Moderater deltar i drevet mot mig

Nu basunerar Robert Skölin i moderaternas tidning Vi i Tyresö ut att jag "återigen fällt antisemitiska uttalanden". Han kan inte citera ett enda. Det rår han inte för, ty det finns inga i mina 5000 radioprogram och drygt tusen texter i min blogg.

Trendigt brännmärker han mig genom att svamla om att jag "förnekar Förintelsen", detta inkvisitoriska uttryck, som missbrukas om varje nyansering av historien om andra världskriget, då uppåt 50 miljoner av olika etniciteter dödades, de indirekta offren oräknade. Nej, jag "förnekar" inga förintelser, men förebrås ofta för att jag också nämnt nedtystade förintelser av människor som inte har medierna på sin sida. Har skrivit på bloggen och på radion berättat om "judarnas i sanning grymma öde", har förbannat kollektivskulden som "så otäckt drabbade judarna", men också -gud hjälpe!- vågat nämna andra folk som drabbades av samma öde.

Dessutom har jag som lärare i 30 år i god tro men tyvärr alltför okritiskt lärt ut till tusentals tonåringar en rad propagandalögner: Att tyskarna gjorde tvål och lampskärmar av sina mördade offer. Att det dog/dödades 4 miljoner bara i Auschwitz. Det lär ha varit en dryg miljon, "hemskt nog", som jag skriver i min blogg. Att det fanns gaskamrar för människoavlivning också i Buchenwald, Dachau och andra otäcka läger i själva Tyskland var också en bluff. Att tyskarna mördade tusentals polska fångar i ryska Katyn har även från ryskt håll dementerats. Liknande exempel finns på vad vi lärare tutade i eleverna. Typiskt nog har ingen av oss klandrats för dessa och andra politiskt korrekta historieförfalskningar.

Däremot undervisade jag liksom andra lärare knappast någonting om till exempel den etniska rensningen av 14 miljoner tyskar kring krigsslutet. Uppåt två miljoner av dem dog/dödades på kuppen, de hundratusentals våldtagna kvinnorna och flickorna oräknade. Den duktige propagandisten Jonathan Lehman, som Skölin nu åberopar, beljög mig i Expo genom att påstå att jag skulle ha sagt att bara två miljoner fördrevs. "Förnekade" Lehman månne en förintelse?

Skölin citerar mig selektivt utan att nämna att mitt blogginlägg främst handlade om tyskarnas rädsla att förtörna makten, både då och nu. Han citerar mig helt riktigt om offren i Auschwitz:

"Av dem hade en majoritet dött av sjukdomar, t ex tyfus.”

Men så sätter han punkt där det i stället var ett komma för fortsättningen löd:

"..., som härjade överallt i krigets Europa, om man får tro den amerikansk-judiska historieprofessorn Arno J Mayer".

Att jag stödde mig på Mayer vid det aktade universitetet Princeton, han som också berättade om judiska släktingars otäcka öde under kriget, rimmade det kanske för dåligt med Skölins obevisade struntprat om "antisemitism"?
I senaste Radio Tuff gav jag en av "rosorna" till Carl Bildt. Och jag måste erkänna att jag saknar de tidigare ledande Tyresömoderaterna Assarsson, Fält, Svennberg med flera, som jag haft förmånen att intervjua flera gånger på radion. Skölin ombads också att vara med på radion men vägrade tyvärr. Av feghet eller för att han absolut vill ha sista ordet?

ÅKE SANDIN
Ja, han ville ha sista ordet, för i dag skriver han i nättidningen med lösryckta citat:
Sandin fortsätter att slå ifrån sig

Redaktionen har varit i kontakt med Åke Sandin för att ge honom möjlighet att kommentera sina egna uttalanden. Men något sakligt svar blev det inte. I stället går han till attack mot Vi i Tyresös journalist Robert Skölin som han menar har förvanskat bilden av honom och att det inte skulle existera några antisemitiska uttalanden. Ingen skillnad mot 1997 alltså. Sandin skriver:

”Han (red.anm. Robert Skölin) kan inte citera ett enda. Det rår han inte för, ty det finns inga i mina 5000 radioprogram och drygt tusen texter i min blogg … Trendigt brännmärker han mig genom att svamla om att jag "förnekar Förintelsen", detta inkvisitoriska uttryck, som missbrukas om varje nyansering av historien om andra världskriget, då uppåt 50 miljoner av olika etniciteter dödades, de indirekta offren oräknade. Nej, jag "förnekar" inga förintelser, men förebrås ofta för att jag också nämnt nedtystade förintelser av människor som inte har medierna på sin sida.”

Lars M Andersson, historiker vid Uppsala Universitet, ser ett mönster och menar att det är ett vanligt sätt att resonera bland förintelseförnekare.

- Strategin är att undvika att tala om mördade judar och istället tala om andra som drabbats. Man likställer och relativiserar allt. Det är därför Sandin likt förintelseförnekaren David Irving, talar om ”förintelsen av Dresden”.

Svenska Freds ordförande Anna Ek har svarat på de flesta av Vi i Tyresös frågor och i organisationens namn offentligt tagit avstånd från Sandins uttalanden (se Svenska Freds hemsida) men hon har ännu inte berättat vad som nu kommer att ske med Sandin som enligt uppgift alltjämt sitter kvar i TUFF:s (lokalföreningen i Tyresö) styrelse.
Anders Linder som är ordförande i Tyresö närradio där Åke Sandin är programledare har också getts möjlighet att kommentera Sandins förnekelse av Förintelsen. Men ifrån Anders Linder har det varit tyst.

Förtydligande och rättelse ifrån Svenska Freds (ang. Vi i Tyresös ursprungsartikel): Åke Sandin slutade år 1996 skriva krönikor i Svenska Freds tidning PAX. Först 2013 blev PAX en medlemstidning.
-----------------------------------------------(Felaktigt är också att Anders Linder inte har svarat. Det har han gjort på www.tyresoradion.se  )

"Omkom på ett tragiskt sätt"

(En krönika från 1995)

I våras kom officiella siffror på Vietnamkrigets "förluster", som dödade människor kallas i denna makabra statistik:

På Nordvietnams och FNLs sida dödades 2 miljoner civila och över 1 miljon soldater. Antalet invalidiserade, skadade och saknade uppgick till cirka 3 miljoner. Det är en klen tröst att officiell body count brukar ta till i överkant, ty den säger å andra sidan inget om lidandet eller många miljoner människors psykiska skador i åratal efter kriget. Därtill kom förgiftade skogar och grödor.

58 000 amerikaner strök med. Dessutom vet vi, att hundratusentals överlevande amerikanska soldater efter hemkomsten aldrig blev riktiga människor mer utan gick under genom självmord, drogmissbruk, kriminalitet eller mentalsjukdom.

Alla dessa miljoner dödsoffer var de verkliga förlorarna. De som ser krig på ungefär samma sätt som Hammarby contra Djurgården brukar dock betona, att det var vietnameserna som "segrade". Men nu läser man, till exempel i artiklar av den radikale brittiske journalisten John Pilger, att det är dollarn som alltmer har börjat styra också Vietnam. Det var ju bland annat för att slippa det som vietnameserna under tre decennier krigade. USA "förlorade" kriget, men "segrade" ändå på något sätt.

Någon av de många som fanatiskt barnatror på rättfärdiga krig får vara snäll och förklara det där för mig.
                                           x x x
Vi har fått lära oss att amerikanerna, som vi anklagade för så många ruskigheter i Vietnam, var riddare i skinande blank rustning under andra världskriget. Inte minst märks det i Tyskland, som med frenesi minneshåller de egna krigsförbrytelserna och nästan lika energiskt hyllar sina besegrare, åtminstone de västliga.

I Eberstetten några mil norr om München såg jag i april en minnessten med texten: "Här i de sista krigsdagarnas förvirring omkom på ett tragiskt sätt 17 soldater". Det är i själva verket ett utomordentligt diplomatiskt sätt att beskriva en krigsförbrytelse: att amerikanska soldater mördade 17 tillfångatagna unga tyskar. I byn Lippach var antalet mördade tyska fångar det dubbla, men där står på stenen över massgraven inte ens, att de omkom "på ett tragiskt sätt". De av amerikanerna våldtagna 20 flickorna och kvinnorna i den lilla byn har inte fått någon minnestavla.

I Remagen finns minnesplattor på det gamla brofästet som prisar de amerikanska truppernas "mod och oförvägenhet". I ett tal till besökarna av ett fredsmuséum, inrymt i samma brofäste och med den amerikanska flaggan på tornet, tackar stadens borgmästare, Hans Peter Kürten, amerikanarna för att de i mars 1945 intog Remagenbron över Rhen och på det sättet förkortade ett vansinnigt krig. I förbigående nämner han Svarta madonnans kapell i Remagen. Det är ett minnesmärke över de hundratusentals tyska krigsfångar, som sammanpackade i leran på Rhenstranden utan tak över huvudet hade ett helvete under ett halvår. Överlevandes berättelser är så otäcka, att en del talar om Eisenhowers dödsläger.
                                          x x x
Om flera i tyskarnas efterföljd skulle framhålla de egna krigsförbrytelserna och tona ner oförrätterna mot sig själva, skulle vi få en fredligare värld. Japanerna har också i 50 år legat lågt, men står inte alltid ut med segrarnas arrogans och hyckleri. Förra året planerades i USA ett frimärke som hyllade atombomberna över Japan. De förkortade kriget, stod det på frimärket, som fick dras in efter japanska protester.

Det var president Truman som lanserade propagandalögnen om att atombomberna räddade liv, egentligen en orwellsk cynism. Han blåljög också i sitt triumftal den 6 augusti 1945 genom att beteckna Hiroshima som en "militärbas". Det var ett par hundratusen civila som brändes till döds i Hiroshima och Nagasaki.

I dag är historikerna tämligen eniga om att Japan redan var på vippen att kapitulera, och att atombomberna fälldes i onödan. Bara under juni-augusti 1945 ödelade det amerikanska flyget 60-99 procent av 24 medelstora japanska städer. I mars samma år hade 83 000 Tokyobor dödats under en enda raid. Indiern N.D. Jayaprakash antyder i sin faktaspäckade bok "The meaning of Hiroshima Nagasaki" (1990), att Hiroshimaborna var försökskaniner i ett gigantiskt militär-tekniskt och medicinskt experiment med udden riktad mot vapenbrodern, Stalins Sovjetunionen.
---------------------------------------
ÅKE SANDIN 1995

Förlåt, jag gillar tyskar

(Krönika i fredstidningen Pax nr 5 / 1990, också publicerad i min bok "Förbannad pacifist")

Här i trakten vimlar det av djurgårdare och AIK-are i en omfattning som skämmer den idrottsliga närmiljön för oss som förstår oss på fotboll och puck. Som alla vet är djurgårdare skräniga fanatiker, som slår sönder tunnelbanor, medan AIK-arna är huliganer, som står och vrålar från sina apberg.

Själv sätter jag mig över allt sådant i den trygga förvissningen att Hammarby och Modo är vackrast och bäst.

En a mina bästa vänner är norrman. När han blir som mest odrägligt norsk, minns jag vad vi brukade säga hemma i Ångermanland:

--Norrmän är i alla fall inte värre än andra jävla utlänningar, till exempel stockholmare och skåningar!

För länge sen, när jag ännu hade tid att läsa en del, tillhörde Kurt Tucholskys böcker min lektyr. Han skrev radikalt och ironiskt och fick fly undan nazisterna till Sverige. Här begick han självmord redan på 1930-talet. En av hans meningar är så slagkraftigt enkel, att jag minns den och vågar översätta:

"I Europa är man stolt över att vara tysk, att vara fransman, att vara engelsman -- och över att inte vara tysk, inte vara fransman, inte vara engelsman"
                                        xxx
Trots allt var det inte Hitler som uppfann nationalism, rasism och liknande vidskepligheter. I början av 1900-talet spreds sådant från predikstolar, katedrar och ledarsidor i alla Europas länder. Överallt höjde man det egna landets kultur, religion och historia till skyarna, ja man prisade hejdlöst den egna "rasen" eller "folklynnet".

När den tidens nationalister för syns skull försökte sig på självkritik, blev det om möjligt ännu bisarrare. Nästan alltid drog de fram sina landsmäns svaghet för allt utländskt som ett betänkligt karaktärsfel. I hård konkurrens verkar fransmännen ha varit allra galnast. Men kanske beror detta bara på att de hade lätt för att uttrycka sig gloriöst.
I det nya --eller nygamla--Europa sticker nu åter nationalismen upp sitt tryne. I det äntligen frisläppta Öst- och Centraleuropa tycks den idémässiga utvecklingen ha stått stilla under ett par generationer av strypt debatt. Det välsignade tövädret töar fram också gamla fördomar. Dessutom har Tysklands enande förstärkt eller återuppväckt gamla fobier.
                                        xxx
I somras intervjuade jag på www.tyresoradion.se en ung estländare, politiskt aktiv bland de gröna i Tallinn. Han föreföll begåvad. Själv tycktes han övertygad om att vara det. Han ohöljda förakt för ryssar motiverade han med att alla måste avsky en ockupationsmakts människor. Gjorde inte fransmän, danskar och andra av tyskar förtryckta det under andra världskriget? Han var så säker på sin sak att det var lönlöst att invända, att det var först efter det tyska nederlaget som alla i dessa länder framställde sig som hjältemodiga motståndsmän. Dessförinnan hade många av dem välvilligt samarbetat med ockupanterna. I Baltikum hälsades tyskarna, lår vara av begripliga skäl, rentav som befriare.

Till och med ryssarnas religion var underlägsen, fick jag veta. Förgäves försökte jag fråga, varför ortodoxa kristna skulle vara mera efterblivna än katoliker och lutheraner.

Ännu förhatligare än ryssar var för den unge estländaren människorna i sovjetiska Centralasien. Dessa "muslimer", som han konsekvent kallade dem, var ociviliserade, ja de ynglade av sig "som djur". Här underblåstes motviljan av bittra personliga erfarenheter. Under sin två år långa värnplikt fjärran från Estland hade han regelbundet blivit misshandlad av turkmeniska och uzbekiska lumparkompisar. Han uppgav, att på fyra år hade 1500 sovjetiska soldater dödats på sina regementen, mestadels av pennalism, fast det kallades för "tekniska missöden".
                                       xxx
I somras läckte det ut från kretsen kring fru Thatcher, att ledande engelsmän generaliserade om tyska folket i vändningar som tyska nazister en gång för alla borde ha gjort omöjliga. Men i många år har vi alla utsatts för en nedvärdering av tyskarna, som knappt överträffas av tyskarnas hets mot judar för 70 år sedan. I olika medier har vi ständigt fått lära oss, vilka ondskefulla monster tyskarna är.

"Förlåt, jag gillar tyskar", har ibland undsluppit mig. Även i upplysta sällskap väcker detta förstämning och protester. Det hjälper inte, att jag försöker förklara, att tyskarna är medvetna om sina förfäders ogärningar och därför bemödar sig om att vara vänliga mot oss utlänningar.

Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Det som skrämmer mig är att tyskarna kan komma att hetsa upp sig för mycket över de svinaktigheter som också begicks mot dem.

Men tills dess gillar jag tyskar.
--------------------------------------
Åke Sandin i Pax nr 5 / 1990

Vilka gynnas av upploppen i förorterna?

Uppåt hundra bilar brändes ner, en skola, en förskola och en konstverkstad i Husby gård rönte samma öde. Massor av fönster krossades. Värden för många miljoner gick på tre nätter upp i rök eller glassplitter.. Poliser och brandmän som försökte bekämpa skadegörelsen utsattes för stenkastning.

Offren för denna vandalisering var förortsmänniskorna själva, av vilka många är invandrare. Men vilka tjänar på den förstörelse som skett. Romarnas gamla fråga cui bono, det vilka säga "vem gynnas" blir åter aktuell.

En som lyfts fram i rampljuset av våra medier är talesmannen för Husbyföreningen Megafonen, Rami Al-Khamisi. I dag i Sveriges Radios Studio Ett kunde han för andra gången trots upprepade frågor inte ta avstånd från vandaliseringen utan slingrade sig genom att igen att svamla om orsakerna och anklaga polisen.

TYVÄRR GYNNAS SVERIGEDEMOKRATERNA
Sverigedemokraterna borde förläna Rami Al-Khamisi en hedersmedalj för att han så rabiat har bekräftat deras propaganda. Nu kommer deras opinionssiffror nog att öka igen.

Den överväldigande majoriteten av svenskar, till vilka jag också räknar våra många invandrare, ser nämligen polisen som ett skydd mot övergrepp, våld och annan kriminalitet. Själv tillhör jag denna majoritet, även om jag är en gammal fängelsekund, låt vara för att jag som plutonchef valde att vapenvägra, när det svenska etablissemanget ville skaffa blågula kärnvapen.

En del invandrare har också kommit till tals om upploppen. En av dem ansåg att orsakerna var, att poliserna inte var tillräckligt hårda och att straffen var alldeles för milda. Det påminner om en intervju jag för 25 år sen gjorde med tre chilenska killar, som jag haft som elever i skolan bland hyreshusen här i den då förtalade förorten Bollmora. De berättade att de hade moonat, det vill säga hånfullt visat sina bara stjärtar för poliserna i en förbipasserande radiobil.

- Hur reagerade poliserna då, frågade jag
- Ja, snutarna bara garvade.
- Vad skulle ha hänt om ni hade gjort detsamma i Chile?
- Snutarna skulle åtminstone ha skjutit sönder knäskålarna på oss!

Det här illustrerar måhända en kulturkrock.
------------------------------------------
ÅKE SANDIN 13-05-22

Irak, Tunisien, Husby och tack och lov Ferlin

INBÖRDESKRIG HOTAR?
På sistone har många varningar kommit för att Irak kan drabbas av ett inbördeskrig, som i förfärlighet kommer att överträffa eländet i Syrien. I går meddelades att både i Bagdad och Basra hade ett antal bilbomber briserat. 55 människor dödades, flera hundra skadades. (Jag undrar nu oroligt hur det går för de två barnbibliotek i Bagdad, som vi i Tyresö Ulands- och FredsFörening, TUFF, stött med pengar)

Det uppges att dessa mord drabbar områden, där shiamuslimer bor. Dessa är i majoritet i Irak och det sägs, att det är sunnimuslimska terrorister som utför dåden. De känner sig lite undanträngda, sedan de under Saddam Husseins tid haft ledande positioner.

Amerikaner och britter må ursäkta men dessa terroraktioner med bilbomber och muslimska självmordsbombare har dödat oändligt många fler muslimer än västerlänningar. Mer än vanligt känner jag mig religiöst obegåvad när jag konstaterar det och hör hur mördare hyllar sin Allah, när de dödat oskyldiga medmänniskor. Att göra det är väl i alla religioner den värsta av synder. Men är det möjligen så att politiska och ekonomiska krafter utnyttjar människors tro för sina egna syften?

Det är lätt att bli ironisk i den här frågan. Läste att mordiska irakiska sunnimuslimer, som hemma brännmärktes som terrorister, kallades frihetshjältar när de uppefter floden Eufrat överskred den syriska gränsen för att bekämpa Assadregimen, som ju tillhör alawiterna, en shia närstående religiös riktning. Har länge misstänkt att det ensidigt västliga stödet till de föga eniga rebellerna beror på att Syrien är den enda Iranvänliga staten i regionen, och Iran utmålas ju alltid som det stora hotet i våra medier.

"ARABISKA VÅREN" I TUNISIEN.
Den i våra medier så prisade arabiska våren började ju i Tunisien i slutet av 2010. Sedan spred den sig till Egypten och andra länder. Tunisiens president Ben Ali gick ganska snart i landsflykt till Saudiarabien. Är det fortfarande politiska vårvindar som blåser ljuvligt varma i det för oss turister så lockande Tunisien?

Några gånger har jag besökt Tunisien, mest för att bada och sola men också för att göra radioreportage. Då har jag passat på att utanför huvudstaden Tunis besöka lämningarna efter Kartago, som för 2200 år sedan var romarrikets främsta rival i maktkampen om Medelhavet.

En av mina vänner är Karim, en ung tunisier. Han är en duktig och arbetsvillig kille, som trots det har haft väldigt svårt att få ett permanent jobb i Sverige. Nyligen blev hans pappa svårt sjuk och vi hjälpte honom att kunna resa till Tunisien för att träffa sin far. Karim ringer ibland och det han berättar är inte trevligt att höra. Det är laglöshet och nästan kaos som i dag präglar Tunisien. Folk vågar inte gå ut efter mörkrets inbrott, affärerna har varubrist och är bara öppna ett par timmar om dagen. Den tidigare så blomstrande turistnäringen befinner sig i svår kris, ett öde som också tycks ha drabbat Egypten.

Den mångomtalade "våren" verkar ha övergått i bister höst.

VILKAS BILAR BRÄNDES I HUSBY?
Under de två senaste nätterna har det varit "upplopp" i Husby. Maskerade ungdomar har bränt minst femtio bilar, krossat fönster, kastat sten mot polis, brandkår och till med mot räddningstjänsten. Förståsigpåare diskuterar "utanförskapet" och en del finner det vara en rimlig reaktion mot "övervåldet" från polisen.

Ja, för någon vecka sedan ingrep poliser och sköt ihjäl en 69-årig Husbybo, som viftade hotfullt med en machete och påstods vara psykiskt sjuk. Är det för mycket begärt, om man förväntar sig att poliser kan oskadliggöra en sådan person utan att skjuta honom till döds?

Men om det nu var en slags hämndaktion, vilka blev då offren? Ja, några poliser skadades lindigt för all del, men de verkliga offren var ju Husbys människor, som till största delen är hederliga och schyssta. Det var deras bilar som brändes sönder, deras fönster som krossades och deras nattsömn som stördes, bland annat genom att ett hyreshus mitt i natten fick evakueras.

Husby kommer nu att förlora mycket av sitt tidigare anseende. En av de bästa medarbetarna i Radio Tuff har länge bott i Husby, som han berömt som till och med lugnare än Bromma. Men nu tycks också Husby gå en tunisisk höst till mötes.

FERLIN: "DET VAR SÅ HELVETES ROLIGT"
Vad kan då drivkraften och avsikten vara, när man framför allt otäckt drabbar en massa oskyldiga grannar? Kan det möjligen vara att ungdomar tycker det är häftigt, ja rentav roligt, att ställa till med rabalder. Det är kanske dags att minnas skalden Nils Ferlin, som vi ägnade fyra halvtimmar åt på Tyresöradion www.tyresoradion.se  Han umgicks inte i etablerade kretsar och visste därför en del om de strömningar som finns i folkdjupet.

Ferlins dikt "Uppriktigt" kan alltså vara aktuell i dessa dagar, även om den handlar om den franska kontrarevolutionen för 200 år sedan:

Jag var en av dem
som - en natt i maj
1814 -
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barriére de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
-----------------------------------------
ÅKE SANDIN 13-05-21, stolt över att ha bott i det tidigare så förtalade Bollmora i 49 år och i 20 år varit lärare här bland hyreshusen för tonåringar, som ofta var drabbade av den grundläggande orättvisan: Att inte få välja föräldrar

Det ständiga "hotet från Ryssland", men Nato då?

Minns vi i dag hur vi i många år blev lurade av de hysteriska larmrapporterna om alla ryska ubåtar som påstods vimla i våra vatten? Det vore bra om medierna så här i efterhand ville utöva en klargörande självkritik om den enorma noja de skapade och som kostade skattebetalarna extra miljarder till den svenska marinen.

Men våra journalister tycks vara trendiga vanedjur, som vet att de flesta mediekonsumenter älskar att höra samma sagor gång på gång, liksom små barn gärna vill. Aftonbladet, som stolt kallar sig "oberoende socialdemokratisk", verkade den 12 maj i stället "beroende Nato-vänlig" genom en extrabilaga på hela 14 helsidor om alla ryska påstådda hot och övergrepp mot Sverige de senaste 65 åren.

Bakgrunden till Catalinaaffären 1952
Där fanns förstås den så kallade Catalinaaffären 1952 med. Javisst, det var då skjutglada sovjetryssar utanför den baltiska kusten (då sovjetisk) sköt ner en svensk DC3:a, vars besättning aldrig återfanns. I letande efter det försvunna planet angreps också ett svenskt sjöräddningsplan, en Catalina, som tvingades nödlanda men vars besättning fiskades upp av ett tyskt fartyg. Det var illa nog, men vad svenska medier aktar sig för att berätta är bakgrunden till dessa tragedier:

Tre år tidigare hade Sverige, i strid med sin officiellt strikta neutralitetslinje ingått ett hemligt avtal med USA och Storbritannien. Svenska signalspaningsdata skulle bytas mot amerikansk teknisk utrustning. Svenska flygvapnets specialutrustade plan genomförde regelbundet topphemliga flygningar över Östersjön med amerikansk signalspaningsutrustning ombord. Sverige bedrev även fotospaning mot Sovjetunionen. Ibland kränkte de sovjetiskt territorium.

Huvudsyftet med operationerna var att få fram uppgifter om Sovjets luftförsvar i allmänhet och dess kapacitet att bekämpa amerikanska bombflygplan, bestyckade med kärnvapen. 1951 ertappades Sverige med att vid två tillfällen ha kränkt sovjetiskt luftrum. Vid det ena tillfället var ett av planen så nära som drygt 4,5 km från den baltiska kusten, och regeringen tvingades be om ursäkt på diplomatisk väg. Under år 1952 steg spänningen ytterligare då Nato-plan upprepade gånger kränkte sovjetiskt luftrum och de svenska flygningarna blev fler. Sovjetisk press började begripligt nog skriva om att Sverige gick Natos ärenden.

Det handlade alltså om "neutrala" Sveriges spioneri, men det mörkar Aftonbladet och gör i stället en stor sak av att Sovjet förstås också spionerade på oss genom Wennerström och Bergling, typiskt nog två officerare.

För dem som alltmer högljutt vill ansluta Sverige till Nato räcker det inte med att Sverige har militärt samarbete med Nato, ibland rentav på svenskt område. De gör en stor affär av att Nato minsann i motsats till Sverige är på alerten när ryssar flyger över Östersjön. Två danska Natoplan skuggade ryssarna i påskas.

Nato finns allt närmare Ryssland
Det märkliga var att dessa danska plan var baserade i Litauen - hur hotande nära den ryska gränsen har våra Natovänner inte velat uppge. Har vi glömt att Ryssland verkligen inte är Sovjet längre? Inte bara Ukraina och Vitryssland har blivit egna stater sedan Sovjets sönderfall utan också Estland, Lettland och Litauen är nu självständiga. Och dessa tre är faktiskt medlemmar i den särklassigt starkaste militärpakten Nato, som leds av supermakten USA, knappast känd för fredliga ingripanden i andra länder.

Dessutom är före detta länder i den ryska Warzawapakten numera medlemmar i Nato, förutom de baltiska länderna också Polen, DDR, Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Slovakien Tjeckien, Slovenien och Ungern. Men i Sverige försöker nu våra militarister och Natoanhängare att på nytt återanvända det ack så anslagsbefrämjande ryska hotet.

Ryssland har liksom Kina fått mycken kritik för att i säkerhetsrådet ha använt sitt veto mot att ingripa i det eländiga syriska inbördeskriget. De är rädda för att Nato skall använda samma metod som användes i Libyen med den hycklande motiveringen att skapa en flygförbudszon, men som i verkligheten innebar att stora delar av landet bombades sönder med många civila offer.

Vilseledande segerpropaganda
Tro nu inte att jag är någon okritisk russofil! Tvärtom noterade jag med vämjelse att ryssarna överträffar västliga "segrare" i militaristiskt och nationalistiskt firande av "Segerdagen" 9 maj - den femtielfte i ordningen? Ett mäktigt skådespel, då 11 000 soldater paraderade på Röda torget i Moskva och en massa nya vapen visades upp, alltifrån pansarskyttebilar och raketer till attackflygplan och nya helikoptrar.

Miljoner betraktade detta skådespel och lyssnade på Putin, som talade om "storheten i vår nation" och segern i "det stora fosterländska kriget". Denna förskönande omskrivning är vilseledande propaganda, ty var det 10, 15 eller 20 miljoner stackars ryssar som dödades i andra världskriget, de miljoner som dog i Stalins Gulag-läger oräknade. I stället för att fira sina "segrar" borde länderna minnas alla krigsoffren. Eller som den ungersk-amerikanske nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi under Vietnamkriget skrev i sin bok med den betecknande titeln The Crazy Ape:

"Det falska intrycket att bara fienden dödas i ett krig förstärks i praktiken genom att det bara är de överlevande som återvänder hem med sina romantiska historier. Om bara en enda gång de som dog nesligt i smutsen kunde komma hem, så skulle historien ta en annan kurs. Den historia jag lärde mig i skolan var ett förhärligande av massmord, ett förhärligande som var proportionellt mot antalet dödade människor eller förstörda städer"
-------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (1341) 19 maj 2013

ROSOR från RADIO TUFF (1341) 19/5-2/6 -13 till…

….till Carl Bildt (det var bra länge sen han fick en ros), som nu kommenterar den ryska flygövningen över Östersjön i påskas på internationellt vatten. Han kallar den efterföljande stora debatten i Sverige "rätt hysterisk" och hävdar: "Det finns inget sakligt underlag för påståendet att de övade anfall mot Sverige". Det stämmer med krönikan i förra Radio Tuff, där det bland annat hette: "Våra militarister dräglar som Pavlovs hundar, så snart Ryssland förs på tal. Även annars kloka bedömare får frispel på grund av den sekellånga hjärntvätt vi har utsatts för om det 'ryska hotet' ". (Bara taggarna på en ros erhåller han däremot för att han så skickligt underblåste den svenska ubåtshysterin och för att han lät bli att skriva på en resolution mot kärnvapen)

….till Birger Schlaug (minns vi honom?), som i Fria Tidningen (15/5) skriver under rubriken "KRIGSRUBRIKER MED DOLD AGENDA". Han finner det överraskande, att han i fråga om de ryska planen över Östersjön i påskas befinner sig på samma sida som Carl Bildt och påpekar ironiskt: "Medierna har alltid varit duktiga på att hetsa till krig och krigshandlingar. Sådant händer förstås inte i vårt land….Men man kan ju alltid hetsa lite grand i syfte att höja de militära försvarsanslagen och med målet att få Sverige med i Nato:" Och Schlaug uppger: "Det enda överskridande av andra länders luftrum som skett de senaste åren har varit svenska JAS som kränkt finskt luftrum".

....till Josefin Lind, aktiv i Svenska läkare mot kärnvapen, som om Carl Bildts vägran att i motsats till 78 andra länder, däribland Norge, Danmark och Island, skriva under uttalandet om att världens kärnvapen borde avskaffas, säger: "Det är inte trovärdigt av Bildt att kalla detta för ett 'stickspår' och att avfärda våra nordiska grannar och världens största humanitära organisation som oseriösa"

….till Tyskland, som kanske är Europas mest mångkulturella land, möjligen rentav det minst främlingsfientliga? I varje fall meddelas nu att förra året tog Tyskland faktiskt emot hela en miljon invandrare. Samtidigt skärper England sina regler för invandring och nyligen fick Independent Party, som kräver utträde ur EU och minskad invandring, en fjärdedel av rösterna i de engelska kommunvalen. Och nu har två engelska ministrar sagt att de kommer att rösta på att England lämnar den europeiska gemenskapen. (Råttorna lämnar skeppet?)

….till fredsforskaren Jan Öberg, som basar för Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning i Lund och som nu skriver om de ofta framförda larmen om hoten från Iran: "Det är faktiskt föga som stöder dessa farhågor. Varje gång Iran satsar 7 dollar på sin militär, satsar USA 700 dollar, Israel 15 dollar, Saudiarabien 44 dollar, och Arabemiraten 16 dollar. Om Iran startar ett krig måste det bortse från att 'maktbalansen' är 110 mot 1 till dess motståndares förmån. För att konstruera ett hot från Iran måste man anta att dess ledare är galningar eller självmordiska, men inget tyder på det."

….till Sveriges Radios program "Nya vågen", som (14/5) hade ett inslag om Hollywoods stereotyper. En amerikansk medieprofessor uppgav att redan före terrordåden den 11 september 2001 hade Hollywood gjort 1100 filmer, där araber rasistiskt framställdes som hotfulla och farliga. (Vore intressant om någon medieprofessor också ville kolla hur många antiryska och antityska filmer som Hollywood mer eller mindre rasistiskt har producerat)

….till välgörenhetsgalan för kongolesiska barn på Tyresö gymnasium den 11 maj. Den anordnades av föreningen Elikia na Biso, som Tuff-medlemmarna Miza och Marcus Landström startat. Många fina artister framträdde och kvällen gav ett netto på 30 000 kr. Stödet från Tuff nämndes med tacksamhet. Till den skola för barn till kongolesiska analfabeter från 13 fattiga byar som planeras har ju Tuff genom bidrag från solidariska människor redan finansierat fyra av de sex klassrummen.

….till Lena Lönnqvist, som nu avslutar sin tid som ekumenisk följeslagare på Västbanken med ett resebrev igen. Hon berättar om den palestinska kvinnan Halime, som grät av besvikelse och ilska. Lena skriver: "Jag höll om henne och försökte trösta på min dåliga arabiska. Orsaken till hennes upprördhet var att familjens 200 planterade olivträd, på terrassodlingarna intill oss, drogs upp med rötterna av ett antal män, dels med grävskopa och dels med hackor och spadar. Arbetarna beskyddades av 25 beväpnade israeliska soldater som kom i arméjeepar och hindrade lokalbefolkningen från att komma för nära. Plantorna fraktades sedan bort. Mina barn har planterat de här träden och det kostade oss mycket, klagade Halime mellan tårarna. Hur ska vi nu klara oss?"

….till unga Sofia Quiroga som gjorde ett fint bildspel om Tyresö UIands- och FredsFörening, vilket visades i församlingshemmet den 14 maj för Tyresö församlings ungdomar.

….till Tuffs kommande stora vårloppis lördagen den 25 maj kl 11-15 utanför Tyresö centrum nära Bollmorahallen. Där kan vi fynda och hjälpa Tuff med ekonomin. Föreningen har inga offentliga bidrag och vartenda öre från insamlingskontot går oavkortat till projekten i Indien, Kongo etc.

….till Tyresö skolas och Kumla skolas traditionella dagsverken som i år äger rum den 31 respektive 22 maj för Tuffs indiska projekt. Stöd elevernas och personalens ansträngningar att arbeta in pengar till skolor för mycket sämre lottade jämnåriga i Indien! Lägg märke till att varje insamlad krona går oavkortat från Tuff till ändamålet. Och att våra pengar räcker till många gånger mer i Indien

….till vår indiska partner Bhikhu Vyas, som berömmer Tyresöskolorna för deras insatser. Han berättar att de summor som de två skolorna brukar få in vid dagsverkena kommer att under ett år finansiera fyra lärares löner vid skolan Girivan med 100 elever, barn till analfabeter Dessutom räcker det till mat åt nästan alla elever, enkla skoluniformer, biblioteksböcker, skolhälsovård och bra dricksvatten.

....till Sveriges Radios musikkanal P2, som nyligen hade ett program med Ulla Sjöbloms sånger. Som Radio Tuffs gammalmodiga svar till hysterin kring den stora europeiska schlagerfestivalen i Malmö ska vi nu höra henne sjunga Leó Ferrés Le piano du pauvre, alltså "De fattigas piano" som den tolkades av Lars Forssell:  (Låten hörs på http://www.youtube.com/watch?v=Sn4yuTpUUxg )

Morden på Ringman, Bernadotte och Sérot

Två veckor före andra världskrigets slut i Europa rör sig en skandinavisk lastbilskolonn långsamt mot Danmark på kaotiska nordtyska vägar. Bilarna är fulla av många hundra belgiska, holländska, franska och polska kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück. Den första lastbilen körs av Erik Ringman. Bredvid honom sitter en ung löjtnant, Gösta Hallquist, som 1995 lät publicera sin dagbok. För den 25 april 1945 har han antecknat:

"Det är en ljus och solig dag idag, lätt för flygarna att från hög höjd se vår kolonn. Vi är ett lätt mål...Men min bil är vitmålad och försedd med väl markerade röda kors både på sidorna och på taket. Dessutom är den svenska flaggan påmålad som en extra skyddsängel på kylaren...Himlen är alldeles blå och klar".

Men ändå gick det riktigt illa just den dagen. Kolonnen angreps och när Hallquist kvicknade till för ett ögonblick såg han chauffören Ringman hänga livlös över ratten. Innan han tuppade av igen såg han också sina egna ben översköljda av blod.

Erik Ringman dödades omedelbart liksom många av de kvinnor som annars bara hade något dygn fram till frihet och säkerhet. Hallquist fick svåra skallskador och räddades till livet tack vare en hängiven läkare, doktor Zehrer, som trots de mest primitiva sjukvårdsförhållanden fortsatte att hjälpa de tiotusentals som var svårt sårade bara i staden Schwerin.

Helvetet på de tyska vägarna i slutet av kriget skildrar sjuksköterskan Margareta Björcke i en dagboksanteckning från den 1 maj 1945:

"De 69 kilometrarna mellan Schwerin och Lübeck tog sex, sju timmar. Vägen var till trängsel fylld av flyktingar, som anfölls av jaktflyg, s k Tiefflieger.... Döda och sårade låg vid dikeskanterna och vi lade förband och gav injektioner, så långt våra förråd räckte och så många vi kunde tog vi upp i ambulansen och i dr Arnoldssons bil. Vi passerade skrindor som drogs av magra hästar, som blödde ur näsan. Vid sidan av vägen satt en man med sin hästs huvud i knäet."

Hon tillägger, att
"man måste nog med egna ögon ha sett hur jaktflygarna träffsäkert prickade flyktingar i hästskrindor...för att fatta det fullkomligt hänsynslösa i detta slags krigföring".

Nationaliteten på flygarna nämns nästan aldrig. De kallas kort och gott för Tiefflieger, tyska för lågflygande attackplan. Men de var inte tyskar utan västallierade. De hade i krigets slutmånader ett sådant luftherravälde att de ostört kunde bränna ned gamla kulturstäder, såsom Pforzheim och Dresden, skjuta prick på flyktingar och i dagsljus med klar sikt flera gånger anfalla Röda korsets vitmålade och väl utmärkta räddningsfordon. Den tragiska höjdpunkten kom tre dagar efter Hitlers död. Då dödades i en attack av det brittiska flyget, det bragdomsusade Royal Air Force, 7000 koncentrationslägerfångar ombord på fartyg i Neustadtbukten, en av de största katastroferna i Östersjöns historia.

En av de brittiska piloterna förklarade att de hade order att skjuta på allt som rörde sig. Och en talesman för segrarna avfärdade massmorden med "att det inte var tid för lyxen av långa ursäkter".
                                                  x x x
Tre år senare på en gata i Jerusalem hejdas tre bilar av män i en arméjeep. En av dem springer fram till den bakersta bilen och brassar av sitt automatvapen genom den öppna rutan till baksätet. En passagerare skjuts med sex skott, en annan genomborras av arton projektiler. Båda dör ögonblickligen i ett baksäte som dränks i blod.

Också ironin i händelsen är blodig, för den ene var FN-medlaren Folke Bernadotte, den andre den franske översten André Sérot. Gärningsmännen tillhörde en grupp judiska nationalister, som av britterna givits öknamnet Sternligan. De var missnöjda med Bernadottes försök att hitta fredliga lösningar. Så kom det sig att Bernadotte, vars räddningsaktioner 1945 hade räddat tusentals judar till Sverige, mördades av en israel.

Överste Sérots öde är om möjligt ännu märkligare. Han hade just för det här tillfället bett att få sitta bredvid Bernadotte bara för att få en chans att tacka svensken för att hans hustru hade räddats ur koncentrationslägret Dachau av de vita bussarna. Att han sköts sönder med arton skott berodde på att mördaren trodde att Sérot var en hatad engelsman.

Huvudfienden för israeliska nationalister hade varit britterna, som härskat över Palestina och ansågs arabvänliga eller åtminstone ett hinder för att etniskt rensa palestinska områden från araber. Mord på engelsmän hade länge varit på dagordningen. Sternligan hade mitt under andra världskriget rentav kontaktat det nazistiska Tyskland och erbjudit gemensam kamp mot England.

De som planlade och utförde morden har länge varit kända. De har till och med framträtt i israelisk TV och stolt berättat om det. Ingen har dock ställts inför rätta. Och åtminstone en av dem, Yitzak Shamir, gjorde som israelisk premiär- och utrikesminister på 1980-talet en lysande karriär.

Ringman, Bernadotte och Sérot hade ingen tur i oturen. Deras banemän tillhör inte dem som västliga media älskar att skuldbelägga. Detta har säkert bidragit till att det varit så relativt tyst om dem.

ÅKE SANDIN
---------------------------------------------------------------------------
Källor bland annat:
Gösta Hallquist "Från en hjälpinsats med de vita bussarna i krigets Europa 1945" (Malmö 1995).
Röda korsläkaren Hans Arnoldsson bok "Natt och dimma" (1945 eller 1946)
Kati Martons bok "Döden i Jerusalem" (Fischer & Co 1995, am. originalets titel: "A Death in Jerusalem" 1994).

Den tuffa föreningens oberoende radio april-maj

Tyresö Ulands- och Fredsförening, dvs TUFF, är sedan 46 år en mycket aktiv förening med nu över 400 betalande medlemmar. Kolla gärna www.tuff.fred.se så ser du många exempel på de olika aktiviteterna.

Välkommen som medlem du också! Det blir du genom att sätta in en årsavgift på 200 kr (+familjemedlem för 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 Då får du regelbundet Tuff-kalendarium och TUFF-bladet antingen på e-post eller på papper via vanlig post.

Här på bloggen kan du ofta läsa om Tuffs omfattande biståndsverksamhet inte minst till Indiens fattiga. Lägg märke till att varenda insamlad krona skickas oavkortad till ändamålet, ty i Tuff och Radio Tuff arbetar alla oavlönat. Inte heller belastar vi skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag.

Just nu har Tuff en kampanj för att finansiera en skola för 300 barn till analfabeter i det krigsdrabbade och utfattiga Kongo. Vi har redan fixat kostnaden för fyra av de sex klassummen i den planerade skolan genom att solidariska människor bidragit med insättningar på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2.

RADIO TUFF HÖRS VARJE VECKA SEDAN 1985
Föreningen är bland annat unik därför att dess Radio Tuff har hörts varenda eviga vecka sedan 1985 på 91,4 MHz (lokalt) och www.tyresoradion.se (världsvida). På webben kan man i fliken "Arkiv" lyssna också på tidigare Radio Tuff. Just nu hörs Radio Tuff nr 1340 (!) och det innehåller i korthet:

Veckans rosor delas ut till nya medlemmar, ett TV-program, en jemenitisk journalist, en israelisk soldatrörelse, en röst i "Ring P1", en f d Moskvaambassadör, en oberoende journalist, två lokaltidningar och två Tuff-arrangemang. Monica Schelin frågar ut Åke Sandin om TUFFs samarbete och inställning till olika religiösa riktningar och samfund. Åke Sandins krönika har rubriken 1 MAJ OCH "SKRÄCKVISIONER UTAN GRUND" och handlar om vår traditionella men överdrivna skräck för Rysssland.

TUSENTALS ANDRA PROGRAM PÅ www.tyresoradion.se
Som en bieffekt av Radio Tuff hörs på radion sedan 1995 också Succékanalen 91,4, där det hittills har sänts 200 halvtimmesprogram per år av ett mycket skiftande slag. Kanalen är lokalpatriotisk, men faktiskt också global. Det beror på att i trakten bor folk från alla svenska landskap, och många uppvuxna i nästan hundra olika länder har också intervjuats.

Här kommer korta sammanfattningar av de nu aktuella programmen:

31/3-21/4:
Journalisten och författaren Bror Perjus i Ällmora, Tyresö, frågas ut sin text "Det reformistiska manifestet", som diskuterar de rikas makt, bankerna, skatteparadisen och de ekonomiska kriserna och betonar behovet av starka folkliga rörelser och en global demokrati.

Lennart Liedén om boken "Omställningens tid", som bland annat berättar hur den forna bilstaden Detroit försöker klara sina problem liksom Portland i nordvästra USA och Kubas huvudstad Havanna. Som skandinaviska exempel på lokalsamhällens framgångar nämns danska Samsö och jämtska Fjällbete.

En av Tyresös ledande Sverigedemokrater, Ove Karlsson, utfrågas av Leif Bratt om partiets politik och kommunala insatser och ambitioner.

Leif Bratt frågar ut Tyresös miljöpartister Marie Åkesdotter och Peter Bylund, bland annat om deras situation som opposition och om sina ansträngningar att göra kommunen grönare.

7/4-28/4:
Hjördis Ahlin Boström och Johanna Ågren är aktiva i kollektivhusföreningen i Tytresö, där de tycker det borde finns kollektivboende. De berättar om fördelarna med sådant boende för alla åldrar och människotyper.

Terje Engh, Lena Hedström, Peter Dicke och Juan Chamorro släpps lösa med historier, vitsar, limerickar och allmänt glammande.

Leif Bratt intervjuar två ledande folkpartister Mats Larsson, vice ordförande i Kommunstyrelsen och Margareta Ternstedt, ordförande i Gymnasie- och arbetsmarknadsnämnden

Två ledande Tyresömoderater frågas ut av Leif Bratt. Det är Andreas Jonsson, ordförande i Socialnämnden och Dick Bengtsson, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden.

14/4- 5/5:
Sven Bodin är Värmdöbo med släkt här i Tyresö. Han berättar om sin hemö Trysunda, som han också skildrar på sin hemsida. Ger glimtar från den inte toleranta bruksortsandan förr i världen. Han prisar den ångermanländske författaren Lubbe Nordström.

Anna Höglin, nu 94, på Sjöhagsvägen berättar i en repris från 1999 om sin barndoms ö Trysunda vid Höga kusten, om fiske, historier och sjukdomar som spanskan och tbc. Men hon minns också "Amaltheamannen" Anton Nilsson, när han bodde i Tyresö.

Från ett offentligt möte i Tyresö om "Kvinnor i krig" hörs Widad Zaki om kvinnor i oroliga Irak och Trollbäckenbon Marcus Landström om det skakande våldet mot kvinnor och barn i det krigsdrabbade östra Kongo.
Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (1338-39) innehåller "rosor”, tuffa krönikor och intervjuer om fred och internationell solidaritet. Medverkande: Åke Sandin, Monica Schelin, Hampus Eckerman med flera.

21/4- 12/5:
Terje Engh berättar om ett besök i Thailand, om dess folk, buddhistiska religion, mat och politik t. ex. "rödskjortorna". Han intervjuas också om nöjeslivet och glädjeflickorna, som applåderade åt hans och hans frus dansuppvisning.

Thomas Berglund var duktig lärare på Nyboda skola och blev sedan Tyresös skoldirektör i flera år. Det blir alltså tal om skolor, betyg, elevråd, nyheter och privatiseringarna. Han intervjuas också om sin barn- och ungdom och hur det var att bo på Hinseberg, där pappan var fångvaktare.

Kicki Gillberg (28) växte upp i Bollmora, fick problem i skolan bland annat på grund av pappans tidiga död. Hon undervisades på resursskolan i Hanviken och sedan på behandlingshem, men har sedan också haft jobb och lyckats med sitt bantningsförsök

Emma Linder, Tyresö och Karin Hermansson, Uppsala, är klasskamrater på folkhögskola. De berättar om ett besök i Tanzania, där de kom i kontakt med människor som försöker hjälpa gatubarn. Nu visar de på Kulturcaféet 26/4 en utställning med foton av och med gatubarn och av östafrikansk konst.

28/4-19/5:
22-åriga Elisabet Avramidou har skådespelarpåbrå genom sin mamma Marina Granlund i Hanviken. Hon uppträdde som indisk dansös, innan hon i fjol stack iväg till Bombay. Där har hon redan fått en huvudroll i filmen Mickey Virus och hennes artistnamn är nu Elli Avram. Hon berättar om filmcentret Bollywood, hur det var att lära sig hindi, om slum och indiskors situation,

Unge Alexander Palmér bor i Tyresös Nytorp, går första året på gymnasiet i Sickla, där han också ägnar sig åt klättring. Han diskuterar religioner, har inför konfirmationen besökt Assisi och är aktiv inom kyrkan. Men han är också nybliven ledamot av Tuffs styrelse och får näsvisa frågor om sin frisyr.

Kerstin Ölmerud bor på Njupkärrsvägen och växte upp i Vetlanda, har i många år varit lärare i Nyboda, bland annat för specialklasser med annorlunda elever. Hon berättar också om sitt arbete med coaching för att få folk att må bättre.

Nina Brogärd, Anders Gullberg, Terje Engh och Peter Dicke släpps lösa med historier, limerickar och vilt glammande

5/5-26/5:
Christine Mühlbach bor på Sikvägen, har varit harpist i Hovkapellet och vi får höra ett musikstycke med henne. Hon berättar om sin uppväxt i DDR, om muren och om hemstaden Dresdens sevärdheter, som gav staden tillnamnet Elbes Florens men också om terrorbombningarna i februari 1945.

KG Lindeberg, Holger Svensson och Göran Stenberg intervjuas om Trollbäcken Lions arbete med välgörenhet, miljöarbete och utdelande av stipendier. De berättar om de traditionella Trollbäckendagarna med många lockande inslag, som i år äger rum i Fornuddsparken den 24-26 maj

Sylvia Ljungdahl fick i vintras priset som "Årets ledare" vid Tyresö kultur- och idrottsgala. Hon är ordförande i både Tuff och Kvinnojouren, så hon intervjuas om arbetet för utsatta kvinnor och om Tuffs omfattande aktiviteter och biståndsarbete.

Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (1340-41) innehåller "rosor”, tuffa krönikor och intervjuer om fred och internationell solidaritet. Medverkande: Åke Sandin, Monica Schelin, Hampus Eckerman med flera.

12/5-2/6:
Bengt Rudolf Persson berättar om sin småländska barn- och ungdom och om sina studier som gjorde honom till statistiker på fackförbundet Byggnads men också om arbete i Tanzania, Laos, Palestina och andra länder. Det blir också tal om hans frus religion, buddhismen, och om hans gamla Tyresövänner.

Leif Bratt intervjuar Tyresö kommuns ekonomichef Dan Näsman, som får frågor om Tyresös ekonomi, såsom skatter, framtida utveckling och om den ekonomiska politiken är hållbar eller kanske leder till kris

Pingstpastorn Samuel Jonsson utfrågas av Leif Bratt om sin tro, skillnader mellan olika frikyrkor och deras historiska framväxt. Han intervjuas också om Pingströrelsens syn på Svenska kyrkan

Radiogruppens Björn Malmberg och Anita Jonsson följer nu upp sina tidigare program om vinter- och vårfåglar med en halvtimme om sommarfåglar, för nu kommer ju alla flyttfåglar tillbaka. De har också besökt tranorna vid Hornborgasjön och vi får höra ett urval av olika fåglars sånger.

TYSKA IDROTTARE "MASKINER" OCH "LOKOMOTIV?"

(2013-05-08)

Är nyhetsnarkoman och radiot. Gör inte bara en massa radio (www.tyresoradion.se ) utan har alltid P 1 på i bakgrunden. Dessutom tjuvtittar jag på TV-nyheterna.

I dag har jag typiskt nog inte hört ett ljud om de israeliska bombangreppen på Syrien nyligen och FN:s uppgifter om att det troligen var rebellerna som använt kemiska vapen. Det platsar inte länge i den ensidigt västfjäskande mediebevakningen. I stället har det varit massor om tre stackars kidnappade men frisläppta amerikanskor och stora hyllningar av Alex Ferguson. Han avgick i dag efter många år som tränare (nysvenska: coach) i det duktiga fotbollslaget Manchester United. I Aftonbladet var det sex helsidor om honom och hela 24 (!!) foton på honom - snacka om anglofil personkult.

För några veckor sedan påpekade jag att vi i Sverige fick väldigt mycket information om engelsk fotboll, trots att den inte alltid internationellt kunnat hävda sig så bra. (Manchester United är för all del ett undantag). Det var när kvartsfinalerna i Champions League var klara. De två spanska lagen Barcelona och Real Madrid skulle i semifinalerna möta två tyska: Bayern München respektive Dortmund.

TYSKA LAG TILL FINAL
Oj, vad jag är less på dessa storpratande sportkommentatorer på TV, där man hoppas kunna se fin idrott och inte höra självutnämnda "experter" tugga på och alltför länge framträda i bild! De tippade förnumstigt - eller fördomsfullt? - spanska segrar i semifinalerna mellan de tyska och spanska lagen. De tyska "maskinerna" hade inte en chans, menade de grötmyndigt.

Så fel de hade! Dortmund slog ut Real Madrid och Bayern München vann med sammanlagt 7-0 i de två matcherna mot Barcelona. Men då pratade man på sporten om det tyska "lokomotivet"

Det konstiga är att från våra grannländer, bland annat Ryssland och Tyskland, får vi nästan aldrig se några matcher på TV eller höra om deras idrott. Kanske är det av okunnighet som våra journalister avfärdar duktiga tyska idrottsmän med glåporden maskiner och lokomotiv.

Dortmunds stora stjärna är polacken Robert Lewandowski. Faktum är att Tyskalnd nog är Europas mest mångkulturella land, rentav kanske det minst främlingsfientliga? I varej fall meddelas nu att förra året tog landet faktiskt emot hela en miljon invandrare. Samtidigt skärper England sina regler för invandring och nyligen fick Independent Party, som kräver utträde ur EU och minskad invandring, en fjärdedel av rösterna i de engelska kommunvalen.

"TYSKHATET GÅR AN" -- OCKSÅ I EXPO
Det var länge sedan litteraturvetaren Ruth Halldén i Dagens Nyheter skrev en krönika med rubriken "Tyskhatet går an". Där gav hon många exempel på även kända svenskars rasistiska uttalanden om tyskar. Hon förundrade sig över att ingen reagerade över dessa utfall utan tyst betraktade dem som politisk korrekta. Hon undrade retoriskt hur reaktionerna skulle bli om samma negativa generaliseringar skulle användas om till exempel judar.

Drevet mot Omar Mustafa började med att kretsen kring tidningen Expo larmade om hans "antisemitism" utan att de kunde citera ett enda antisemitiskt yttrande av honom. Expo skrev en självberömmande artikel med rubriken "Antirasismen måste vara konsekvent".
Hur konsekvent har då Expo själva varit? Vore intressant om någon kunde minnas en enda artikel i den tidningen om den ännu grasserande antityska rasismen. Läste härom året att en Jonathan Leman i Expo skrev att två miljoner tyskar fördrevs kring krigsslutet 1945. Nej, det var 14 miljoner tyskar, mestadels kvinnor, barn och åldringar, som etniskt rensades från områden deras förfäder bebott i sekler. Uppåt två miljoner dog och dödades, bland dem också en del av de omkring en miljon kvinnor och flickor som våldtogs.

Det där är i stort sett nedtystat. Min granne Eva som jag intervjuade för www.tyresoradion.se  berättade om hur hon som 15-åring i Hinterpommern (nu polskt) utsattes för våldtäkter och andra övergrepp av de firade segrarna. Hon tillade:

-- Man hade inget människovärde och man återfick inte något, för det är ingen som talar om oss i dag heller.

Ser att jag redan 1982 i en artikel på Aftonbladets kultursida reagerade mot den antityska rasismen. Då trodde jag ännu på att alla vettiga människor erkände alla folks lika människovärde. Hade ännu inte förstått att mediestarka grupper gärna ville tysta ner ogärningar mot vissa folk, ja till och med fördöma oss som i den stolta historietraditionen också vågade avslöja gamla propagandalögner. Här kommer artikeln i Aftonbladet 5 juni 1982:
------------------------------------------------
En riktigt fascistisk film
Föreställ er en film med en tysk superhjälte, som med mod, smartness och skojfriskhet övervinner alla hinder, hur otroligt svåra de än är, från ormgropar till en slags övernaturlig neutronbombsliknande katastrof. I hans väg dödas i högt tempo mängder av uniformerade engelsmän och skaror av anonyma judar.
Engelsmännen skildras som enfaldiga töntar, så när som på några få, som är desto bakslugare och grymmare. Lönnfeta, lismande typer med monokel och ett löjeväckande uttal. Judarna är svartmuskiga och läskiga och dödas i drivor.

Föreställ er också att filmen får tre Oscar och går för utsålda hus i hela västvärlden. Varje gång en töntig engelsman får ansiktet insparkat av den sympatiske tyske hjälten, så att blodet effektfullt sprutar, jublar den ungdomliga publiken. Varje gång judar dussinvis mejas ner går ett förtjust och beundrande sus genom salongen.
                                          x x x
Nej detta går tack och lov inte att föreställa sig. Inte ens Goebbels mest optimistiska propagandamakare hade kunnat hoppas, att sådant går hem trots alla tekniska specialeffekter.

Men byt ut den tyska övermänniskan mot en amerikansk, engelsmännen mot tyskar och judarna mot araber, och både kassasuccén och berömmelsen är ett faktum. Filmen heter "Jakten på den försvunna skatten" och har faktiskt kammat in både massor av pengar och tre Oscar.
                                          x x x
I slutscenerna av denna film smälter tyskarnas ansikten i slem och blod. Förklaringen är tidstypiskt nog ockult eller vidskepligt religiös: Tyskarna har varit dumma nog att öppna Mose gamla ark, och därvid uppstår en slags strålning, som förintar alla -- utom förstås vår amerikanske Übermensch och hans lika amerikanska flickvän. Publiken tjuter av lycka, så skickligt gjord är nämligen den här filmen.

Vilka kommer att tjuta av lycka, ifall de av segrarnas kärnvapen nerlusade Öst- och Västtyskland som de sannolikt första förintas i ett tredje världskrig? När tyskarnas ansikten i verkligheten smälter i slem och blod?

Kanske inte ens de filmbedömare, som är så aningslösa eller ensidigt hjärntvättade, att de tror att en ultrafascistisk film blir ofarlig, därför att offren har klätts ut i nazityska uniformer.
---------------------------
Åke Sandin, Aftonbladet 1982

Israel vs Syrien, "Ett antal dödade…."?

Det otäcka som händer i Syrien får verkligen en selektiv bevakning av våra medier. Kommentatorer aktar sig noga för att avvika från den ensidigt västliga bilden av skeendet.

I fredags (2013-05-03) angreps syriska mål av israeliska missiler. I går (2013-05-05) angrep israeliskt flyg utkanterna av huvudstaden Damaskus. På svensk TV i går kväll uppgavs att "ett antal människor hade dödats". Det var kanske så många att man inte heller nu ville skuldbelägga Israel, som är det enda land som utan att väst höjer på ögonbrynen, får bomba ett grannland, som det inte befinner sig i krig med. I stort sett tiger omvärlden -- kanske i samtycke?

I morse basunerade våra medier ut att det var 15 syriska "soldater" som dödades av israeliska bomber. I eftermiddag höjdes dödssiffran till 45 "soldater". Den källa som våra medier okritiskt återger sedan länge har det ståtliga namnet "observatoriet för mänskliga rättigheter". Det är en propagandacentral som sköts av en regimkritisk syrier och klädeshandlare i engelska Coventry. Inte undra på att israeliska bomber i motsats till den syriska regimens inte alls sägs döda civila människor, "collateral damage" som det förskönande kallas bland annat vid västliga drönarattacker eller vid Natobombningarna av Libyen. Bland annat uppåt 400 barn skall ha dödats i Gaza för några år sedan av israeliska bomber, men dessa barn var väl varken utvalda av Gud eller våra medier, så de skall kanske knappt betraktas som människor?

KEMISKA VAPEN ANVÄNDA? AV VILKA?
De här israeliska angreppen hade några dagar innan föregåtts av mediernas tal om att Assadregimen "sannolikt" använde kemiska vapen, såsom det oerhört dödliga giftet sarin.

Vi som minns det amerikansk-brittiska angreppet på Irak för drygt tio år sedan och de efterföljande blodbaden och flyktingkatastroferna kände oss nog lite oroliga. Vi kommer ju ihåg hur aggressionen motiverades med att den otäcke Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, som enligt Tony Blair på någon timme kunde förinta London.

Som vanligt var krigets första offer sanningen, ty Irak hade inga några sådana vapen. De aggressiva västmakterna hade tyvärr inte lyssnat på FN:s vapeninspektör i Irak, svensken Hans Blix.

Plötsligt har snacket om kemiska vapen i Syrien kommit i ett helt annat läge. FN har undersökt frågan, bland annat genom intervjuer av flyktingar från krigsområdet. I dag säger FN:s Carla del Ponte, att de har inga bevis på att regimen använt dessa vapen, medan mycket tyder på att rebellerna har gjort det.

Schweiziskan Carla del Ponte är ingen duvunge i fråga om krigsförbrytelser. Hon har varit åklagare vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag och visat civilkurage tidigare, när hon också menade att förbrytelser begåtts mot de i västliga medier så brännmärkta serberna. För några år sedan slog hennes bok ”Jakten: Jag och krigsförbrytarna” ned som en bomb på flera håll i Europa. Hon hävdade där, att omkring 300 serbiska fångar fördes från Kosovo till norra Albanien under 1999, där de låstes in och fick organ bortopererade. Först togs en njure, senare mördades fångarna för andra organ.

MINNS VI ÄNNU GOLANHÖJDERNA?
Syrien har aldrig ockuperat något israeliskt område. Men under det så kallade sexdagarskriget 1967 erövrades Golanhöjderna (tidigare kallade de Syriska höjderna) av Israel, som 1980 ensidigt annekterade området. Varken FN eller något land har erkänt annexionen. I resolution 497 har FN:s säkerhetsråd sagt att erövringen är ogiltig och strider mot internationell rätt.

När påminde våra medier oss om detta?
---------------------------------------------------------
Åke Sandin 2013-05-06

1 MAJ 2013 OCH "SKRÄCKVISIONER UTAN GRUND"

Också på första maj i år sjöngs Internationalen , men inte heller nu den redan för över 100 år sedan förbjudna versen:

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi störtar våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Numera är det inte furstars lögner som får oss att acceptera en militariserad värld utan våra medier, som älskar att basunera ut hotbilder för att få oss att fogligt betala skatt till allt otäckare vapen för massmord på medmänniskor. Det militär-industriella-mediala komplexet har en enorm makt, som till och med Eisenhower varnade för och han hade inte bara varit USA:s president utan tidigare också allierad överbefälhavare i andra världskriget.

En konstig debatt skedde inför årets första maj. Sex ryska plan hade i påskas övat över Östersjön på internationellt vatten på behörigt avstånd från svenskt luftrum. Ryssarna hade i förväg meddelat svenska försvaret om denna övning. Ändå blev det i våra medier stora larmrapporter. En del politiker jämrade sig över att inget svenskt JAS-plan hade skickats upp för att visa ryssen att vi var försvarsberedda. Till och med den socialdemokratiska ordföranden i försvarsutskottet Peter Hultqvist beklagade den svenska passiviteten, märkligt nog en slags kritik från höger av den moderata försvarspolitiken.

Däremot håller våra opinionsbildare tyst om alla de militärövningar som Nato hållit till och med på svenskt område de senaste åren. Inte heller erinrar man om att USA har minst tio gånger så stor krigsmakt som Ryssland och den har som bekant varit flitigt i farten lite varstans i världen. Men i Dagens Nyheter (4/5) skriver Rysslandskännaren professor Stefan Hedlund under rubriken "Ryssland utgör inte något militärt hot mot Sverige". Han talar om "skräckvisioner utan grund".

Våra militarister dräglar som Pavlovs hundar, så snart Ryssland förs på tal. Även annars kloka bedömare får frispel på grund av den sekellånga hjärntvätt vi har utsatts för om det "ryska hotet". 1912 skrev Sven Hedin, då nationalhjälte på grund av sina upptäcktsfärder, den lilla boken "Ett varningsord". Han beskrev där vika vidrigheter vi svenskar skulle få utstå vid en rysk ockupation. Boken spreds i miljonupplaga och bidrog till att den liberala statsministern Karl Staaff tvingades avgå. Hans regering var den första någorlunda demokratiska men han föredrog sociala reformer i fattig-Sverige framför kunga- militär- och herremaktens krav på pansarbåtar.

Vår generations russofobi är präglad av de otaliga larmrapporterna om ryska ubåtar som påstods vimla i svenska vatten. Dessa skrönor har i medierna fått hundra gånger så stort utrymme som avslöjandena om att de i verkligheten var undervattensskär, minkar, sälar, läckande avloppsrör eller groggfarbröders synfantasier från sommarstugeverandan.

Jag kan ge många exempel på ubåtshysterins falsarier, men för att som fredsaktivist inte i onödan utmana militarister nöjer jag mig med att citera några högt uppsatta utländska militärer. Den brittiska ubåtsexperten och amiralen Ian Mc Geoch ansåg att Sverige led av periskopsjuka och tillade:

"Allt tyder på att U 137 gjorde sig skyldig till ett grovt navigeringsfel. Och jag kan gladeligen (very happily) slå vad om en miljon kronor att ingen sovjetisk ubåt varit i svenska farvatten sedan dess. Det finns inget motiv för ryssarna att göra det. Man spionerar bättre från en reguljär färja än från en ubåt"

Den tyske generalen Franz Uhle-Wettler, som tillhörde Natohögkvarterets inre krets, skrädde heller inte orden, när jag intervjuade honom:

"Jag har ALDRIG trott på de sovjetiska ubåtarna i svenska vatten….. En rysk amiral, som dussintals gånger hade skickat ubåtar till Sverige, skulle ha förtjänat guldmedaljen och förstapriset i idioti."

Och den norske konteramiralen Ola Thomesen tyckte att den svenska marinen hade hjärntvättat sig själv. Han kunde tydligen många Sverigehistorier för han gjorde denna ironiska liknelse:

"När man sitter i skogen en mörk natt och väntar på älgen, vill man tro att varje ljud man då hör är en älg. Vi i Norden har ju alltid trott på tomtar och troll, och när vi slutat att tro på det, vill vi ha något annat som ersättning, så varför inte okända undervattenfarkoster?"
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff 1340 www.tyresoradion.se

ROSOR från RADIO TUFF (1340) 5-19 maj till....

….till de allt flera som blir medlemmar Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) och därmed visar sitt stöd i vår frivilliga kamp för icke-våld och internationell solidaritet. Medlem blir man genom att sätta in 200 kr (plus gärna 80 kr för familjemedlem) på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6

….till TV-programmet Kalla Fakta, som (14/4) avslöjade att Sverige i det tysta utvecklar en av världens mest avancerade attackdrönare, det vill säga ett förarlöst bombplan av den typ som redan har dödat många oskyldiga civila i Pakistan, Jemen med flera länder.

….till den jemenitiska journalisten Farima al-Muslimi, som (24/4) i Fria Tidningen skriver under rubriken "USA:s DRÖNARE BOMBADE MIN BY" Han säger bland annat: "Vem det än var som tryckte på knappen tusentals mil bort så tog denna person också död på alla mina ansträngningar mot terrorismen, som informell ambassadör för USA i ett område som de flesta amerikanska tjänstemän inte ens kan peka ut på en karta."

….till den israeliska organisationen Breaking the Silence, som Lena Lönnqvist berättade positivt om i sitt resebrev från Västbanken. Sveriges Radios Studio Ett hade (23/4) en intervju med före detta soldaten Dana Dolan som nu är i ledningen för Breaking the Silence. Dess mål är att få vittnesmål om vad som pågår på Västbanken och i Gaza. I boken "Bryt tystnaden" berättar 145 israeliska soldater om övergrepp de sett eller själva begått.

….till Britta Ring som (25/4) i radions "Ring P 1" kommenterade de ryska militärövningarna utanför svenska östersjökusten och sade: "Se dem som ett svar på en hel rad enorma militärövningar som Nato/USA har genomfört i Norrbotten de senaste åren: Nordic Air Meet nr 1, Loyal Arrow, Cold Response nr 1, Cold Response nr 2 och nu i höstas Nordic Air Meet nr 2. Sverige och Finland deltar i de stora Nato-övningarna som uppenbart riktar udden mot Ryssland. Dessutom har USA flygbaser i alla baltiska länder och genomför där stora stridsövningar både till lands och sjöss. USA har placerat sin största drönare Global Hawk i Baltikum. Den patrullerar i Estland, Lettland och Litauen."

….till Sveriges Moskvaambassadör 1994-2004 Sven Hirdman, som på Studio Ett kommenterade de ryska flygövningar i Östersjön genom att säga: "Ett isolerat anfall mot Sverige är totalt uteslutet….Det finns inget militärt hot mot Sverige i dag….Ryska försvaret var i totalt förfall på 90-talet.Tidigare tillverkade man 3000 flygplan per år jämfört med ett flygplan per år på 90-talet…..Rysslands militär är en tolftedel av USA:s och hälften av Kinas."

….till Lennart Fernström, som i Fria Tidningen (27/4) skriver under rubriken "HÖKARNAS OCH NATOKRAMARNAS KRIGSHETS". Han tycker med anledning av att ryssarna haft en liten föranmäld flygövning på internationellt vatten, att svenska medier blivit som tokiga. Han tror, att "det handlar om politiska intressegrupper som gärna vill måla upp hotet från öst som stort och vår möjlighet att försvara oss som liten. Både de som vill få oss med i Nato och de som vill se en svensk militär upprustning har politiska intressen av att denna bild sprids."

….till tidningarna Mitt i Tyresö och Tyresö Nyheter som har artiklar om den välgörenhetsgala med fina artister som anordnas lördagen den 11 maj från kl 18 på Tyresö gymnasium. Intäkterna går till förbättringar för rörelsehindrade kongolesiska barn och till byggande av en skola för över 300 fattiga elever. Tack vare solidariska människors bidrag till Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 - 2 har redan fyra av de sex planerade klassrummen finansierats.

….till kommande Tuff-evenemang, såsom den stora vårloppisen utanför centrum nära Bollmotahallen lördag den 25 maj kl 11-15. Dessutom inbjuds alla till mötet om "Kyrkan. Tuff och arbetet för fred" i församlingshemmet i östra Tyresö tisdag den 14 maj från kl 18