Tuff är en lokalavdelning av Svenska Freds. I medlemavgiften ingår bland annat fredstidningen Pax och regelbundna utskick av Tuff-kalendarium och Tuff-bladet. Medlemsavgiften per år är 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Tuffs plusgiro: 16 01 37 – 6. Välkommen som medlem. Du behövs!
Med en viss överdrift har jag ibland påstått att jag liksom andra av min generations norrländska pojkar föddes med skidor på fötterna och gevär på axeln. Vid tio års ålder extraknäckte jag vid fältskjutningar för fyra kronor om dagen. Vi småpojkar kröp omkring i snön med kulorna nästan visslande om öronen. Vi var markörer, skulle kolla hur många träffar det fanns på tavlor som föreställde människor.
Redan då hade jag lärt mig skjuta med min pappas mausergevär. Och vid tretton års ålder blev jag landsstormspojke och lekte krig med karbin, modell 1884, med en rekyl som skickade oss småkillar bakåt. Vi hade flera nummer för stora grötrockar på oss, fick ligga i tält och känna oss riktigt tuffa.
I lumpen var jag riktigt duktig på att hantera k-pist – av modell 1945 om jag minns rätt. Höll rentav på att bli garnisonsmästare i fältskytte, i hård konkurrens för Sollefteå hade då två regementen. Så när jag sedan vägrade min andra repmånad i kärnvapenplanernas Sverige kommenterade en nära släkting min fängelsemånad med typisk besvikelse: ”Och Åke som är av gammal fin skyttesläkt”. Min mammas reaktion var mera jordnära: ”Men Åke, du som var så stilig i din sergeantuniform!”
Dessförinnan hade jag som 22-åring under en kall vintermanöver fört befäl över 40 man. Då siktade vi och sköt mot andra killar, men det var med lösplugg. Tack och lov har jag aldrig behövt skjuta mot människor på riktigt. Inte ens djur har jag dödat med andra vapen än de råttfällor jag som grabb hade i uppgift att gillra och vittja. Däremot har jag mycket ofrivilligt nedlagt en älg. Det var på E-fyran i Hälsingland en mörk kväll på 60-talet och ”vapnet” var en Renault 4L, den ”vaggande celluloidankan”, så det var på sätt och vis en sportprestation att undkomma helskinnad, så när som på en massa generande sår från glassplitter i ansiktet. Ibland är det bara turen som räddar en.
Nu har det kommit ut en informativ liten bok, ”Lätta vapen från Sverige”, med undertiteln ”En förödande exportsuccé”. Den är utgiven av Kristna Fredsrörelsen och skriven av Svenska Freds’ politiske sekreterare Rolf Lindahl. Han hänvisar till Kofi Annan som år 2000 påpekade att ”lätta vapen” faktiskt kunde beskrivas som massförstörelsevapen. Man beräknar nämligen att de varje år dödar ungefär en halv miljon människor, av vilka cirka 300 000 dödas i väpnade konflikter, resten i mera civila våldsamheter.
Industriellt och kommersiellt är dessa vapen en mycket lönsam bransch, som blomstrar både legalt och illegalt. Det beräknas att det finns 639 miljoner lätta vapen i världen och åtta miljoner tillkommer varje år. Det är makabra siffror i en värld. där så många miljoner människor lider brist på det mest grundläggande för sin välfärd.
Egentligen skiljer man enligt FN på små vapen och lätta vapen, fast båda beteckningarna låter vilseledande oskyldiga. Små vapen utgörs av pistoler, revolvrar, lätta maskingevär och liknande. Som lätta vapen betecknas bland annat granatgevär, bärbara pansarvärns- och luftvärnsvapen samt vissa granatkastare.
Tyvärr är Sverige framstående beträffande tillverkning och export av vapen, inte sällan till väpnade konflikter. Lindahl uppger med stöd av exportstatistik att de senaste åren har Sverige exporterat lätta vapen och ammunition till 20 länder. Och vårt mest populära (läs: dödliga) vapen är granatgeväret med det kungliga namnet Carl Gustaf. Det har sedan 1963 sålts till drygt 40 länder och använts i många krig, till exempel i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam och Kashmir. USA har varit en stor köpare av Carl Gustaf och har använt det i Afghanistan och Irak.
Sverige tillverkar flera andra exportsuccéer: Pansarskottet AT4, Robot 70, Automatkarbin 5, pansarvärnsroboten BILL, pansarvärnsvapnet NLAW plus olika typer av ammunition. Och flera märkligt aktade svenska företag passerar revy i Rolf Lindahls skrift med Saab Bofors Dynamics i spetsen. Det finns alltså också i Sverige starka kommersiella intressen som säkert bara med läpparnas bekännelse välkomnar det EU-stödda förslaget på ett vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty), som också den svenska regeringen i 2007 års vårbudget säger sig stödja.
Det finns ett folkligt motstånd mot det okontrollerade och förödande vapenmångleriet. I juni 2006 mottog FN:s generalsekreterare ett upprop, där en miljon människor med underskrifter och foton av sig själva krävde reglering av vapenhandeln. Svenska Freds, inklusive Tuff, deltog aktivt i denna kampanj, som vi kan läsa om på www.controlarms.org
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1125) 2007-03-25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar