Rysskräcken har lång historia

NU GLÄDS MIMAC

Förra året uttryckte jag min ”vämjelse” över Putins nationalistiska retorik, men tillade att han i ämnet hade svår konkurrens från västliga ledare. Nu är det med vämjelse jag erfar hur ensidigt Ryssland skildras av västliga politiker och medier. Det mäktiga MIMAC, det militär-industriella-mediala-akademiska-komplexet, måste nu ha sina gladaste dagar sedan kalla kriget upphörde för ett kvartssekel sedan.

Varje ryskt flygplan som snuddar över våra territorialvatten bedöms som ett krigshot. På svenskt område är däremot Natos stridsplan och trupper kära gäster. Många militarister får nu vatten på sina kvarnar för sin agitation att Sverige skall bli medlem av Nato, vars 28 medlemsländer satsar 12 gånger så mycket på krigsförberedelser som Ryssland.

SVEN HEDIN VARNADE PASSIONERAT FÖR RYSSLAND

Redan 1912 inför det annalkande första världskriget indoktrinerades svenskarna effektivt om hotet från Ryssland. Då spreds gratis Sven Hedins bok ”Ett varningsord” i en upplaga på en miljon till de då 5 miljonerna svenskarna. Det kristna icke-våldsbudskapets präster var märkligt nog de flitigaste kolportörerna av denna militaristiska skrift.

En gång för länge sedan vid Stockholms högskola (universitetet hette så på den tiden) skrev jag en akademisk uppsats om Svens Hedins bok. Den skildrade med vilda skräck- scenarior vilka gräsligheter som skulle drabba Sverige, om landet ockuperades av ”kosackhorderna”.

Sven Hedin skulle 1914 spela en aktiv roll, när kunga- militär- och herremakt tvang den förste efter någorlunda demokratiska val tillsatte svenske statsministern Karl Staaff att avgå. Han hade velat satsa på sociala reformer i stället för på pansarbåtar. Denne ledare för liberala samlingspartiet, då betraktat som ”vänster”, skulle sedan fram till sin död 1915 drabbas av en vidrig smutskastningskampanj. I den ingick också den infama beskyllningen att han var rysk spion.

Hedin och den svenska överklassens tyskvänlighet skrämde ryssarna att befara att Sverige skulle ställa upp på tysk sida i första världskriget. Det var farhågor som upphörde när de skandinaviska länderna bekräftade sin neutralitetslinje vid det så kallade trekungamötet i december 1914.

Under de båda världskrigen skulle Hedin passionerat ta ställning för Tyskland.

NÄR VI SPIONERADE ÅT VÄSTMAKTERNA

Under det kalla kriget svallade våra antiryska känslor höga under den så kallade Catalinaaffären 1952. Då försvann en svensk DC-3a under -- som det påstods -- en oskyldig navigeringsflygning över Östersjön. Sedan sköts ett Catalinaplan under spaning efter den försvunna DC-3an ner av ett sovjetiskt jaktplan.

Senare avslöjades det att Sverige i brott mot den officiella neutralitetslinjen ingått ett hemligt avtal med USA och Storbritannien om att de skulle lämna teknisk utrustning i utbyte mot svenska signalspaningsdata om den sovjetiska kusten. Flera svenska kränkningar av den sovjetisk-baltiska kusten ägde rum 1949-52. Den försvunna DC-3an var alltså försedd med amerikansk signalspaningsutrustning för att skaffa upplysningar om det sovjetiska luftförsvaret, särskilt dess kapacitet att bekämpa amerikanska kärnvapenbestyckade bombflygplan.

DEN ENORMA UBÅTSNOJAN

Alla någorlunda vuxna minns väl ännu hur vi varje vecka under många somrar matades med jätterubriker om att sovjetiska ubåtar minsann ständigt kränkte svenska vatten. Det var ingen måtta på hur ”aggressivt” ryssarna beskrevs.

Vinnarna i denna mediekampanj var tidningarnas lösnummerförsäljning, den unge Carl Bildt som grundade sin karriär som ubåtstroende och den svenska marinen, som fick nya miljardanslag. Förlorare var förutom sanningen de svenska skattebetalarna.

Det visade sig så småningom att dessa så hotfulla ubåtar var läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe.. Ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar, pruttande fiskar eller gamla svenska båtar.

Visst, ett sovjetiskt intrång gjordes faktiskt 1981 av ubåten U137. Den gick med dundrande dieselmotorer och i övervattensläge på grund - på militärt svenskt skyddsområde rentav - i blekingska Gåsefjärden. Men varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Den förste svensk som gick ombord på U 137 var en erfaren marinofficer, kommendören Karl Andersson. Han har länge hävdat att U 137 inte gjorde ett avsiktligt intrång utan hade grovt felnavigerat.

Det finns rentav forskare som tror att någon västlig ubåt varit inne i svenska vatten för att skrämma oss att rusta upp mot ryssen.

Vi svenskar har så ofta hjärntvättats med det läskiga hotet från Ryssland, så man undrar om denna miljöpåverkan kanske har blivit ärftlig. Finns russofobin rentav i våra gener?