söndag, oktober 31

CHURCHILLS GLORIA FLAGNAR

Winston S Churchill utsågs till Europas störste statsman under 1900-talet. Han var en så skicklig retoriker att Svenska Akademien 1953 gav honom nobelpriset i litteratur. Och många av oss beundrade honom som en festlig typ, den cigarrökande och whiskydrickande brittiske ädlingen.

För sju veckor sedan hade min krönika i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff rubriken ”Karl XII, Churchill och verkliga hjältar”. Där sades bland annat:

”Nyligen utkom en bok av den kvinnliga indiska toppfysikern Madhusree Mukerjee. Den har titeln Churchill’s Secret War. Hon skriver om den i väst nedtystade svälten i Brittiska Indien 1943, då ca tre miljoner människor dog och Calcuttas gator var fulla av lik och svältande stackars människor. Hon har funnit, att Churchill vägrade att skicka matleveranser till de svältande bengalerna. Och inte nog med det, så menar hon att han genom sin avsky för Nehru och andra i den indiska frihetsrörelsen, till exempel Gandhi, som han stämplade som ’en halvnaken apa’, starkt bidrog till det otäcka blodbad som Indien drabbades av efter frigörelsen 1947.”

I den brittiska tidningen The Independent (28/10 2010) skriver nu Johann Hari under rubriken “Not his finest hour: The dark side of Winston Churchill”. Där förklarar han varför Barack Obama avlägsnade den byst av Churchill, som George W Bush hade placerat i Vita huset. Obamas farfar, kenyanen Hussein Onyango Obama, fängslades på 1950-talet av brittiska kolonialherrar under Churchills sista period som premiärminister och torterades så svårt att han aldrig riktigt återhämtade sig.

Det är i en recension av den unge engelske historikern Richard Toyes bok ”Churchill’s Empire”, som Johann Hari berättar detta. Den är full av information om hur Churchill föraktade färgade folk, skröt med att själv ha dödat ”vildar” i Sudan, och att han svamlade om ”det minimum av lidande” som brittiska koncentrationsläger orsakade civila boer av vilka 28 000 dog, de flesta barn. Han tyckte det var okej att 115 000 afrikaner sattes i koncentrationsläger, där 14 000 av dem dog och han var irriterad över att ”kaffrer tilläts skjuta på vita män”. Ja, han uttryckte sin övertygelse om att ”det ariska släktet var utsett att triumfera”.

När kurderna på 1920-talet gjorde uppror i det av britterna behärskade Irak uttalade Churchill, då kolonialsekreterare, de ofta citerade orden: ”Jag är en stark anhängare av att använda giftgas mot ociviliserade stammar”. Irak blev efter första världskriget en konstgjord brittisk skapelse med olika folk och religioner, vilket än i dag som bekant vållar stora bekymmer.

När Mahatma Gandhi startade sin icke-våldsliga kampanj för ett fritt Indien gick Churchill i taket: ”Gandhi borde bli bunden till händer och fötter och lagd på Delhis gator och sedan trampad på av en enorm elefant med den nye brittiske vicekungen på dess rygg!” Och när motståndet i Indien ökade, sa han: ”Jag hatar indier. De är ett avskyvärt folk med en djurisk religion.” Undra på att Churchill numera får en stor del av skulden till att tre miljoner bengaler bara under 1943 dog av svält i Brittiska Indien. Men Churchill tyckte det var indiernas eget fel, ty ”de fortplantade sig som kaniner”

Samma dag (28/10) som Johann Hari i The Independent skriver om den nya Churchillboken kommer BBC:s Indienkorrespondent Soutik Biswas med en rapport med titeln ”How Churchill ’starved’ India” om indiskan Madhusree Mukherjees bok ”Churchills Secret War” om svälten 1943 i Bengalen. Men i ingen av dessa artiklar sägs att den största statsmannen under 1900-talet också var en varm vän av etnisk rensning, numera en svår förbrytelse enligt Haag-domstolen. Inte heller var han någon anhängare av det mångkulturella samhället. Så här sade Churchill i det brittiska parlamentet 1944:

”Fördrivning är metoden, som såvitt jag kan se, kommer att bli högst tillfredsställande och varaktig. Inte längre kommer det att vara någon folkblandning, som kan orsaka ändlösa svårigheter. (....) En total rensning kommer att göras. Jag är inte oroad av dessa stora folkförflyttningar, som under nutida förhållanden är möjligare att utföra än någonsin”

I Potsdam 1945 bestämde Churchill tillsammans med sin vapenbroder Stalin att ”clean sweep” skulle ske av alla tyskar i Ostpreussen, Schlesien, Hinterpommern, Sudetområdet och längs nedre Donau, där deras förfäder bott i århundraden. 14 miljoner civila tyskar etniskt rensades, av vilka ca 2 miljoner dog på kuppen, många flickor och kvinnor efter massvåldtäkter.

I dag blir också seriösa Israelkritiker stämplade som otäcka antisemiter i våra följsamma medier. Vad tycker de då om Churchill som i Sunday Herald 1920 under rubriken ”Zionism versus Bolshevism” varnade för judar som Karl Marx, Trotsky, Bela Kun, Rosa Luxemburg och Emma Goldman och talade om judarnas ”världsvida konspiration att ta över civilisationen” eller att de hade varit ”drivkraften i varje underjordisk rörelse under 1800-talet”?

Självklart bör Churchill bedömas som ett barn av sin tid och dess gängse fördomar, född 1874 (död 1965) som han var. Det är lätt för oss sentida att anakronistiskt och därmed kanske orättvist tycka att han var insnöad. Å andra sidan skulle svenskar eller andra som förr i världen uttryckte sig lika rasistiskt och krigiskt för alltid ha blivit fastnaglade vid skampålar av våra lika trendiga som historielösa medier.
-----------------------------
Åke Sandin


Soutik Biswas’ rapport till BBC kan läsas på http://www.bbc.co.uk/blogs/thereporters/soutikbiswas/

Om komprometterande Churchillcitat se också en artikel i The Guardian 2002 på http://www.guardian.co.uk/g2/story/0,3604,849122,00.html

3 kommentarer:

  1. De enda länder som förklarade krig mot Nazityskland var Storbritannien och Frankrike. Detta skedde _innan_ Hitler hade inlett sina grövsta brott. Vore intressant att jämföra det Hitler gjorde _före_ 1939 med det som britterna och fransoserna vid samma tidpunkt hade gjort i sina kolonialvälden...

    SvaraRadera
  2. Ingemar Gråsjö4:48 em

    @Gunnar Gällmo:
    GB o Fr förklarade inte krig mot Tyskland bara så där och som en isolerad företeelse. Orsaken var sannolikt inte heller några ambitioner om högre humanistiska värden. Vad gäller synen på Över/Undermänniskor etc var sannolikt de forna kolonialmakterna lika goda kålsupare som Nazityskland. Den direkta orsaken var Tysklands invasion i Polen vilken föregåtts av anslutningen av Österrike, Sudettlandet etc. ett par år tidigare, vilka INTE åtföljdes av krig. Man ansåg sig helt enkelt inte kunna överse med Tysklands upprepade ignorans och expansionsanspråk längre.
    Som jag nämnde ovan är det nog fel att se kriget som en kamp mellan olika syn på människovärde. Det är dock lika fel att bortse ifrån att demokrati ställdes emot totalitarism. Lika fel är det att se lättvindigt på värdet av att demokratin trots allt segrade i halva Europa. Historien efter kriget har smärtsamt tydligt visat värdet och effekterna av det ena jmf. m det andra. Den eviga frågan är naturligtvis vad som hänt på några års sikt utan den Brittisk/Franska krigsförklaringen.
    Hade tysklands krig mot Sovjet aldrig ägt rum utan denna eller hade det ägt rum ändå? Hade Tysklande expansiva ambitioner stannat vid en östutvidgning? Man bör hålla i minnet att Fascismen segrat i Spanien och Italien. Den lovande demokratiska utvecklingen i Europa var inte att ta för given och för evigt.

    SvaraRadera
  3. I love this facts. And, I enjoyed reading this article.

    SvaraRadera