"USA:s 51:a delstat"

ERST KOMMT DAS FRESSEN...

Ibland gör jag det otäcka tankeexperimentet, att jag skulle ha varit tysk under Hitlertiden, ryss under Stalintiden eller amerikan under McCarthytiden. Fruktar också att dagens många svenska trendnissar och trendlisor då hade varit mina landsmän. Så livrädd jag då hade varit för dem, för de skulle väl också då ha slagit vakt om den enda rätta läran.

Att ligga i den aktuella mittfåran gynnar ju både karriär och ekonomi, en för många alltför lockande omständighet. Det var länge sedan Bertolt Brecht skrev: ”Erst kommt das Fressen und dann die Moral, vilket betyder ungefär ”Först kommer käket – och sedan moralen.

Dissidenter och avvikare behövs, om vi skall undgå att bli alltför ensidigt indoktrinerade.

”OBS” OM ELÄNDET I LIBYEN

I Sveriges Radio avviker programmet OBS ibland från det invanda och västligt omhuldade. Minns hur Natoanfallet 2011 med svensk hjälp mot Libyen fick våra rättroende medier att jubla. Ännu större blev glädjen över att Gadaffi lynchades.

I OBS förra veckan berättade Per Gahrton om en bok av afrikanen Jean Ping. Denne beskriver den laglöshet och det kaos som blev krigets följder. Detta har våra medier mestadels mörkat – utom förstås när den amerikanske ambassadören och tre andra amerikaner mördades 2012. Att massor av libyer, som Nato 2011 sade sig hjälpa, sedan dess dödats i inbördeskrig tycks inte heller vara värt att beskriva. Inte heller att många flyr för sina liv bland annat till grannlandet Tunisien, som min tunisiske vän Karim nyligen rapporterade om.

Nu rasar blodiga strider i de två största städerna Tripoli och Bengazi. Den libyska regeringen har förlorat kontrollen över de flesta departement och över den största flygplatsen. Gahrton ställer den rimliga frågan:

"Var det inte meningen att militärinterventionen 2011, som också Sverige bidrog till med åtta JAS-plan, skulle göra Libyen till en fredlig demokrati efter 42 år med Muammar Qadhafis enmansvälde?"

Han sammanfattar:

"Jean Pings bok borde vara en viktig tankeställare för alla som kräver utländska militärinterventioner för att störta diktatorer, skydda civila, skapa fred och demokrati. Otaliga gånger har krig igångsatts av välmenande skäl och lett till att förtryckta och förföljda människor kastats ur askan i elden."

Libyen är det senaste tragiska exemplet på ett krigiskt fiasko, trots att det nu så uppskrivna Nato var huvudaktör. Man förstår varför militarister så ängsligt undviker att resultatvärdera krigen.

KULTURIMPERIALISMEN I DAG

Det är märkligt tyst numera om det som förut kallades kulturimperialism, tycker Dan Jönsson i radions program OBS i går (8/9). Han ironiserar över att Sverigedemokraterna vill få oss att tro att den kulturpåverkan vi utsätts för kommer från islam. Han påpekar:

”Den kulturella identifikationen med USA går långt utöver språk och mode, livsstilsval och konsumtionsvanor: den påverkar också journalistikens nyhetsvärderingar och politikernas världsbild. Därför ser vi på den ryska patriotismen med bekymrad min, medan den amerikanska på sin höjd möts av ett överseende leende, trots att det är USA och inte Ryssland som dominerar världen militärt.”

Dan Jönsson nämner Göran Greider som ett undantag. Denne tycker att vi utsätts för en hjärntvätt i vår fjäskande förtjusning över allt amerikanskt. Och vi påminns om att den danske fotografen Jacob Holdt redan 1981 under en visning av sina "Amerikanska bilder" skakade på huvudet och sa att Sverige i hans ögon framstod som USA:s femtioförsta delstat, mer amerikaniserat än något annat europeiskt land.