SHORAS RAPPORT OM SENASTE ISRAELBESÖKET

Shora Ismailian är 24-årig svenska med iranska rötter. Hon har fem gånger varit med ISM (International Solidarity Movement) i palestinska områden. Senast blev hon dock portad vid ankomsten till flygplatsen i Israel. Se hennes redogörelse för detta här nedan!
Shora kommer på ett möte i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, onsdag den 26 oktober kl 19. Ett av ämnena då blir muren. Så här skriver hon

Kamrater!
Här nedan kommer en snabbt nedskriven och ganska så förvirrad rapport om vad som hänt mig de senaste dagarna.

Vid tretiden på eftermiddagen tisdagen den 25 juli landade jag på Ben Gurion flygplatsen i Telaviv. När jag lämnade fram mitt pass i passkontrollen kom det direkt upp säkerhetspoliser och tog mig och mitt bagage åt sidan. Vi gick in i ett rum och de sökte noggrant genom bagaget, kroppsvisiterade mig (med kläder på) och ställde några rutinfrågor. Efter ca en timmes väntan kom en två civilklädda personer upp till mig och på persiska frågade den ena vad jag hade för bakgrund i Iran och varför jag flyttat till Sverige. Jag sa att min mamma varit politiskt aktiv i Iran och att vi flytt landet. Han frågade vilken grupp min mamma hade varit politiskt aktiv i och jag svarade att jag inte visste. Sedan fortsatte han på persiska, han ville sitta och prata med mig senare, han presenterade sig som "Sami" och sa att han jobbar för Israels försvar.

Efter mycket väntan, vid åtta på kvällen togs jag genom flygplatskorridorerna till ett rum med skylten "Försvarsdepartementet". Förutom "Sami" fanns det en polis och en Mossadagent med under förhöret. På väggen framför mig fanns bilder på mördaren Sharon och Israels president (också han iranier) och en israelisk flagga i ett av hörnen.
J
ag frågade varför jag har fått vänta så länge och han började med en gång skrika på mig att jag inte ska vara så arrogant och att jag ska tänka på hur ung jag är. Han fortsatte med att säga att han hade utbildat SAVAK-agenter (den iranska säkerhetspolisen under Shahens tid) när "Iran var Iran, sådana agenter som du och din mamma är rädda för", sa han och log. Han hotade mig med att han kunde slänga in mig i en cell med handfängslen, där ingen kunde hitta mig, varken min familj, advokat, den svenska ambassaden eller svenska UD.

Sedan sa han att han visste varför jag åkt till Israel och skrev på en lapp ISM och vände den mot mig. Jag förnekade i mer än två timmar och under dessa två timmar visade han bilder på en amerikansk aktivist jag jobbat med och 168 filer med mitt namn kopplat till ISM. 168 filer... Han påstod också att han visste att jag var ”en av de högsta i ISM-Sverige”. Han hotade med att jag kunde få flera gånger livstid i Israel för att jag hjälpt fienden i ett krig... Han växlade mellan persiska och engelska hela tiden och då och då skrek han på mig och kom fram till mig med hotande blick och kroppsspråk. Han växlade också genom att vara den ”snälla snuten” och den ”onda snuten” genom att säga att han lagt uniformen åt sidan när han lugnade rösten.

Under dessa två timmar tvingade han mig att uppge min mammas och hennes mans namn och nummer (jag uppgav dock aldrig deras hemtelefon). Han ringde min mamma, skrek på henne och hotade henne. Sa till henne att om hon inte samarbetade och uppgav att jag var en av de högsta i ISM skulle de låsa in mig någonstans där hon inte kunde hitta mig. När hon sa att hon skulle kontakta svensk media och den svenska ambassaden sa "Sami" att han väntade ett samtal från den svenska ambassaden med information om mig. Sedan lade han luren i örat på min mamma när hon skrek tillbaka.

När jag en gång under förhöret sa till honom "är du dum eller" (kommer inte ihåg på vilken av hans frågor jag svarade då) skrek han ännu mer och sa att jag hade kränkt en officer i den israeliska armén och en representant för staten Israel. Sedan återkom han till denna incident genom hela förhöret när han försökte hota mig och sa saker i stil med "jag kan låsa in dig enligt internationell lag eftersom du har svurit åt och kränkt en representant av staten Israel".

Jag förnekade alltså i två timmer och han återkom till att jag hade ett val hela tiden – ett val som jag senare förstod vad det innebar. När jag till slut erkände att jag hade jobbat med ISM, men att jag inte skulle göra det den här gången köpte han historien och sa att han kommer att släppa in mig ifall jag ger honom ”tung information” – som han uttryckte det. Med det menade han att jag skulle uppge hur jag hade kommit i kontakt med ISM (jag ljög ihop en historia), detaljer om ISM:s arbete, namn på ISMare och namn på palestinier jag jobbat med. Men jag sa ifrån och sa att jag ALDRIG kommer att bli en kolleberatör åt staten Israel och det var då han sa att jag kommer att bli utskickad – men han uppgav ingen anledning till varför. Han försökte alltså köpa mig in… Allt detta pågick till klockan ett på morgonen och vid tvåtiden körde de mig till flygplatshäktet där jag fick sova i en cell med fem andra kvinnor som blivit nekade inträde (dock inga ISMare). Under hela tiden sa han att han hade kontakt med svenska SÄPO om mig.

Dagen efter fick jag prata med min advokat och vid tre tiden hämtade de mig med polisbil med blå siren för att ta mig till planet. Jag var supernervös och hjärtat gick i ett. När de hade lämnat mig på planet blev jag lugn, gick jag fram till en av flygvärdinnorna och sa ”jag är inte här av min egen vilja, de tvingar mig på detta plan. Jag kommer inte att göra någonting ni ber mig att göra, jag kommer att röka, prata i mobiltelefon, slå i kabindörrarna, springa runt, inte sätta fast säkerhetsbältet. Jag kommer att vara en säkerhetsrisk på detta plan”. Flygvärdinnan blev helt chockad och hämtade kaptenen som mycket trevligt sa att han inte kommer att köra med mig ombord och poliserna blev tvingade att hämta tillbaka mig. De gjorde det väldigt aggressivt, slängde in mig i bilen och körde väldigt snabbt tillbaka. Då tog de också min telefon från mig som jag hade fått tillbaka när jag gick på planet.

Det var den enda gången under de här dagarna som jag var nöjd och glad!

Tillbaka på häktet blev jag satt i isolering och fick inte röka lika ofta som förut eller lika ofta som de kvinnor jag hade suttit med förut. Mestadels av tiden försökte jag sova och läsa. Jag hade ingen som helst apatit under de här dagarna. Jag fick prata med min advokat än en gång sent på kvällen. Hon hade försökt nå mig hela dagen, men snutarna hade hela tiden sagt att de hade för mycket att göra. Hon sa till mig att skriva en överklagan och faxa in den till henne och försäkrade sig om att snutarna skulle låta mig faxa – men det fick jag ju såklart inte.

På torsdagen vid tretiden hämtade polisen mig och sa att de skulle göra allt för att få mig på planet och att jag inte skulle göra motstånd. Jag gick frivilligt med in i bilen och nedanför flygplanet fanns fyra poliser, två säkerhetspoliser (varav en av de var ”Sami”) och två civilklädda österrikiska poliser, jag vägrade gå ut ur bilen, de satte handfängslen på mig och släpa ut mig, släpade mig vidare till trapporna, slog mig på ryggen och släpade upp mig för alla trapporna och in i flygplanet där den österrikiska polisen tog vid och hotade mig med att de skulle hålla kvar mig i Wien ifall jag gjorde någonting på planet, dessutom skulle jag få problem i Schengen sa de. De tog bort handfängselna och gick.

Jag kunde verkligen inte göra någonting mer, även om jag ville göra mer motstånd – de hade använt mycket våld och visat sig kapabla till att använda ännu mer. På planet grät jag mest.

I Wien tog samma österrikiska poliser tag i mig och tog in mig i ett rum för att kolla mitt pass (jag tror det var i Interpol de kollade) och jag fick eskort hela vägen till Stockholmsplanen.
När jag senare pratade med Neta (som har hand om det juridiska i ISM-Palestina) sa hon att det aldrig hänt att de hämtat poliser från ett annat land för att eskortera aktivister hem och har aldrig hänt att de hotat en aktivist så mycket och försökt använda familjemedlemmar mot dem.
Just nu är jag fylld av ilska, förtvivlan och sorg över att jag inte fick träffa de människor jag tycker om och saknar så mycket, att jag inte fick utföra det arbete som är så pass viktig. Dock ser de oss som ett så stor hot så att de hämtar två poliser från österrike för att bli av med mig! Men en dag ska VI vinna!

För ett fritt Palestina!
Kampen fortsätter!
Shora