cruises engagemang i Scientologikyrkan. Och Claus von Stauffenbergs son vill absolut inte att Tom Cruise skall gestalta hans far, som var huvudmannen bakom attentatet. Så hur det går med den planerade biopremiären nästa år återstår att se.
För mig återstår bara att önska er alla en fortsatt skön sommar. Tag väl vara på er säger från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1139) 2007-07-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar