Ingemar
Myhrberg är före detta journalist och chefredaktör. Han var
banbrytande på 80-talet med sin bok UBÅTSVALSEN
(1985),
som avslöjade att de många ubåtslarmen på den tiden var
medieskrönor. Nu har han skrivit en text (se nedan), som har
refuserats av mittfårepressen men som han läser upp i kommande
Radio Tuff ( www.tyresoradion.se ) Den skrevs under de intensiva ubåtslarmen för en vecka sedan.
-
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - – - - - - - - - - - - - - -
- – - - -
Myhrberg:
”Journalistkåren har fått ubåtsfnatt!”
Jag
skäms när jag öppnar tidningarna. Hela svenska journalistkåren
har fått fnatt och tokspel. Inga fantasier, påhitt och lögner är
för stora för att inte tryckas. Utifrån hittills obefintliga bevis
för att något över huvud taget inträffat är man tvärsäkra. Det
är en ubåt och den är rysk. Och det är en miniubåt som släppts
ut av en rysk tanker som ligger på svaj i Kanholmsfjärden och som
kallas för Putin-båten.
Hela
idiotin med miniubåtar uppstod redan i Hårsfjärden när man
upptäckte att platserna där man sjunkbombat var för grunda för
att där skulle rymmas en normal ubåt.
Det
är ett ömkligt skådespel det som den senaste veckan har utspelat
sig på Kanholmsfjärden och i massmedierna. Vi har varit med om det
förut. Och då som nu kommer ”ubåtarna” att upplösas i tomma
intet.
Uppdrag
HITTA HONOM stod det om en man i svart som misstänktes vara rysk
agent eller dykare. Det var emellertid pensionären Ove.
Ryssarna
hånar oss, sägs det, när de talar om budgetubåtar. Men vad är
det om inte budgeten som nu ska spikas och där Magdalena Andersson
redan lovat mer pengar till marinen mot bakgrund av ”ubåtsjakten”.
Och
själva uttrycket budgetbåtar är det inte ryssarna som hittat på
utan det uppfanns av det svenska flygvapnet redan 1980 när
vapenbröderna inom marinen anföll och sjunkbombade ett antal
bottenstenar och ett fartygsvrak som vägrade flytta på sig trots
bombardemanget.
Men
redan året därpå gick en sovjetisk ubåt, den olycksaliga U137,
självmant upp och lade sig på en klippa i Gåsefjärden.
Navigatören hade drabbats av svår tandvärk som skeppsläkaren
försökte bota med sprit och sen gick det som det gick. Jo, jag
skojar inte.
Äntligen
utbrast chefen för marinstaben Bengt Schuback. Men hans ryske
kollega amiral Pjotr Navojtsev, chef för östersjöflottan blev
förbannad:
”Endast
inkompetenta personer totalt okunniga om marina förhållanden kan
påstå att U137 var ute på något slags spionuppdrag”.
Men
Emil Svensson, chef för marinens analysgrupp var säker på sin sak
och avancerade till sakkunnig i regeringskansliet under Carl Bildt
som var något av ubåtarnas onda genius i den ursprungliga
Ubåtskommissionen.
Resten
är historia. Marinen har jagat ubåtar i decennier - långt uppe i
Töreälven och i Karlskrona och Sundsvalls hamnbassänger. Och i
Hårsfjärden. Utan resultat. Inte ens en ubåtsmutter har man kunnat
visa upp inför en misstrogen allmänhet.
Och
tvivlarna fick skrattarna på sin sida när Försvaret på alldeles
egen hand upptäckte att man bombat stackars minkar och pruttande
sillar. Och det mest komiska var när radarparet Carl och Emil
försökte övertyga Boris Jeltsin med hjälp av inspelad mink och
propellerljud från motorseglaren Amalia om att Sovjet hade kränkt
svenska vatten och att det nya Ryssland fortsatte med kränkningarna.
Mest
förbannad blev Jeltsin när de bålda ubåtsjägarna påstod att det
var för honom okända, kvardröjande strukturer hos den ryska
militären som fortsatte att kränka oss.
Och
nu är vi alltså där igen. Journalisthopen tuggar fradga av
upphetsning och lycka. Idag försedda med fyrfärg och datoranimerad
grafik.
Ubåtsskyddskommissionen
försökte övertyga Olof Palme med olika påhitt om
”signalspaningsbevis” som inte ens existerade och vilket man även
nu håller på att yra om. Och samtliga senare ubåtsutredningar har
suttit i knä på ÖB och hans "experter" eftersom de
själva likt Rolf Ekéus inte haft en aning om vad som är fram och
bak på en ubåt.
Det
här är inte längre kallt krig. Det är så hett det kan bli och
tryfferat med hets mot allt vad ryssar heter och då främst
president Putin som utsätts för alltmer hårresande och grova
beskyllningar. Professionella försvarsparanoiker sitter och
hånskrattar i radions P1. Reportrar från TV rapporterar från
Högkvarteret mot en bakgrund av svenska fanor garnerade med porträtt
av kungaparet och krigiska vapensköldar.
Och
alla är säkra på sin sak. Det är ryssarna. Utan minsta belägg
för att det överhuvud taget finns några ubåtar. Och man
spekulerar hej vilt inför kameror och mikrofoner om vad som ligger
bakom dessa ännu så länge helt obevisade "kränkningar".
Att marinen jagar "någonting" anses fullt tillräckligt
som bevis.
Alltsammans
är ömkligt och hemskt och visar hur lätt det är att förvrida
huvudet på helt vanliga och normalt förnuftiga medborgare. Och hur
lätt det är att piska upp krigshysteriska stämningar.
Ingemar
Myhrberg, f.d. chefredaktör och författare till Ubåtsvalsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar