UKRAINA: FÖRVIRRINGEN OCH ORDKRIGET FORTSÄTTER

Brukar trots min höga ålder kunna lita på mitt närminne. Undrar därför om jag misstar mig när jag har för mig att Putin härom dagen försäkrade att Ryssland inte ville införliva Krim eller andra ukrainska områden med rysktalande majoritet?  

I dag (6/3) meddelas dock att Krims parlament tänker försöka ansluta sin halvö till Ryssland. Samtidigt utlyser de dock redan till den 16 mars en folkomröstning för att bestämma Krims status. Detta tolkas som att det därmed är klart för att Krim bryter sig loss från Ukraina. Och i dag påstås faktiskt det ryska parlamentet (duman) välkomna det.

Knappast något meddelas om att en annan valmöjlighet för Krims väljare tycks existera. Det är att öka den autonomi de redan har i Ukraina. Vore det inte en bra kompromisslösning?

Ännu har ju inte en enda droppe blod spillts i det som västliga medier larmat om som "brutal aggression," "ockupation" och "folkrättskränkning". Krim verkar ju snarast "ockuperat" av en överväldigande majoritet av sin egen befolkning.

PROPAGANDAFLOSKLER I STÄLLET FÖR DIPLOMATI

Den flyktade presidenten Janukovytj tycks själv ha skott sig och de sina genom ekonomiska oegentligheter i det Ukraina som tillsammans med Nigeria enligt statistiken tillhör de mest korrumperade länderna i världen.

Det var dock inte detta vår egen utrikesminister tänkte på när han drämde till med att kalla Janukovytj för en "Quisling". En jämförelse i samma stil gör en före detta utrikesminister. Det är Hillary Clinton, som liknar ryssarna med nazisterna. Möjligen kan det hjälpa henne att få en del röster från tillräckligt hjärntvättade amerikanska väljare, om hon ställer upp i kommande presidentval. Sådana jämförelser är ju ohistoriska, i värsta fall ren greuelpropaganda. Det är dessutom minst sagt taktlöst mot ett land, som i kampen mot nazismen förlorade 15- 25 miljoner dödade.  

Å andra sidan utmålar den ryska propagandan den nya regeringen i Kiev som "fascistisk". Den innehåller visserligen fyra ministrar plus en ny riksåklagare från det nationalistiska partiet Svoboda, vars högerextremism även våra Sverigedemokrater nogsamt tar avstånd ifrån, men regeringens majoritet verkar demokratisk, låt vara högröstad.

En ström av höga västliga politiker vallfärdar nu till det nya Ukraina och lovar det konkursfärdiga landet stora ekonomiska bidrag. Samtidigt hotar de med sanktioner mot Ryssland. I den frågan sänker dock England tonläget, eftersom som så många stenrika ryska oligarker utan risk för sanktioner har kunnat placera sina många miljarder i London. Dess finanscentrum City skulle kunna drabbas av kommande sanktioner. Pengar styr - trots all retorisk upprördhet.

KRYPSKYTTARNAS ANVÄNDNING I PROPAGANDAN?

I tre månader var det ju ett våldsamt rabalder på Majdantorget i den ukrainska huvudstaden Kiev. Ofta urartade det i sammanstötningarna mellan demonstranter och polis. Många på båda sidor skadades av stenar, påkar eller polisbatonger.

På slutet blev det värre. Plötsligt började folk på torget att dödas av krypskyttar, som inte oväntat av våra medier utpekades som regimens mordiska drängar. Jag funderade mycket på detta. Regimen hade ju tillräckligt med poliser och militärer. Frågade mig - lite hädiskt kanske? - vilka som gynnades av detta. Cui bono (vem gagnas) var en fråga som de kloka romarna ofta ställde sig för 2000 år sen.

Det var ju just dessa dödsskjutningar som fick folk i många länder att skarpt fördöma Ukrainas gamla regim och med rätta känna stark empati för oppositionen..

I morse trodde jag att jag fått en av mina funderingar bekräftade. Då såg jag i de medier som kallas  sociala - kanske för att dölja att de alltför är asociala? - att den estniske utrikesministern påstått att  "bakom krypskyttarna stod inte Janukovytj utan någon från den nya koalitionen". Han hade hört detta från ett till synes trovärdigt håll, nämligen en kvinnlig läkare som hade behandlat sårade och dödade i Kiev.

Bara  några timmar senare dementerades dock detta både av den estniske utrikesministern och den ukrainska läkaren. Nu sägs det att en demonstrant sköt ihjäl tre trafikpoliser.

ÖB SMITTAS INTE AV RYSSKRÄCKEN

Även i Sverige, på tryggt avstånd från Krim, har rapporteringen om den "onde" Putin, ofta karikerad i Hitlermustasch, satt fart på den gamla rysskräcken. Inte bara medier, som vill höja sina upplagor med larmrapporter, utan också vårt politiska etablissemang jämrar sig nu trendriktigt om den "ryska faran". Nu räcker det inte att vi ökat våra anslag till svensk krigsmakt de senaste två åren utan mycket mera krävs.

Det känns lite konstigt för en gammal antimilitarist som jag att erkänna att i dessa hysteriska varningar för Ryssland är det inte minst vår ÖB, Sverker Göransson, som håller huvudet kallt. Han är realist och talar lugnande om Sveriges situation.

Inte heller många är så paranoida att de vill påstå, att Sverige nu hotas av militär aggression. Men så kommer paradargumentet: "Vi vet ju inte hur läget kan vara om 10-15 år". Genom det resonemanget förhindras varje minskning av krigsförberedelser.

NÅGRA AVVIKANDE RÖSTER I VÄST

Det finns dock i väst några sansade bedömare som avviker från det traska-patrullo-patrask, som i sin iver att vara trendigt brukar göra världen svartvit och indela den i "bad or good guys".

Ett exempel är Vaclav Klaus, som var tjeckisk premiärminister 1992-97 och landets president 2003-13. Han lägger en del av skulden för situationen i Ukraina på USA och EU. Apropå Krims eventuella avskiljande har han erfarenheter av hur ett nytt land kan uppkomma på fredlig väg ur en annan statsbildning. Det var när Slovakien 1993 lösgjorde sig från Tjeckoslovakien. Bara två gånger till har det hänt i historien. Första gången var när Norge lämnade unionen med Sverige 1905 och När Singapore 1965 blev självständigt från Malaysia.

 Liksom Klaus har Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som är tveksam till sanktioner mot Ryssland, erfarenheter av ryssarnas dominans i östra Europa under sovjettiden. Hon är uppvuxen i DDR och är en av ytterst få västliga toppolitiker som förstår och talar ryska.

Det nordiska land som har de bästa - dock inte alltid angenäma - erfarenheterna av Ryssland är förstås Finland. Där framhåller den tidigare Moskvaambassadören Heikki Talvitie, att de sanktioner som väst nu så högröstat hotar med vore ett misstag. Han menar att de försvårar den diplomatiska process som är det enda som kan lösa krisen.

(6/3 2014)