Bush har försatt sig i en återvändsgränd i Irak och ändå verkar han beredd att använda samma recept mot Iran. Vi känner igen argumenten: Iran är en diktatur, Iran tänker utveckla kärnvapen och blir ett hot mot hela Mellanöstern, Iran smugglar vapen till shiiterna. Men det tunga skälet för USA att stanna i Irak är inte att måna om demokratin utan den hårdnande kampen om de sinande oljeresurserna.
Lär de sig då aldrig av historien? USA övertog Vietnamkriget från Frankrike som förlorade det efter många års krig. Kriget fortsatte i 20 år till, innan USA snöpligt fick lämna Vietnam. I Afghanistan är läget idag värre för befolkningen än det var på talibanernas tid. Det är fem år sedan talibanerna störtades, men Usama bin Laden är fortfarande på fri fot, opiumodlingen har åter släppts fri, och talibanerna tycks vara på väg tillbaka. I Irak är otryggheten värre än på Saddams tid. Kriget pågår för fullt och blir allt blodigare. Många civila dödas varje dag och långt fler lemlästas för livet.
Det sägs att USA inte kan lämna Irak, för då blir det inbördeskrig. Sanningen är väl att det redan är inbördeskrig där olika grupper slåss mot varann och mot ockupationsmakten. Saddams Irak utgjorde en motvikt mot Iran. Den balansen rubbades med det amerikanska anfallskriget som har släppt hatet loss, skapat kaos och raserat infrastrukturen. Inte kan väl denna onda spiral brytas med USA kvar i Irak?
De ekonomiska och politiska motiven bakom krigen i Afghanistan och Irak har framstått allt tydligare. I Afghanistan handlade det mycket om att få militärt och ekonomiskt. fotfäste i regionen. Efter invasionen har USA inrättat tretton baser i nio länder i regionen, och över 60 000 soldater bevakar oljeledningar och infarter till källorna för fossilt bränsle.
I Irak är det uppenbart att det handlar om att få kontroll över de rika oljekällorna i norr och söder. Det har ju visat sig att ett angrepp på Irak var påtänkt långt före 11 september.
Handlar USA:s krig i ett vidare perspektiv om att se till att vi alla i den redan rika västvärlden ska kunna behålla vår livsstil genom fortsatt kontroll över naturresurserna och världsekonomin? Sverige och EU hukar. Det är bekvämt. Vi kan kosta på oss att moralisera lite lagom.
På det sättet kan man också förstå varför vi är så flata mot Israel, som i 40 år har ockuperat och förnedrat Palestina och struntat i över 200 FN-resolutioner i säkerhetsrådet, utan att det medfört några sanktioner. Israel har under åren upprustats med hjälp av amerikanska vapen och lån, så att det idag är den fjärde militärmakten i världen.
Afghanistan och Irak har med all önskvärd tydlighet visat att krig inte är någon bra metod för att införa demokrati eller bekämpa terrorism. Mänskliga rättigheter kan inte införas genom att man våldför sig på dessa rättigheter. Och hur mäter man vinsterna med att få bort en diktatur mot de förödande mänskliga konsekvenserna av krig?
Förutom död och förstörelse och flyktingströmmar leder kriget också till ökat hat mellan människor, grupper, religioner och länder
Hot om sanktioner och militära åtgärder är kontraproduktivt. Det ökar bara spänningarna mellan öst och väst och mellan olika religioner. Förhandlingar, samarbete och ickeangreppsgarantier måste vara vägen.
Krigen och deras följder stjäl resurser från fredliga insatser. Alla människor skulle kunna ha en dräglig levnadsstandard, om resurserna gick till fattigdomsbekämpning och kamp mot sjukdomar.
En rättvis världsordning är och förblir en förutsättning för att det någonsin kan bli en fredlig värld.
Sverige och EU måste ta ställning och kräva att USA lämnar Irak istället för att utvidga konflikten till ett angrepp även på Iran. Då stöder vi också den växande fredsopinionen i USA.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Åsne Liedén I Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 07-03-04
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar