söndag, november 7

VÅRA BARNBARNS DOM ÖVER OSS !?

Nu börjar jag bli så gammal –en verklig ”gamgubbe” som man sa i min ångermanländska barndom—att jag blivit släktens stamhövding. Inte alltid behandlar mina kära anförvanter mig med den respekt som denna ställning borde medföra. För några år sedan var vi barnvakter här hemma för mina två yngsta barnbarn. De skulle sova gosande i min säng bredvid min kära kvinna. När jag bäddade på golvet i vardagsrummet åt mig själv vände jag mig självömkande till sjuårige dottersonen Jacke och sa förebrående:

--När dina kusiner Theodor och Sofia var små fick de ligga på golvet i mitt datarum!

Då vände sig den lille krabaten med ett försmädligt leende emot mig och sa:

--Det är andra tider nu, Åke!

Denna replik har sedan tyvärr blivit ett elakt talesätt bland mina släktingar. Kom att tänka på det när jag för någon vecka sedan lade in texten ”Churchills gloria flagnar” på min blogg www.tuffsandin.blogspot.com . Som källor använde jag tre ansedda brittiska medier, The Independent, BBC och The Guardian. De var fulla av komprometterande citat från ”den störste statsmannen under 1900-talet”, som Churchill kallats.

Churchill bidrog inte bara genom sin aversion mot indiska befrielsesträvanden till att ca tre miljoner bengaler svalt ihjäl 1943. Hans rasistiska ord om Gandhi och andra indier är trista att nämna liksom hans förakt för färgade människor i allmänhet, ja han hoppades att ”arierna” skulle triumfera. Han tyckte det var bra att britterna på 1920-talet med gas dödade irakier, ”ociviliserade stammar”, som han kallade dem. Och han varnade för mångkulturella samhällen och förordade etnisk rensning, i varje fall av tyskar. Så här sa han i brittiska parlamentet 1944:

”Fördrivning är metoden, som såvitt jag kan se, kommer att bli högst tillfredsställande och varaktig. Inte längre kommer det att vara någon folkblandning, som kan orsaka ändlösa svårigheter. (....) En total rensning kommer att göras. Jag är inte oroad av dessa stora folkförflyttningar, som under nutida förhållanden är möjligare att utföra än någonsin”

Tillsammans med vapenbrodern Stalin beslöt därför Churchill att etniskt rensa 14 miljoner tyskar från Ostpreussen, Hinterpommern, Schlesien, Sudetområdet och kring nedre Donau, där deras förfäder bott i århundraden. Över två miljoner civila dog på kuppen, en nedtystad förintelse.

Churchill, som föddes 1874, var ett barn av sin tid och dess fördomar. Men vi är själva barn av vår tid -- och kanske av våra förvillelser. Kommer våra barnbarn om 40 år att förfasa sig över

att vi som självgoda och giriga konsumister låter många miljoner barn dö i onödan varje år i vår värld,

att de miljarder vi satsar på mat till våra husdjur med 4 miljarder dollar överstiger de anslag vi ger till mat och hälsa för världens över en miljard fattiga,

att vi satsar mera på kosmetika än på att bekämpa analfabetismen,

att vi under julfirandet till minne av ett gossebarns födelse i ett fattigt stall helt grunkfrälst och hysteriskt vräker ut enorma summor på materiella ting,

att vi stillatigande accepterar att tusentals kärnvapen finns (snacka om förintelse!),

att de fem segrarmakterna från 1945 nästan har monopol på dessa förintelsevapen och att de har en gräddfil i världssamfundet sedan 65 år genom sitt permanenta medlemskap i FN:s säkerhetsråd,

att vi trots vårt –hycklande?-- tal om alla människors lika värde tystar ner alla förintelser av folk som inte passar in i våra västliga mediers krigsskildringar?
Barnbarnen kommer att få mycket att undra över, så det återstår bara att citera slutraderna i Bertolt Brechts dikt ”Till kommande släkten”:

”Ack vi, som ville jämna marken för vänlighet kunde själva inte vara vänliga. Men ni, när tiden har kommit då människan hjälper sin medmänniska, tänk på oss med överseende!”

Så kära barnbarn, pissa inte på våra gravar utan tänk på oss med överseende!
-------------------------------------------------
Åke Sandin med en text som inte fick plats i Radio Tuff nr 1276

5 kommentarer:

  1. Ingemar Gråsjö7:59 em

    Hej Åke!
    Bra krönika.
    Jag tänkte att vi kanske kan få en liten lindring i våra barns dom över oss genom att bifoga en länk till http://www.gapminder.org/ (världens välrärd och välstånd)
    eller www.sipri.org (antalet väpnade konflikter i världen)

    SvaraRadera
  2. Nyss la jag med tvekan in en så kallad "kommentar", som inte alls berör vad jag skrivit i "Våra barnbarns dom över oss!?" Min tvekan beror på att jag vägrat publicera hundratals liknande fejkade "kommentarer", alla fegt anonyma.Dessa nättroll, som anonymt vill lägga sina "gökägg" i andras bloggar har jag föga respekt för. Så förlåt att jag att jag tillät den här gången.
    Åke Sandin

    SvaraRadera
  3. Ingemar Gråsjö3:03 em

    Ja Åke, varför tvekade du? Varför lät du inte bara bli att ta in en irrelevant kommentar istället för att diskutera innehållet i din krönika. Jag tycker du skriver bra och viktiga krönikor. Det är väldigt ofta jag inte håller med dig, men det gör inte diskussionen mindre intressant. Nä, håll nättrollen kort och lägg energin på den viktiga diskussionen. Jag skall föregå med gott exempel och utveckla mitt inlägg som ju bara bestod av hänvisning till två nätadresser. gapminder.org redovisar på ett lättbegripligt och inspirerande sätt de oerhörda framsteg som trots allt sker beträffande hälsa och välstånd i världen. Du borde bjuda in Hans Roslig som ligger bakom siten, på intervju i Radio TUFF. SIPRI ger på sin sida och dess hänvisningar oerhört handfasta besked om omfattning en av väpnade konflikter i världen. Av särskilt intresse är den oerhörda positiva betydelse kalla krigets upphörande har haft. Lika viktigt är den svagt men dock negativa trend som i tiden sammanfaller med det sk. "kriget mot terrorismen".
    Det finns hos självutnämnda fredsvänner och fattigdomsbekämpare en tendens som irriterar mig, nämligen att man överdriver det elände man engagerat sig i att bekämpa. Sålunda läser jag understundom att fattigdomen eskalerar globalt vilket den inte gör, eller att våldet (både lokalt, se kvällstidningsprosan om gatuvåld, och globalt) ökar, vilket det inte heller gör. Jag tror att det är helt centralt i våra fredssträvanden att vi inte fördunklar de framsteg som trots allt sker och som inte bara handlar om bistånd/välgörenhet, så att vi inte missar att notera de mekanismer som leder till en bättre värld.

    Må gott i höstslasket!
    //Ingemar Gråsjö

    SvaraRadera
  4. Tack Ingemar
    för kloka och intressanta synpunkter. I min krönika tog jag upp några saker som våra barnbarn kanske kommer att förebrå oss för. Men jag håller helt med dig om ”de oerhörda framsteg som trots allt sker beträffande hälsa och välstånd i världen”. Indien, som jag besökt åtta gånger eftersom vi i Tuff haft ett mångårigt samarbete med gandhianer där, är ett bra exempel. Men samtidigt kan vi inte blunda för att flera hundra miljoner indier ännu lever i det största armod trots att landet till och med har råd att hålla sig med kärnvapen. Flera liknande felprioriteringar stör mig.

    Som historiker ger jag inte mycket för de nostalgiker, som okunnigt tror att det var mycket bättre förr. Det var det inte alls, fast vi var själva förstås mycket yngre och fräschare då. En av de många diskussioner vi i Tuff haft i samtalscaféet Filosofika i år hade ämnet ”Apokalypsens gosiga mörker”, titeln på Anders Bollings bok. Jag är less på alla, som ofta religiöst inspirerade vid varje jordbävning eller tsunami tror att allt går åt helvete, som om inte liknande katastrofer alltid förekommit. Men de många tusen kärnvapnen som annars ganska anständiga länder håller sig med oroar mig.

    Visst var det skönt att det kalla kriget upphörde. Men till exempel USA har sedan dess ökat sina militära utgifter. När Sovjet, ”ondskans imperium” (Reagan) föll ihop blev det ”ondskans axelmakter” (Bush), som skulle bekämpas. Hur många hundratusen irakier har inte dödats? Och flera miljoner av irakier har tvingats på flykt. Så nog finns det ännu mycket att göra för fredsaktivister, självutnämnda (?) som du skriver och andra.

    Åke

    SvaraRadera
  5. Ingemar Gråsjö7:58 em

    Hej igen, kul att diskussionen är uppe på banan.
    Jag höjer insatsen och sticker ut hakan en bit ;=)) Lite dynamik i debatten skadar väl inte.
    Jag läste en elak formulering härom året som löd:
    "En socialist är en person som hyser större avsky för rikedom än för fattigdom."
    Det är som sagt elakt skrivet, men ändå tänkvärt. Det är nämligen inte alls säkert att den enes rikedom automatiskt sker på den fattiges bekostnad. Ibland är det så. Stöld, kolonialism (vilket är statsvarianten på stöld) samt andra ekonomiska nollsummespel. I det allmänna fallet är ekonomi inte ett nollsummespel. Samtidig och ömsesidig välståndsökning är fullt möjlig och är vad som till större delen skett i en framgångsrika ekonomier även globalt. Någon annan bild går inte att passa in i Roslings framställning på gapminder.

    Rika länder av idag har Industri, demokrati och fungerande utbildning gemensamt mer än kolonialism (stöld). Tyskland är t.ex mer välmående än Storbritanien trots ett minimum av kolonier. Portugal var en stor kolonialmakt och är idag ett av Europas fattigaste.

    Hmm, det blev visst en utvinkling här. Tillbaka till spåret:
    Ibland tror jag att det är på liknande sätt med pacifister som med socialister. De tycks avsky vapen mer än de älskar fred.
    Det ärnämligen inte alls så lätt att se något samband mellan militärutgifter och mängden krig. Jag har inte siffrorna framför mig just nu, men kan gräva fram dem från SIPRI.
    Vad som däremot är tveklöst är att antalet krig gick ner drastiskt efter kalla krigets slut och Sovjetunionens kollaps. Det var främst ett stort antal inördeskrig i forna kolonier som självdog när den ena "sponsorn" kollapsade. Det har varit perverst att se hur antagonisterna efter WW2 driver sina konflikter vidare i den ena sidans forna kolonier under 40 års tid. USCH!!

    I ditt svar berör du med en enda mening, lite som en bisats att det var skönt att kalla kriget upphörde.
    Jag menar att det är en av de viktigaste positiva händelserna under 1900-talet. Vilka mekanismer ledde fram till Sovjets kollaps? Det är något att fundera på inför framtida freds och välfärdssträvanden.

    Vänligen i höstrusket!
    //Ingemar Gråsjö

    SvaraRadera