KRIG, BARN OCH RELIGIONER
Ibland klarar vi vuxna barns vetgiriga frågor, ibland är vi hjälplösa, ja skamsna. De flesta barn har förmånen att vara omgivna av kärleksfulla och omtänksamma vuxna. Men hur svarar man ett barn som undrar hur samma vuxna kan ställa till med krig, där massor av mammor, pappor och barn dödas. Det är också omöjligt att förklara för ett barn att det i vår värld finns tiotusentals kärnvapen, detta makabra vuxenvanvett!
Utan att rodna är det inte heller lätt att förklara för barn att vi låter 8-10 miljoner andra barn dö i vår värld varje år. Det är den permanenta Förintelsen som leder till 25000-30000 dödsoffer bland barn varje dygn året runt. Bara på en timme dör dubbelt så många barn som antalet svenskar som tragiskt dödades av flodvågen julen 2004. Men sen dess har det varit ett förfärligt väsen om att överlevande svenskar inte tillräckligt snabbt kunde flygas hem från turistparadisen vid Indiska Oceanen. Trots alla tjusiga antirasistiska deklarationer förstår tyvärr våra opinionsbildare att man inte kan vinna valet i höst genom att ömka världens fattiga och döende.
Det är möjligt att barn numera avtrubbas ännu snabbare än förr. De sysslar med dataspel och andra elektroniska leksaker, av vilka de flesta tycks gå ut på att panga ihjäl ”dom andra”. Själv kan jag dock inte sätta mig på alltför höga hästar, för jag lekte med tennsoldater och var sedan landstormspojke, jo, faktiskt barnsoldat.
Det som bland annat bidrog till att jag som vapenvägrande sergeant hamnade i fängelse var en kyrkoherde som föreläste för oss befälselever vid I 21 i Sollefteå. Han var en slags militaristisk politruk, som uppmanade oss unga män att döda fienderna, ”så att de inte skulle kunna våldta våra mammor och systrar”. Att det just är i krig som flickor, kvinnor och gummor våldtas oändligt mycket mera än i fredstid hade tydligen inte gått upp för honom. Och det är inte bara de ”onda” som begår dessa brott utan miljoner kvinnor utsattes i andra världskriget för våldtäkter av de beundrade segrarna.
Uttryck som heliga krig är en häpnadsväckande självmotsägelse. Det finns ingenting så oheligt som krig. Krig går trots alla häftigt förskönande omskrivningar ju ut på att massmörda dom andra, inklusive deras kvinnor och barn, och det är väl den svåraste av alla synder i alla religioner. De som svamlar om ”heliga krig” måste ju bryta mot det centrala i sina heliga böcker.
Dagens kristna beklagar djupt de otroligt grymma korstågen och religionskrigen några sekel senare. Men om dagens konflikter är många av dem mindre bestämda. När jag en gång intervjuade den förre kristdemokratiska ledaren Alf Svensson framstod han som mera militarist än pacifist. Och de högerkristna i USA har inte tillhört duvorna.
Det finns dock religiösa som modigt och konsekvent arbetar för icke-våld. Om en stund ska vi här i Radio Tuff höra Martin Smedjeback. Han berättar vad han tillsammans med åtta andra gjorde vid Aldermaston dagen före senaste Hiroshimadagen. På 1950-talet var detta brittiska kärnvapencentrum i fokus för protesterna mot domedagsbomberna. Det var till Aldermaston Bertrand Russell och andra kärnvapenmotståndare marscherade och därmed inspirerade Bertil Svahnström och andra att bilda Kampanjen mot Atomvapen. Den aktiverade det svenska kärnvapenmotståndet och bidrog till att stoppa de aktuella planerna på svenska atomvapen.
Den 5 augusti 2005 tog Martin och åtta kristna kamrater sig in på Aldermaston och planterade vin- och fikonträd. I vintras stod de inför rätta och dömdes till böter och fängelse villkorligt. Domstolen använde de till att agitera mot kärnvapen och för sina icke-våldsliga principer. Inte minst imponerade de genom sitt människovänliga sätt också mot poliser och jurister.
Ännu modigare är den internationella grupp som kallar sig Christian Peacemaker Teams (CPT). I höstas kidnappades fyra av dem i Irak. I vintras hittades så en av dessa dödad, den amerikanske kväkaren Tom Fox. På detta svarade CPT i Bagdad genom att i ett möte med sina muslimska kamrater, både från shia och sunni, besluta om planer mot sekteristiskt våld.
Nyligen fritogs –eller släpptes?-- de tre andra. CPT gjorde då en deklaration, där det bland annat hette: ”Det är de utländska styrkornas illegala ockupation av Irak som ledde till denna kidnappning och till så mycket annat lidande i landet. Ockupationen måste upphöra”
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1074) 2006-04-02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar