lördag, augusti 30

Kontraproduktivt tårtkastande. Åkesson-effekt?

Har hävdat att de våldsamma demonstrationerna mot Svenskarnas parti har gjort denna lilla högerextrema grupp väldigt känd av medierna. Annars hade den knappast fått någon uppmärksamhet alls.

Det finns andra former av demonstrationer som motverkar sitt syfte. Minns vi ännu hur finansminister Bosse Ringholm (s) fick en tårta i nyllet 2001? När kungen upplevde samma öde, blev det verkligen ett stöd för anhängare av republiken?

Nyligen har den kristdemokratiska partiledaren Göran Hägglund blivit ”tårtad”. Några få med vulgär humor kanske uppskattade tilltaget, men de allra flesta tyckte nog att det var en löjlig handling, ja tyckte synd om honom. Det bidrog möjligen rentav till en ökning med någon tiondels procent för hans parti, som i valet behöver allt extra stöd för att komma över fyraprocentspärren.

ÅKESSON-EFFEKTEN”
Också Jimmie Åkesson har fått en tårta intryckt i ansiktet. Inte heller då tror jag att förövaren fick någon folkmajoritet med sig. Det ökade nog snarare Åkessons politiska dragningskraft.

Minns vi nu i valtider Westerberg-effekten? Det var när folkpartiet gjorde ett jättebra val tack vare sin partiledare Bengt Westerberg. Honom har jag haft förmånen att intervjua en halvtimme på www.tyresoradion.se Andra rikskända politiker som jag också intervjuat är Ulf Adelsohn (m), Alf Svensson (kd) och Eskil Erlandsson (c) och så förstås Tyresöborna Ingvar Carlsson (s) och Lars Werner (v).

Medan jag släppt fram ett par hundra politiker från olika partier på radion har jag skam till sägandes aldrig intervjuat en sverigedemokrat. Det blev aldrig av.

Nu får ju partiledaren Åkesson stor uppmärksamhet ändå. För några år sedan betecknades han av Ian Wachtmeister som en ”svärmorsdröm”. Nu var ju Ian tillsammans med Bert (minns vi ännu dem?) ledande i Ny Demokrati, så det var väl inte något riktigt objektivt omdöme.

Faktum är att det nog är främst två omständigheter som gör att Sverigedemokraterna ökar kraftigt i opinionen. Det ena är antagligen att många anser att de blivit för hårt och ensidigt åtgångna i medierna. Dit hör den kontraproduktiva tårtningen. Det andra är Jimmie Åkessons förmåga att behålla sinnesnärvaron och hans lugna svar på svåra intervjufrågor.

Det var ett par år sedan jag hörde en socialdemokratisk veteran sucka: ”Tänk om Jimmie hade varit sosse, då hade han varit en partiledare som sopat banan med alliansen!”

Den 14 september får vi veta hur mycket Åkesson-effekten har påverkat.


11 000 gör indirekt "reklam" för högerextrema

Även i dag (29/8) blir åtminstone indirekt det lilla högerextrema Svenskarnas parti en förstanyhet i våra medier. 11 000 personer har sagt sig protestera mot partiet i morgon. Vem skulle annars ha vetat att detta verkligen försumbara parti över huvud taget fanns?

Självklart sympatiserar jag med dessa 11000 människors åsikter. Men det det tycks vara mycket lättare att få människor att deltaga mot det politiskt idiotiska och perifera än få ut människor för positiva insatser. Tänker då på de otäcka krig och flyktingkatastrofer som drabbar människor i Syrien, Irak och andra ställen. Hur många har varit ute på våra gator och positivt stött insatser för dessa drabbade medmänniskor?

Minns kalabaliken i Kärrtorp i december. Bland majoriteten av schyssta motdemonstranter fanns tyvärr även några våldsmän. En av dem dömdes till fängelse för att ha försökt mörda en av de högerextrema. Hans kompisar protesterade med att han bara hade gjort det i självförsvar. Men underskatta inte oss mediekonsumenter! Vi Svenssons är inte stockdumma. Alltså undrar vi förstås hur man kan hävda ”självförsvar”, när man knivhugger en motståndare i ryggen:

Lite egotrippat tänker jag också på de frivilliga i Tyresö Ulands- och FredsFörening och deras oavlönade arbete för fattiga indier, krigsdrabbade irakier, bolivianska indianer med flera.

Det kostar bara 200 kr att stödja icke-våld (= verkligen anti-nazism) och internationell solidaritet (också anti-nazism) genom att betala 200 kr på Tuffs plusgiro 160137-6 och bli medlem.


Välkommen du också!   

Varför inte vapenvila i Ukraina?

Det påstås att Ryssland i säkerhetsrådet föreslagit vapenvila i östra Ukraina men fått nej. Vill man verkligen att ännu flera än de ca 3000, som redan dödas, ska dödas? Många civila i städerna Donetsk och Luhansk har blivit offer för ukrainska arméns artillerisalvor eller fått sina hem demolerade.

Kan man inte kompromissa med de så kallade separatisterna. Deras krav har medierna inte upplyst oss om. Är det något slags autonomi eller annan frihet från regimen i Kiev de vill ha?

Om det är sant att hundratals amerikanska militära rådgivare finns på den ukrainska sidan försvåras antagligen en fredlig lösning. Ukrainas önskan att bli den 29:e Natomedlemmen kommer inte heller att göra Ryssland mera förhandlingsvilligt.

Nu framställs det ofta som om Putin vill införliva det rysktalande östra Ukraina. Han lär ha kallat det för Nova Russia, vad det nu betyder.

Eftersom parterna kallar varandra för ”terrorister” och ”fascister” blir en fredlig lösning till människornas bästa tyvärr svår. Stackars människor i östra Ukraina!


fredag, augusti 29

Svenskarnas parti får hjälp !

Svenskarnas parti får hjälp

Erkänner att jag nog är nyhetsnarkoman. Kollar för det mesta alla nyhetsutsändningar på radio och SvT. För några dagar sedan var den första –och tydligen största-- nyheten, att polisen dementerat sina tidigare påståenden att det i Malmö kastats gatstenar mot dem och att ambulanser av demonstranter hindrats att komma fram.

Jättebra med dessa beriktiganden tyckte jag, men det var nog inte trendriktigt, för det framställdes som om det var typiskt för polisen att komma med vilseledande uppgifter. . Vilka andra myndigheter eller politiker eller trendnissar är så snabba att rätta till sina misstag?

Det gällde demonstrationerna mot ett möte som Svenskarnas parti hade i Malmö. På TV kunde man tydligt se hur maskerade motdemonstranter slängde sten (kanske inte gatsten?) och flaskor på de beridna poliserna.

Jag har förstås inget till övers för extrema högerpartier. Men varför inte låta denna lilla grupp av politiska stollar ha ett möte som utan demonstranterna inte skulle ha väckt minsta uppmärksamhet? Nu blir de en förstanyhet på grund av motdemonstranter som inte beter sig så att vi nyhetskonsumenter känner värst stor sympati med dem. Risken är att folk känner större vämjelse över de odemokratiska som gärna vill kalla sig ”vänster” som över den lilla skaran odemokratiska högerextrema som nästan framstår som martyrer.

UKRAINA VÄLKOMNAR DEM
I Ukraina är de högerextrema inte martyrer. Tvärtom var partiet Svoboda liksom den ännu mera extrema Högra sektorn mycket aktiva under de av västliga politiker stödda Maidan-demonstrationerna i vintras. Dessa ledde ju till att den folkvalde presidenten i februari fick fly för livet. I det av ovanligt stor korruption hemsökta Ukraina var han inget undantag utan anses som korrumperad.


I dag strider många högerextrema – också från Sverige – i den ukrainska armé som angriper separatisterna i östra Ukraina, där dödstalet nu är uppåt 3000. Separatisterna kallas i den ukrainska propagandan för ”terrorister”. Å andra sidan kallar den ryska propagandan regimen i Kiev för fascister.   

söndag, augusti 24

Massdödande, massflykt och flygkrasch i Ukraina

VÄRRE ÄN GAZA
När det här sägs (22/8) har bomberna över det instängda Gaza börjat falla igen. Kommer nu ännu flera barn och civila att dödas? Samtidigt skjuter Hamas – eller vilka det nu är? - raketer mot Israel. De har tack och lov bara dödat en beduin, en utländsk gästarbetare och en judisk israel.

Det är tre dödade för mycket men dessa raketer verkar en smula patetiska inte bara för att de siktar mot även civila mål. De flesta skjuts tack och lov ner av det israeliska försvarssystemet Iron Dome (järnkupolen) och några dråsar ner på obebodda platser.

Faktum är att det ukrainska anfallet på de proryska separatisterna i östra Ukraina varit betydligt värre än till och med Gaza. Enligt FN har 2100 människor dödats och siffran anses var långt i underkant, eftersom mörkertalet är högt. Officiellt har ju Ukraina förklarat att man bekämpar ”terrorister” och då brukar det sällan visas nåd.

Samtidigt har en massflykt av civila förekommit. Minst en halv miljon anses ha lämnat Donetsk- och Luhanskområdena, de flesta till Ryssland. De många flyktingarnas öden har knappast alls skildrats av västliga medier. Det handlar om rysktalande och dem ska vi kanske inte ömka?

Staden Luhansk har i snart tre veckor varit utan el och vatten och nästan utan mat. 280 ryska lastbilar med medicin, vatten och andra förnödenheter till den utsatta civilbefolkningen har länge fått stanna vid vid gränsen. Nu sägs att några av lastbilarna på eget bevåg ändå korsat gränsen för att undsätta de utsatta.

EGENDOMLIG TYSTNAD
Nu är det över en månad sedan Malaysia Airlines plan MH17 den 17 juli kraschade i östra Ukraina. 298 människor dödades, däribland många holländare.

Dagarna efteråt vimlade det från västliga medier och politiker av beskyllningar mot proryska politiker och president Putin om att de var skyldiga till katastrofen. I Holland fungerade den otäcka kollektivskulden så starkt att den i landet bosatta dottern till Putin drabbades av den.

Även utrikesministern i det åtminstone formellt neutrala Sverige visade större trosvisshet än diplomati genom att snabbt kalla ryssarna för ”gangstrar”.

Så egendomligt tyst det sedan i veckor varit om tragedin trots att haveriexperter varit på plats och kunnat studera vraket och planets svarta lådor. Har resultatet av deras arbete kanske inte bekräftat de många snabbt avgivna beskyllningarna?

MALAYSISK TIDNING PEKAR UT UKRAINA
Den ledande engelskspråkiga tidningen i Malaysia är New Straits Times. Den 7 augusti hade den en artikel som anklagade Ukraina för att ha skjutit ner planet. Västliga medier har förtigit dessa synpunkter som publicerades under rubriken ”Amerikanska analytiker menar att MH17 nedsköts av flyg”.

Tidningen uppger att ett ukrainskt stridsflygplan av typen Suhoi-25 skuggade det malaysiska passagerarplanet strax före kraschen. Dess vrakdelar skall ha visat att planets cockpit hade kulhål som härstammade från ett anfallande flygplan. Nedtystade amerikanska underrättelseanalyser skulle också visa på att det inte var en missil från marken som träffade olycksplanet.

Tidningen New Straits Times citerar också den erfarne Lufthansapiloten Peter Haisenko, som påpekat att det klart syns på fotografier av vraket att planet träffats av tung maskineld från luften.

Det här skulle innebära att jag tidigare haft fel när jag hävdat att det var korkat att tro på att planet – om det sköts ner – avsiktligt angreps. Varken ukrainare eller ryssar skulle haft anledning att göra det. Måste vi nu börja tro på de vilda spekulationerna i vissa ryska medier om att det malaysiska planet av misstag togs för det plan som Putin färdades i från sitt möte i Brasilien med övriga Brics-medlemmar? Dess färger, blått och rött mot den vita flygplanskroppen, överensstämmer med den vit-blå-röda ryska flaggan.

Om någorlunda klara besked får vi väl tålmodigt vänta på den internationella undersökningskommissions slutsatser. Den har tagit märkligt lång tid på sig att presentera resultat.

LÄTT ATT STARTA KRIG, SVÅRT ATT SLUTA
Det är ju välkänt att det är mycket svårare att avsluta krigiskt massmördande än att starta krig. Ändå frågar man sig, varför blockaden mot Gaza inte kan upphöra liksom raketbeskjutningen mot Israel. Och varför måste Ukraina, vars ekonomi är så katastrofal, föra krig mot sin egen befolkning?

Det utbildas massor av militärer runt om i världen och vapenfabrikanternas vinster är enorma. I jämförelse är fredsförhandlare en liten obetydlig grupp. 
-----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff nr 1369. 22/8 2014



Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1369:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 24 augusti och sedan 3ggr per dygn till söndagen den 7 september, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Massor av "Veckans rosor" delas ut till många (15) välförtjänta.

Den erfarne fredsforskaren Jan Öberg intervjuas om Ukrainakrisen, Natos utvidgning, det mäktiga militär-industriella komplexet och den fattiga fredsforskningen.

Åke Sandins krönika har rubriken ”MASSDÖDANDE, MASSFLYKT OCH FLYGKRASCH I UKRAINA”

Lena Granhagen sjunger ”Uppmuntran” av Wolf Biermann

lördag, augusti 23

De vinklade reportagen om de ryska lastbilarna

I ett par veckor har över 200 stora ryska lastbilar skildrats av våra medier. Enligt ryssarna var de lastade med förnödenheter (mat, vatten och mediciner m m) till den nödlidande befolkningen i Luhansk, som ukrainska armén och dess halvskumma hjälptrupper nu beskjuter med granater. I tre veckor har staden med normalt en halv miljon invånare varit utan el, vatten och nästan utan mat.

I en vecka har denna hjälpkolonn lastbilar blivit stoppade vid gränsen Under tiden har medierna gång på gång lämnat obelagda uppgifter att de var militära fordon, lastade med vapen. Många av lastbilarna har undersökts utan att man hittat något militärt utan bara fredliga förnödenheter.

Så ledsnade ryssarna och körde i går in till Luhansk med sin för människorna där nödvändiga proviant. Röda korset vågade inte att medverka till transporten, eftersom den ledde in i en krigszon. Västliga medier och politiker brännmärkte snabbt och högljutt den ryska, fredliga hjälpaktionen som ett ruskigt brott mot internationell rätt.

Nu när vapensmugglingen till separatisterna har visat sig vara en bluff använder man från Ukrainas sida en märklig variant. Lastbilarna sägs ha varit lastade med vapen men nu på hemvägen till Ryssland. Behöver verkligen ryssarna vapen från de nu hårt trängda separatisterna? Man påminns om vad utgivaren av den ledande tyska affärstidningen, Handelsblatt, nyligen skrev: "Vi kan inte se på Ryssland med Tea Party-rörelsens ögon".

PS: Förra året sade jag i Radio Tuff att det var ”med vämjelse” jag noterade Putins nationalistiska tirader -- utan att nämna att konkurrensen i ämnet var stenhård från västliga ledare. De överträffas nog alla av Ukraina, vars högerextrema tycks ha alltför stort inflytande.


Internationellt TUFF-bistånd unikt

Redan för 40 år sedan uppfördes i nordvästra Indien för pengar från Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) tre byggnader. Det var två skolhus med sammanlagt 10 klassrum. De fick namnen Kumla Wing och Nyboda Wing efter de Tyresöskolor, som genom dagsverken jobbat in pengar för ändamålet. Dessutom byggdes vid den indiska skolan ett bibliotek och försågs med 5000 böcker. Det fick namnet Tuff Library & Reading Hall.

MÅNGA BRA PROJEKT I INDIEN
Det här var början på de hundratals projekt Tuff sedan finansierat med indiska gandhianer som duktiga och genomhederliga partners. I 12 år kunde de för Tyresöpengar hålla i gång ett 50-tal tältskolor för barn till familjer, som under skördesäsongen högg sockerrör och som bodde i eländiga läger. Uppåt 3000 barn fick tack vare det undervisning.

Ett annat stort projekt har sedan 15 år varit sex skolor i Dharampur, ett bergigt område bebott av tribals (stambefolkningen). De kallas ofta för de fattigaste av de fattiga och har tidigare varit tragiskt försummade. Nu har tusentals av deras barn fått undervisning, även på gymnasienivå. Hundratals brunnar har grävts, över 100 000 mangoträd har planterats och andra förbättringar för människorna i de många fattiga byarna har åstadkommits.

Mangoträden finansieras genom det som kallas den ”perfekta presenten”. Det är Tuffs mangogram, ett diplomliknande blad, som säljs i olika varianter: ”För att gratulera”, ”I stället för blommor” eller ”Till minne av”, dvs för att hedra någon bortgången.

TUFF-BISTÅNDETS FÖRDELAR
På flera sätt är Tuffs biståndsverksamhet unik. Ordföranden Sylvia Ljungdahl förklarar:
  • Eftersom alla i Tuff och Radio Tuff jobbar helt oavlönat går varenda krona oavkortat till ändamålet. Dessutom är vi måna om att efteråt berätta om resultaten av våra insatser. Det sker bland annat med hjälp av Radio Tuff, som nu säkert slagit rekord genom att ha hörts varenda vecka i 29 år. Ofta besöks de indiska projekten av lärare och Tuff-aktivister, som kollar upp projekten. Skolor har delvis finansierat sina Indienresor genom att ha fått Tuffs pris för ”lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det kommer från pengar som Tuff-aktivisten Åke Sandin mottagit vid sina jämna födelsedagar.

I vintras gick Bengt Citron bort. I många år hade han varit en ytterst värdefull Tuff-aktivist. För att hedra hans minne satsade hans många vänner sammanlagt över 17 000 kr. Med berömvärd snabbhet har nu indiska partners uppfört en samlingssal med namnet Bengt Girls Hostel i en av Dharampurs Tuff-skolor. Förhoppningsvis följer Strandskolan sina stolta traditioner och gör ett ”Öppet hus” till hösten för indiska systerskolor.

IRAK, KONGO, BOLIVIA
I år har Tuff till Indien kunnat skicka 240 000 kr. Sedan har för Indien 141 000 kr kommit in på Tuffs insamlingskonto plusgiro 79 36 36 – 2. Det mesta är från dagsverken i Kumla och Tyresö skolor och i Alléskolan i Lerum.

Samtidigt har i år från Tuff skickats 12 000 kr till de barnbibliotek som Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén driver i krigsdrabbade Iraks huvudstad Bagdad. 10 000 kr har skickats för ett skolbygge bland Bolivias indianer och 5000 kr till fattiga och krigsdrabbade gamla i Belgrad.

Nu har ett av de två planerade skolhusen bland Kongos fattiga byar blivit färdigt. Det är resultatet av ett initiativ från Trollbäckenborna Miza och Marcus Landström. Detta hus har i stort sett finansierats av Tuff, som bidrog med 100 000 kr.
--------------------
PS: Välkommen som TUFF-medlem. Vi är helt beroende av våra medlemmar. Du är hjärtligt välkommen att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 och som medlemsavgift betala 200 kr. Gåvor mottages också tacksamt, bland annat på Tuffs insamlingskonto 797936-2 !

torsdag, augusti 21

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1369) 22/8-7/9 2014 till ....

.till
Tuffs indiska partners, som redan i en av Tuffskolorna i tidigare så gudsförgätna Dharampur har ett nytt hus färdigbyggts. På väggen finns skylten BENGT GIRLS HOSTEL. Den syftar på den i vintras bortgångne Tuff-aktivisten Bengt Citron. Hans många vänner samlade för att hedra hans minne in 17 400 kr och de har nu i Indien använts för att ge fattiga flickor vid en av skolorna ett uppehållsrum och härbärge. Det har blivit det senaste av de hundratals projekt Tuff har finansierat i Indien. Eftersom Bengt i så många år var så aktiv i Tuff är det med sorgblandad glädje vi känner att hans minne lever vidare till och med i Indien.

.till
Fårdalabon Åsne Liedén, som hörs i augusti på Radio Tyresö 91,4 Mhz eller (www.tyresoradion.se) ). Där berättar hon bland annat om sitt långvariga engagemang för Tuff. Också om boken ”Fredspolitik – civilmotstånd”, som hon skrev med maken Lennart och två andra. Det var på 60-talet en banbrytande bok om icke-våldsförsvar, i dag en alltför försummad metod trots alla hyllningar till Gandhi, Martin Luther King med flera.

.till
förra försvarsministern Thage G Peterson, som menar att det inte går att uppnå lösningar

av konflikter
genom att bomba sönder barn och deras föräldrar och hem. Det man uppnår är hat. Det går inte heller att bomba bort hatet. Konfliktförebyggande och fredsbyggande är i stället den bästa och mest kostnadseffektiva vägen mot en varaktig fred. Han skriver: "Det hävdas i dag att Sverige har levt i 200 år utan krig. Men det är inte sant! Sanningen är att Sverige har varit i krig i snart 13 år. Inte i vårt närområde visserligen. Men Sverige har varit i krig i Afghanistan."

….till
den norske läkaren Mads Gilbert, som under bombardemanget av Gaza på plats hjälpte många av de tusentals skadade. Han önskar nu att Norge ska ta hand om skadade palestinier . Han framhåller att minst hälften av de många skadade är kvinnor och barn. Uppåt 3000 barn behöver läkarvård i det Gaza där sjukhusens kapacitet minskat genom bombningarna. Många av dem behöver medicinsk intensivvård.

….till
Abu Muhammed Parrouh, som i 34 år arbetat på bårhus i Gaza. Han har under det senaste kriget där fått ta hand om hundratals döda kroppar och säger uppgivet: Snälla Gud, gör mig arbetslös!” Han har varit med i många år men säger sig aldrig tidigare ha upplevt ett så ursinnigt dödande som nyligen. Varje morgon stod ambulanserna i kö vid de överfulla bårhusen.

.till
två prominenta internationella politiker, Jimmy Carter och Mary Robinson, som i den brittiska tidningen The Guardian (5/8) skriver under rubriken ”Gaza blockade must end”. (Carter var USA:s president 1977-1981 och erhöll 2002 Nobels fredspris. Robinson var Irlands första kvinnliga president 1990-1997) De skriver bland annat: ”Det finns inget humant eller legalt rättfärdigande för hur den israeliska armén har bedrivit kriget genom att pulverisera stora delar av Gaza med bomber, missiler och artilleri, inklusive tusentals hem, skolor och sjukhus, tvingat familjer på flykt och dödad palestinska civila. Mycket av Gaza har förlorat tillgång på vatten och elektricitet. Det är en humanitär katastrof. Det finns ingen ursäkt för avsiktliga attacker mot civila i en konflikt utan det är krigsförbrytelser. Det gäller båda sidorna. Hamas' godtyckliga siktande mot israeliska civila är lika oacceptabelt. Emellertid har två israeliska civila och en utländsk gästarbetare dödats av palestinsk eld jämfört med den överväldigande majoriteten dödade bland palestinierna som är civila, bland annat över 400 barn.”

.till
Dagens Nyheter, som (21/8) har rubriken ISRAELISKA FREDSAKTIVISTER FÅR TA EMOT ANONYMA DÖDSHOT. De som kritiserat det israeliska kriget mot Gaza lever farligt, eftersom den överväldigande majoriteten har anammat den officiella krigspropagandan. De som trots allt försöker demonstrera mot kriget mottar spottloskor, glåpord och till och med dödshot mot sig själva och sina släktingar.

.till
Läkare mot kärnvapen och Stockholms domkyrkoförsamling som på Hiroshimadagen den 6 augusti minneshöll atombomberna över två japanska städer 1945. Det var tal av bland andra biskop Eva Brunne. 2014 års anti-atombombsdiplom utdelades ”för betydande insatser för en kärnvapenfri värld” till Hans Blix. Välförtjänt!

.till
den israeliska journalisten Gideon Levy, som är bland dem som utsätts för dödshot för sin kritik av den militaristiska politiken. I den liberala israeliska tidningen Haaretz ställde han frågan till det israeliska flygets piloter: ”Hur sover ni egentligen?” Den 10 juli skrev han i samma tidning: ”Den som vågar kritisera ockupationspolitiken stämplas som antisemit”.

.till
DN.Debatt (25/7) som publicerade en läsvärd artikel, skriven av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Den har rubriken ”Skydd av palestinierna – en plikt vid skapandet av Israel”. Hon påminner alltså om att Israel en gång skapades efter ett FN-beslut. Det grundades på att icke-judars rättigheter i området också skulle garanteras. Hon åberopar FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och skriver: ”Dessvärre måste konstateras att Israels agerande inte är förenligt med internationell rätt. Upprepade och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer dagligen”. Jo, hon är medveten att hon därmed bestiger minerad mark och tillägger: ”En iakttagelse är att kritiska synpunkter på den israeliska regeringens agerande medför att kritikern blir uthängd som antisemit. Och det vill ingen. Detta retoriska skamgrepp är oacceptabelt.”
(Detta ”skamgrepp” påminner om den lögnaktiga smutskastning, som tre lokala moderater med kommunalrådet Saweståhl i spetsen bestod mig med i fjol sommar. Den ”mängd av antisemitisk propaganda” de då beljög denna radio med har de inte sedan dess kunnat ge ett enda exempel på bland mina 5000 radioprogram. Inte heller har de följt klarsynta och hederliga partivänners råd att be om ursäkt)

.till
SvT:s program DOKUMENT UTIFRÅN, som (6/8) sände ett program om den amerikanska användningen av drönare, obemannade flygplan. De har särskilt i Pakistan och Yemen dödat hundratals oskyldiga civila.

.till
Gabor Steingart, utgivare av den ledande tyska affärstidningen Handelsblatt, som ställer två intressanta frågor: Började allt med den ryska invasionen på Krim eller hade väst dessförinnan verkat för destabilisering i Ukraina? Vill Ryssland expandera västerut eller Nato österut?” Han konstaterar att inrikespolitiska kampanjer i USA - som när Hillary Clinton jämför Putin med Hitler – leder till katastrofala felslut när de påtvingas Europa. Syrligt tillägger Steingart att Hitler väl i stort sett är den enda utlänning amerikanerna i gemen hört talas om. Han anser att "inget tvingar Europa att krypa för USA". Och han tillägger: "Vi kan inte se på Ryssland med Tea Party-rörelsens ögon". Steingart dömer ut ekonomiska sanktioner som i grunden felaktiga: "Om de ekonomiska relationerna tidigare byggdes till ömsesidig nytta, innebär det oundvikligen ömsesidig nackdel att avbryta dem. Idén att tvinga Ryssland på knä genom ekonomiska påtryckningar och politisk isolering är ogenomtänkt…. Till vad behöver vi ett Ryssland på knä? Hur kan vi leva tillsammans i ett europeiskt hus med ett förnedrat folk vars valda ledning behandlas som paria och vars medborgare man möjligen måste ställa fram soppkök till under den kommande vintern."

.till
Karim Maatallah, som rapporterar att han under bara en vecka i sitt gamla hemland Tunisien upplevde att över 4000 libyska flyktingar vällde in. De flydde undan de helt laglösa och krigiska förhållandena som nu råder i Libyen. Natointerventionen – med svensk hjälp – som 2011 fick så stor positiv uppmärksamhet, ledde som så många andra krig till ett totalt fiasko. Ont blev bara värre i det arma landet. Det lär ju finnas grader också i helvetet.

.till
Radio Tuff, som nu i augusti har hörts varenda vecka i hela 29 år. Det är en del av det omfattande frivilliga arbete som görs i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som är utan offentliga bidrag och därför beroende av många solidariska medlemmar. Du behövs i Tuff! Medlem blir man genom att sätta in 200 kr på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Hjärtligt välkommen!
.till

fredsforskaren Jan Öberg som bland annat skriver: Ukraina-krisen startades av NATO/USA och EU, inte av Ryssland. Man kan bara undra varför demokratierna har så unikt höga militärutgifter om de bygger på dialog som det hävdas. Rysslands militära utgifter utgör 8% av NATOs.” Han avslutar sin artikel med: ”Den enda upprustning som behövs är intellektuell Öberg hörs alldeles strax här i Radio Tuff.

söndag, augusti 17

Orsaken till Malaysiaplanets krasch?

EGENDOMLIG TYSTNAD
I dag (17/8) är det faktiskt precis en månad sedan Malaysia Airlines plan MH17 kraschade i östra Ukraina. 298 människor dödades, däribland många holländare.

Dagarna efteråt vimlade det från västliga medier och politiker av beskyllningar mot proryska politiker och president Putin om att de var skyldiga till katastrofen. I Holland fungerade den otäcka kollektivskulden så starkt att den i landet bosatta Putindottern drabbades av den.
Även utrikesministern i det åtminstone formellt neutrala Sverige visade större trosvisshet än diplomati genom att snabbt kalla ryssarna för ”gangstrar”.

Så egendomligt tyst det sedan i tre veckor varit om tragedin trots att haveriexperter varit på plats och kunnat studera vraket och planets svarta lådor. Har resultatet av deras arbete kanske inte bekräftat de många snabbt avgivna beskyllningarna?

MALAYSISK TIDNING PEKAR UT UKRAINA
Den ledande engelskspråkiga tidningen i Malaysia är New Straits Times. Den 7 augusti hade den en artikel som anklagade Ukraina för att ha skjutit ner planet. Västliga medier har förtigit dessa synpunkter som publicerades under rubriken ”Amerikanska analytiker menar att MH17 nedsköts av flyg”.

Tidningen uppger att ett ukrainskt stridsflygplan av typen Suhoi-25 skuggade det malaysiska passagerarplanet strax före kraschen. Dess vrakdelar skall ha visat att planets cockpit hade kulhål som härstammade från ett anfallande flygplan. Nedtystade amerikanska underrättelseanalyser skulle också visa på att det inte var en missil från marken som träffade olycksplanet.

Tidningen New Straits Times citerar också den erfarne Lufthansapiloten Peter Haisenko, som påpekat att det klart syns på fotografier av vraket att planet träffats av tung maskineld från luften.

Det här skulle innebära att jag tidigare haft fel när jag hävdat att det var korkat att tro på att planet – om det sköts ner – avsiktligt angreps. Varken ukrainare eller ryssar skulle haft anledning att göra det. Måste vi nu börja tro på spekulationerna i vissa ryska medier om att det malaysiska planet av misstag togs för det plan som Putin färdades i från sitt möte i Brasilien med övriga Brics-medlemmar? Dess färger, blått och rött mot den vita flygplanskroppen, överensstämmer med den vit-blå-röda ryska flaggan.

Vi får tålmodigt vänta på besked från den internationella undersökningskommission, som har tagit märkligt lång tid på sig att presentera resultat.

MASSDÖDANDET I ÖSTRA UKRAINA
Faktum är att det ukrainska anfallet på de proryska separatisterna i östra Ukraina varit betydligt värre än till och med Gaza. Enligt FN har 2100 människor dödats och siffran anses var långt i underkant, eftersom mörkertalet är högt. Officiellt har ju Ukraina förklarat att man bekämpar ”terrorister” och då brukar det sällan visas nåd.

Samtidigt har en massflykt av civila förekommit. Minst en halv miljon anses ha lämnat Donetsk- och Luhanskområdena, de flesta till Ryssland. De många flyktingarnas öden har knappast alls skildrats av västliga medier. Det handlar om rysktalande och dem ska vi kanske inte ömka?

Staden Luhansk har ett par veckor varit utan el och vatten och nästan utan mat. 280 ryska lastbilar med medicin, vatten och andra förnödenheter till den utsatta civilbefolkningen har länge fått stanna vid vid gränsen.

PS: Mera om de malaysiska uppgifterna finns att läsa på
by Alex Lantier, WSWS – TRANSCEND Media Service
A Thursday [7 Aug 2014] article in the New Straits Times, Malaysia’s flagship English-language newspaper, charged the US- and European-backed Ukrainian regime in Kiev with shooting down Malaysian Airlines flight MH 17 in east Ukraine last month.

söndag, augusti 10

"Kriget mot terrorismen" är ofta terror

ÄR DET BARA HAMAS SOM BEDRIVER TERROR?
Hamas är den palestinska organisation, som vann det senaste valet på den lilla instängda Gazaremsan med sina uppåt 1,8 miljoner människor. De har nu sänt iväg sina raketer mot Israel. De flesta har skjutits ned av Israels effektiva luftvärn, kallat Iron Dome, järnkupolen. Eller så har många raketer ramlat ner i obebyggda trakter.

Raketer från Hamas har dock den senaste månaden dödat tre civila israeler. Det är tyvärr tre människor för många.

I Dagens DN i dag (10/8) finns helsidesrubriken ”Hamas terror ger inte grönt ljus för Israel”. I texten, skriven av chefredaktör Wolodarski, talas om ”det vedervärdiga Hamas”. Låt oss då kolla det ömsesidiga och vedervärdiga dödandet, främst av civila, vilket brukar räknas som terrorism.

Medan tre civila israeler har dödats, måste man använda fyrsiffriga tal för att ange hur många palestinier som dödats. Av det totala antalet dödade Gazabor på uppåt 1900 sägs de flesta vara civila, därav över 400 barn. Dessutom är många tusen skadade, ca 10 000 hem i spillror, el- och vattensystemen svårt skadade och inte ens sjukhusen är helt fungerande.

För chefredaktören i vår största morgontidning är det dock bara Hamas som är vedervärdigt nog att bedriva terror. Själv vill jag av opportunistiska skäl gärna behaga de mediestarka Israelvännerna. Vill alltså påpeka, att den israeliska högerregeringen lät sin krigsmakt använda bombflyg, drönare, tanks och artillerield från örlogsfartyg men inte sina värsta stridsmedel, kärnvapen, vilket jag vill uttrycka min tacksamhet för.

TERRORISTERNA” I ÖSTRA UKRAINA
Den ukrainska armén har nu i veckor anfallit de så kallade separatisterna i östra Ukraina. Dessa har tidigare använt sig av ungefär samma metoder som de av väst så beundrade och stödda majdan-demonstranterna i vintras. Men nu beskjuts storstäderna Donetsk och Lugansk för fullt.

Enligt senaste uppgifter – dock obekräftade – har ca 1500 rysktalande ukrainska civila nu dödats av sin egen armé. Den skyller på att den hjältemodigt bekämpar ”terrorister”. Dessutom lär uppåt en halv miljon människor vara på flykt, de flesta till Ryssland. När berättade våra medier om denna flyktingkatastrof?

Just Peter Wolodarski tillhörde de tio framstående europeiska chefredaktörer, som härom veckan i ett publicerat upprop kallade den ukrainska arméns motståndare för äventyrare, chauvinister och banditer. Inte konstigt då att våra medier inte gärna vill väcka medkänsla hos oss för de drabbade i östra Ukraina.

FREDSFORSKARE ÖBERG TALAR KLARTEXT OM NATO
Fredsforskaren Jan Öberg kritiserar en artikel i SvD (7/8) där Jan Björklund agiterar för att Sverige bör bli Nato-medlem. Han tycker att argumenten är inkompetenta och vilseledande.

Bland annat använder Björklund Ukrainahändelserna och ”hotet från Ryssland” bland skälen för svenskt medlemskap. Det tyckerJan Öberg vittnar om bristande kunskap om nuläget och slår fast:

Ukraina-krisen startades av NATO/USA och EU, inte av Ryssland.”

Han påminner om att Rysslands militärutgifter utgör 8 procent av Natos och undrar varför västmakterna har så unikt hög krigsbudget, när de samtidigt hävdar, att de föredrar dialog. Han slutar sin text med:

Den enda upprustning som behövs är den intellektuella. Av en utbildningsminister och vice statsminister bör man kunna kräva, att han kan det basala och inte sysslar med ren propaganda

(Hela Öbergs text kan läsas på www.janoberg.wordpress.com )

ETT BRA BOMBARDEMANG
Rubriken kanske överraskar. Jag tänker på att USA-flyget nu kastar ned mat, vatten och andra förnödenheter till yaziderna som i tiotusental flytt för livet upp i bergen för att undkomma de sunnimuslimska extremisterna i IS(IS).

Ironiskt nog är att ISIS länge funnits i Syrien som en del av den opposition som väst där stött mot landets regim. En annan ironi är att USA och England anföll Irak 2003 bland annat under den lögnaktiga förevändningen att Al Qaida härjade där. Nu däremot har landet drabbats av något som verkar mycket värre.



lördag, augusti 9

I dag årsdagen av atombomben över Nagasaki

För tre dagar sedan var det årsdagen av Hiroshimas förintelse, då över 100 000 japaner dödades på någon sekund. Har jag slarvat vid min kontroll av medierna, när jag inte märkte en tillstymmelse av uppmärksamhet av den dagen. Hade kärnvapenhotet fått en ynka procent av mediernas skildringar av våra olika sexuella läggningar den senaste veckan, hade jag varit tacksam.

Den 9 augusti 1945 släpptes en amerikansk atombomb över den japanska staden Nagasaki. Medan bomben över Hiroshima hade det gulliga namnet ”Little Boy” kallades Nagasakibomben jovialiskt för ”Fat Man”. Minst 60 000 civila dödades direkt, många tusen åren efteråt i leukemi och andra skador av den radioaktivitet bomben spred.

Bombens nollpunkt i Nagasaki var den kristna Urikamikatedralen som alltså brändes bort på någon bråkdel av sekund innan resten av staden drabbades av samma öde i den flertusengradiga hettan.

Det påminner om det brittiska flygets idoga bombningar av tyska städer under kriget. Det sas att flygarna skulle sikta mot städernas mittpunkter, där befolkningskoncentration var som tätast. ”Target: the cathedral”, lär ha varit slagordet.

Det ironiska var att under samma tid 1945 samlades i London ombud för segermakterna för att sammanställa åtalspunkterna mot förlorarna inför Nürnbergrättegången. Bland krigsförbrytelserna som där räknades upp fanns förstås massmord på civila. Men det gällde ”bara” förlorarnas grymheter, inte de hjältemodiga segrarnas.

Dagen innan, alltså den 8 augusti1945, hade Sovjetunionen förklarat Japan krig. Dess korta insats gav dem som krigsbyte ö-gruppen Kurilerna.

Leo Szilard, ledande vetenskapsman under utvecklingen av atombomben skrev:
"Om det istället för oss hade varit tyskarna som atombombade städer, skulle vi ha definierat atombombning av städer som ett krigsbrott, och vi skulle ha dömt de tyskar som bar ansvaret för detta brott till döden genom hängning i Nürnberg."
Även de amerikanska befälhavarna, Douglas MacArthur och Dwight D. Eisenhower, ställde sig kritiska till användningen av bomberna.

Mera om myterna kring atombomberna över Japan finns på denna blogg sedan 5 aug.

Skogsbrandvakt och "fångjävel". Ordbajsandet

Om de internationella ämnena återkommer jag, när jag tror mig veta mera och bättre. Nu (7/8) domineras ju de svenska nyhetsutsändningarna nästan helt av den förfärliga skogsbranden i Västmanland.

Då kommer jag ihåg att jag sommaren 1955 faktiskt var skogsbrandvakt uppe vid Höga kusten. I värme kan nog det året konkurrera med sommaren 2014 (puh!). Tillbringade den sommaren på Undromshöjden, ett högt berg ett par tre mil från den kust, som kallas den höga.

Där fanns en vidsträckt utsikt, särskilt från det brandtorn på vars topp jag skulle göra mina observationer. I tornet tog man sig upp på tre smala branta stegar. I början var det ängsligt att äntra dem men snart sprang jag som en stenget upp och ner.

Det var ett ensamt jobb. Det var fyra kilometer skogsstig ner till närmaste by och login bestod av en liten koja. Trots den soliga värmen brann det dåligt, så jobbet blev enahanda. Ett möjligt brandmoln utifrån kusten var en ångare som släppte ut rök. Såg rök ända från Sollefteå och larmade, men det visade sig vara från avskrädesbrännande. Tyvärr fick jag inte äran att ha motverkat någon skogsbrand.

Fyra år senare, när det på nytt blev ovanligt varmt, ”getingsommaren” 1959, jobbade jag själv i skogen. Vi fångjävlar, som vi kallade oss själva, var interner på Bogesunds fångvårdsanstalt. Som kulis fick vi bära timmer i skogen. Mina kamrater var rattfyllon och ungdomsbrottslingar och en och annan farbror som hade tafsat för mycket på barn.

Själv hade jag redan som 22-åring fört befäl över 40 man under en repmånad, en vintrig militärmanöver i Norrland. Nu hade jag vägrat en ny repmånad och då var seden som i det då populära spelat Monopol: : ”Gå i fängelse - utan att passera gå!”

ORDBAJSARNAS FINA ORD
Har några gånger lyssnat på Sveriges Radios sommarpratare. En del är inte blyga utan snarast egotrippade. Och vilka fina ord de använder mellan de ständigt amerikanska låtarna!

Mat är ett jättepopulärt ämne i olika mediesammanhang. Kokböcker lär vara bästsäljare. En sådan skribent hörde jag på radion. Hon kallades faktiskt för ”matkreatör”.

Men jag då? Sedan länge sköter jag all matlagning här hemma - bland annat för att slippa dammsugningen. Bor ihop med flickvännen Monica, 75 år ung. Vi har olika efternamn, olika telefonnummer men sedan snart 40 år samma sovrum.

Två gånger i veckan spelar Monica tennis. Min falska blygsamhet förbjuder mig att nämna viken som har lärt henne det. När hon kommer hem har jag lunchen klar.

Ska jag kanske börja kalla mig ”matkreatör”?

Har också allt svårare att lyssna på våra ledande politiker. De har tydligen gått på mediekurser eller har dyra retorikkonsulter, ty de slösar med honnörsorden och löftena. I kväll hörde jag på TV statsminister Reinfeldt kommentera den stora skogsbranden. När han tre gånger på lika många minuter hade framhållit, hur ”ödmjuk” han minsann var, stängde jag av TV-n.

Det påminner om det gamla skämtet:

Mitt största fel är nog att jag är så väldigt ödmjuk”
--------------------
7/8 2014


fredag, augusti 8

Ukraina, Nato och kränkningar av svenskt luftrum

Ukrainaattackernas offer
Egentligen skulle jag vilja skriva om de rysktalande som i veckor varit utsatta för den ukrainska arméns offensiv. Men jag har för lite säkra källor. Nu uppges det att 1500 civila dödats. Om det stämmer påminner det om palestiniernas grymma öde i Gaza på sistone.

Hörde i bara en enda nyhetssändning i dag, att en ukrainsk högerman och parlamentsledamot av Amnesty anklagas för svåra krigsförbrytelser mot de så kallade separatisterna. Vill gärna veta mera om detta liksom om den högerextrema Asov-bataljonen med folk från Svenskarnas parti nu strider på Ukrainas sida mot de rysktalande.

Väldigt lite har i våra västfjäskande medier sagts om de många rysktalande, som flytt undan de krigiska anfallen från ukrainska armén. Härom veckan skrev jag att en kvarts miljon uppges ha flytt, de flesta till Ryssland. Nu ser jag en mycket högre siffra, men den relativa tystnaden om detta beror väl på att våra medier inte tycker det är trendigt att ömka ryssar.

EN DANSK BOMBLIBERAL?
I dag (7/8) besöks Ukraina av ingen mindre än Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, som uttalar Natos stöd till de ukrainska krigsansträngningarna. Denne liberalkonservativa danske politiker var 2001-2009 statsminister i en högerregering, som bland annat genomförde åtgärder som begränsade invandringen till Danmark.

Han var en av USA:s främsta allierade under Irakkriget, vars eländiga följder ännu visar sig genom de sunnimuslimska fanatikerna i IS(IS), som nu grymt förföljer kristna och andra. Under Fogh Rasmussens statsministertid deltog dansk militär 2004–2007 i det fiaskoartade Irakkriget.

KRÄNKNINGAR AV VÅRT LUFTRUM
Våra russofobiska ”försvarsexperter” har i månader utgått från att det var ryska plan som kränkte svenskt luftrum på midsommarafton. I går tog utrikesminister Bildt bladet från munnen och meddelade att det var flygplan från Polen, ett av de många länder kring Östersjön som är medlemmar av militäralliansen Nato.

Också nyligen kränktes Sverige av ett främmande flygplan. Först meddelade man inte planets nationalitet, men sedan kröp det fram att det var ett amerikanskt signalspaningsplan. Någon i våra medier kallade det korrekt för ett ”spionplan”.
-------------------
7/8 2014


tisdag, augusti 5

Myter om Hiroshima avslöjas

(Apropå Hiroshimadagen i morgon 6 aug)


Hiroshimas Shadow”
Det är lätt att bli USA-kritisk när man talar om kärnvapen. I USA uppmärksammas kanske faran av kärnvapenkatastrofer mera än i Sverige, om man får tro de artiklar som Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, har skickat oss. Flera nyutkomna amerikanska böcker har denna mänsklighetens ödesfråga som sitt ämne.

Sålunda recenserar H. Jack Geiger i The Nation två sådana böcker under rubriken ”The ”Mushrooming Cloud”. Om den ena, 584 sidor tjocka ”Hiroshima’s Shadow”, skriver Geiger, att den inte bara berättar om offrens lidanden utan främst fokuserar på de långvariga moraliska skadorna hos dem som valde att medvetet förinta hundratusentals civila liv i ett enda slag och sedan försökte rättfärdiga detta val. Vad som hände med japanerna är välkänt, påpekar författarna, men vad som hände med amerikanerna förtjänar granskning.

Boktiteln, Hiroshimas skugga, hänsyftar på den skugga av en människa, det enda som blev kvar av henne i den 5000-gradiga hettan, en skugga som brändes in i betongen. Men det är den mörka skugga som Hiroshima kastat över det följande halvseklet som är huvudämnet, ”detta monstrum med 70 000 huvuden”, som en vetenskapsman uttrycker det –så många kärnvapen fanns det faktiskt när kapprustningen nådde sin kulmen.

Den officiella beskrivningen av Hiroshima i USA har blivit en legend, som historiska forskare i stigande utsträckning har stuckit hål på, menar bokens redaktörer, Kai Bird och Lawrence Lifschultz. De smular med historiska sakargument sönder denna legends ”fyra trosartiklar” som de kallar dem.

Myt 1: ”Atombomberna räddade liv”
Den första trosartikeln, ständigt upprepad sen 1945, påstår att atombomberna räddade en halv miljon, ja en miljon amerikanska liv. Men de amerikanska militära planerarna kalkylerade faktiskt med förluster på mellan 20 000 och 46 000 soldater vid en eventuell invasion av Japan.

Myt 2: ”Japan kapitulerade tack vare atombomberna”
Och synar man nästa trosartikel, den att det var atombomberna som tvang Japan att kapitulera, så blir den officiella argumentationen ännu mera ohållbar. För att få det redan besegrade och även av Sovjetunionen angripna Japan att ge sig hade det räckt att USA mjukat upp sitt rigida krav på villkorslös kapitulation, så att den japanske kejsaren fick sitta i orubbat bo. Det gjorde USA-- men först efter Hiroshima och Nagasaki.

Myt 3: ”Hiroshima ett legitimt mål”
Den tredje amerikanska trosartikeln säger att de båda japanska städerna var legitima militära mål, en myt som Truman lanserade redan vid sitt triumfatoriska radiotal om det nya vapnet, då han kallade Hiroshima för en militärbas. Alla vet vi ju att det var hundratusentals civila som dödades och faktum var att Hiroshima valdes som mål för att staden var en av de få som ännu var relativt oförstörda av de ständiga bombningarna av japanska städer. Bara under ett enda angrepp på Tokyo i mars 1945 dödades 83 000 civila.

Myt 4: ”Offren förvarnades ju”
Den fjärde trosartikeln hävdar att människorna i Hiroshima och Nagasaki hade blivit förvarnade om vad som skulle hända. Ja, det är riktigt att amerikanerna brukade kasta ner flygblad över japanska städer, innan man terrorbombade dem. Det gjorde man inte enbart av humanitet utan också för att sprida panik bland befolkningen. Man varnade ett dussintal städer för att sedan bomba 3-4 av dem för att tvinga fram evakueringar också ur de städer som inte skulle bombas just då. Men Hiroshima och Nagasaki varnades inte. Det var först efter det att dessa städer hade utplånats som man kostade på sig flygblad över dem.

Att sätta Sovjet på plats
I boken ”Hiroshima’s Shadow” citeras Churchill, Eisenhower och andra allierade ledare, som framhållit att atombomberna inte behövdes för att tvinga fram Japans kapitulation. Men också atombombsprojektets ledare, generalen Leslie Groves citeras: ”The real purpose of building the bomb was to subdue the Soviets” (Det verkliga syftet med att konstruera bomben var att sätta Sovjet på plats). Och om radioaktiv smitta sade faktiskt general Groves: ”It is a very pleasant way to die” (Det är ett mycket behagligt sätt att dö på).

Firande och hyllande av atombomben
I en artikel i tidningen Arbetet skrev civilingenjören Folke Hagman, författare av boken ”Media som krigshetsare”:

I USA finns en rad museer, uppskattade turistmål med ’vänliga’ modeller av atombomberna. Var och en med eget smeknamn –’Little Boy’ för Hiroshimabomben, ’Fat Man’ för Nagasakibomben, en hyllning till Churchill har det sagts. I amerikanska museer vittnar inget om att människor förintas, ofta efter ofattbart lidande. Inga uppsamlade persedlar, inget bildmaterial får skapa förstämning genom att antyda bombernas fruktansvärda verkningar. En artikel i den amerikanska tidskriften ”Art in America” (juni 1989) beskriver stämningen: ’I denna karnevalsatmosfär med barn ridande på atombomber får besökarna veta att atombomber är gynnsamma, användarvänliga, ja till och med lustiga’ ”

Så långt Folke Hagman. För att återgå till boken ”Hiroshima’s Shadow” så tar den också upp den kontrovers som inträffade, när man 1995 med pompa och retorik skulle fira 50-årsminnet av segern under andra världskriget. Först planerade USA ett frimärke som skulle hylla atombomberna, som sades ha förkortat kriget. Protesterna, inte minst från japansk sida, blev dock så häftiga att man drog in frimärket.

Värre tumult blev det om en utställning i the National Air and Space Museum. Det var den ledande amerikanska muséiinstitutionen Smithsonian, som ville påminna om krigsslutet. Men utställningen skulle inte bara innehålla ”Enola Gay”, flygplanet som släppte atombomben över Hiroshima utan också bilder på förstörelsen och diskussion om Trumans beslut att utplåna två japanska städer. Men de aktade historiker som hade varit utställningens rådgivare skulle snart utsättas för en trumeld av kritik från amerikanska veteranorganisationer och från den republikanska högern. Historikerna blev anklagade för att vara revisionister, ”ett brokigt slödder av akademiker och vänsterideologer”, för att ”hata sitt land”, ja de sades representera ”the prostitution of history”.

Kritikerna lyckades med vad författarna av boken kallar en ”historical cleansing”. Kvar i muséet blev det glänsande flygplan, Enola Gay, som hade släppt atombomben över Hiroshima, medan alla beskrivningarna av stadens och dess invånares öde försvann, liksom också varje tvivel på det berättigade i att använda atombomberna.

Kärnvapen svindyra
En annan bok som recenseras i The Nation är Stephen Schwartz ”Atomic Audit: the Cost an Consequences of U.S. Nuclear Weapons Since 1940” (Atombokslut: Kostnader och konsekvenser av amerikanska kärnvapen sedan 1940). Här beräknas kostnaden för det amerikanska kärnvapenprogrammet från 1940 till 1996 till det helt ofattbara beloppet av 5,5 biljoner dollar, alltså 5500 miljarder dollar eller så där en 40 000 miljarder kronor. Till det ska man då också lägga de 200 till 400 miljarder dollar som det beräknas kosta att städa upp efter allt farligt avfall och liknande.

Krigets rosenrasande rasism
När man funderar på och kanske förundras över att ett demokratiskt land som USA, när det dessutom redan hade vunnit kriget, släppte lös helvetet över två civila japanska städer är en bok omöjlig att komma förbi. Det är California-professorn John Dowers ”War Without Mercy”, som kom redan 1986 men som inte uppmärksammats i Sverige. Den handlar om kriget i Stilla havet med särskild tonvikt på de rasistiska inslagen. Att japanerna hade en rasistisk herrefolksideologi, som inte minst gick ut över deras asiatiska grannar såsom koreaner och kineser, har vi fått lära oss, och det ger professor Dower också många exempel på. Men att också de allierade under det obarmhärtiga krigandet förföll till grov rasism har aldrig Hollywood velat skildra.

Professor Dower citerar allierade ledares omdömen om japaner. De var ”gula bastarder”, korkade djur och gula apor, tyckte amiral Halsey, ja de var ”produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar”. General Blamey eldade sina trupper med att ”vi måste utrota denna ohyra…förinta alla japaner”. Till och med den högdragne Sir Alexander Cadogan vid brittiska UD talade om japanerna som ”bestialiska små apor” och ”gula dvärgliknande slavar”. Marinkårens tidning Leatherneck kallade japanerna för ”snedögda töntar” och ”gulsotaktiga babianer”. Andra uttryck som användes var löss, kackerlackor, galna hundar, råttor och djuriska undermänniskor.

Krigspropagandans råa hjärntvätt bidrog till att amerikanska enheter öppet skröt med att de inte tog fångar utan dödade dem –som man dödar just löss-- och att amerikanska soldater som souvenirer skickade hem japanska skelettdelar. Innan de allierade 1942 började med sina bombmattor mot civila mål hade president Roosevelt fördömt den sortens krigföring som barbarisk. Men tre år senare hade krigets brutalisering gått så långt, att hans son och förtrogne, Elliot Roosevelt, tyckte att man borde bomba ihjäl halva den japanska civilbefolkningen.

1945 var stämningen så förgiftad av kriget att det jublades över atombomberna. Ja inte bara det, nästan var fjärde amerikan beklagade att man inte hann kremera flera japaner levande än dem i Hiroshima och Nagasaki.
------------------------------------------------
Texten är från Radio Tuff, augusti 1998