(Om politikerna i det här landet vore lika trevliga som sina husdjur, skulle jag ägna en krönika åt dem i stället.)
Hej alla lyssnare på radio Tuff.
Vissa veckodagar anländer en taxi till våra grannar, Fred och Dorothy. Taxichauffören parkerar, går ur sin bil och öppnar artigt bakdörren för sin passagerare. Samtidigt kommer Dorothy tillskyndande för att ta hand om sin gäst, som är en vit pudel med rosett i håret. Pudeln leds uppför stora trappan och in i huset. Taxin försvinner. Senare under dagen kan man se pudeln springa omkring i trädgården med några andra hundar.
Uppskattningsvis finns det över 120 000 hundar i San Francisco och ungefär lika många människor som i Stockholm. En hund på var sjätte invånare alltså. Dorothy, som gick i pension häromåret, driver ett litet hunddagis, bland annat för sin egen hund. På eftermiddagen kommer folk körande och hämtar hem sina hundar.
Mindre diskreta är de professionella hundrastarna. De skiljer sig från vanliga amatörhundrastare genom att rasta många hundar på en gång och genom att ta betalt för det, 15 - 20 dollar per hundrastning, står det i tidningen. I Presidioparken några kvarter bort kan man vara säker på att möta folk som rastar upp till 10 hundar i flera koppel. Nu har det klagats på skällande hundar, ilskna hundar, hundbajs, som inte plockas upp och bortsprungna hundar, men också på hundrastare, som skäller på sina hundar
Lösningen på problemet är att reglera stadens hundrastningsindustri. San Franciscos "Commission of Animal Control and Welfare" har utarbetat en förordning, som bland annat kommer att kräva att hundrastarna rastar maximalt 8 hundar i taget och skaffar sig en försäkring, som ska betala för hundbett och annat som hundarna kan ställa till med. Men det viktigaste är, att varje yrkesverksam hundrastare måste köpa en licens för uppåt 200 dollar, för att lagligen kunna utföra sitt arbete i stadens offentliga parker under ett år. Nancy Stafford, som är vice ordförande (co-chairwoman) för "theProfessional Dog Walkers Association", håller med om att hundrastningsindustrin måste regleras, men det finns missnöje med licensavgiften. Raina Woolfolk, som äger hundrastningsföretaget "Tree Sniffers" menar att den är orättvis. Hundrastarna hjälper San Franciscos arbetarklass genom att erbjuda den trygg hundvård medan den är på sina arbeten under dagarna.
På torsdag ska Commission of Animal Control and Welfare godkänna regleringarna, och sedan ska kommunfullmäktige rösta om dem. Radio Tuffs man i San Francisco ser med spänning fram mot resultatet.
Jag vill gärna tro att människan är människans bäste vän, trots att det sägs att hunden är det. Men om människorasen någon gång i framtiden skulle försvinna från jordens yta, så kan det nog inte skyllas på hundarna.
Några kvarter från vårt hus finns butiken B&B Pet Supplys, Food and Gifts. Där kan man till exempel köpa en pyjamas till sin hund för 10 dollar och 99 cent. De sägs vara varma och sköna och finns i färgerna rött, skärt och blått. De har också fotbollströjor för hundar med klubbmärke på. Sedan finns det en Party Collar, ett halsband hunden kan sätta på sig när den ska på fest. Endast 6 dollar och 99 cent. Hundregnkläder och hundparasoller kan man också köpa till sin bäste vän liksom lustiga hattar och kramdjur. Om hunden (eller honnakräket som vi säger i Harvaremåla) trots detta skulle drabbas av depression, finns det uppiggande hundmedicin, och får den sedan diarré av medicinen, finns säckar att köpa med specialkomponerad mat för hundar med dålig mage. Hjälper inte det heller får man pröjsa en låda extrastora servetter, så kallade Wee-wee pads för 25 dollar och 99 cent. För hundpensionärer finns också särskild dietmat, liksom för hyperaktiva hundar och hundar med sexuella problem.
För övrigt läser jag varje vecka Radio Tuffs utskrivna inslag, och kan bara instämma med Åsne Lieden i hennes krönika "USA ut ur Irak" från förra veckan.Nästa vecka tänker jag berätta om katter jag mött i San Francisco.
------------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1123) 2007-03-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar