Ukrainska nationalister -- tunisiska jihadister

I dag (26/10) är det allmänna val både i Ukraina och Tunisien. Några ord om dessa båda länder.

DET KORRUMPERADE KONKURSBOET UKRAINA

Ukraina har under set senaste året varit västliga mediers gullgris. Vanligtvis har de aktat sig för att skildra korruption och de högerextremas inflytande på politiken i Kiev.

Vi minns före valet att tiotusentals svenskar demonstrerade mot Svenskarnas parti, ett pyttelite sekt, som brännmärktes som nazistiskt. Det hade 2010 fått ynka 180 röster i det svenska valet. Nu mångdubblade det – tack vare medieuppmärksamheten? – röstantalet till drygt 4000, som dock inte är ens en promille av väljarkåren. Vilket land har inte minst 4000 stollar?

Det som våra medier talat väldigt tyst om är att många utländska frivilliga från extrema högerkretsar, typ Svenskarnas parti, har bildat egna förband för att kriga mot de rysktalande separatisterna i östra Ukraina. Exempelvis Asov-bataljonen har beskyllts för flera krigsförbrytelser.

”KAXIG POPULIST STICKER UT MED VÅLD OCH HOT””

Detta var faktiskt en stor rubrik i dagens DN. Det känns som ett välbehövligt trendbrott. Det är Ingmar Nevéus och Thomas Karlsson som på två helsidor skriver om det ukrainska valet. De nämner att den sittande presidenten Petro Porosjenkos partiblock kommer att få flest röster, över 30 procent tippas det.

Men den ”kaxiga populisten” Oleh Ljasjkos parti tippas bli tvåa. Om honom skriver de båda journalisterna i rubrikstil:

”Han gillar att förnedra krigsfångar inför kameran och hotar politiska fiender med döden. Men Oleh Ljasjkos brutala stil går hem hos många ukrainare.”

De ger flera exempel på hur denne nationalist, iförd basebollkeps och skottsäker väst, turnerat i östra Ukraina, dit han har rekryterat frivilligbataljoner med högerfolk som vill döda rysktalande.

Låt oss förställa oss att Putins anhängare i självaste duman (ryska riksdagen) handgripligen misshandlat oppositionella. Tänk om Putins politiska motståndare gång på gång blivit med våld nedtryckta i avskrädeshögar för att skrämmas och veta sin plats. Vilka rubriker skulle det då inte ha blivit i våra tendensiösa medier! Detta är just vad som har hänt politiska motståndare till vänster om mitten, fastän i Ukraina. Men då har våra journalister knappt höjt på ögonbrynen.

TUNISIEN: KONSENSUS MEN MÅNGA JIHADISTER

Många har nu glömt att det var i Tunisien den i väst så hyllade ”arabiska våren” startade 2011. Tunisierna har lyckats någorlunda, bland annat genom att efter störtandet och fördrivandet av halvdiktatorn Ben Ali enas om en ny och demokratisk konstitution.

Den innehöll stadgandet att kvinnor och män är likställda. Detta påstående har provocerat muslimska fundamentalister som håller på sharialagen. Delvis på grund av deras propaganda har tusentals unga arbetslösa tunisier lämnat sitt hemland för att söka ”martyrdöden” hos terrororganisationen Islamiska Staten (IS eller ISIS). I förhållande till sin befolknings storlek är Tunisien det land, varifrån flest jihadister ger sig iväg.

Från Tunisien spred sig ju den ”arabiska våren” till andra arabländer. Där har den snarast förvandlats till en mörk höst.

KRIGENS ELÄNDIGA RESULTAT

Libyen tycktes i förstone välsignas. Det i motsats till Ryssland aldrig som aggressivt framställda Nato (minns t ex Serbien, Irak, Afghanistan !) var med viss svensk hjälp delaktigt i att den motsägelsefulla devisen ”bomba för att skydda civila” och störta diktaturen samt att lyncha diktatorn Moammar Khadaffi. Sedan dess är landet i laglöst kaos med olika milisgrupper som bekämpar varandra och regeringen, som tvingats iväg från huvudstaden Tripoli. Inte undra på att våra militaristiska opinionsbildare är så rädda för att nämna krigens eländiga resultat.

På Egypten var förhoppningarna också stora. Men det resulterade i att militären tog makten och nu dömer sina politiska motståndare till drakoniska straff. Och Syrien vill man knappt tala om: Efter tre års krig och med Natoländers hjälp till oppositionen har regimen överlevt men inte ett par hundra tusen stackars människor. Där härjar nu ISIS, tidigare mottagare av hjälp från väst.