Ganska förvirrande att försöka följa händelserna i Ukraina.
I tre månader brann bildäcken på torget Maidan och från barrikaderna haglade
stenarna, som tyvärr besvarades med att ca 80 människor dödades. Hur många
poliser som dödades har västliga medier i sin ensidiga rapportering knappast
brytt sig om. Föreställ är att något liknande skulle ha hänt i London eller
Washington!
AVTALET FRÅN 21 FEBRUARI BRÖTS
Det var inte ens två veckor sedan (21/2) man i Kiev, typiskt
nog i närvaro av några utrikesministrar från EU, kom överens med president
Janukovytj och oppositionen att nyval skulle utlysas och konstitutionen från
2004 återinföras, den som begränsade presidentens makt.
Alla kände sig nog lättade men det var tyvärr en högst
tillfällig känsla. Snart tvangs president Janukovytj fly för sitt liv. Hans bil
lär ha blivit beskjuten men han lyckades ändå att ta sig till Ryssland. Han
fick 10 miljoner röster vid senaste ukrainska valet, så för anhängare av
demokrati bör man nog inte - som Carl Bildt i dag märkligt nog gjorde -
brännmärka honom som "Quisling".
Janukovytj har däremot inte varit någon riktig ljusgestalt,
har berikat sig och varit omgiven av andra knösar till oligarker och
korruptionen sägs ha florerat under hans styre. Tyvärr tycks sådana också
finnas i den för tio dagar sedan snabbt hopsnickrade nya regeringen i Kiev. Den
består dessutom av flera högerextremister. I dag intervjuades på radions Studio
Ett en anhängare av "Svenskarnas parti" som inspirerad av utvecklingen
i Kiev nu hade sagt upp sig på jobbet för åka till Ukraina och hjälpa sina
meningsfränder.
KRIM, EN "INVASION" HITTILLS UTAN
BLODSDROPPE.
Förra veckan kom halvön Krim i fokus. Det påstods att
ryssarna "invaderat" detta område, som Moskva 1954 överförde till den
Ukrainska sovjetrepubliken. Det konstiga nu med händelserna på Krim, vilka västliga
medier unisont och i falsett kallar för "aggression", "invasion"
och "vidrigt folkrättsbrott", är att de flesta människor på Krim
tycks välkomna dem. Bara några varningsskott har hittills avlossats.
Vilken annan "invasion" har åtminstone i sitt
inledningsskede varit så totalt oblodig?
Det troliga tycks vara att det är ryska specialstyrkor som
nu opererar på Krim, även om Putin i dag påstod att det var inhemska
"självförsvarsstyrkor". Men tvärsäker kan vi inte vara. Den antiryska
propagandan är så överväldigande, att till och med statsminister Reinfeldt
blivit svårt förebrådd för att ha sagt:
" Det är i någon mån
förståeligt att Ryssland reagerar på en rysk minoritets
oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar"
oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar"
I går
trumpetade svenska och andra västliga medier ut att ryssarna i dag på
eftermiddagen skulle "storma" de ukrainska militärbaser som inte liksom
så många andra självmant gått över till den ryska sidan. Detta tycks ha varit
en annan propagandalögn, eftersom det i dag varit helt tyst om några krigiska
stormningar.
PLÖTSLIG UPPSLUTNING
KRING FOLKRÄTTEN
Det är
bra att så många nu framhåller folkrätten. Nu är det ryssarna som sägs kränka
den. Våra opinionsbildare har på en vecka åberopat denna viktiga
internationella rätt oftare än de någonsin gjort.
Var
fanns samma kommentatorer 1999, när Nato angrep och bombade Jugoslavien i 78
dagar? Vet inte exakt hur många tusen människor som då dödades eller skadades,
men väldigt många civila blev också offer för detta folkrättsbrott. De flesta var
dock serber, kanske i västs ögon ovärdiga offer?
Ännu
mycket värre var USA:s och Englands kränkning av folkrätten, när de 2003 angrep
Irak. Offren för denna aggression var oräkneliga, särskilt om man inkluderar
alla hundratusentals irakier som åren efteråt har dödats eller tvingats fly.
Är våra
så nödvändiga anhängare av folkrätten selektiva? Låt oss i alla fall hoppas att
eventuella ryska folkrättsbrott fortsätter att vara helt oblodiga!
GEORGIEN 2008
Nu påminner
våra medier om att ryssarna minsann var otäckt i farten också 2008, när de
"angrep" Georgien. Få tycks veta vad EU i sin utredning om denna
konflikt kom till för slutsats, som kan sammanfattas så här:
Den lade skulden för kriget på Georgien och meddelade att "Georgien startade kriget genom sina
nattbombningar i Sydossetien". Vidare hette det att Rysslands
inledande svar var legalt eftersom "delar
av den ryska fredsstyrkan hade dödats".
NATO FINNS ALLT NÄRMARE RYSSLAND
Det har talats mycket på sistone
om "Rysslands stormaktsplaner". Det innebär att Putin vill behålla
Ukraina i sin "intressesfär". Det vill han nog. Men efterverkningarna
av det kalla kriget drabbar nu Ryssland, som verkligen inte är Sovjetunionen.
Inte bara Ukraina och
Vitryssland har blivit egna stater sedan Sovjets sönderfall utan också Estland,
Lettland och Litauen är nu självständiga. Och dessa tre är faktiskt medlemmar i
den särklassigt starkaste militärpakten Nato, som leds av supermakten USA,
knappast känd för enbart fredliga ingripanden i andra länder.
Dessutom är före detta länder i
den ryska Warzawapakten numera medlemmar i Nato, förutom de baltiska länderna
också Polen, DDR, Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Slovakien Tjeckien, Slovenien
och Ungern. Men i Sverige försöker nu våra militarister och Natoanhängare att
på nytt återanvända det ack så anslagsbefrämjande ryska hotet.
NU GLÄDS VÅRA SVENSKA MILITARISTER
Händelserna i Ukraina utnyttjas
nu febrilt av våra svenska militarister. Vilket lyft för dem har inte de
hittills oblodiga händelserna på Krim varit! Nu beväpnar de plötsligt Gotland med
Jas (dyr)Gripen, som om denna fredliga ö skulle vara i farozonen. Alla partier
utom (v) och (mp) kräver nu ytterligare miljarder till svensk krigsmakt.
Försvarsminister Karin Enström påpekar
dock att vi under de två senaste åren har ökat anslagen till vår krigsmakt.
Den gamla rysskräcken blommar
upp igen, sedan länge en pålitlig hjälp åt dem som vill slösa ännu mera
skattepengar på krigsförberedelser. Jan Björklund slipper nu ett tag förklara
sitt starkt ifrågasatta fögderi, skolan, genom att kräva ökad upprustning och
svenskt medlemskap i Nato.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar