Kanske har Radio Tuff en gång gjort en litteraturhistorisk insats. Det var redan sommaren 1986. Då intervjuades Roland Schütt tre söndagar i rad. När han sedan utfrågades av journalister om hur det kom sig att han vid 76 års ålder debuterade som författare med succéboken ”Kådisbellan” hänvisade han till Radio Tuff och tillade:
-- Efteråt sa den där Åke till mig, att nu går du för fan hem och skriver en bok om det du har berättat här, och då gjorde jag det.
Sedan blev det också en film av Kådisbellan. Den fick en guldbagge som bästa svenska film ett år på 1990-talet.
Roland gjorde i många år enastående insatser för Tuff. I somras satt han på scenen i Tyresö Centrum och auktionerade bort sina annorlunda konstverk. Intäkterna skänkte han sedan till Tuff och Tyresö konstförening. Flera av de skyltar och tavlor vi i Tuff använder är utformade av honom.
Han var också väldigt generös och stödde ekonomiskt Tuff och närradioföreningen vid åtskilliga tillfällen. När han fyllde jämt uppmanade han sina många vänner att i stället för kristallvaser och ”annan skit” sätta in belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Alltså finns det bland tuff-projekten i Indien två brunnar med namnet ”Roland Well” och en ”Roland Pump”.
Roland var ordkonstnär. Han skrev ironiska och rimmade verser om ubåtshysterin och massor av limerickar, som han läste upp vid sina hundratals framträdanden i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4. De flesta handlade om det limerickar ska handla om, till exempel Tyresöhundarnas komplicerade kärleksliv. Men några var fredspolitiska. När Svenska Freds avslöjade Bofors’ skumraskaffärer skrev han:
En kanonfabrikant i Karlskoga
med Boforsvapen knoga och knoga
Han sa varje da’:
”Exporten går bra.
Med licenser är inte så noga”
Och strax före det senaste anfallet på Irak läste han den här limericken i Radio Tuff:
Presidenten i USA
mera olja gärna vill ha
Men han bör tänka på
hur det kanske kan gå.
I Vietnam gick det inte så bra
Den varningen har visat sig mycket befogad.
Roland rycktes inte med av den i dag närmast fjäskande inställningen till det engelska språket utan drev hejdlöst och roligt med avarterna i denna kulturimperialism. Framförallt var han full av humor med en stark ambition att glädja sina medmänniskor. Han var trots sin höga ålder minst av allt någon gnällgubbe. Hans positiva inställning syntes på hans brevpapper som var prytt med devisen: ”Liver är härligt –med hänsyn till alternativet”.
Under många år var han också ankare i de ständigt återkommande halvtimmarna med historier och limerickar på Succékanalen 91,4. Så sent som i september var han med i en sådan snusketöromgång. En av de andra i detta berättargäng sa vid meddelandet om Rolands bortgång:
-- Det är jättesorgligt, men tänk va’ jävligt roligt det blir i himlen nu.
Nu trodde Roland varken på himmel eller helvete. Han var socialist och pacifist. När jag förra året i en intervju för Succékanalen 91,4 frågade honom vad han trodde på, svarade han:
--Jag tror på Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), alltså på internationell solidaritet och icke-våld
Tuffs indiske partner, Bhikhu Vyas, var en Rolands många vänner och har redan kommenterat, bland annat med orden: ”Han levde inte bara ett långt liv utan ett fullvärdigt liv. Han är borta men han finns i våra hjärtan liksom hans budskap om fred, kärlek och broderskap”
Denna insikt minskar litegrann saknaden efter en mycket kär vän och oförglömlig människa, som dog den 25 oktober 2005, 92½ år gammal..
-------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1052) 2005-10-30
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera