Kära lyssnare,
Statistik har aldrig intresserat mig särskilt mycket. Blir man dock en del av en statistik, ja då blir det plötsligt mycket intressant. Då får man upp ögonen för, varför saker och ting sker som de sker.
Jag är inte den som gnäller över vår sjukvård i vanliga fall.. Men nu är jag hederligt upprörd över myglet inom vården! Och återigen är det politiker på alla plan som myglar med hjälp av villiga tjänstemän. Men på något sätt måste väl våra landstingsdirektörer göra sig förtjänt av sina höga löner.
För ett år sedan läste jag ett uttalande av en skånsk landstingspolitiker. ”Vi har inga vårdköer i Region Skåne. Alla får vård inom tre månader.” Det låter väl helt underbart. Och jag var glad över att ha hamnat i ett sådant landsting. Pyttsan! Vill ni veta hur man gjorde för att inte vårdköerna skulle överstiga den stipulerade tiden?
Jo, först ”försvann” min remiss i tre månader och kunde inte hittas någonstans. Nytt läkarbesök, ny remiss. Och nu börjar trolleritricket på riktigt. Tre månader hade ju redan gått när den nya remissen kom in. Efter nya tre månader fick jag besked att jag kunde få tid inom tre månader om jag valde ett sjukhus någonstans var som helst i hela Skåne, blott icke i Malmö. Ville jag absolut opereras i Malmö, då var väntetiden åtta månader. Men å andra sidan hade jag valt själv och då gällde inte vårdgarantin.
Jag valde att vänta, eftersom jag ville bli opererad i Malmö. Men plötslig i höstas, precis när de åtta månaderna hade gått, damp det ner ett brev i brevlådan med en vänlig upplysning om att nu ville man ”kapa vårdköerna”, de som alltså inte hade funnits tidigare. Och så hänvisade man mig till en privat klinik. Vips hade man trollat bort mig från vårdkön. Oh inte bara mig, nej, sjuhundra andra patienter hade också trollats bort till samma privata klinik som jag.
Vem opererar där? Jo naturligtvis läkarna från landstinget, men till mycket högre kostnader. Vem betalar det? Och hur påverkar det landstingets omkostnader för vården. Vill ni veta varför man måste operera privat, förutom för att justera fula statistiksiffror? Jo, man har sparat in så till den milda grad på sjuksköterskor att det inte finns tillräckligt många för att kunna operera så mycket som behövs för att hålla köerna på rimlig nivå. Och utan sköterskor inga operationer1 Där står de tomma operationssalarna och kostar pengar, där står väntande läkare och kan inte operera!
Hela den här sorglustiga historien hade jag nog tyckt vara en så privat angelägenhet att den inte är ämne för ett kåseri , om jag inte hade läst i mitt dagliga husorgan –och håll i er nu - att vår socialminister Göran Hägglund (KD) hade lovat en miljard av våra skattepengar till de landsting som kapade vårdköerna. Den 18 december 2009, i god tid före valet, skickade ministern stolt ut följande pressmeddelande: ”Kraftigt kortade köer med kömiljarden – alla landsting får del av pengarna.” Denna kömiljard som ministern hade utlovat och som ledde till landstingens otroliga trollerinummer! Man häpnar! Statistiktrolleri!
På våren 2010 kom dock ändrade regler. Nu skulle de ytterst privata köerna åter räknas in i statistiken. Åter var köerna jättelånga och kömiljarden hade inte åstadkommit ett enda dyft! Men tror någon av er att detta presenterades före valet? Först nu, efter valet, får frågan någon uppmärksamhet. Först nu förstår jag varför jag har bollats runt så här. Inte bara jag, utan tusentals människor över hela landet.
Men egentligen ska jag ju inte gnälla. Jag har haft ytterligare ett år på mig utan att se alla rynkor i spegeln. Nu blir det snart operation av. Men vill jag verkligen det? Vad kommer mina ögon att få se i spegeln efter hela denna väntetid? Mig har det trots allt inte gått någon nöd på. Men alla andra som så har utsatts för landstigens trollerinummer! Borde vi inte utse Göran Hägglund till trolleriminister i stället för socialminister, undrar från Limhamn
-------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1276) 7-21 nov 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar