CENSURIVRARE OCH ”MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER”

Varje vecka under flera år har jag för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff skrivit en krönika. För en frivilligt arbetande radio finns det ingen anledning att ta upp ämnen som välavlönade journalister och opinionsbildare i mittfårans värme invid köttgrytorna alltför ensidigt behandlar. En sändning som i 22 år haft det kaxiga namnet Radio Tuff skall vara en slav på de stora mediernas triumfvagnar och belysa sådant som förtigs eller förvanskas.

Den här veckan skall jag göra det lätt för mig genom att kommentera två läsvärda artiklar. Den ena är från Svenska Dagbladet, den andra från Aftonbladet, så förhoppningsvis kan det finnas en viss balans i urvalet.

Äntligen tar en svensk historieprofessor bladet från munnen genom att kritiskt granska de rådande inskränkningarna av historieforskningens frihet och planerna på att utvidga dessa för demokratier märkliga lagar till hela EU. När jag studerade historia vid Stockholms universitet –det var för all del ett tag sen—talades med förakt om ”hovhistoriker”, om dem som ville fjäska för de makthavande för att bli belönade. På den tiden framhöll man att revisionistiska historiker behövdes för att kritiskt granska vedertagna sanningar och ibland avslöja myter. I dag måste man snarare varna för politiskt korrekta ”mediehistoriker”, som i sin fundamentalistiska trendriktighet –eller feghet?—gjort uttrycket historierevisionist till ett skällsord. Ja, de tycks rentav vara tillfreds med att några av deras kollegor lite varstans i Europa buras in för sina icke önskvärda forskningsresultat.

Det är professorn i Göteborg, Lennart Palm, som nu vågar tala klarspråk. Det gör han i Svenska Dagbladet (07-02-23). Rubriken på hans artikel är ”Censurera inte historisk forskning”. Han inleder så här:

”Vilken bild av det förflutna allmänheten får är till stor del en resursfråga. Det är de starka och de mäktiga som kan torgföra sin version av historien. Som aldrig förr väller Hollywoods tv-serier in över oss med nya skurkar alltefter vindriktningarna i USA:s utrikespolitik: tyskar och ryssar har ersatts av muslimska terrorister.”

Ja, hur många hundra –eller tusen- filmer har inte Hollywood försett svenska TV-kanaler med om tyskars och ryssars alla förbrytelser. När jag på Tyresöradion gjorde en halvtimme med Eva Onegård om hennes helt vidriga öden som 15-årig tyska i det av segrarna ockuperade Hinterpommern blev lyssnare förvånade. Jag visste inte att Eva var judinna, sa en av de många hjärntvättade. Nej, det är hon ju inte och det belyser hur lite allmänheten blivit informerad om ryssars, tyskars, polackers, kinesers, japaners och andras lidanden under det krig som kostade 30-60 miljoner människor livet.

Lennart Palm skriver också:

”I Sverige har politikerna ökat sina ansträngningar att påverka allmänhetens historiemedvetande. För 40 miljoner skattekronor per år ska myndigheten Forum för levande historia sprida sin bild av vad som hänt i gången tid. Hittills har tyngdpunkten legat vid Förintelsen, men nu ska även kommunismens brott belysas. När man sett hur Förintelsen och Andra världskriget behandlats blir man dock betänksam: en moraliserande och ytlig historieskrivning, inställsamt politiskt korrekt i nedtoningen av den europeiska borgerlighetens medansvar för fascismen, av finska krigsförbrytelser och balters del i judeutrotningen.”

Forum för levande historia har ibland kallats för ”Forum för ensidig historia”. Denna statliga institution tillkom efter en undersökning som påstods ha visat att alltför många svenska elever inte trodde på en av andra världskrigets många förintelser, judarnas grymma öde. Men som alla historielärare vet är det just detta som också i skolorna har givits stor uppmärksamhet –mer än alla andra förintelser under 1900-talet sammantagna. Lennart Palm skriver:

”Utan tvivel lyser i denna tillrättalagda historieförmedling många av 1900-talets stora katastrofer med sin frånvaro: när berättas om vilka politiska krafter i Europa som startade Första världskriget, urkällan till 1900-talets katastrofer? När ska USA:s systematiska brott efter 1945 uppmärksammas? Ensidigheten i mainstreams historiska fokus gör behovet av en kritisk historieskrivning akut. Men här hotar nu dramatiska ingrepp i yttrandefriheten.”

Och så redogör professor Palm för de lagar som redan i flera europeiska länder kriminaliserar vissa historiska forskningresultat och att nya lagar förbereds. Han diskuterar också den internationella domstolen (ICTY) i Haag som tar upp förbrytelser i Jugoslavien Han påpekar att domstolen dock inte åtalar Nato för anfallet på Jugoslavien 1999. Och den internationella domstolen om förbrytelserna i Kampuchea behandlar bara perioden efter april 1975, alltså inte de amerikanska bombningarna dessförinnan, som kostade många hundra tusen kambodjaner livet. Palm summerar:

”Det blir stormakterna i FN:s säkerhetsråd, vilka utan stöd i FN-stadgan tillsatte ICTY, som bestämmer vad som är folkmord. Deras egna brott lagförs aldrig. Denna politisering av folkmordens historia blir självfallet förödande för forskningen kring nutidshistorien. Forskaren beträder ett minerat fält. När chefen för FN:s fredsbevarande styrkor i Bosnien, general MacKenzie, 2005 ifrågasatte siffran 8000 mördade ’män och pojkar’ i Srebrenica 1995 kallades han folkmordsförnekare”.

Friheten att i demokratier framlägga också oönskade forskningsresultat borde vara självskriven och en grundläggande mänsklig rättighet. Om missbruk av nutidens kanske främsta honnörsbegrepp ”mänskliga rättigheter” skriver i Aftonbladet historikern Åsa Linderborg:

”Alla säger sig vara för mänskliga rättigheter. Mussolini grep till giftgas för att ’avskaffa slaveriet’ i Abessinien. Ryssarna ville ”befria kvinnorna” i Afghanistan. USA offrade sig för att skänka de ociviliserade irakierna ”demokrati”. Att åberopa mänskliga rättigheter är med andra ord ett vanligt sätt att legitimera imperialistiska stormaktsingripanden.”

Åsa Linderborg citerar professor Jean Bricmont, som menar att retoriken kring mänskliga rättigheter har blivit en trojansk häst som får även en del vänstermänniskor att ställa upp på stormakternas bombturnéer. Hon anser att ”i fel mun är talet om mänskliga rättigheter livsfarligt”
------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 2007-03-04