FYRA RÖSTER OM MELLANÖSTERN

Tidigare har jag citerat veteranjournalisten och Mellanösternkännaren Robert Fisk:

”Du kan bara lära dig något nytt genom att tala med och lyssna till levande personer, vare sig de är makthavare eller maktlösa.”

I Radio Tuff och på Succékanalen 91.4 (Tyresöradion) har jag intervjuat flera hundra utomlandsfödda svenskar från massor av olika länder. Det har lärt mig mycket om världen. Det har till och med lärt mig att också mot andra världskrigets förlorare begicks många grymheter och förbrytelser.

Om Mellanöstern har jag dock mycket att lära. På sistone har jag gjort intervjuer med fyra människor bördiga därifrån, men jag känner mig fortfarande lite förvirrad.

1. WIDAD ZAKI: Bagdad
Jag gillar Widad, för hon är en intelligent och radikal tjej, som hörts flera gånger här på radion och som också framträtt flera gånger på Tuff-möten. 1979, när hon var elva, arresterades i Bagdad hennes socialistiska mor av Saddams hejdukar och misshandlades. Mor och dotter flydde via Tjeckien och Sovjet till Sverige. Här har hon varit aktiv i bland annat Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK).

På frågan varför hon var emot de ekonomiska sanktionerna mot Saddams Irak på 1990-talet menar hon att de bara drabbade en massa oskyldiga irakier och snarast stärkte Saddams ställning. Hon hade längtat efter hans fall men det var en mardräm för henne att det skedde genom USA:s invasion och inte genom det irakiska folkets motstånd. Widad har flera gånger de senaste åren besökt sin barndomsstad Bagdad och berättar att förhållandena har förvärrats för varje gång. Till exempel fungerar elektriciteten alltmer sällan, bilköerna är enorma på grund av vägspärrar och på morgnarna hittar folk lik på gatorna. Murar byggs, skräcken ökar och människor hotas och flyr.

Senast besökte hon Bagdad för någon månad sedan. Det var inte en nära döden upplevelse utan som hon säger ”en nära helvetet upplevelse.” Två ljusglimtar nämner hon dock: Den ena är det barnboksbibliotek som SISK finansierat och som också Tuff bidragit en smula till. Irakiska medier, trötta på att skildra ständiga massmord, väljer ibland att skildra just denna oas i eländet. Den andra var första maj-demonstrationen i Bagdad som hon deltog i. Åskådarna uppskattade detta mycket annorlunda inslag i gatubilden. Visserligen är socialisterna i religiöst avseende illa sedda, men de har människornas förtroende som de enda icke-korrupta av politiker.

En del av intervjun med Widad Zaki hördes i Radio Tuff den 20 maj. På Succékanalen 91,4 hörs den i sin helhet från och med i kväll (3/6) och tre veckor framåt. (På nätet kan man lyssna genom http://www.tyresoradion.se/ )

2. SAMI ALMAHLE: Norra Irak
Sami har bott i Tyresö under många år och han är ordförande i Svensk-Irakiska Föreningen. Han är från norra Irak, ofta kallad Kurdistan, ett område som har varit betydligt lugnare än övriga Irak. Ibland beskrivs området rentav som ekonomiskt blomstrande, men nyligen exploderade också där två kraftiga bomber som dödade många människor.

Sami har vistats i sin gamla hemtrakt flera månader i år och ger en delvis mycket dyster bild av situationen och betonar att bästa sättet att bekämpa terrorism är att avskaffa fattigdom och orättvisor. Han är assyrier och tillhörde Iraks kristna minoritet, som han menar blir alltmer utsatt i de religiösa passionernas tid. På frågan varför det i Irak tycks vara allas krig mot alla svarar han, att visst är det fråga om olja och makt men också om en våldskultur bland en befolkning, vars majoritet är analfabeter och som i många år har levt i en diktatur och nu under ockupation. I det av sunnimuslimska kurder dominerade norra Irak opererar små grupper inspirerade från Iran eller av Al Qaida, menar han, och de är grymma och skyr inga medel för att skapa ett islamistiskt Irak. Sami Almaleh hördes i Radio Tuff förra veckan (27 maj) och hörs 10-24 juni på Succékanalen 91,4

3. ZIAD ABU-ALI: Ramallah
Ziad är palestinier, men jobbar som fritidsledare i Trollbäckens kyrka. Han tillhörde den kristna minoriteten på Västbanken, där han växte upp på barnhem i Ramallah. Han upplevde den första intifadan och berättar om förödmjukelserna de utsattes för av israeliska soldater, om kamrater som arresterades och misshandlades. På grund av ockupanternas övergrepp växte han och andra barn upp i hat, beklagar han.

Om hur israelerna försökte främja splittring mellan majoriteten muslimer och den lilla minoriteten kristna, berättar Ziad. Vid vägspärrar fick kristna genast återvända till sina fordon medan de andra fick stå och vänta länge i solen.

Han berättar också om att det på båda sidor i konflikten finns grupper, som arbetar för fred, ibland nästan underjordiskt. (Ziad Abu-Ali hörs under en halvtimme tillsammans med elva andra program till den 17 juni på Succékanalen 91,4. Han finns på bild på www.abcitron.net/slingan/ )

4. KHALED ASSAAD: Nahr el Bared
Khaled är Tyresöbo, jobbar på apoteket i Tyresö Centrum och växte upp i det palestinska ”flyktinglägret” Nahr el Bared, där han var apotekare. (Att jag satte flyktingläger inom citationstecken beror på att det ju mera ser ut som en liten stad). Det har på sistone givit stora rubriker på grund av en märkligt litet gäng, som kallas Fatah al Islam och vars verksamhet den libanesiska regeringen velat stoppa och därför bombarderat lägret med många döda som följd. Trots att hans frus morfar dödades av bombardemanget ger Khaled en balanserad bild av det komplicerade Libanon.

Han kommer med en liknelse om det land, Libanon, som förr kallades för Mellanösterns pärla. ”Om graviditeten är extra jobbig, kommer barnet att födas i Libanon”, för där finns det många olika grupper som kan triggas i gång att utkämpa andra länders krig: Syriens, Israels, Irans, Saudiarabiens och förstås USA:s.

Till min förvåning – pinsamt grundad på okunnighet eller glömska -- uppger han, att han som medlem i Arafats PLO 1986 flydde från Libanon till Sverige -- för att undgå syriernas (!) repressalier.

Han berättar om en äldre släkting som en gång återvände till den by utanför Nasaret i nuvarande Israel, varifrån Khaleds släktingar fördrevs 1948 av israelerna. Han återvände gråtande över vad han hade sett. Samtidigt påstår Khaled, att palestinierna i Israel, ofta ansedda som andra klassens medborgare, trots allt har det bättre än sina landsmän i arabländerna.

Min förvirring blir inte mindre när jag läser vad Seymour Hersh säger om det senaste dödandet i Libanon. Han blev känd redan genom sina avslöjanden av amerikanernas massaker på civila i den vietnamesiska byn Song My och långt senare av de gräsliga övergreppen mot irakiska fångar i Abu Ghraib. Nu menar han att det nuvarande våldet i Libanon är en följd av USA:s skräck för de shiamuslimska krafterna, såsom Iran och libanesiska Hizbollah. Även sunnijihadister som Fatah al Islam har uppmuntrats av amerikanerna, påstår Hersh, precis som de på 1980-talet i Afghanistan stödde Al Quaida i kampen mot den sovjetiska ockupationen.

Svårt att avgöra det rimliga i detta. Fast i storpolitiken brukar den här gamla regeln gälla: Min fiendes fiende är min vän.

(Khaled Assaad hördes i Radio Tuff den 27 maj och hörs på Succékanalen 91,4 från den 10 juni. På http://www.tyresoradion.se/ finns ett foto på honom))
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1135) 2007-06-03