MARIANNE STIEGER:
Kära lyssnare !
Jag har blivit malmöit. Många frågar sig säkert, hur man kan byta ut Öringesjön mot Malmö. Men jag kan trösta er alla med att jag ser vatten också här, och det från alla mina fönster. Britta Borg, den fantastiska revyskådespelerskan, sjöng en gång i världen en sång som hette ”Utsikt från en bro”. Nu är det inte från en bro jag ser utan mot en bro. Dessutom kan jag travestera Edvard Persson, den skånske skådespelaren: Jag ser det hela ”litt från ovan”.
Jag bor på femte våningen i ett hus inte i Limhamn, utan som vi skåningar säger: på Limhamn. Limhamn är ursprungligen ett gammalt fiskeleje från den danska tiden, och man bor inte i utan på fiskelägen.
Ja, tro nu inte att det blir någon skåning av mig, eller hellre skånska. Nej, jag förblir nog min uppsvenska dialekt trogen, även om det är lite irriterande att alla skåningar frågar vaddå? Så fort jag öppnar munnen. Men de får ju vänja sig vid mig, precis som jag måste vänja mig vid dem och deras dialekt.
Flyttlasset hit gick den 2 april och nu börjar min bostad likna ett hem, men när det stod 80 flyttkartonger överallt, då höll jag på att bli tokig. Flytten gick egentligen som en dans, men det kom surt efter. Någonstans på vägen försvann en av min man Roberts vackra tavlor. Misstag, glömska? Nej, vi har letat och letat och flyttfirman håller på att bli tokig. Mest lutar vi nog åt stöld. Jag vet inte riktigt vilken olycka jag önskar tjuven, men måtte han aldrig få någon glädje av tavlan, som var en av de sista Robert målade. Röda, intensivt röda vallmon. Måtte han få sura uppstötningar varje gång han tittar på den.
En tröst i förskingringen är att jag äntligen har fått bredband. Jag letar och letar i lägenheten, men inte sjutton hittar jag något band. Det fungerar i alla fall och jag lyssnar på Radio Tuff via datorn. Knappade bara in www.tyresoradion.se . Helt förträffligt. Förra söndagens krönikor från Åke Sandin, Hampus Eckerman och Bengt Svensson var återigen härliga radiopärlor. Tänk att Hampus tar sig runt jorden, medan jag knappt tar mig fram till närmaste mack ännu så länge!
Från mitt köksfönster ser jag över till Danmark. Nu behöver jag inte åka över dit för att höra danska i varje gatuhörn. Limhamn och Malmö håller på att på fredlig väg återerövras av danskarna. De har nog glömt freden i Roskilde 1658. Karl X Gustav var på sin tid tvungen att mitt i vinterkyla av oanade mått tåga över Stora Bält för att besegra danskarna, men vi moderna människor har gjort det lätt för dem. De tar bara sitt pick och pack och flyttar helt sonika till Sverige med bilen lastad. Här i Malmö kan en svensk knappt köpa en villa eller en bostadsrätt med sjöutsikt längre. Så fort det annonseras ut en sådan bostad står danskarna i kö för att köpa.
Igår läste jag i mitt nya husorgan att en genomsnittligt villa här i Skåne i västerläge är ca. 750 000 kronor billigare än motsvarande i Danmark. Så danskarna viftar med sin tjocka plånbok och vips har de blivit skåningar. De tjänar ju betydligt bättre i Danmark än i Sverige. I det huset, där jag ursprungligen stod i en bostadskö, hade jag inte en chans. 60% av de nyinflyttande är danskar. Så nu, kära lyssnare, är det bara en tidsfråga innan Skåne blir danskt igen.
Det är inte helt lätt att flytta till en ny stad på gamla dagar. Länge trodde jag att det var en indianstam jag delade stad med. Redhawks, det låter ju väldigt indianskt. Men så blev jag misstänksam när det hela tiden talades om deras tidigare vd som hade tagit ”time out” eller om han hade sjukskrivit sig? Ja, ni vet, så där som politiker eller socialdirektörer gör, när något gått på tok. Men denne vd skall nu komma tillbaka till indianerna och till och med bygga en arena åt dem i den nya stora stadsdelen Fosie. Men vad skall indianer med en arena till? Och till på köpet en ishockeyarena?
Redhawks kanske trots allt inte är några indianer? Vem vet? Men det är intressant att läsa sportsidorna, för varje dag talas det om Zlatan. Zlatan hit och Zlatan dit och ibland gör han mål och då är han ”vår pojk” med stor bild i tidningen. Gör han inte mål, jag då blir bilden lite mindre, men likt förbannat finns han i tidningen varje dag. Han påstås äta glass vid en kiosk mitt emot min nya bostad. Jag skall hålla er underrättad om vilken sorts glass han äter när jag får syn på honom.
Men mest vistas Zlatan ju utomlands och gör sina mål. Han kanske skulle behövas hemma i Rosengård ibland för att lära ungarna där att göra fotbollsmål istället för bombmål.
På torsdag skall jag på bilbesiktning. Bilbesiktningen ligger på andra sidan stan. Jag studerar intensivt telefonkatalogens kartor för att lära mig vägen dit. Men i Malmö byter ju gatorna namn hela tiden. Min vanligaste gata är Linnégatan. Den hinner med att byta namn flera gånger innan den tar slut någonstans på andra sidan centrum. Och då har jag glömt vad den hette senast och irrar omkring på gatorna utan att hitta vägen tillbaka. Men då tar jag sikte på Turning Torso som syns över hela staden, och med den i ryggen hittar jag hem till mitt fiskeleje igen, upp till femte våningen och utsikten mot en bro.
Vi hörs igen. Ta väl hand om er.
---------------------------------------------------
Marianne Stalbohm Stieger i Malmö för Radio Tuff (nr 1130) 2007-04-29
---------------------------------------------------
Marianne har i många år varit en mycket värdefull Tuff-aktivist. Nyligen flyttade hon från Öringe i Tyresö till Malmö. När hennes make Robert Stieger dog 2004 uppmanade hon hans vänner att tänka på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Det kom mycket pengar och resulterade i ”Robert Library” vid en av tuff-skolorna i indiska Dharampur. I onsdags (07-04-25) vid ett tuff-möte visade tre Täbylärare bilder på detta fina bibliotek. Om Robert kan man läsa på www.tuff.fred.se genom att där klicka ”Förlorade vänner. Ebbe Björkman”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar