Herregud, det är redan 17 juni! Jag börjar nog tackla av. Det är nämligen så bedrövligt att jag ännu i år inte rört en boll trots alla soliga dagar. Det har nog inte hänt sedan jag var ett år – och det var några år sedan. Många av oss pojkar och gubbar brukar skräna ”Vin, kvinnor och sång!” som vår paroll. En av dessa tre höjdpunkter i livet brukar jag byta ut mot ”studsande boll”. Vilken det är vill jag inte avslöja.
När andra bolltokiga skryter med sina framgångar brukar jag försöka kaxa till mig. I förbigående säger jag då, att jag faktiskt en gång blev utsedd till Rågsveds bäste fotbollsspelare. Ofta går det hem, men ibland är det någon pinsamt näsvis typ som frågar i vilken division Rågsved spelade på den tiden. Då byter jag snabbt samtalsämne.
Efter tolv års harvande på fotbollsplanerna knäckte jag ett knä och tvangs att övergå till en mindre brutal bollsport. Det blev tennis. Inte ens i skrytsammaste stunder kan jag för egen del skrävla med några speciella framgångar.
Fastän i två avseenden har jag varit ganska lyckosam. Under några lyckliga år på 70-talet tränade jag en kvartett 12-åriga flickor i tennis. De blev alla mycket duktiga. För ett kvartssekel sedan använde många inte mitt namn utan kallade mig ”Lena Sandins farsa”. Hon vann då många svenska och nordiska mästerskap och blev ”juniorvärldsmästarinna på grus” genom att vinna Franska Öppna för flickor. En del av sina prispengar skänkte hon till fredsrörelsen och till Tuffs Indienprojekt. Och bland oss gubbar, som egentligen spelade två matcher, av vilka den andra - och viktigaste - utspelades i omklädningsrummet efter själva tennisen, vann jag flera gånger åtminstone snacket, som gick ut på att förgylla en seger eller bortförklara en förlust.
NU SISTA ”RIKTIGA” RADIO TUFF!
Faktum är att den här sommaren blir annorlunda för mig än de tjugoen senaste. Det här är Radio Tuff nr 1137 och sedan sensommaren 1985 har Tuffs radio hörts varenda vecka utan undantag, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Men dagens sändning råkar sannolikt vara det sista Radio Tuff som hörs under en hel timme. Från 24 juni sänds visserligen programmet kl 17 varannan söndag, men då bara under en halvtimme. Å andra sidan läggs dessa halvtimmar in på Succékanalen 91,4 och hörs dygnet runt tillsamman med tretton andra program under två veckor i taget, alltså ungefär 25 gånger per vecka.
Egentligen gjordes kanske det sista ”riktiga” Radio Tuff redan vintern 2006. Det var då vi inte längre kunde använda radiostudion. Sedan dess har alla program gjorts hemma hos mig. Orsaken är närmast tragikomisk. Vid årsskiftet 2005-2006 fanns 340 000 kr i närradioföreningens kassa och jag ska inte berätta vem som genom mödosamt arbete som programledare och kassör hade dragit in den summan. I samma veva installerades en ny och mycket starkare sändare, vilket var mycket glädjande. Dessutom infördes webbradio. Det hela gick löst på drygt en kvarts miljon kronor.
Vi hade alltså nya fina tekniska ramar men hur blev situationen för dem som försökte fylla dessa med innehåll, de oavlönade nere på golvet, de som ville göra radio, föreningens särklassiga huvuduppgift? Under Tyresöradions 22 år har vi aldrig haft det jobbigare. I över ett år var studion i olag utan att det åtgärdades trots ständiga löften. Redan för femton månader sedan började alltså Radio Tuff att göras hemma. Därmed upphörde mitt fina samarbetet med de unga duktiga studioteknikerna Diana och Delby Arróspide, sistaårskursare på KTH och döttrar till den bortgångne Edmundo Arróspide, vars arbetsvilja och tekniska skicklighet under många år betydde så mycket positivt för radion –och för studion.
Brenda Ortiz och Marcello Cofre i Radio Pablo Neruda lessnade på att det i studion inte fanns medhörning eller möjlighet att spela in referensband och slutade. Unga duktiga gymnasister, ivriga att göra radio, fick i våras återvända, grymt besvikna över att studion inte fungerade. I dag är jag den ende som håller ut med mina gamla apparater här hemma. Sedan några veckor lär studion dock fungera tillfredsställande igen, låt vara att studiotelefonen nu är död. Men frivilliga studiotekniker växer inte på träd, så nu fortsätter jag hemma, också som tekniker
Kommunen har just beslutat att förse sändare och studio med reservkraft för att kunna utnyttja radion vid krissituationer. 130 000 kr är anslagna. Det återstår att se, vilken teknikföretagare som ska kamma hem vinsterna på denna investering.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1137) 2007-06-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar