BRA FRÅGA: CUI BONO? VEM GAGNAS?

”ISLAMS ARMÉ”

I tre månader har BBC-jounalisten Alan Johnstone varit försvunnen, kidnappad av en grupp som kallar sig “Islams armé”. Han hade då varit i Gaza i flera år och rapporterat regelbundet om de eländiga förhållandena för över en miljon människor i detta gettoliknande område, ofta utsatt för israeliskt övervåld.

Kidnappningen har starkt fördömts inte bara i väst utan också av palestinska politiker både från Fatah och Hamas. Och undra på det! Nu vågar inte längre journalister vistas i Gaza, varför befolkningens nöd inte längre skildras av västliga medier.

Också muslimska organisationer har skarpt protesterat. Det är också begripligt. En liten obskyr grupp vanhelgar religionen genom sitt dåd och genom att krigiskt kalla sig ”Islams armé”. Det är ingen bra reklam utan späder bara på islamofobin, som bara extremister på olika håll kan tycka tjäna sina syften

Lämpligt att kanske ställa romarnas gamla fråga: Cui bono – vem gagnas?

”ANTIFASCISTISKA” VÅLDSMÄN

Medan några stolt kallar sig för islamister använder några europeiska ungdomar den positiva beteckningen ”antifascister” om sig själva. Men ibland uppträder de så, att man får Orwells Storebror i tankarna. Ni vet ”krig är fred”, ”slaveri är frihet”, ja och så frestas man tillägga ”antifascism är antidemokrati”.

Det är inte speciellt antifascistiskt att med våld angripa meningsmotståndare eller att kasta sten på polisen, som bara försöker göra sitt jobb. Det är motsatsen till demokratisk öppenhet att uppträda maskerat. Cui bono – vilka gagnas av sådant?

Ja, sannolikt de små grupperna högerextrema som därigenom får uppmärksamhet i medierna utan proportion till sin litenhet. De plockar poäng på sina motståndares odemokratiska metoder. Eller som länspolischefen Carin Götblad skrev på DN. Debatt i tisdags (5/6): ”Vanligen sker konfrontationen genom att extrema vänstergrupper på ett våldsamt sätt försöker störa de högerextremas möten och demonstrationer. Det omvända är betydligt mer sällsynt”

Historielösa som inte vet så mycket om fascismen kan få en egendomligt skev bild: Om ”antifascister” beter sig som de gör kanske fascister är hyvens demokrater som visar sig öppet och tar avstånd från våld, kan bli den märkliga slutsatsen.

I dag hörs i Radio Tuff en intervju med nittonårige Anton Klepke, som fanns bland 80 000 fredligt demonstrerande i Rostock för en vecka sedan och i onsdags bland dem som i talkörer protesterade mot de högerextremas manifestation på Nationaldagen. Han berättar att den stora majoriteten schyssta demonstranter inför G8-mötet applåderades av Rostockborna, men att sedan våldsverkarna i ”det svarta blocket” helt förstörde eller skymde alla berättigade krav på internationell solidaritet.

11 SEPTEMBER

Från mini till makro och här avses inte 11 september 1973 när en militärjunta med våld avsatte vänsterregeringen Allende i Chile. Det är inte 11 september 2003, när Anna Lindh dog efter överfallet dagen innan. Inte heller är det fråga om 11 september 1944, då ca 11 500 civila i Darmstadt dödades under ett brittiskt terroranfall från luften. De flesta av dem var kvinnor och barn och lika oskyldiga som de uppåt 3000 civila amerikaner som dödades av terrorattacken den 11 september 2001.

Cui bono? Vilka har då gagnats av det sistnämnda blodbadet? Ja, några amerikanska vapenindustrier, pinsamt ofta med ledande politiker i sina styrelser. President Bush hade i början en kompakt majoritet av amerikanerna bakom sig, men det var en tillfällig framgång, ty alltmedan ”kriget mot terrorismen” har fortgått har hans popularitet dalat till rekordlåg bottennivå. Kanske har amerikanska och brittiska militärers karriärer påskyndats och några extremister på olika håll känt sig inspirerade.

Tyvärr är det oändligt mycket lättare att hitta de människomassor som förlorat på följderna av 11/9 2001. Afghanerna blev offer redan hösten 2001 och hos dem fortsätter ännu dödandet. Värst drabbade är irakierna. Hundratusentals av dem har dödats de senaste fyra åren. Ett par miljoner har tvingats fly, utomlands eller inom landet. Och själva ”kriget mot terrorn” har trappat upp terrorn. Fråga till exempel människorna i Madrid, London och på Bali.
---------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1136) 2007-06-10

PS: Krönikan i Radio Tuff 2004-09-05 hade rubriken SE UPP FÖR FEJKADE PROVOKATIONER! och ställde också frågan Cui bono.