Ulrika By citerar i en krönika (DN 06-04-21) på tal om några invandrarföreningars upprepade lagöverträdelser en av sina bekanta från Rinkeby, som om svenskar säger: ”Ni är så mesiga och flata att ni nästan får skylla er själva”.
Sådan kritik hörs ofta från utomlandsfödda, som kommer från länder mindre liberala än Sverige. Jag tror det handlar om en alltför förbisedd kulturkrock, som inte minst drabbar invandrarnas barn. Hemma är de hårt hållna, i skolan och i samhället är däremot toleransen stor. I mina intervjuer med människor som gått i utomeuropeiska skolor har flera uttryckt det ungefär så här: ”I mitt gamla hemland var disciplinen i skolan stenhård. Så när jag började i svensk skola tyckte jag att det mesta var tillåtet. Inte undra på att några av mina kompisar trodde att allt var tillåtet och blev värstingar”
Några sydamerikanska killar berättade att de brukade roa sig med att göra obscena gester mot svenska poliser och polisbilar. ”Men snutarna bara garvar åt oss”, uppgav de lite förvånat. När jag frågade hur deras gamla hemlands poliser skulle ha betett sig, sa de: ”Oj, dom skulle ha misshandlat oss, kanske skjutit sönder knäskålarna på oss”
En skola i ett av Malmös mest invandrartäta områden har utsatts för grov vandalisering, brandattentat och annan kriminalitet, många elever har blivit offer för otäck pennalism. Nu diskuteras därför att stänga skolan, vilket väcker protester, bland annat för att åtgärden också drabbar alla skötsamma och alltså oskyldiga elever. Vid ett föräldramöte drog en invandrarpappa ner applåder. Han tyckte att de familjer, vilkas barn gång på gång grovt misskötte sig skulle skickas tillbaka till sina gamla hemländer. Hade en svensk kommit med ett så drastiskt förslag skulle han genast ha brännmärkts som ”rasist”, numera ett våra mest missbrukade invektiv.
På 90-talet gjorde en minister bort sig när hon förklarade kosovoalbanska flyktingars snatterier med deras ”kultur”. Vissa uppmärksammade mord kallas i dag med en förvirrande självmotsägelse för ”hedersmord”. Ja, ibland travar man två honnörsord på varandra i uttrycket ”hederskultur”, när man vill förklara dessa mord. Detta sägs med en till fjompighet gränsande välmening. Och visst kan det låta tjusigt men är egentligen en skamlöshet mot andra folk, för i inget land hör mord och annan kriminalitet till dess kultur.
Rubriken på Ulrika Bys krönika är ”Sluta slå på diskrimineringstrumman”. En grupp som sägs vara ständigt diskriminerade är romerna. Men talar man mellan skål och vägg med socialarbetare och poliser kompliceras bilden. Nyligen väckte det uppseende att man i Småland med hjälp av polis ville hämta romska barn till skolan. Här är det faktiskt föräldrar som diskriminerar sina egna barn genom att missunna dem den gratis undervisning, som det i skolpliktens Sverige är lag på att utnyttja.
Tonåringar i den aktuella Malmöskolan försvarar skolk och vandalisering med att ”vi lever ju i ett fritt land”. De har missat att det faktiskt finns demokratiskt stiftade lagar som gäller oss alla, att vi i en demokrati inte bara har rättigheter utan också skyldigheter. Det är inte bara vulgärt giriga toppdirektörer med absurda löner som numera struntar i den gamla arbetar- och bondemoralen, de schyssta knegarprinciper som gick ut på att bara hederligt arbete skulle löna sig men att man solidariskt skulle hjälpa dem som inte kunde arbeta.
Flera hundra av mina radiointervjuer har skett med utomlandsfödda, av vilka dem från icke-europeiska länder ofta fått frågan: ”Hur mycket har du drabbats av den mångomtalade svenska rasismen?” Då har de i regel skrattat överseende åt min beskäftighet och förnekat att de blivit utsatta. Och i dagens Radio Tuff hörs den progressive amerikansk-svensken Al Burke säga:
”Sverige är förmodligen det minst främlingsfientliga landet i världen och svenskar i allmänhet är otroligt toleranta och tillmötesgående”
Måtte han ha rätt!
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1078) 2006-04-30
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar