....till debattören och filmaren Maj Wechselmann som i DN (1/4) ägnar två helsidor åt en av 1900-talets verkliga profiler i svensk journalistik och fredsrörelse, Barbro Alving (Bang). Rubriken lyder:
”Och världen skälvde. För 60 år sedan gav sig Barbro Alving ut som DN:s reporter på en resa jorden runt. Hon råkade hamna mitt i ett av seklets mest dramatiska skeenden: uppbrottet från kolonialismen”
Bang intervjuade Gandhi ett halvår före hans död. På det foto hon tog av sin idol ser han besviken ut. Indiens frigörelse från britterna hade urartat i ett blodigt inbördeskrig med någon miljon dödade och en väldig flyktingkatastrof. När Bang frågade Gandhi, om han kände sig bitter över att Indien inte längre följde hans väg svarade han:
”Ja, det kan ni säga att jag gör. Och ni kan tillägga att Indien aldrig har följt mig”
Ja, i dag är Indien en kärnvapenmakt. Vad atombomber hade ställt till med i Japan kunde Bang se två och ett halvt år efter Hiroshimas och Nagasakis förintelse. Det bidrog till att hon rentav vägrade civilförsvar 1957 i kärnvapenplaneringens Sverige och hamnade i fängelse på Långholmen. Det kan vara värt att minnas, när man nu på flera håll, också inom Svenska Freds, alltmer tar avstånd från pacifismen.
I Aftonbladet (4/4) återkommer Maj Wechselmann, den här gången om ledande amerikanska politikers snack om att ”alla möjligheter ligger på bordet” i fråga om Iran, alltså att man inte ens utesluter ett kärnvapenanfall. Hon har varit i Japan och skriver:
”Vi reser genom stad efter stad där det inte finns ett hus byggt före 1945. 66 japanska städer, som mest bestod av trähus, bombades av amerikanska flygvapnet med brandbomber (incendiary bombs), förelöparen till napalmbomberna. En miljon civila japaner dog, de flesta inte av de två atombomberna utan av brandbomber. Det känns som att stå i Auschwitz, folkmord är enda benämningen”
En miljon dödade civila låter i överkant men faktum var att en enda natt i mars 1945 brände allierade bomber ihjäl 83 000 civila japaner i huvudstaden Tokyo
....till förre ärkebiskopen K G Hammar, som i DN (4/4) skriver under rubriken ”I Guds namn. På Nordirland förvandlas religion till ideologi”. Han skriver om den gröna öns splittring i katoliker och protestanter:
”Religionsbeteckningarna kom att tjäna som en dimridå för att dölja de verkliga orsakerna, underlätta gränsdragningar mellan vi och dom, svartmålningarna av den andre, vägran att se något gott eller försonande i motpartens ställning. Kort sagt: Allt som hindrar den kritiska och självkritiska dialog som är allt fredsarbetes förutsättning. Men all religion tycks ju i djupdimensionen handla om fred? Fred med Gud, fred med medmänniskan, fred med sig själv, fred med naturen. Hur kan det då komma sig att ”religion” så lätt låter sig användas som instrument för att motarbeta just det som den på djupet tycks handla, nämligen fred?”
Hammar menar också att begreppet ”ideologi” ibland betyder:
”fastlåsning vid tidspräglade uttryck för tro och tänkande, behovet att med alla tänkbara medel försvara en intagen position och vägran att självkritiskt ifrågasätta densamma”
Radio Tuffs kommentar: Ja, det finns bland de trosvisst självsäkra en trist tendens att förenkla: “Dom som inte är hundraprocentigt med mig är bergis hundraprocentigt mot mig”
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som i Sveriges Radios ekosändning i fredags med skärpa tog avstånd från planerna på att fortsätta att utveckla Jas-Gripen. Detta stridsflygplan har redan i onödan kostat skattebetalarna 100 miljarder kr, menade hon. Och i PAX (nr 2/07) anser hon att debatten om svensk truppnärvaro i Afghanistan är alltför svartvit:
“Å ena sidan finns de debattörer som kräver att Isaf-trupperna ska kallas hem, å andra sidan finns de beslutsfattare som i sitt försvar av det svenska truppbidraget förnekar det problematiska i att Isaf håller på att utvecklas till en USA-styrd krigförande styrka. Båda dessa ställningstaganden innebär ett svek gentemot den afghanska befolkningen”
Nja, vi i Radio Tuff vill förse rosen med en liten tagg, för vi tycker inte att vi sviker afghanerna när flera av oss tycker att svenska soldater ska tas hem
....till bokförlaget Palgrave Macmillan, som nu äntligen ska ge ut den amerikanske sociologiprofessorn Robert Lillys bok “Taken by force”. Den var klar redan 2001 men efter den 11 september var hans avslöjanden om amerikanska soldaters krigsförbrytelser under andra världskriget alltför känsliga att beröra. Lilly skildrar hur dessa soldater begick 14 000 våldtäkter i England, Frankrike och Tyskland 1942-45. Bara i England begick amerikanska soldater 26 mord, 31 dråp och 22 mordförsök, förutom alla våldtäkterna. Detta har framkommit av tidigare hemligstämplade dokument. Tyska flickor och kvinnor drabbades värst. Cirka 10 000 av dem våldtogs av de amerikanska ockupationstrupperna.
....till tidningen Flamman som (29/3) har ett utdrag på svenska av den amerikanske historikern Howard Zinns nya bok ”En kraft som regeringar inte kan undertrycka”. Han tycks mena pacifismen. Senare i dagens Radio Tuff citerar vi ur artikeln
....till fredstidningen PAX, som i sitt senaste nummer har en helsida under rubriken “Tuff förening fyller 40”. Den skildrar bland annat Tuffs bildande 1967, amerikanska vietnamdesertörer som bodde hos olika tuff-medlemmar, det omfattande biståndsarbetet i Indien Latinamerika och andra platser samt Radio Tuffs 22 år i etern.
....till Göteborgs-Posten, som (3/4) på tal om det iranska tillfångatagandet av 15 brittiska flottister, som efter ett par veckor nu frigivits, ger en intressant bakgrund: Den 11 januari i år slog irakiska styrkor under amerikansk ledning till mot ett iranskt förbindelsekontor i staden Arbil i norra Irak. De grep fem iranska tjänstemän, som sedan dess under tre månader inte synts till. (Har gripandet ens synts till i svenska medier?) Målet för aktionen, uppger den brittiska tidningen Independent, var två betydligt mer inflytelserika personer, nämligen biträdande chefen för Irans nationella säkerhetsråd och en general i Revolutionsgardet.
Låt oss göra ett tankeexperiment för att bättre förstå: Antag att Iran hade ockuperat Irland, att iranska marina styrkor patrullerade Engelska kanalen och Irländska sjön på gränsen till brittiskt territorialvatten, att Irans allierade inte uteslöt ett kärnvapenanfall mot England och att iranierna ”kidnappat” fem brittiska tjänstemän på Irland. Hur skulle vi då reagera, ifall britterna uppbringade en av de iranska båtarna, som de påstod kränkte brittiskt vatten och under två veckor höll 15 iranska flottister ”kidnappade”?
....till Peter Pettersson på Gotland som förklarar vad han menar med persiflage: ”När det redan vridna vrids ett helt varv till, uppstår en persiflage...” Två av hans senaste persiflager lyder: ”Om man är rik eller fattig beror kanske också på vad man anser att rikedom är...” ” Man kan undra om två halvsanningar blir en sanning eller en lögn...”
....till de tuff-aktivister som i onsdags gjorde ett utskick till alla medlemmarna. Det innehöll ett Tuiff-kalendarium med sex olika tuff-evenemang den närmaste tiden. Det första av dem är diskussionscaféet Filosofika som onsdagen den 11 april diskuterar om svensk trupp behövs utomlands, till exempel i Afghanistan. Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, kl 19-21. Tuff-bladet, som också bifogades upptog sju olika ämnen. Se www.tuff.fred.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar