Rysk "propaganda". Västlig "information"

(Jan Nybondas är finländare som ofta återges på www.nyhetsbanken.info , varifrån den här texten är hämtad.)

Den finsk-svenska trollfrågan

Både Sverige och Finland har under förra året och i år gjort statliga satsningar för att spana efter påstådd rysk trollverksamhet, dvs. aktivitet på nätets debattforum där man under dold identitet driver en försåtlig agenda och genom falsk information försöker påverka den stora massan.

Varav kommer sig detta stora intresse ? Det förefaller finnas flera faktorer som verkar i samma riktning. Den första är att man själv sysslar med det man beskyller motparten för. Den som följer brittiska nätdebatter kan inte undgå att lägga märke till att vissa debattörer har en suspekt framtoning och representerar det som kunde beskrivas som MI5 eller MI6 -linjen, dvs. underrättelsetjänstens linje. Detta var särskilt tydligt medan Irakkriget pågick och den brittiska insatsen ännu var betydande. Samma fenomen har kunnat iakttas när man debatterat kring Wikileaks, Edward Snowden och Julian Assange.

Problemet för den brittiska underrättelsetjänstens troll är det samma som ryska nättroll skulle ställas inför, nämligen den uppenbara risken att avslöjas och förlöjligas av de andra debattörerna. Följden av ett avslöjande leder till den diametralt motsatta effekten än vad som eftersträvas; den brittiska regeringens linje i Irakkriget fick inget lyft av nättrollen utan tvärtom avslöjades för vad den var i all sin lögnaktighet.

Om inte britternas egen underrättelseverksamhet på hemmaplan kan maskera sig på nätforum utan att bli utskrattade av sin målgrupp, de övriga debattörerna, hur skulle ryska debattörer kunna smyga sig in på västliga forum och överlista debattörerna där ? Dels har vi språkproblemet, det finns inte tillräckligt med folk som kan utländska språk på acceptabel nivå, dels har vi debattkulturen som väsentligt skiljer sig och leder till användning av formuleringar som skulle avslöjas som främmande.

Men även om dessa två hinder kunde övervinnas har man ännu inte vunnit någonting. Man skulle befinna sig i samma ruta som den brittiska underrättelsetjänsten när den skulle bortförklara omständigheterna kring Irakkriget. Här har vi den springande punkten: fakta är svåra att betvinga, lögner har korta ben och underrättelsetjänstens och regeringens version ligger i spillror och skammen ligger tät över London.

Eventuell rysk falskinformation skulle möta samma öde, därom råder ingen tvekan; om däremot det omvända skulle gälla; att trollen hade vederhäftiga synpunkter att lägga fram, då har vi en helt annan historia.

"RT, the Russian propaganda bullhorn" sade John Kerry och fick bifall av Hillary Clinton: "We are losing the information war". Intresset för påstådda ryska nättroll har ett nära samband med de framgångar ryska internationella media haft, eftersom trollen förmodas föra vidare mediernas budskap på debattforum.

De ryska medierna sägs ha lockat till sig ett stort antal intresserade och till och med ligga före CNN som nätmedia. Amerikanska kabelkanaler är däremot restriktiva i sitt programutbud och endast en minoritet erbjuder ryska medier. Detta fenomen går under namnet konkurrens och är mot förmodan något helt nytt i det tidigare så monotona amerikanska medielandskapet. Plötsligt finns det ett alternativ.

En debattör var nyligen missnöjd med hur RT rapporterat om en händelse och fick då frågan från sin motpart om hur Fox News hade återgett samma sak. Reaktionen blev upprörd: "Alla vet att Fox ljuger, det är deras jobb, ingen tar dem på allvar."

Även amerikanerna verkar således förvänta sig av RT att de levererar ett alternativ som saknats. När USA inledde Irakkriget år 2003 körde alla medier i USA regeringens linje om massförstörelsevapen. I hela det jättelika maskineriet fanns en enda redaktör för ett debattprogram som inte direkt var av motsatt åsikt, men som gav uttryck för en viss skepsis. Han fick omgående sparken och programmet lades ned.

Att någon kommer in på en så uniform arena med avvikande synpunkter måste självfallet upplevas som hotfullt. RT fanns inte 2003 och hade kanalen funnits hade den inte kunnat avvärja kriget, men nog hade debatten i USA tagit intryck. RT:s kritiker i europeiska regeringskretsar har inte den blekaste aning vad de talar om.

Antingen har de inte förstått vad de sett eller troligtvis aldrig sett någonting överhuvudtaget, skället ingår i yrkesrollen. De ryska internationella mediernas koncept är enklare än våra politiker skulle vilja medge. Det är inte katedervisdom från Moskva som levereras utan det mesta av programinnehållet skapas av engelskspråkiga redaktörer som sina källor och sakkunniga anlitar experter och akademiker från väst, personer som har kritiska synpunkter och som av den anledningen förvägras tillträde till västmedier. För västliga nyhetskonsumenter och kritiska experter ett win-win koncept, för etablissemanget ett uppenbart problem.

Det är inte Ryssland som hotar oss utan vi står inför ett hot inifrån, en likriktningssträvan som vill utesluta all skepsis och alla avvikande åsikter. Bakom språkbarriärena här uppe i Norden är vi mer utestängda från internationella alternativmedia och vi har fått ett baltiskt mediaklimat, där per definition ryskt är svart och västligt vitt.

Enligt en lettisk officiell trollutredning klassificerades avvikande mening om det nedskjutna malaysiska passagerarplanet MH 17 per automatik som trollaktivitet. Den som inte köper den officiella versionen är ett nättroll. Det man döljer är att en lång rad experter i Tyskland, Holland och USA också har en annan åsikt i frågan, vilken ännu befinner sig under utredning och där turerna antagit allt märkligare former.

Den flerfaldigt prisbelönte Robert Parry är den journalist i USA som ägnat mest tid åt fallet MH 17, även han förkastar den officiella versionen sådan den föreligger i dagsläget, suspekt eller hur ?

Som avslutning på trollfrågan kan vi ta Syrienkriget. Våra politiker har återigen trasslat in sig i ett nätverk av lögner som de inte kan frigöra sig ifrån utan att tappa ansiktet. Istället för att våra myndigheter slösar tid och resurser på att spana efter nättroll borde de se till att våra regeringar skaffar sig korrekt information om krisens förhistoria, dess inledning och fortsättning.

Den brittiske fd. MI6 -officeren Alastair Crooke sade nyligen i en intervju att den Fria syriska armén fungerade som Syriens Walmart för vapen som levererades från USA, betaldes av Saudiarabien och inskeppades via Turkiet. USA kunde hävda att deras vapenleveranser gick till moderata krigare medan de i själva verket mycket väl visste att de i slutändan hamnade hos Al Nusra och IS.

Kort sagt, de nordiska regeringarna har återigen ställt sig på kolonialherrarnas sida när de för krig mot nationalistiska krafter, vilket skett enligt samma mönster ända sedan Ottomanska imperiet upplöstes. Hur ovetande och okunnig får man bli och ändå ha ansvaret för landets utrikespolitik.

I regeringarna sitter de riktiga trollen som drabbats av panik när de insett att de blivit avslöjade. Som utväg vill de se att det likriktade åsiktsklimatet ytterligare stramas åt, ingen skall få veta vad som sker.

Jan Nybondas