”DET VANDRAR INGA GUDAR PÅ DENNA JORD”

Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff har nu sänts varenda vecka i 21 år. Helt på frivilligbasis, rena barfotaradion alltså. I dag hörs Radio Tuff nr 1075. Men min radioti har ökat med åren. Sedan 1995 har jag också gjort programmet Succékanalen 91,4, vars kaxiga namn är från en tidningsrubrik. Det har blivit den verkliga folkradion med 200 halvtimmesintervjuer om året med alla möjliga slags människor. Numera hörs Tyresöradion också på nätet. Klicka på www.tyresoradion.se

Nyligen pratade jag på radion med fyra kvinnliga kommunpolitiker från olika partier. Vi kom in på det faktum att politiker är ovanligt påpassade, ett lockande villebråd för journalister och tacksamma syndabockar för oss som inte längre har någon morsa att sparka på. Carin Pilsäters (fp) 0,3 promille och Per Gahrtons (mp) liknande fadäs vid ratten kom upp till diskussion, Maria Carlshamres (då fp) bokföringsbrott likaså. Det fanns olika synpunkter på detta, faktiskt alldeles oberoende av partitillhörighet.

En av dessa politiska kvinnor fällde då ett yttrande som är värt att citera: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”. Kom att tänka på det häromdagen, då medierna vällustigt hade fyra politiska skandaler till att frossa i: Moderaternas vice ordförande, Tyresöbon Gunilla Carlsson, hade gjort märkliga skatteavdrag och måste böta. Göran Persson hade inte följt arbetsmiljölagen. Kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) åtalades för misstanke om att ha tagit muta. Och SSU-basen Anna Sjödin åtalas på fyra punkter för sitt beteende på krogen Crazy Horse, där hon uppförde sig som en riktig ”svennehora”, som vi säger här i förorterna. Fast fallet hade varit intressantare om dörrvakten varit blond och flickan invandrare.

Själv kan jag inte kasta någon första sten mot dem som på morgonkvisten är omedvetna om att de har någon ynka tiondels promille i blodet. Inte heller vet jag ett dyft om arbetsmiljölagar. Och jag känner många annars hyggliga människor, som har dåligt ölsinne.

Svårare att förstå är hur välbetalda måste försöka öka sin rikedom genom att fiffla med skatten eller bokföringen. Ändå har jag sympati för människorna Gunilla Carlsson och Maria Carlshamre. Gunilla har jag intervjuat ett par gånger och det är en skärpt och trevlig människa. I somras lade hon en sedel i TUFF:s insamlingsbössa och det brukar inte giriga människor göra.

För ett par år sen satt jag i Gamla stan och pratade länge med Maria Carlshamre för att sedan intervjua henne en halvtimme på radion. Blev imponerad av hennes frispråkighet –och hennes självkritik, en verklig bristvara bland andra journalister. När jag frågade hur det hade känts att skriva på samma sidor som Per Ahlmark, erkände hon att hon haft fel om Irakkriget. Hon hade i februari 2003 i DN kritiserat de stora folkliga demonstrationerna inför det annalkande anfallskriget. Nu ångrade hon sig.

I Radio Tuff är vi ofta kritiska men också medvetna om hur lätt det är att kritisera. Därför delar vi i varje sändning ut en massa ”veckans rosor” -- fast ibland tar vi inte bort taggarna. Bättre att tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. Det finns lyssnare som då och då har invändningar mot vårt val av rosor. De påminner till exempel om att den rosade för tio eller tjugo år sen minsann hade totalt fel i någon annan fråga eller tillhör en för vederbörande föraktlig politisk eller religiös grupp. Det verkar lite långsint och intolerant. För att travestera de heliga skrifterna är det väl bättre att berömma en syndare som gör bättring än att rosa de hundra självgoda, som redan tror sig vara perfekta. För som sagt: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”

Att jag nyss uttryckte en viss sympati för Carlshamre och Carlsson beror alltså inte på deras politik, som jag ofta ogillar. Att Jan Guillou fick en ”veckans ros” i dagens Radio Tuff innebär inte att jag alltid tyckt som han. När jag nämnt honom i mina böcker har det oftast varit med ironi och kritik.

Lika trist som det är när långsinta människor reagerar mot något positivt om människor de i alla avseenden föraktar, lika roligt är det när lyssnare hör av sig och påpekar faktafel i något program. Då skyndar jag mig att påpeka det i radion. Det är inte bara på grund av någon tjusig ambition, att rätt skall vara rätt. Det är lika mycket för att det är journalistiskt tacksamt. För visst lyssnar vi med särskilt intresse på rättelser.

Därför är det märkligt hur sällan våra medier vill medge att de har haft fel. Prestigen tycks överskugga journalistisk etik och känsla för det intressanta. Ett paradexempel är mediernas mångåriga ljugande om alla sovjetiska ubåtar som de påstod vimlade i svenska vatten. Praktiskt taget varje dag under åtskilliga somrar kom det braskande larmartiklar. Allt –eller nästan allt- visade sig sedan vara rena skrönor.

Minns Lennart Bodström. Han var utrikesminister 1982-85, men på en lunch med några journalister var han frispråkig nog att yppa sina tvivel på att ryssarna hade varit inne i Hårsfjärden under de av medierna våldsamt dramatiserade dagarna 1982. Bevisen var bristfälliga, tyckte han. Efter upprörd kritik från Carl Bildt och andra rättrogna fick Bodström lämna UD, medan journalisterna som utnyttjade hans förtroende framstod som hjältar.

Tänk om något av våra rikstäckande medier vågade sig på en serie om hur vilseledda svenska medborgare och politiker blev av den osakliga rapporteringen under den galopperande ubåtshysterins dagar och hur många miljarder kr skattebetalarna därför i onödan fick punga ut till marinen. Det skulle vara lika spännande som en deckare, där man först i slutet brukar få veta sanningen. Ämnet skulle också räcka till flera doktorsavhandlingar i presshistoria och statsvetenskap.

Intressant vore också om någon akademiker eller journalist hade modet att skriva utförligt om alla historieförfalskningar som inte bara i medierna utan till och med i våra skolor har berättats om andra världskrigets förlorare. Tyskar och japaner begick tillräckligt många förbrytelser för att vi inte ska behöva fortsätta sprida också lögnerna om dem. Samtidigt begicks det tillräckligt med förbrytelser mot förlorarna för att vi inte ängsligt ska fortsätta att tysta ned dem. Inte ens bland firade segrare vandrar det några gudar på denna jord.
------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1075) 2006-04-09