Sjunger vi fredsaktivister med änglarna?

”RELIGIÖST OBEGÅVAD”

Den här bloggen har namnet ”Förbannad pacifist”. Många tror kanske att jag är en from gammal men elak gubbe. Det är rätt att jag är gammal men däremot inte särskilt argsint. Dessutom är jag inte värst from. Kallar mig för ”religiöst obegåvad”.

Jo, jag har den största respekt för religiösa av olika slag. Det jag inte alls förstår är dock vad troende tänker, när de i krig mördar sina medmänniskor i Guds eller Allahs namn. Har för mig att den värsta synden av alla är att ta livet av en annan människa.

SOLBRÄNNAN

Någon renlevnadsman är jag inte heller. När folk frågar mig i vilket soligt land jag har varit, när mitt nylle redan april brukar vara brunt drämmer jag till med:

”Jag tillhör den norrländska urbefolkningen och vi är ju lite färgade”

Sant är att jag är stolt norrlänning från Höga kusten men en del är så artiga -- eller korkade -- att de tycks tro på min förklaring om ansiktsfärgen. Vid en del tillfällen kommer dock den genanta sanningen fram. Det är då Monica -- min ”flickvän” sedan 40 år är med, för hon brukar upplysa om:

”Den typen röker och kröker på balkongen”.

Nej jag sjunger inte med änglarna.

ITALIENSK SANNINGSSÄGARE

”Förbannad pacifist” är också namnet på en av mina böcker. Namnet är dubbeltydigt. Det betyder att man också förbannas i de många krigsförhärligande TV-programmen. Som ung var jag elitsoldat, förde som 22-årig valp befäl över 40 man vid en repövning.

Sedan vägrade jag, när jag insåg att i moderna krig dödades inte minst civila. Fick en månad i fängelse liksom tusentals andra på den tiden. Så nog förbannades vi krigsmotståndare.

En av mina många krönikor i tidningen PAX hade just rubriken ”Förbannad pacifist”. Där citerar jag den italienske kritikern Beniamino Placido. För honom är krig ingen fundamental mänsklig drift som vi aldrig kan frigöra oss ifrån. Han påminner om hur vi faktiskt har lyckats tabubelägga mångtusenåriga mänskliga beteenden som incest och människooffer till gudarna.

Vi har klarat det genom att införa ett absolut förbud. Men Placido skriver att vi inte hade lyckats om vi sagt:

-- Ja visserligen är incest förfärligt, men om mamman är ovanligt vacker och sonen väldigt sorgsen och ensam....

Placidos slutsats är:

-- Antingen gör vi krig till en förbrytelse –punkt slut—eller också måste vi kriga i evinnerlighet och evigt och alltid samma ”rättfärdiga” krig.