Time Magazine har listat de 10 mest underrapporterade nyheterna för året och en av dem var för mig en total nyhet. Att Kuwait har exporterat 6 700 ton sand till det amerikanska Idaho.
Nu är det inte så att Kuwaitierna tycker så synd om Idaho-borna att de vill ge dem material till en större sandstrand eller en mindre öken. Nej, den handlar om radioaktiv sand full med utarmat uran från de amerikanska baserna i landet. Jo, naturligtvis finns det amerikanska baser i Kuwait. Ni tror väl inte att USA vill återinsätta en av världens mest kvinnofientliga diktaturer där om de inte får någon militärbas? Det är heller inte första gången som USA transporterar radioaktiv sand från landet.
Ett land som glatt får behålla sin radioaktiva sand är Irak. Där har barnadödligheten och missfallen ökat radikalt sedan Gulf-kriget 1991 då utarmat uran föll över hela landet med hjälp av amerikanska bomber. Sådant bekymrar naturligtvis inte amerikanska bedömare, landet är ju befriat. Eller befriat och befriat, 10 000 människor hålls i amerikansk arrest i Irak utan någon som helst bevis på att de begått något brott, men de är ju inte i irakisk arrest, så det måste ju vara ok. Och en miljon fler döda kan naturligtvis enbart tyda på en miljon färre missnöjda människor.
Irak-kriget täcks i snitt i två minuter i veckan av amerikanska nyhetskanaler, i snitt 17 sekunder om dagen eller mindre än en sekund i timman. Lite knepigt att då berätta om de fyra till fem miljonerna människor som drivits på flykt när man inte ens hinner säga ordet ”flykting”.
Fast frågan är naturligtvis om de ens ska kallas för flyktingar längre. Amerikanska stridande enheter i Irak ska byta namn till ”tränare” och ”rådgivare” för att de ska kunna både dra sig tillbaka och stanna kvar på en gång. ”Förändring” var Obamas ledord i det amerikanska presidentvalet och att byta ut ordet ockupation mot rådgiveri är naturligtvis en bra idé. Sedan kommer han följa författaren Douglas Adams råd och döpa om svart till vitt och vitt till svart, varefter han blir överkörd vid nästa övergångsställe.
Innan han blir överkörd skulle han kunna försöka leta upp de vapen som den amerikanska militären tappat bort i Irak. Ungefär 190 000 handeldvapen, varav 110 000 AK-47:or, som getts till irakiska trupper är nu ute på vift utan att någon har någon aning var de är. Antagligen dödar de irakier dagligen, men det är sånt som händer under ockupation - förlåt, rådgiveri. Antagligen är det ännu fler då över 90 ton med vapen transporterats från Bosnien till Irak under början av kriget, utan att någon vet till vart i landet de levererades. Nå, Pentagon vill väl också profilera sig som miljövänner och att återanvända de vapen som mördade folk i Bosnien-kriget ger naturligtvis organisationen ett grönt skimmer.
Och vem vet? Kanske kan Pentagon förr eller senare återanvända den radioaktiva sanden i Irak. Tills dess fortsätter den att skörda nya offer med barnadödlighet, blodcancer och missfall.
Det skulle inte Karl Bertil Johnsson tyckt om. Tur då att han slipper se det på TV som hellre visar oförargliga saker som kungafamiljen. Kungen skulle aldrig ha släppt radioaktiva bomber på fattiga irakier. Möjligtvis ha skakat hand med dem.
-------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
måndag, december 29
fredag, december 26
HAR FRIVILLIGT ARBETE EN CHANS?
Ibland har jag som en slags tröst citerat professor Gunnar Adler-Karlssons ord om demokratins grundbultar:
”Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar von oben tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”
Men det var många år sedan detta sades, under en tid då det lokala föreningslivet ännu blomstrade. De senaste åren har ständiga rapporter kommit om hur medlemstalen minskar, allra mest i de politiska ungdomsförbunden. Under reportage i olika föreningar brukar inte ens jag nämnvärt höja medelåldern i sällskapet. Till och med frikyrkorna med sina tidigare så trogna och offervilliga medlemmar tappar anhängare.
På 1980-talet talades det varmt om närdemokratin. Närradion infördes för att det lokala föreningslivet skulle få ett forum. Med entusiasm tog alla möjliga föreningar chansen, här i Tyresö minst ett dussintal. I dag är TUFF tyvärr ensam förening på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
På sistone har också ett stort antal närradiostationer i landet mer eller mindre myglande tagits över av privata företag. Och just de ekonomiska vinstintressenas segertåg är nog en förklaring till närdemokratins kris. Att göra en massa radio helt oavlönad är dock en förmån. Man är fri och oberoende, låt vara att det känns ensamt. Fast om programledare funnes på lönelistorna skulle det säkert finnas en kö bakom mig som pockade på att få tjäna pengar.
Men också frivilligt arbete har sina belöningar. Att vi i Tuff har så stort förtroende i det biståndsarbete vi tidigare talade om denna veckas Radio Tuff beror inte minst på att vartenda öre går till mottagarna i Indien, Afghanstan, Guatemala och Belgrad. Inga stora så kallade administrationskostnader här inte.
Oerhört uppmuntrande i radiojobbet är de många lyssnaromdömena som flinkt läggs in på www.tyresoradion.se En av de vänliga människor som hörde av sig före jul var Sven Lionell. Han är en av de mest mångkunniga i kommunen. Inte bara före detta kommunalråd –och det är inte bara—utan också versmakare, teaterman och artist. Han är sedan ungdomen engagerad i de frivilliga folkrörelserna och nu skriver han uppmuntrande om ”värdet av ett uthålligt gräsrotsarbete. Ge inte upp! Vi är fler och starkare än vi ibland tror”
Måtte Sven ha rätt! Det är min nyårsönskan.
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
”Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar von oben tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper på vilka den svenska demokratin är uppbyggd”
Men det var många år sedan detta sades, under en tid då det lokala föreningslivet ännu blomstrade. De senaste åren har ständiga rapporter kommit om hur medlemstalen minskar, allra mest i de politiska ungdomsförbunden. Under reportage i olika föreningar brukar inte ens jag nämnvärt höja medelåldern i sällskapet. Till och med frikyrkorna med sina tidigare så trogna och offervilliga medlemmar tappar anhängare.
På 1980-talet talades det varmt om närdemokratin. Närradion infördes för att det lokala föreningslivet skulle få ett forum. Med entusiasm tog alla möjliga föreningar chansen, här i Tyresö minst ett dussintal. I dag är TUFF tyvärr ensam förening på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
På sistone har också ett stort antal närradiostationer i landet mer eller mindre myglande tagits över av privata företag. Och just de ekonomiska vinstintressenas segertåg är nog en förklaring till närdemokratins kris. Att göra en massa radio helt oavlönad är dock en förmån. Man är fri och oberoende, låt vara att det känns ensamt. Fast om programledare funnes på lönelistorna skulle det säkert finnas en kö bakom mig som pockade på att få tjäna pengar.
Men också frivilligt arbete har sina belöningar. Att vi i Tuff har så stort förtroende i det biståndsarbete vi tidigare talade om denna veckas Radio Tuff beror inte minst på att vartenda öre går till mottagarna i Indien, Afghanstan, Guatemala och Belgrad. Inga stora så kallade administrationskostnader här inte.
Oerhört uppmuntrande i radiojobbet är de många lyssnaromdömena som flinkt läggs in på www.tyresoradion.se En av de vänliga människor som hörde av sig före jul var Sven Lionell. Han är en av de mest mångkunniga i kommunen. Inte bara före detta kommunalråd –och det är inte bara—utan också versmakare, teaterman och artist. Han är sedan ungdomen engagerad i de frivilliga folkrörelserna och nu skriver han uppmuntrande om ”värdet av ett uthålligt gräsrotsarbete. Ge inte upp! Vi är fler och starkare än vi ibland tror”
Måtte Sven ha rätt! Det är min nyårsönskan.
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1217) 2008-12-28
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1217) 08-12-28 till....
....till initiativtagarna till uppropet mot Sveriges smyganslutning till Nato Jan Öberg och Al Burke, som i Svenska Dagbladet (19/12) bland annat skriver: ”Äkta säkerhet kräver mer än vapen, och om det finns någonting som världen inte behöver, så är det fler krigare och ännu mäktigare militärallianser. Det som mest saknas idag är en armé av fredsmäklare som lärt sig hur man förebygger konflikter och främjar försoning. Genom att bygga på sin långa och vitt uppskattade fredstradition kan Sverige göra en långt mer värdefull insats än vad det någonsin kunde som en liten kugge i USA/Natos väldiga krigsapparat.”
....till det gångna årets verksamhet i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Inte utan stolthet kan vi konstatera att denna lokala förening också under 2008 lyckats fortsätta med sin biståndsverksamhet. Till de utomordentliga projekten i Indien har 300 000 kr kunnat skickas. Det blir uppåt två miljoner indiska rupier, som faktiskt finansierar driften av två av de sex Tuff-skolorna i det tidigare så gudsförgätna Daharampur.
....till de sju solidariska skolor, som genom dagsverken, Indien-kvällar eller dagar jobbat in huvudparten av pengarna till Indien. Här i kommunen är det Tyresö skola, Strandskolan och Kumla skola, den sistnämnda är väl svenska mästare i solidaritetsarbete genom att alltsedan början av 1970-talet gjort dagsverken för sina indiska systerskolor. Men det är också Alléskolan i Floda (utanför Göteborg), Bergtorpsskolan i Täby, Finningeskolan i Strängnäs och Södertörns friskola i Huddinge. Att skolorna gör dessa fina insatser beror på Tuffs mångåriga och omfattande informationsverksamhet men också på att personal från skolorna besökt de indiska projekten och blivit imponerade av hur oerhört mycket och bra våra partners har använt pengarna till. Uppåt 20 000 kr har dessutom kommit in genom privata insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 - 2, bland andra av Rolf Paulin i Tyresö och Ingemar Haraldsson, fredsveteran i Växjö.
....till Bengt Citron, som varje vecka uppdaterar hemsidan www.tuff.fred.se . Den sköter han briljant och där finns massor av information, bland annat om Tuffs biståndsinsatser.
....till de allt flera kloka människor, som under det gångna året har använt Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon avliden. Flera använde mangogrammet ”I stället för blommor” som julklappar. Och mangogrammen slog rekord 2008, då det kom in ca 17 000 kr. Det innebär, att många tusen flera mangoträd nu kan planteras i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Kanske klarar våra indiska partners sitt ambitiösa mål under 2009 att 100 000 mangoträd skall vara planterade.
....till Tuffs för all del mindre men ändå viktiga insatser i andra länder än Indien under 2008. Till krigsdrabbade och nödlidande i Afghanistan har föreningen via Ulla Carina Sellergren och Nasira Omidy skickat 13 352 kr, därav 3 352 kr skänkta av Lena Sandin. Till Lina Vuskovics stöd till fattiga gamla i Belgrad har vi bidragit med 12 000 kr. Och till utbildning av ”barfota barnmorskor” bland fattiga mayakvinnor i Guatemala har Tuff bidragit med 5 000 kr.
....till Tore Persson, vars rapporter från byn Yanoun på Västbanken hörts redan tre gånger här i Radio Tuff och som nu skriver om samarierna –minns Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten. Han berättar att samarierna, nu en spillra på ca 750 människor håller till på berget Gerizim utanför Nablus. De skulle kunna fungera som brobyggare, eftersom de har arabisk kultur och språk men en variant av judisk religion. Föreståndaren för det lilla samariska muséet, Husney W. Kohen, påpekar: ”Det finns ingen vinnare i det här kriget. Palestinierna kan inte kasta israelerna i havet och israelerna kan inte fördriva palestinierna från Västbanken. Vi kan däremot visa att det går att leva tillsammans.”
....till alla lyssnare, särskilt dem som under det nya året beslutar sig att stödja det här frivilliga arbetet genom att bli medlemmar i Tuff genom 200 kr och 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Men till alla lyssnare: ETT GOTT NYTT FREDS- OCH SOLIDARITETSÅR 2009.
....till det gångna årets verksamhet i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Inte utan stolthet kan vi konstatera att denna lokala förening också under 2008 lyckats fortsätta med sin biståndsverksamhet. Till de utomordentliga projekten i Indien har 300 000 kr kunnat skickas. Det blir uppåt två miljoner indiska rupier, som faktiskt finansierar driften av två av de sex Tuff-skolorna i det tidigare så gudsförgätna Daharampur.
....till de sju solidariska skolor, som genom dagsverken, Indien-kvällar eller dagar jobbat in huvudparten av pengarna till Indien. Här i kommunen är det Tyresö skola, Strandskolan och Kumla skola, den sistnämnda är väl svenska mästare i solidaritetsarbete genom att alltsedan början av 1970-talet gjort dagsverken för sina indiska systerskolor. Men det är också Alléskolan i Floda (utanför Göteborg), Bergtorpsskolan i Täby, Finningeskolan i Strängnäs och Södertörns friskola i Huddinge. Att skolorna gör dessa fina insatser beror på Tuffs mångåriga och omfattande informationsverksamhet men också på att personal från skolorna besökt de indiska projekten och blivit imponerade av hur oerhört mycket och bra våra partners har använt pengarna till. Uppåt 20 000 kr har dessutom kommit in genom privata insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 - 2, bland andra av Rolf Paulin i Tyresö och Ingemar Haraldsson, fredsveteran i Växjö.
....till Bengt Citron, som varje vecka uppdaterar hemsidan www.tuff.fred.se . Den sköter han briljant och där finns massor av information, bland annat om Tuffs biståndsinsatser.
....till de allt flera kloka människor, som under det gångna året har använt Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon avliden. Flera använde mangogrammet ”I stället för blommor” som julklappar. Och mangogrammen slog rekord 2008, då det kom in ca 17 000 kr. Det innebär, att många tusen flera mangoträd nu kan planteras i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar. Kanske klarar våra indiska partners sitt ambitiösa mål under 2009 att 100 000 mangoträd skall vara planterade.
....till Tuffs för all del mindre men ändå viktiga insatser i andra länder än Indien under 2008. Till krigsdrabbade och nödlidande i Afghanistan har föreningen via Ulla Carina Sellergren och Nasira Omidy skickat 13 352 kr, därav 3 352 kr skänkta av Lena Sandin. Till Lina Vuskovics stöd till fattiga gamla i Belgrad har vi bidragit med 12 000 kr. Och till utbildning av ”barfota barnmorskor” bland fattiga mayakvinnor i Guatemala har Tuff bidragit med 5 000 kr.
....till Tore Persson, vars rapporter från byn Yanoun på Västbanken hörts redan tre gånger här i Radio Tuff och som nu skriver om samarierna –minns Bibelns berättelse om den barmhärtige samariten. Han berättar att samarierna, nu en spillra på ca 750 människor håller till på berget Gerizim utanför Nablus. De skulle kunna fungera som brobyggare, eftersom de har arabisk kultur och språk men en variant av judisk religion. Föreståndaren för det lilla samariska muséet, Husney W. Kohen, påpekar: ”Det finns ingen vinnare i det här kriget. Palestinierna kan inte kasta israelerna i havet och israelerna kan inte fördriva palestinierna från Västbanken. Vi kan däremot visa att det går att leva tillsammans.”
....till alla lyssnare, särskilt dem som under det nya året beslutar sig att stödja det här frivilliga arbetet genom att bli medlemmar i Tuff genom 200 kr och 80 kr för familjemedlem på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Men till alla lyssnare: ETT GOTT NYTT FREDS- OCH SOLIDARITETSÅR 2009.
lördag, december 20
KONSTEN ATT GÖRA POLITISKA SJÄLVMÅL
Några minns väl ännu Nikita Chrusjtjov, Sovjets ledare fram till 1964, då han sattes i husarrest. Ibland var han riktigt fryntlig, till exempel när han energiskt rodde den berömda Harpsundsekan med Tage Erlander som passagerare.
Liksom John F Kennedy visade han under Kubakrisen 1962 klok återhållsamhet. Därigenom förhindrades ett hotande kärnvapenkrig mellan de båda supermakterna.
Och ibland var ”Krusse” rolig. 1960 var han på besök i FN:s generalförsamling. Där tog han av sig skon och dunkade den ilsket i bordet. Det var i protest mot generalsekreteraren Dag Hammarsköld. Vi skrattade åt hans skodunkande men tyckte också att han var löjlig, så den drastiska metoden var knappast någon succé. (Nu påstår kritiskt granskande att bilderna av Krusses skodunkande var fejkade. Han slog bara intensivt med knytnävarna i bordet)
Världens mest uppmärksammade sko den senaste veckan kastades mot George W Bush på besök i Irak. Men presidenten duckade skickligt och såg ganska oberörd ut. Troligen kammade han hem en del sympati på händelsen, han som på åratal inte haft mycket att glädja sig åt i fråga om popularitet.
Värre gick det för den som kastade, den irakiska journalisten Han förlorade inte bara skorna utan blev av nitiska vakter brutalt misshandlad och hotas nu av ett långt fängelsestraff. Att kasta skor verkar ju närmast humanitärt jämfört med att kasta granater. Ändå var hans metod nog ett självmål -- kontraproduktiv för att använda ett finare ord.
De senaste veckorna har det på flera håll i Sverige varit gängbråk och vandaliseringar, senast i Malmös Rosengård. Där angrep unga män till och med brandkåren, när den försökte släcka anlagda bränder. Både där och på andra platser har AFA (Antifascistisk Aktion) varit i farten. Dessa ofta maskerade våldsverkare kallas vänsterextremister. En del inom den demokratiska vänstern visar en märklig tolerans mot AFA. Det påminner om en av Sven Wernströms många böcker, den om kvartersfejderna bland småkillarna på Söder. En i gänget var en riktig tönt men vilka dumheter han än gjorde försvarades han alltid av sina kompisar med orden: ”Visst är han en idiot men han är i alla fall VÅRAN idiot”
Det är lätt att hålla med Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman, som på sin blogg (www.motbilder.se) skriver om dessa självutnämnda ”antifascister”:
”Jag har aldrig gillat AFA. Jag kan förstå tankegångarna från det 90-tal då organisationen bildades, men sedan dess har våldet eskalerat, organisationen har blivit en plats för galna fotbollshuliganer och nu har de uppenbarligen tagit steget till vad som inte helt felaktigt kan kallas för ’terrorism’. Precis som uppenbarligen den svenska motståndsrörelse de motarbetar. Med samma självrättfärdighet som Guantanamo-lägret upprättades springer AFA nu runt och tänder eld på bilar, attackerar lägenheter och misshandlar meningsmotståndare. Allt för att skapa martyrer och göra den egna sidan en kraftig otjänst.”
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1216) 2008-12-21
www.tyresoradion.se
Liksom John F Kennedy visade han under Kubakrisen 1962 klok återhållsamhet. Därigenom förhindrades ett hotande kärnvapenkrig mellan de båda supermakterna.
Och ibland var ”Krusse” rolig. 1960 var han på besök i FN:s generalförsamling. Där tog han av sig skon och dunkade den ilsket i bordet. Det var i protest mot generalsekreteraren Dag Hammarsköld. Vi skrattade åt hans skodunkande men tyckte också att han var löjlig, så den drastiska metoden var knappast någon succé. (Nu påstår kritiskt granskande att bilderna av Krusses skodunkande var fejkade. Han slog bara intensivt med knytnävarna i bordet)
Världens mest uppmärksammade sko den senaste veckan kastades mot George W Bush på besök i Irak. Men presidenten duckade skickligt och såg ganska oberörd ut. Troligen kammade han hem en del sympati på händelsen, han som på åratal inte haft mycket att glädja sig åt i fråga om popularitet.
Värre gick det för den som kastade, den irakiska journalisten Han förlorade inte bara skorna utan blev av nitiska vakter brutalt misshandlad och hotas nu av ett långt fängelsestraff. Att kasta skor verkar ju närmast humanitärt jämfört med att kasta granater. Ändå var hans metod nog ett självmål -- kontraproduktiv för att använda ett finare ord.
De senaste veckorna har det på flera håll i Sverige varit gängbråk och vandaliseringar, senast i Malmös Rosengård. Där angrep unga män till och med brandkåren, när den försökte släcka anlagda bränder. Både där och på andra platser har AFA (Antifascistisk Aktion) varit i farten. Dessa ofta maskerade våldsverkare kallas vänsterextremister. En del inom den demokratiska vänstern visar en märklig tolerans mot AFA. Det påminner om en av Sven Wernströms många böcker, den om kvartersfejderna bland småkillarna på Söder. En i gänget var en riktig tönt men vilka dumheter han än gjorde försvarades han alltid av sina kompisar med orden: ”Visst är han en idiot men han är i alla fall VÅRAN idiot”
Det är lätt att hålla med Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman, som på sin blogg (www.motbilder.se) skriver om dessa självutnämnda ”antifascister”:
”Jag har aldrig gillat AFA. Jag kan förstå tankegångarna från det 90-tal då organisationen bildades, men sedan dess har våldet eskalerat, organisationen har blivit en plats för galna fotbollshuliganer och nu har de uppenbarligen tagit steget till vad som inte helt felaktigt kan kallas för ’terrorism’. Precis som uppenbarligen den svenska motståndsrörelse de motarbetar. Med samma självrättfärdighet som Guantanamo-lägret upprättades springer AFA nu runt och tänder eld på bilar, attackerar lägenheter och misshandlar meningsmotståndare. Allt för att skapa martyrer och göra den egna sidan en kraftig otjänst.”
---------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1216) 2008-12-21
www.tyresoradion.se
UR TORE PERSSONS PALESTINABREV NR 3
Julen firas till minne av Jesu födelse i Palestina. Hur framkomligheten är där i dag skriver Tore Persson, ekumenisk följeslagare på uppdrag av bl a Sveriges Kristna Råd. Han erinrar om säkerhetskontrollerna på flygplatserna och skriver:
”Föreställ dig att du måste passera sådana säkerhetskontroller två eller fler gånger om dagen – ofta efter att ha köat en bra stund tillsammans med alla andra som också ska igenom kontrollen. Föreställ dig att personalen ofta inte är särskilt vänlig eller hjälpsam, att de många gånger uppträder nedlåtande och nonchalant och att minsta lilla 'fel' från din sida kan leda till – i bästa fall – otrevliga utfrågningar. Har du otur kan en sådan miss – eller något annat som råkar misshaga säkerhetspersonalen – leda till att du tas i förvar några timmar innan du tillåts passera eller att du helt enkelt inte får passera. De talar dessutom ett språk du förmodligen inte alls förstår eller bara förstår hjälpligt .Och ’personalen’ är beväpnad – vilket knappast bidrar till en positiv stämning…”
Och vidare om dessa säkerhetskontroller:
”Under senare år har antalet kontroller ökat, framför allt efter den andra intifadan, och många av dagens checkpoints är väl planerade, med gångar som påminner om sådana man använder för att tvinga boskap att gå rätt och med trånga – mycket trånga – vändkors. I de större kontrollerna ser de passerande knappt någon soldat utan tvingas ”tala” via en mikrofon med någon som knappt skymtar bakom tjocka glas.”
Om ett annat problem skriver Tore Persson:
”Om du är palestinier och råkar ha ett ID-kort vars sista siffror överensstämmer med någon som är efterlyst får du vara beredd på ständiga problem. Av någon anledning tycks soldaterna bara läsa de sista fyra siffrorna och om de råkar vara ”fel” är risken stor att du hamnar i förvar tills någon av soldaterna kollat med högre ort vem det egentligen är som de tagit i förvar – och den kontrollen kan ta sin tid… (enligt uppgift från Machsom Watch, en israelisk frivilligorganisation av kvinnor som bevakar säkerhetskontrollerna för att se till att kontrollerna sker enligt reglerna och inte i onödan skapar problem för palestinierna).”
Och Tore Persson slutar sin rapport så här:
”Hela systemet stjäl dessutom varje dag en massa tid för ett stort antal människor. Jag vet inte vad jag själv skulle tycka vara det värsta, själva förnedringen eller all den onödiga tid jag skulle tvingas offra i köer etc…?”
Ja, om samma krångel skulle ha rått för 2000 år sedan hade väl Josef och Maria inte ha hunnit fram till Betlehem i tid. Och hade de tre vise männen ens kunnat komma dit?
------------------------------------------
Tyresö- Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1216) 2008-12-21 www.tyresoradion.se
”Föreställ dig att du måste passera sådana säkerhetskontroller två eller fler gånger om dagen – ofta efter att ha köat en bra stund tillsammans med alla andra som också ska igenom kontrollen. Föreställ dig att personalen ofta inte är särskilt vänlig eller hjälpsam, att de många gånger uppträder nedlåtande och nonchalant och att minsta lilla 'fel' från din sida kan leda till – i bästa fall – otrevliga utfrågningar. Har du otur kan en sådan miss – eller något annat som råkar misshaga säkerhetspersonalen – leda till att du tas i förvar några timmar innan du tillåts passera eller att du helt enkelt inte får passera. De talar dessutom ett språk du förmodligen inte alls förstår eller bara förstår hjälpligt .Och ’personalen’ är beväpnad – vilket knappast bidrar till en positiv stämning…”
Och vidare om dessa säkerhetskontroller:
”Under senare år har antalet kontroller ökat, framför allt efter den andra intifadan, och många av dagens checkpoints är väl planerade, med gångar som påminner om sådana man använder för att tvinga boskap att gå rätt och med trånga – mycket trånga – vändkors. I de större kontrollerna ser de passerande knappt någon soldat utan tvingas ”tala” via en mikrofon med någon som knappt skymtar bakom tjocka glas.”
Om ett annat problem skriver Tore Persson:
”Om du är palestinier och råkar ha ett ID-kort vars sista siffror överensstämmer med någon som är efterlyst får du vara beredd på ständiga problem. Av någon anledning tycks soldaterna bara läsa de sista fyra siffrorna och om de råkar vara ”fel” är risken stor att du hamnar i förvar tills någon av soldaterna kollat med högre ort vem det egentligen är som de tagit i förvar – och den kontrollen kan ta sin tid… (enligt uppgift från Machsom Watch, en israelisk frivilligorganisation av kvinnor som bevakar säkerhetskontrollerna för att se till att kontrollerna sker enligt reglerna och inte i onödan skapar problem för palestinierna).”
Och Tore Persson slutar sin rapport så här:
”Hela systemet stjäl dessutom varje dag en massa tid för ett stort antal människor. Jag vet inte vad jag själv skulle tycka vara det värsta, själva förnedringen eller all den onödiga tid jag skulle tvingas offra i köer etc…?”
Ja, om samma krångel skulle ha rått för 2000 år sedan hade väl Josef och Maria inte ha hunnit fram till Betlehem i tid. Och hade de tre vise männen ens kunnat komma dit?
------------------------------------------
Tyresö- Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1216) 2008-12-21 www.tyresoradion.se
fredag, december 19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1216) 08-12-21 till....
....till Helsingborgs Dagblads Sören Somelius som (13/12) recenserade boken ”Vägen mot kaos. USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien”. Den är skriven av den pakistanske journalisten och författaren Ahmed Rashid, som 2001 faktiskt välkomnade den amerikanska invasionen av Afghanistan. Nu pekar han på de katastrofala konsekvenserna av USA:s två krig i Afghanistan och Irak. Dessa krig har nu pågått längre än andra världskriget men enligt Sommelius på ett besynnerligt vis reducerats till notiser om ens det i västliga medier. USA:s så kallade ”krig mot terrorismen” har på sju år skapat en långt farligare och mer instabil värld än den som fanns före elfte september, skriver Rashid. Vidare i Sommelius’ recension: ”Kriget i Afghanistan fördes av USA enligt planer utarbetade av CIA som delade ut miljoner och åter miljoner dollar till olika lokala krigsherrar. Demokratisering och nationsbyggande var man fullständigt ointresserad av. Resultatet blev därefter. Krigsherrarna byggde egna förmögenheter, startade företag som arbetade åt de amerikanska militärbaserna och utvecklade lönsam narkotikahandel (....) Bushregimen och de neokonservativa tappade därefter redan i mars 2002 intresset för Afghanistan. Man använde elfte september som en förevändning till det sedan länge planerade kriget mot strategiskt oljerika Irak. Spionsatelliterna ställdes snabbt om från Afghanistan mot Irak. (....) Heroinproduktionen har exploderat och finansierar nu både al-Qaida och islamiska extremister i Pakistan. När det gäller utbildning, livslängd och ekonomi ligger Afghanistan på 175:e plats i världen av 179. Den förväntade livslängden är 42 år. Endast 12 procent av kvinnorna kan läsa.” Och Sommelius undrar: ”Hur i helvete har Sverige blivit indraget i USA:s smutsiga krig i Afghanistan, tänker jag när jag läser Ahmed Rashids bok. Och varför är det så få som ifrågasätter de svenska militära insatserna??”
....till Nackabon och förre försvarsministern Thage G Peterson (s), som i I Svenska Dagbladet (24/10) skriver att Sverige sviker Afghanistans folk och tillägger ”Jag delar inte uppfattningen att man först måste bomba civila afghaners byar, hus och hem och döda också kvinnor och barn för att kunna genomföra civila reformer. Jag tror inte att det går att bomba fram fred och vänskap.”
....till Carl Cederström, medlem av Folkpartiets Mellanösterngrupp och kandidat till EU-parlamentet, som i Uppsala Nya Tidning (11/12) vill att George W Bush och vicepresidenten Dick Cheney skall ställas inför rätta för brott mot mänskligheten när de lämnar sina ämbeten. Cederström säger sig älska USA men skriver på tal om anfallet på Irak 2003: ”Att utan säkerhetsrådets godkännande och på falska anklagelser invadera och ockupera ett annat land är ett glasklart brott mot internationell rätt.” Och han påpekar: ”Antalet döda irakier efter invasionen uppgår troligtvis till långt över 1 miljon enligt internationellt erkända beräkningsmetoder. Till dessa ska läggas cirka 4 miljoner flyktingar, varav 2 miljoner lämnat landet.”
....till alla solidariska, som stöder Tuffs intensiva frivilliga verksamhet genom insättningar på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det kan också användas för att bli medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem
....till Nackabon och förre försvarsministern Thage G Peterson (s), som i I Svenska Dagbladet (24/10) skriver att Sverige sviker Afghanistans folk och tillägger ”Jag delar inte uppfattningen att man först måste bomba civila afghaners byar, hus och hem och döda också kvinnor och barn för att kunna genomföra civila reformer. Jag tror inte att det går att bomba fram fred och vänskap.”
....till Carl Cederström, medlem av Folkpartiets Mellanösterngrupp och kandidat till EU-parlamentet, som i Uppsala Nya Tidning (11/12) vill att George W Bush och vicepresidenten Dick Cheney skall ställas inför rätta för brott mot mänskligheten när de lämnar sina ämbeten. Cederström säger sig älska USA men skriver på tal om anfallet på Irak 2003: ”Att utan säkerhetsrådets godkännande och på falska anklagelser invadera och ockupera ett annat land är ett glasklart brott mot internationell rätt.” Och han påpekar: ”Antalet döda irakier efter invasionen uppgår troligtvis till långt över 1 miljon enligt internationellt erkända beräkningsmetoder. Till dessa ska läggas cirka 4 miljoner flyktingar, varav 2 miljoner lämnat landet.”
....till alla solidariska, som stöder Tuffs intensiva frivilliga verksamhet genom insättningar på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det kan också användas för att bli medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem
MARIANNE STIEGER: Skakande uppvaknande
Kära lyssnare,
hur skulle ni reagera om madrassen under er plötsligt börjar skaka som om någon med kraft hade slängt sig i sängen bredvid er och det mullrar oroväckande på ett diffust sätt? I tisdags morse kl. 6.20 väcktes jag på detta brutala sätt ur min ljuvaste sömn. Hjälp inbrott! Någon hade försökt lägga sig i sängen bredvid mig! Jag rusade upp och fram till ytterdörren. Nej, den var låst och visade inga tecken på inbrott. Jag sprang fram till fönstret och kollade om det eventuellt blixtrade på himlen. Men nej, inget åskväder förklarade detta märkvärdiga fenomen. Under tiden hade skakandet och mullrandet upphört, men nog hade det varat i ungefär tio sekunder.
Så trodde jag mig ha kommit på orsaken till skakandet och mullrandet. Cementfabriken! Någon hade fått snilleblixten att spränga cementfabriken medan hela Limhamn låg och sov. Den skall ju ändå sprängas så småningom. När jag väl hade gnuggat sömnen ur ögonen och tittade bort mot norr stod cementfabriken kvar på sin plats. Inte minsta lilla lutning på någon av silona.
Då, men först då, började jag fundera på om det kunde ha varit en jordbävning. Men har man aldrig varit med om någon, känns en sådan tanke rätt fånig. Jordbävning så att sängen skakar? Det fanns inte i sinnevärlden innan detta hände. Och så kom då plötsligt skräcken över mig. Om nu detta var en jordbävning, hur skulle jag bete mig då? Skulle jag springa ut på balkongen och hoppa fem våningar ner på gården? Skulle jag springa ner för alla trappor och få hela huset över mig innan jag hann? Frågorna virvlade runt i huvudet på mig. Det kändes fullständigt absurt att stå där i nattlinnet i vintermörkret och fundera på problem som man möjligen har i medelhavsländerna. Men i Skåne? Nej, otänkbart att det kan hända här! Så vad gjorde jag? Jag gick och lade mig och somnade om i den fasta förvissningen att en sådan jordbävning bara inte kan äga rum i vårt trygga Sverige.
Två timmar senare väcktes jag av en telefonsignal, den första den morgonen. Och jovisst, visst hade det varit jordbävning, och vilken jordbävning sedan. 4,8 på Richterskalan hette det först. Den största jordbävningen sedan 1904! Epicentrum fanns mellan Ystad och Lund, alldeles på gränsen till Tornquistzonen. Jasså, har ni aldrig hört talas om den? Det hade inte jag heller innan. Det är en förkastningsspricka som sträcker sig söder om och utmed Söderåsen från sydost till nordväst tvärs öder södra Skåne.
Dagen därpå kom dock en dementi. Nej, det hade inte varit 4,8 utan bara 4,2 och det var inte över hundra år sedan utan bara 80 sedan det hade skakat så mycket i Sverige förut. Tack, tack, det var ju lugnande. Men om det nu skakade så mycket vid 4,2 då frågar jag mig hur mycket det skakar vid 4,8 på Richterskalan.Men å andra sidan, med ett intervall på 80 år hinner jag nog inte uppleva nästa jordbävning av den digniteten. Låt dock denna omskakande skildring inte fördärva julen för er. Granen kommer säkert att stå stadig och grön och grann i stugan över hela helgen.
Nu önskar jag alla mina trogna lyssnare och läsare en fröjdesam jul och ett gott nytt och förhoppningsvis fredligt år 2009 hälsar från Limhamn
----------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger (Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1216) www.tyresoradion.se
hur skulle ni reagera om madrassen under er plötsligt börjar skaka som om någon med kraft hade slängt sig i sängen bredvid er och det mullrar oroväckande på ett diffust sätt? I tisdags morse kl. 6.20 väcktes jag på detta brutala sätt ur min ljuvaste sömn. Hjälp inbrott! Någon hade försökt lägga sig i sängen bredvid mig! Jag rusade upp och fram till ytterdörren. Nej, den var låst och visade inga tecken på inbrott. Jag sprang fram till fönstret och kollade om det eventuellt blixtrade på himlen. Men nej, inget åskväder förklarade detta märkvärdiga fenomen. Under tiden hade skakandet och mullrandet upphört, men nog hade det varat i ungefär tio sekunder.
Så trodde jag mig ha kommit på orsaken till skakandet och mullrandet. Cementfabriken! Någon hade fått snilleblixten att spränga cementfabriken medan hela Limhamn låg och sov. Den skall ju ändå sprängas så småningom. När jag väl hade gnuggat sömnen ur ögonen och tittade bort mot norr stod cementfabriken kvar på sin plats. Inte minsta lilla lutning på någon av silona.
Då, men först då, började jag fundera på om det kunde ha varit en jordbävning. Men har man aldrig varit med om någon, känns en sådan tanke rätt fånig. Jordbävning så att sängen skakar? Det fanns inte i sinnevärlden innan detta hände. Och så kom då plötsligt skräcken över mig. Om nu detta var en jordbävning, hur skulle jag bete mig då? Skulle jag springa ut på balkongen och hoppa fem våningar ner på gården? Skulle jag springa ner för alla trappor och få hela huset över mig innan jag hann? Frågorna virvlade runt i huvudet på mig. Det kändes fullständigt absurt att stå där i nattlinnet i vintermörkret och fundera på problem som man möjligen har i medelhavsländerna. Men i Skåne? Nej, otänkbart att det kan hända här! Så vad gjorde jag? Jag gick och lade mig och somnade om i den fasta förvissningen att en sådan jordbävning bara inte kan äga rum i vårt trygga Sverige.
Två timmar senare väcktes jag av en telefonsignal, den första den morgonen. Och jovisst, visst hade det varit jordbävning, och vilken jordbävning sedan. 4,8 på Richterskalan hette det först. Den största jordbävningen sedan 1904! Epicentrum fanns mellan Ystad och Lund, alldeles på gränsen till Tornquistzonen. Jasså, har ni aldrig hört talas om den? Det hade inte jag heller innan. Det är en förkastningsspricka som sträcker sig söder om och utmed Söderåsen från sydost till nordväst tvärs öder södra Skåne.
Dagen därpå kom dock en dementi. Nej, det hade inte varit 4,8 utan bara 4,2 och det var inte över hundra år sedan utan bara 80 sedan det hade skakat så mycket i Sverige förut. Tack, tack, det var ju lugnande. Men om det nu skakade så mycket vid 4,2 då frågar jag mig hur mycket det skakar vid 4,8 på Richterskalan.Men å andra sidan, med ett intervall på 80 år hinner jag nog inte uppleva nästa jordbävning av den digniteten. Låt dock denna omskakande skildring inte fördärva julen för er. Granen kommer säkert att stå stadig och grön och grann i stugan över hela helgen.
Nu önskar jag alla mina trogna lyssnare och läsare en fröjdesam jul och ett gott nytt och förhoppningsvis fredligt år 2009 hälsar från Limhamn
----------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger (Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1216) www.tyresoradion.se
fredag, december 12
VÅRA KRISER OCH DEN VERKLIGA
När man lyssnar på nyheterna verkar mörkret ännu mer kompakt än vanligt i den otäcka månaden december. Larmen om bank- och finanskriser har nu blandats med varsel om massuppsägningar. Arbetslösheten ökar, lågkonjunkturen djupnar. Efterkloka påstår att de förstod vad som skulle komma, men det är svårt att minnas att de varnade värst mycket innan den amerikanska ekonomin kollapsade för några månader sedan.
Men allting är som bekant relativt. Redan i september påpekade veteranen bland fredsforskare, den norske professorn Johan Galtung:
”Vilken cynism att tala om ’kris’ som ett fenomen under en månad eller ett eller annat år, när varje dag 125 000 människor dör av systemproducerad hunger och lätt botade sjukdomar. Mycket av ansvaret ligger begravd i en ekonomism som främjar finansiellt transaktionssystem i stället för de grundläggande behoven”
Och när de rika får snuva drabbas de fattiga av lunginflammation. För några dagar sedan kom en rapport från FN:s livsmedelsorganisation FAO. Den avslöjade att ytterligare 40 miljoner av våra medmänniskor nu hamnat under svältgränsen. Det betyder, att nästan en miljard människor nu hungrar och många av dem dör tyvärr.
Värst hungerdrabbade är många afrikanska länder. Allra värst är det i länder där krig råder, såsom i Kongo och Somalia. Det var väl Henrik Tikkanen som dystert konstaterade att många lär sig sköta maskingevär, innan de lär sig läsa. Vi vet att det är giriga västliga, ryska och kinesiska månglare som förser fattiga länder med vapen, som ökar både dödligheten och hungern.
Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman har de senaste veckorna berättat om de enorma summor som krigen i Irak och Afghanistan kostar. De överträffas bara av de skattefinansierade penningsummor som banker och andra företag erhåller. Siffrorna är obegripligt svindlande, och enligt Hampus skulle de räcka till att utrota all svält i hela världen under hundratals år framåt.
Också i Indien med sin nu beundrade tigerekonomi och snabba ekonomiska tillväxt drabbas de fattigaste massorna av stigande matpriser och ökad hunger. Flera tusen indiska bönder begår varje år självmord, då de blivit alltför skuldsatta för de genmanipulerade grödor de blivit uppmanade att använda.
Visst är det synd om alla dem som nu blir arbetslösa och som kanske hamnar liksom vi ”fattigpensionärer” under 10 000 kr i månaden. Men vi svälter inte och vår ”kris” är överkomlig jämfört med den miljard av våra medmänniskor som hotas av hungerdöden..
Här i Sverige ställs nu frågan om julhandeln som vanligt ska slå nya rekord också i år. Hos många finns dock en leda med att deltaga i köphysterin men det är inte lätt att stå emot det sociala trycket. Fast några väljer faktiskt att som julklappar eller julkort använda Tuffs mangogram ”I stället för blommor”. Därigenom blir ytterligare tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter, planterade i indiska Dharampurs fattiga byar. Så visst finns det ljus i decembermörkret
----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1215) 2008-12-14
Men allting är som bekant relativt. Redan i september påpekade veteranen bland fredsforskare, den norske professorn Johan Galtung:
”Vilken cynism att tala om ’kris’ som ett fenomen under en månad eller ett eller annat år, när varje dag 125 000 människor dör av systemproducerad hunger och lätt botade sjukdomar. Mycket av ansvaret ligger begravd i en ekonomism som främjar finansiellt transaktionssystem i stället för de grundläggande behoven”
Och när de rika får snuva drabbas de fattiga av lunginflammation. För några dagar sedan kom en rapport från FN:s livsmedelsorganisation FAO. Den avslöjade att ytterligare 40 miljoner av våra medmänniskor nu hamnat under svältgränsen. Det betyder, att nästan en miljard människor nu hungrar och många av dem dör tyvärr.
Värst hungerdrabbade är många afrikanska länder. Allra värst är det i länder där krig råder, såsom i Kongo och Somalia. Det var väl Henrik Tikkanen som dystert konstaterade att många lär sig sköta maskingevär, innan de lär sig läsa. Vi vet att det är giriga västliga, ryska och kinesiska månglare som förser fattiga länder med vapen, som ökar både dödligheten och hungern.
Radio Tuffs medarbetare Hampus Eckerman har de senaste veckorna berättat om de enorma summor som krigen i Irak och Afghanistan kostar. De överträffas bara av de skattefinansierade penningsummor som banker och andra företag erhåller. Siffrorna är obegripligt svindlande, och enligt Hampus skulle de räcka till att utrota all svält i hela världen under hundratals år framåt.
Också i Indien med sin nu beundrade tigerekonomi och snabba ekonomiska tillväxt drabbas de fattigaste massorna av stigande matpriser och ökad hunger. Flera tusen indiska bönder begår varje år självmord, då de blivit alltför skuldsatta för de genmanipulerade grödor de blivit uppmanade att använda.
Visst är det synd om alla dem som nu blir arbetslösa och som kanske hamnar liksom vi ”fattigpensionärer” under 10 000 kr i månaden. Men vi svälter inte och vår ”kris” är överkomlig jämfört med den miljard av våra medmänniskor som hotas av hungerdöden..
Här i Sverige ställs nu frågan om julhandeln som vanligt ska slå nya rekord också i år. Hos många finns dock en leda med att deltaga i köphysterin men det är inte lätt att stå emot det sociala trycket. Fast några väljer faktiskt att som julklappar eller julkort använda Tuffs mangogram ”I stället för blommor”. Därigenom blir ytterligare tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter, planterade i indiska Dharampurs fattiga byar. Så visst finns det ljus i decembermörkret
----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1215) 2008-12-14
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1215) 08-12-14 till....
....till Dagens Nyheters Dan Jönsson, som på kultursidan (10/12) skriver under rubriken ”Afghanistan i repris. Svenska argument märkligt lika Sovjets”. Han minns att de sovjetiska trupperna på 1980-talet sades vara i Afghanistan på inbjudan av landets regering och för att befrämja den sociala utvecklingen och för att förbättra kvinnornas situation genom att låta flickor äntligen gå i skola. Men samma retorik används i dag av den svenska regeringen, tycker Dan Jönsson, som slås av att det imperialistiska nyspråket är orwellskt, ty fred har blivit krig och nationell frihet har blivit slaveri, åtminstone för kvinnorna. Han tillägger: ”Afghanistan har sakta glidit i väg längs ett sluttande plan och gjort att Sverige, för första gången på nära två hundra år, är i krig”
....till 100-årsminnet av den första svensk som fick Nobels fredspris. 1908 gavs detta pris till ”stinsen från Tumba”, Klas Pontus Arnoldson, en av dem som 1883 grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. I sitt Nobeltal sa han bland annat: ”Så har fredsidén, mänsklighetens härligaste klenod, omsider bragts i dagen inför allas ögon. Ingen bestrider nu dess skönhet. Alla prisa dess höga värde. Men den har oftast fått lysa blott i ord, sällan också i gärning” Arnoldson kritiserade också de stigande militärutgifterna, och på samma linje är Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek: ”Svenska Freds måste tyvärr beklaga att utvecklingen gått åt fel håll. En grov beräkning visar att Europa idag lägger ned ungefär 100 gånger så mycket på militärutgifter som för hundra år sedan”, Arnoldson var starkt engagerad för svensk neutralitet. I sin bok ”Kampen för fred” skriver Svenska Freds’ ordförande 1964-1977 Per Anders Fogelström: ”Även om stora delar av riksdagen och många av tidningarna var motståndare till neutralitetstanken visade det sig ganska snart att folkets stora massa inte var det. Tanken engagerade, väckte hänförelse.” Och Åke Sandin, ordförande i Svenska Freds 1977-1979, gjorde år 2000 en halvtimme på Tyresöradion med Leif Magnusson, vars bok ”Fredskämpen” handlar just om Klas Pontus Arnoldson.
....till Dagens Nyheters Per Ahlin, som (11/12) skriver om forskaren Fredrik Söderbaums artikel i senaste numret av Internationella studier. Söderbaum menar, att de militära insatserna fått för stort genomslag på det förebyggande arbetets bekostnad och skriver: ”Det råder ingen som helst tvekan om att det är otroligt mycket bättre att förebygga en konflikt innan den blivit synlig eller just brutit ut jämfört med när den fått dödliga konsekvenser”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), vars senaste nummer har en trespaltare om Tyresöradion, inklusive Radio Tuff. Rubrik: ”Fröding, Bahai, lokalhistoria och skämt på 91,4 MHz"
....till tidningen Tyresö Nyheter (s) , som senaste veckan har helsidesrubriken: ”C3L, Ukraina, kvinnor, 50-talister på 91,4 MHz”. I ingressen sägs: ”Tyresö har också det kanske tuffaste av alla svenska radioprogram . Det är Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka sedan 1985, alltså över 1200 veckor i följd. Det hörs alltid första gången på söndagar kl 17”.
....till den växande skara kloka och solidariska som använder Tuffs mangogram, nu under julklappstid främst mangogrammet ”I stället för blommor”
....till 100-årsminnet av den första svensk som fick Nobels fredspris. 1908 gavs detta pris till ”stinsen från Tumba”, Klas Pontus Arnoldson, en av dem som 1883 grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. I sitt Nobeltal sa han bland annat: ”Så har fredsidén, mänsklighetens härligaste klenod, omsider bragts i dagen inför allas ögon. Ingen bestrider nu dess skönhet. Alla prisa dess höga värde. Men den har oftast fått lysa blott i ord, sällan också i gärning” Arnoldson kritiserade också de stigande militärutgifterna, och på samma linje är Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek: ”Svenska Freds måste tyvärr beklaga att utvecklingen gått åt fel håll. En grov beräkning visar att Europa idag lägger ned ungefär 100 gånger så mycket på militärutgifter som för hundra år sedan”, Arnoldson var starkt engagerad för svensk neutralitet. I sin bok ”Kampen för fred” skriver Svenska Freds’ ordförande 1964-1977 Per Anders Fogelström: ”Även om stora delar av riksdagen och många av tidningarna var motståndare till neutralitetstanken visade det sig ganska snart att folkets stora massa inte var det. Tanken engagerade, väckte hänförelse.” Och Åke Sandin, ordförande i Svenska Freds 1977-1979, gjorde år 2000 en halvtimme på Tyresöradion med Leif Magnusson, vars bok ”Fredskämpen” handlar just om Klas Pontus Arnoldson.
....till Dagens Nyheters Per Ahlin, som (11/12) skriver om forskaren Fredrik Söderbaums artikel i senaste numret av Internationella studier. Söderbaum menar, att de militära insatserna fått för stort genomslag på det förebyggande arbetets bekostnad och skriver: ”Det råder ingen som helst tvekan om att det är otroligt mycket bättre att förebygga en konflikt innan den blivit synlig eller just brutit ut jämfört med när den fått dödliga konsekvenser”
....till lokaltidningen Vi i Tyresö (m), vars senaste nummer har en trespaltare om Tyresöradion, inklusive Radio Tuff. Rubrik: ”Fröding, Bahai, lokalhistoria och skämt på 91,4 MHz"
....till tidningen Tyresö Nyheter (s) , som senaste veckan har helsidesrubriken: ”C3L, Ukraina, kvinnor, 50-talister på 91,4 MHz”. I ingressen sägs: ”Tyresö har också det kanske tuffaste av alla svenska radioprogram . Det är Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, som hörts varenda vecka sedan 1985, alltså över 1200 veckor i följd. Det hörs alltid första gången på söndagar kl 17”.
....till den växande skara kloka och solidariska som använder Tuffs mangogram, nu under julklappstid främst mangogrammet ”I stället för blommor”
lördag, december 6
I KRIG ÄR VÄL ALLA TERRORISTER
Den amerikanske protestsångaren Phil Ochs (1940-76), framträdde i ett Tuff-arrangemang för länge sedan i självaste Konserthuset inne i Stockholm. Där sjöng han bland annat "I Ain't Marching Anymore" och ironiskt: ”Love me, love me, love me, I’m a Liberal. Ten percent to the right and ten percent to the left”.
På den tiden rasade det amerikanska kriget i Vietnam. Här i Tyresö fanns hos många Tuff-familjer unga amerikaner, flera knappt 20 år gamla, men jag minns att vi tyckte att de verkade yngre än jämnåriga svenskar. Ändå hade flera av dem erfarenheter från krig. De var alla krigstjänstvägrare eller Vietnamdesertörer.
På förskolorna lekte våra barn inte polis och tjuv eller indianer och vita utan amerikaner och vietnameser. Det berättar Johan Romin, som minns sin tid på dagis i Bollmora. Barnen ”krigade” genom att kasta saker på varandra. Det var hårda bud, för en dag fick lille Johan en kloss i pannan och blödde ymnigt.
Om han var ”amerikan” eller ”vietnames” i den leken framgår inte, men det satte sina spår. Som journalist i SvT:s utmärkta historieavdelning Ramp gjorde Johan för några år sedan bland annat ett program om den färgade desertören Terry Whitmore, som han följde under ett återbesök i Vietnam. Där upptäckte de båda att de för nästan 40 år sedan hade bott nära varandra, för Terry var en av dem som solidariska krigsmotståndare i Tuff tog hand om.
I höst har Johan Romin kommit ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget” (Norstedts), som fokuserar på Terry. Den säljer vi aktivt i Tuff, en mycket vettig julklapp. Den fick en positiv recension i Svenska Dagbladet (17/11) av Carl Johan Gardell. Men på Dagens Nyheters kultursida (21/11) -- bland alla artiklar om nöjeskändisarna-- sågas den av Kajsa Ekis Ekman. Redan i rubriken talas det om ”missbruk av mittenpositionen”, ett lustigt uttryck just på dessa sidor.
Recensenten kritiserar Romin för att lida av ”en dogmatisk tro på den heliga mittenpositionen”. Hon exemplifierar med att han ställer frågan om FNL var befriare eller terrorister och han svarar att de var både och. Det gillar hon inte, vill kanske att man som vanligt kvasireligiöst men trendriktigt ska skilja på krigens ”onda” och ”goda”?
Jag vet inte riktigt hur man korrekt definierar terror men inbillar mig att det innebär att man dödar en massa oskyldiga. Då blir alla sidor i krig terrorister, eftersom majoriteten av de dödade i moderna krig är kvinnor, barn och andra civila. Som serber, afghaner och irakier smärtsamt erfarit det senaste decenniet är bombningar från luften en specialitet som länge utmärkt västliga krigförande. I andra världskriget brände eller sprängde dessa firade ”flyghjältar” ihjäl 70 000 tyska barn och ännu flera japanska barn. Så där en150 000 helt bortglömda Anne Franks alltså, men våra i medierna dominerande trendnissar ömkar dem aldrig. De är för dem av helt felaktig etnicitet, så dessa självutnämnda antirasister blir historiskt korrekta rasister genom att inte andas om dessa oskyldiga barns hemska öden. Men min liknelse med den lika oskyldiga Anne Frank haltar lite. Hon dödades inte utan dog av den då vanliga metoden att låta folk försmäkta i eländiga läger, en långsam och kanske mera kvalfull död än att bombas ihjäl.
Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.
”Kriget mot terrorismen” har berikat västliga vapenfabrikanter, triggat ”muslimska” fanatiker, terroriserat någon miljon människor till döds och låtit andra plågas i vidriga läger, typ Abu Ghraib och Guantanamo. Detta västliga stridsrop borde ersättas med ”den ickevåldsliga kampen mot krig”, det vill säga kamp mot terror av alla sorter.
Förlåt mig Phil Ochs, där du nu väl sjunger till gitarr för änglarna. Du tycker kanske att jag är en velig liberal.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö FredsFörenings Radio Tuff (nr 1214) 2008-12-07
På den tiden rasade det amerikanska kriget i Vietnam. Här i Tyresö fanns hos många Tuff-familjer unga amerikaner, flera knappt 20 år gamla, men jag minns att vi tyckte att de verkade yngre än jämnåriga svenskar. Ändå hade flera av dem erfarenheter från krig. De var alla krigstjänstvägrare eller Vietnamdesertörer.
På förskolorna lekte våra barn inte polis och tjuv eller indianer och vita utan amerikaner och vietnameser. Det berättar Johan Romin, som minns sin tid på dagis i Bollmora. Barnen ”krigade” genom att kasta saker på varandra. Det var hårda bud, för en dag fick lille Johan en kloss i pannan och blödde ymnigt.
Om han var ”amerikan” eller ”vietnames” i den leken framgår inte, men det satte sina spår. Som journalist i SvT:s utmärkta historieavdelning Ramp gjorde Johan för några år sedan bland annat ett program om den färgade desertören Terry Whitmore, som han följde under ett återbesök i Vietnam. Där upptäckte de båda att de för nästan 40 år sedan hade bott nära varandra, för Terry var en av dem som solidariska krigsmotståndare i Tuff tog hand om.
I höst har Johan Romin kommit ut med boken ”Desertören och Vietnamkriget” (Norstedts), som fokuserar på Terry. Den säljer vi aktivt i Tuff, en mycket vettig julklapp. Den fick en positiv recension i Svenska Dagbladet (17/11) av Carl Johan Gardell. Men på Dagens Nyheters kultursida (21/11) -- bland alla artiklar om nöjeskändisarna-- sågas den av Kajsa Ekis Ekman. Redan i rubriken talas det om ”missbruk av mittenpositionen”, ett lustigt uttryck just på dessa sidor.
Recensenten kritiserar Romin för att lida av ”en dogmatisk tro på den heliga mittenpositionen”. Hon exemplifierar med att han ställer frågan om FNL var befriare eller terrorister och han svarar att de var både och. Det gillar hon inte, vill kanske att man som vanligt kvasireligiöst men trendriktigt ska skilja på krigens ”onda” och ”goda”?
Jag vet inte riktigt hur man korrekt definierar terror men inbillar mig att det innebär att man dödar en massa oskyldiga. Då blir alla sidor i krig terrorister, eftersom majoriteten av de dödade i moderna krig är kvinnor, barn och andra civila. Som serber, afghaner och irakier smärtsamt erfarit det senaste decenniet är bombningar från luften en specialitet som länge utmärkt västliga krigförande. I andra världskriget brände eller sprängde dessa firade ”flyghjältar” ihjäl 70 000 tyska barn och ännu flera japanska barn. Så där en150 000 helt bortglömda Anne Franks alltså, men våra i medierna dominerande trendnissar ömkar dem aldrig. De är för dem av helt felaktig etnicitet, så dessa självutnämnda antirasister blir historiskt korrekta rasister genom att inte andas om dessa oskyldiga barns hemska öden. Men min liknelse med den lika oskyldiga Anne Frank haltar lite. Hon dödades inte utan dog av den då vanliga metoden att låta folk försmäkta i eländiga läger, en långsam och kanske mera kvalfull död än att bombas ihjäl.
Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.
”Kriget mot terrorismen” har berikat västliga vapenfabrikanter, triggat ”muslimska” fanatiker, terroriserat någon miljon människor till döds och låtit andra plågas i vidriga läger, typ Abu Ghraib och Guantanamo. Detta västliga stridsrop borde ersättas med ”den ickevåldsliga kampen mot krig”, det vill säga kamp mot terror av alla sorter.
Förlåt mig Phil Ochs, där du nu väl sjunger till gitarr för änglarna. Du tycker kanske att jag är en velig liberal.
------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö FredsFörenings Radio Tuff (nr 1214) 2008-12-07
Marianne Stieger: Energiförsörjningens förbannelse
Kära lyssnare,
genom mina goda kontakter till en anställd på E.on, den stora tyska el-prducenten i Sverige med huvudkontor i Malmö, har jag fått reda på vilka oerhörda planer E.on hyser för Tyresös vidkommande. Planerna förskräcker och kräver omedelbara protester från regeringens sida. Att Tyresös kommunalpolitiker kraftfullt måste protestera hos regeringen är närmast självklart. Men även ni Tyresöbor måste gå man ur huse för att avvärja denna katastrof för en vacker gammal kulturbygd.
Vid de senaste geologiska undersökningarna i Stockholmstrakten hittade E.ons geologer nämligen stora tidigare okända fyndigheter av brunkol, bland annat vid den nya kyrkogården i Gamla Tyresö, men även vid Vissvass´ orkidéängar och under den gamla byn Vissvass.
De långt framskridna planerna på brunkålsbrytning berör Tyresö på följande sätt:
Den nya kyrkogården rivs upp och gravarna flyttas till golfbanan i Öringe.
Byn Vissvass´ invånare kommer att gottgöras med lägenheter på Granängsringen.
Både byn och de vackra orkidéängarna kommer att skatta åt förgängelsen, när väl
de jättelika maskinerna rullar fram över marken och bryter upp den tills den liknar
ett ödelagt landskap.
Betänk detta ett ögonblick!
Ha, gick ni på det? Om ja, så var det meningen! Jag ville att ni alla skulle sätta middagsmaten i halsen. Nej, kära lyssnare, E.on har inga sådana planer, vilket jag härmed dementerar å det skarpaste. Men precis så här agerar en annan energiproducent, nämligen det av svenska staten helägda Vattenfall, företaget som alltid skryter om sin rena el-produktion. Men vad gör detta företag i Tyskland?
Under det 30-åriga kriget härjade de svenska gossarna å det förskräckligaste i vårt södra grannland, men krigets spår gick senare att undanröja. Visserligen spilldes mycket blod, och många barn blev faderlösa och många kvinnor blev änkor i alltför unga år. Gamlingar fick svälta och hela nejder avfolkades. Men århundradena som har gått sedan dess har åter fått landskapen att blomma.
Det som Vattenfall gör nu i de drabbade brunkolstrakterna i östra Tyskland, det gamla DDR, där företaget i profitsyfte anser sig ha rätt att fördriva människor från månghundraåriga byar, för att bosätta dem i avlägsna trakter, att riva upp gamla kyrkogårdar och omplacera resterna efter de döda på nya kyrkogårdar utan tradition och minnen, att riva gamla kyrkor, dit människor har gått i helg och söcken i många hundra år – allt detta, kära lyssnare, är ett så stort ingrepp i de berörda människornas vardag, att jag hoppas ni trots allt sätter middagsmaten i halsen.
Jag anser detta vara ett så djupt gående ingrepp i människors liv att vår regering omedelbart måste stoppa denna vandalisering av gamla kulturbygder. Vår regering borde skämmas att i profitens namn köra över alla gamla hederliga principer om människors rätt till sin gamla hembygd.
Gå ut och protestera! Påverka regeringen att omedelbart stoppa den nya svenska vandalismen i Tyskland! Låt oss slippa skämmas för Sveriges agerande i vårt södra grannland, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1214
genom mina goda kontakter till en anställd på E.on, den stora tyska el-prducenten i Sverige med huvudkontor i Malmö, har jag fått reda på vilka oerhörda planer E.on hyser för Tyresös vidkommande. Planerna förskräcker och kräver omedelbara protester från regeringens sida. Att Tyresös kommunalpolitiker kraftfullt måste protestera hos regeringen är närmast självklart. Men även ni Tyresöbor måste gå man ur huse för att avvärja denna katastrof för en vacker gammal kulturbygd.
Vid de senaste geologiska undersökningarna i Stockholmstrakten hittade E.ons geologer nämligen stora tidigare okända fyndigheter av brunkol, bland annat vid den nya kyrkogården i Gamla Tyresö, men även vid Vissvass´ orkidéängar och under den gamla byn Vissvass.
De långt framskridna planerna på brunkålsbrytning berör Tyresö på följande sätt:
Den nya kyrkogården rivs upp och gravarna flyttas till golfbanan i Öringe.
Byn Vissvass´ invånare kommer att gottgöras med lägenheter på Granängsringen.
Både byn och de vackra orkidéängarna kommer att skatta åt förgängelsen, när väl
de jättelika maskinerna rullar fram över marken och bryter upp den tills den liknar
ett ödelagt landskap.
Betänk detta ett ögonblick!
Ha, gick ni på det? Om ja, så var det meningen! Jag ville att ni alla skulle sätta middagsmaten i halsen. Nej, kära lyssnare, E.on har inga sådana planer, vilket jag härmed dementerar å det skarpaste. Men precis så här agerar en annan energiproducent, nämligen det av svenska staten helägda Vattenfall, företaget som alltid skryter om sin rena el-produktion. Men vad gör detta företag i Tyskland?
Under det 30-åriga kriget härjade de svenska gossarna å det förskräckligaste i vårt södra grannland, men krigets spår gick senare att undanröja. Visserligen spilldes mycket blod, och många barn blev faderlösa och många kvinnor blev änkor i alltför unga år. Gamlingar fick svälta och hela nejder avfolkades. Men århundradena som har gått sedan dess har åter fått landskapen att blomma.
Det som Vattenfall gör nu i de drabbade brunkolstrakterna i östra Tyskland, det gamla DDR, där företaget i profitsyfte anser sig ha rätt att fördriva människor från månghundraåriga byar, för att bosätta dem i avlägsna trakter, att riva upp gamla kyrkogårdar och omplacera resterna efter de döda på nya kyrkogårdar utan tradition och minnen, att riva gamla kyrkor, dit människor har gått i helg och söcken i många hundra år – allt detta, kära lyssnare, är ett så stort ingrepp i de berörda människornas vardag, att jag hoppas ni trots allt sätter middagsmaten i halsen.
Jag anser detta vara ett så djupt gående ingrepp i människors liv att vår regering omedelbart måste stoppa denna vandalisering av gamla kulturbygder. Vår regering borde skämmas att i profitens namn köra över alla gamla hederliga principer om människors rätt till sin gamla hembygd.
Gå ut och protestera! Påverka regeringen att omedelbart stoppa den nya svenska vandalismen i Tyskland! Låt oss slippa skämmas för Sveriges agerande i vårt södra grannland, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1214
fredag, december 5
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1214) 08-12-07 till....
,,,,till de ca hundra stater som nu skrivit på att inte tillverka eller använda klustervapen, dessa mordredskap, lömska både i krig och efteråt. Bland de länder som vill fortsätta att använda dem märks USA, Ryssland, Kina, Israel och –Finland. Är dessa våra nya ”skurkstater” för att nu använda ett nött invektiv?
....till Kristna Fredsrörelsen, som kritiserar de nya förslagen om svenskt bistånd, till exempel att använda biståndspengar till militära insatser, som enligt OECD är förkastligt: I Kristna fredsrörelsens senaste nyhetsbrev sägs bland annat: ”Militära insatser är ofta extremt dyra och kommer i ett sent skede där det mänskliga lidandet redan är ett faktum. Militära insatser riskerar också att bemötas med mer våld, och insatserna angriper inte heller grundorsakerna till en konflikt. Beslut om militära insatser löper därtill en stor risk att påverkas av mäktiga staters särintressen, snarare än av ett altruistiskt fattigdomsperspektiv.”
....till den fredshelg i Sigtuna som anordnades av muslimska och kristna fredaktivister. Där diskuterades det hur man från olika religioner skulle kunna samarbeta i kampen för fred.
....till Aftonbladet som (2/12) citerar president Bush, som faktiskt ägnar sig åt självkritik: ”Det jag ångrar mest under tiden som president måste vara de felande underrättelseuppgifterna angående Irak.Många satte sitt rykte på spel och sa att massförstörelsevapnen var ett skäl att störta Saddam.”
....till Svenska Dagbladet som (1/12) tog in ett upprop ”STOPPA SMYGANSLUTNINGEN TILL NATO!”, undertecknat av 44 personer, som bland annat tycker: ”Fredlig konfliktlösning och dialog är bättre än militärmakt och väpnad allians” Mera om kampanjen finns på : www.natosmyg.se
....till Dagens Nyheter, som (1/12) publicerar en insändare från Abrar Akbar, som kallar sig ”stolt troende muslim”. Han skriver: ”Olyckligt nog har en stor majoritet av muslimer fastnat helt och hållet i diskussioner kring ritualer och obetydliga ytliga aspekter (....)Att skaka hand eller inte skaka hand, längden på byxor, kjolar, slöjor eller för den delen skägget är patetiska bagateller jämfört med de större problem vi muslimer har att handskas med”
....till Afghanistankännaren Peter Hjukström, som vill att flera ska möta upp tillsammans med honom torsdag den 18 december kl 18 på Mynttorget (vid riksdagshuset), där han tänker tända ljus för oskyldiga offer i Afghanistan. Han påpekar bland annat att: ”det internationella samfundet gång efter gång efter hösten 2001 gravt svikit sina löften om civila, humanitära återuppbyggnadsinsatser i Afghanistan. Uppenbarligen styr bomber och granater i prioritering långt över skolböcker och vaccinationssprutor till de fattiga.”
....till Polens interna säkerhetstjänst, som enligt Stefan Lindgrens veckomagasin Ryska Posten kommit fram till att beskjutningen härom söndagen av en bilkortege med Polens president Lech Kaczynski och Georgiens Michail Saakasjvili var en georgisk provokation.
...till solidariska människor som i köprushens december som presenter väljer mangogram och boken ICKEVÅLD från Tuff. Ring 08-712 4463 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se Bara härom dagen kom det till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 in 800 kr för mangogram, som ska användas som julklappar. I Indien blir det uppåt 200 mangoträd, dignande av vitaminrika frukter
....till Kristna Fredsrörelsen, som kritiserar de nya förslagen om svenskt bistånd, till exempel att använda biståndspengar till militära insatser, som enligt OECD är förkastligt: I Kristna fredsrörelsens senaste nyhetsbrev sägs bland annat: ”Militära insatser är ofta extremt dyra och kommer i ett sent skede där det mänskliga lidandet redan är ett faktum. Militära insatser riskerar också att bemötas med mer våld, och insatserna angriper inte heller grundorsakerna till en konflikt. Beslut om militära insatser löper därtill en stor risk att påverkas av mäktiga staters särintressen, snarare än av ett altruistiskt fattigdomsperspektiv.”
....till den fredshelg i Sigtuna som anordnades av muslimska och kristna fredaktivister. Där diskuterades det hur man från olika religioner skulle kunna samarbeta i kampen för fred.
....till Aftonbladet som (2/12) citerar president Bush, som faktiskt ägnar sig åt självkritik: ”Det jag ångrar mest under tiden som president måste vara de felande underrättelseuppgifterna angående Irak.Många satte sitt rykte på spel och sa att massförstörelsevapnen var ett skäl att störta Saddam.”
....till Svenska Dagbladet som (1/12) tog in ett upprop ”STOPPA SMYGANSLUTNINGEN TILL NATO!”, undertecknat av 44 personer, som bland annat tycker: ”Fredlig konfliktlösning och dialog är bättre än militärmakt och väpnad allians” Mera om kampanjen finns på : www.natosmyg.se
....till Dagens Nyheter, som (1/12) publicerar en insändare från Abrar Akbar, som kallar sig ”stolt troende muslim”. Han skriver: ”Olyckligt nog har en stor majoritet av muslimer fastnat helt och hållet i diskussioner kring ritualer och obetydliga ytliga aspekter (....)Att skaka hand eller inte skaka hand, längden på byxor, kjolar, slöjor eller för den delen skägget är patetiska bagateller jämfört med de större problem vi muslimer har att handskas med”
....till Afghanistankännaren Peter Hjukström, som vill att flera ska möta upp tillsammans med honom torsdag den 18 december kl 18 på Mynttorget (vid riksdagshuset), där han tänker tända ljus för oskyldiga offer i Afghanistan. Han påpekar bland annat att: ”det internationella samfundet gång efter gång efter hösten 2001 gravt svikit sina löften om civila, humanitära återuppbyggnadsinsatser i Afghanistan. Uppenbarligen styr bomber och granater i prioritering långt över skolböcker och vaccinationssprutor till de fattiga.”
....till Polens interna säkerhetstjänst, som enligt Stefan Lindgrens veckomagasin Ryska Posten kommit fram till att beskjutningen härom söndagen av en bilkortege med Polens president Lech Kaczynski och Georgiens Michail Saakasjvili var en georgisk provokation.
...till solidariska människor som i köprushens december som presenter väljer mangogram och boken ICKEVÅLD från Tuff. Ring 08-712 4463 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se Bara härom dagen kom det till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 in 800 kr för mangogram, som ska användas som julklappar. I Indien blir det uppåt 200 mangoträd, dignande av vitaminrika frukter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)