En gång för 25 år sen hörde jag för första gången låten "Knugens Kuk". Texten, av Kriminella Gitarrer, var enkel, men genialisk på sitt eget lilla vis. En man läser i tidningen om att Silvia blivit med barn. Plötsligt får han en fix idé: Han måste få reda på hur Kungens könsorgan ser ut! I vers efter vers grubblar han vidare ända tills slutet då han får svar på alla sina frågor inne i Livrustkammarens toalett.
Låten var just en av det märkliga fåtal som på ett magiskt sätt för evigt etsat sig in i mitt minne. Tur var väl det, inom kort hade låten dödskallemärkts av Sveriges Radios fantomer, bannlysts, utvisats för att aldrig spelas mer. Hade det inte varit för en smått klärvoajant bror, med ett maniskt sinne för låtsamlande, hade jag väl aldrig fått höra den igen.
Här i Thailand lär det dröja länge innan en sån låt görs och den som skulle våga spela den offentligt skulle antagligen riskera att halshuggas, hängas eller kastas i fängelse för resten av sitt liv. Kung Bhumibol har nu firat 61 år som monark, längre än någon annan levande kung, och är omåttligt populär. Inte bara hos befolkningen, utan också hos varje kuppledare som han har stött. Hittills har han klarat sig igenom 17 militärkupper, 20 premiärministrar och 15 grundlagar. Även de tiotusentals människor som fortfarande protesterar på gatorna mot den senaste, av väst godkända, militärkuppen skulle aldrig komma på tanken att yttra ett ord av kritik mot kungens inblandning.
* * *
Efter en tid i Phukets svenskträsk, där jag tappert försökte fira midsommar utan sill, men väl med raggmunk, skagenröra, absolut vodka och sång, befinner jag mig nu i norra Thailands Udon Thani. Att landa på flygplatsen i Udon Thani ger en speciell känsla. Inte för att flygplatsen är särskilt märkvärdig. Liten och oansenlig hinner man knappt märka den innan man är utomhus, det speciella ligger i dess historia och inte dess yttre.
Under det "hemliga kriget" om Laos var CIA:s högkvarter placerat i Udon Thani och dess flygplats byggdes specifikt för den amerikanska underrättelsetjänstens räkning. Härifrån leddes de massiva bombningarna av Laos vilka orsakade så mycket död och förgörelse. Fler bomber släpptes över Laos mellan 1965 och 1973 än över Tyskland under hela andra världskriget. Åtminstone 350 000 laoter beräknas ha dött och fortfarande skördar exploderade bomber sina offer.
Udon Thani var också den stad i vilket opiumet, som bekostade den USA-stödda gerillans operationer, raffinerades till heroin. Delar av gerillan, som utgörs av några i Hmong-folket, finns än idag kvar och fortsätter sitt lönlösa stridande i norra Laos med hjälp av pengar de fått från de Hmong-grupper som nu lever i exil i USA.
Detta stöd kan dock snart upphöra, sen de främsta amerikanska Hmongledarna nu sitter fängslade av FBI i USA. Anklagelserna mot dem är att de ska ha försökt samla en armé av legosoldater med uppdrag att förstöra "myndighetsbyggnader, reducera dem till grus och försöka få det att se ut som resultatet av en attack liknande den i New York, 11:e september". En av ledarna, Lo Cha Thao, citerades ha sagt att "CIA förberedde sig för att stödja ett Hmong-uppror så snart övertagandet av Laos har börjat".
Så mycket övertagande blev det nu inte och eventuella CIA-förberedelser får nog spendera ytterligare ett par år i garderoben. Tills de plockas fram igen vid ett mer gynnsamt läge.
----------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2007-07-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar