Ständigt i fredens tjänst. Så kan man
sammanfatta Mairead Maguires
livsgärning. 40 år efter att hon som 33-åring mottog Nobels fredspris
fortsätter hon sitt arbete mot krig och militarism. Ett engagemang som fört
henne till många av världens krigshärdar från hemstaden Belfast i Nordirland.
”Där jag bor har vi inte ens
vårdcentral och ungdomar flyttar för att det inte finns jobb. Samtidigt satsas
miljarder brittiska pund på att uppdatera kärnvapensystemet Trident. Så kan det
inte få fortsätta.”
Och hon fortsätter:
Trots brist på jobb och växande
fattigdom insisterar ledarna på en politik till stöd för krig i andra länder
istället för att ge trygghet åt EU-medborgarna. Vi i västvärlden måste göra oss av med
den koloniala, imperialistiska attityden att vi vet vad som är bäst för Syrien
och andra länder. Det är fel. Lösningen är att stoppa all militär intervention
utifrån och lyssna till det syriska folket. Natoländer bär stor skuld till att
Syrien och andra länder i Mellanöstern förvandlats till kaotiska krigszoner
varifrån människor tvingas fly.
Under
sitt besök i Sverige i slutet av februari kommer Mairead Maguire in på svensk
utrikespolitik:
”Jag
hoppas att svenska riksdagen beslutar att inte godkänna värdlandsavtalet med
Nato. Sverige borde istället återta sin roll som fredsmäklare och understödjare
av fredsprocesser. Min uppfattning är att Nato borde ha upplösts samtidigt som
Warszawapakten. Efter terrordåden 11 september har Nato och Natoländer spelat
en destruktiv roll i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Det är vår
utrikespolitik, våra satsningar på att bygga det militärindustriella komplexet,
som ligger till grund för att miljoner människor nu är på flykt från dessa
länder.
På det högljudda
talet om hotet från Putin och det aggressiva Ryssland då, svarar hon:
”Det är struntprat, Jag har hört
argumentet förr. Det är inte bara den svenska överheten som försöker skrämma
folket att acceptera Nato och ökade militära satsningar. Rädslan sprids av de
som anser att krig är nödvändigt. För det finns de som tjänar på krig och
vapenhandel, som fruktar freden. Varje militärindustriellt komplex behöver en
fiende. Jag ser ingen anledning att vara rädd för Ryssland. Problemet är att
Nato inte följt de löften som gavs när Warszawapakten upplöstes, om att inte
expandera mot Ryssland. När Nato utvidgas och stora militärövningar hålls vid
Rysslands gränser, då sänder Nato hotfulla signaler.”
Om sanktionerna mot ryssarna och deras
motaktioner säger Mairead Maguire:
”Det
är det ryska folket som får betala priset för sanktionerna. Men de drabbar
också Europas folk. Irland hade tidigare mycket handel med jordbruksprodukter
med Ryssland. Bestraffningen av Ryssland ger sämre ekonomi och förlorade jobb
på Irland. Och i andra l änder i Västeuropa”
På senare
år har Mairead Maguire engagerat sig i konflikten i Syrien som hon besökt flera
gånger, senast i november i fjol. I Damaskus, Homs, Latakia och andra syriska
städer har hon mött hundratals syrier med olika bakgrund, politisk uppfattning
och religiös tillhörighet. Om dessa möten säger hon:
”Sanningen
är att jag blev nästan chockad av vad jag såg och vad folk sa. Det var något
helt annat än mainstreammedias tal om att Assad måste bort och att krig och
bombningar utifrån är lösningen. Det folk sa till oss, och vi mötte anhängare
av regeringen, oppositionella och olika religiösa ledare, var att den utländska
militära interventionen måste stoppas, att syrierna själva måste finna en
fredslösning.
Hon anser
att Syrien invaderats av tusentals utländska krigare, de allra flesta insläppta
av Nato-landet Turkiet. Den vägen har också vapen och annat stöd förts in till al-Qaidaextremister
och påstått moderata krigare av både syrisk och utländsk härkomst. Kriget med
hjälp av ombud upprör Mairead Maguire:
”Att
beväpna oppositionella styrkor för att störta ett annat lands regering, och det
oavsett om styrkorna är moderata eller fundamentalister, är ett allvarligt
brott mot internationell lag. Men det är vad Natoländer gjort tillsammans med Saudiarabien
och Qatar. Jag är pacifist, jag är emot allt våld och för fredliga lösningar.
Men när väst endast talar om Assad som problemet, så är det fel. Det som händer
i Syrien är komplext och många är inblandade. Jag menar att Assad-regeringen
måste vara en del av lösningen. Ryssland har hela tiden sagt detta, att den
syriska regeringen och övriga parter måste lösa konflikten genom förhandlingar.
Trots allt
uttrycker hon hopp och berättar:
”2014 åkte jag till Homs men tvingades
lämna staden snabbt på grund av hot från utländska krigare. Vi åkte tillbaka i
november förra året. Då mötte vi freds- och försoningskommittén i Homs gamla
stad, ett område som under flera års tid kontrollerades av väpnade grupper.
Arbetet leddes av två religiösa ledare, en muslimsk shejk och en kristen präst.
De berättade om hur de gått in i områden kontrollerade av väpnade grupper och
talat med dem, uppmuntrat dem att överlämna vapnen och acceptera regeringens
amnesti och istället förändra Syrien med fredliga medel.”
Viktiga slutord från nobelpristagaren
Mairead Maguire:
”Folken står inför ett val. Är vi för
militarism och ett stärkande av Nato, är vi för att skapa nya fiender? Eller
ska vi verka för fred, samarbete och diplomatiska lösningar och ta pengarna
från det militära för att möta människors behov av trygghet, mat, vatten och
utbildning?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar